Utan protester blir vi medskyldiga till mardrömmen i Gaza

"Det kan inte finnas en folkrätt för Israel och en annan för all oss andra. Det är hög tid för de politiska partierna att inför valet den 14 september deklarera var de står." Det skriver socialdemokraten Pierre Schori om sommarens konflikt.

Pierre Schori

Pierre Schori

I detta tredje anfallskrig på sex år mot Gaza finns det bara en otvetydig vinnare: den israeliska vapenindustrin, som arbetade i skift dygnet runt. Speciellt framtagen ammunition, som likt de förbjudna klusterbomberna exploderar högt över marken, användes för första gången i massiv skala också mot civilbefolkningen. Så även nya tunga betongkrossande bomber och nattliga kikarsikten för prickskyttar. [1]

Israel toppar trion av länder som exporterar mest vapen per invånare. De två andra är Sverige och Ryssland. [2] Frågorna måste därför ställas. Vilken typ av militärt samarbete finns mellan Sverige och Israel? Förekommer det planer gällande vapensystem av samma typ som brukas i de urskillningslösa anfallen mot bostadsområden, skolor, sjukhus, moskéer och olika FN-organ i Gaza? Vilka uppgifter har överstelöjtnanten som är militärattaché på Sveriges ambassad i Tel Aviv?

Israels propagandamaskin arbetar lika idogt som vapenfabrikerna. Krönikören Gideon Levy skräder inte orden: “Vi gick i krig efter år av uppeggande, hjärntvätt, demonisering av palestinierna, av högerregeringar och lagar som avlegitimerar vänstern, ickestatliga och mänskliga rättighetsorganisationer. Jag tycker inte om ordet, men vi ser mer och mer av fascistiska fenomen i Israel. Det är inte ännu fascism, men vi ser tecknen.” [3]

Vid Gazakriget 2008/2009 samordnade min förre FN-kollega, den israeliske ambassadören Dan Gillerman, i ett nytt PR-direktorat hela det diplomatiska och säkerhetspolitiska etablissemanget kring ett par tydliga budskap. Detta var ett krig som inte skulle ses som en del av en övermäktig kärnvapenutrustad militärmakt som under åratal har järnhårt blockerat Gaza och oavbrutet och ohejdat koloniserat Västbanken.

Nej, nu skulle det talas om kriget som ett led i västs globala kamp mot terrorismen och det iranska hotet, och det var ockupationsmakten som var offret.

Direktoratet försökte också skymma det förhållande att Hamas´ raketer under åtta år hade dödat 20 civila medan 1 700 palestinier hade dödats av israeliska attacker sedan Israel drog sig ur Gaza tre år tidigare.

Då var det Israel som bröt vapenvilan genom att den 4 november döda sex Hamasanhängare i en raid i Gaza. Hamas svarade med raketanfall. [4] Haaretzjournalisten Amira Haas ställde frågan: Har inte ledningen i Gaza, som lever under ockupation, samma rätt som Israel att avskräcka eller skrämma israelerna som israelerna gör med palestinierna? “Israel ses alltmer som ett abnormt samhälle dominerat av militär och bosättare”.

Mönstret tycks nu ha upprepats enligt International Crisis Group. Det var inte Hamas raketer som utlöste kriget utan Israels avsikt att knäcka den palestinska enhetsregeringen som bildades i juni. [5]

Samma slutsats drar den amerikanske rabbinen och förre chefen för American Jewish Congress, Henry Siegman. “Netanyahu hetsar mot de palestinska enhetssträvandena, saboterar Kerrys fredsansträngningar, utvidgar de illegala bosättningarna på Västbanken och krossar så mycket han kan också av Gazas civila strukturer i syfte att utplåna palestinierna som en politisk enhet.” [6]

Att den mångåriga ockupationsmakten skulle ha rätt att försvara sig, men inte den ockuperade, faller på sin egen orimlighet. På den tid som Sverige talade klarspråk om konflikten, erinrade utrikesminister Sten Andersson, a propå Gaza, om Sveriges egna förpliktelser vid ockupation: “Varje väpnat angrepp mot vår frihet skall mötas med beslutsamt motstånd, ständigt och i alla lägen. Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt! Det är landsförräderi att gå fienden tillhanda!”.

Israel, en stat som skapades av FN, är den enda medlemsstaten i FN som i modern tid upprepat angriper världsorganisationens personal och byggnader. En israelisk attack i slutet av juli i år krävde 16 människors liv i en FN-skola i Gaza. Enligt UNWRA-chefen Pierre Krähenbühl, hade den israeliska armén underrättats om skolans lokalisering sjutton gånger före attacken på onsdagen. “Det här är sjätte gången en av våra UNRWA-skolor har träffats. Vår personal som ledde den internationella verksamheten har dödats”.

Ban Ki- moon konstaterade att allt pekade på att israeliskt artilleri utförde attacken, “ett moraliskt illdåd och en brottslig handling”. [7]

En vecka senare var det dags för en sjunde attack, med minst tio döda mot ännu en FN-skola i södra Gaza där flyktingar under bombardemangen hade sökt skydd. Attacken sågs som en hämnd för den döde soldaten Hadar Goldin, som Israel falskeligen påstod hade kidnappats av Hamas. [8]

Reaktionerna har varit starka i omvärlden. 150 000 människor demonstrerade den 9 augusti i London och krävde sanktioner mot Israel. Englands första muslimska statsråd, Sayeeda Warsi avgick och krävde ett totalt stopp för vapenhandel med Israel. Närmare 2 miljoner har undertecknat ett upprop mot Israels ockupation och dess “krig mot barnen” på det globala nätverket Avaaz hemsida. Uppropet uppmanar till bojkott av Barclays bank, säkerhetsbolaget G4S, holländska pensionsfonden ABP, franska Veolia, datajätten Hewlett-Packard och Caterpillar som på olika sätt med sina tjänster sägs stödja ockupationsmakten.

Även från “det andra Israel” kommer bojkottuppmaningar. Det är kvinnonätverket CODEPINK som fördömer kosmetikföretaget Ahavas användning av naturmaterial från och produktion på ockuperad mark etiketterad som “Made in Israel”. [9]

I en artikel i Haaretz anslöt sig antiapartheidkämpen och biskopen Desmond Tutu till kampanjen. Han erinrade om att bojkotten av apartheidstaten i Sydafrika bidrog till dess fall.

Dagen efter demonstrerade bortåt 10 000 människor mot kriget i Tel Aviv, utan Labourpartiet. Författaren David Grossman, som deltog, har ställt den viktiga frågan hur det kommer sig att Israel, den starkaste militärmakten i regionen, inte kan finna modet och beslutsamheten att förändra läget med fredliga medel.

Men i Sverige är det som vanligt. En del ord om Gaza men ingen handling. [10]

Utrikesminister Carl Bildt angav ett antal väsentliga delpunkter för en seriös fredsprocess, men Bildt nämnde inget om ockupation eller sanktioner. Det senare förordar han däremot ofta mot Rysslands ockupation av Krim. Folkpartiet, som ville invadera Irak med Bush (en invasion som gödde den draksådd vi ser i dag) vill nu sända svenska soldater för att bekämpa islamister samtidigt som de bejakar Israels “rätt till att försvara sig”.

Vi har alla sett hur Netanyahu definierar självförsvar. Att upprepa att Israels har rätt till självförsvar, blir till en formel att ge Netanyahus våldsbenägna regering en frisedel att fortsätta sin terrorisering av Gazas invånare. De som i Sverige försvarar Israels attacker mot civila mål blir därför också medskyldiga till dess konsekvenser.

Och vilket Israel är det som ska försvaras? Sedan Yassir Arafat för två decennier skrev under ett avtal med Israel som skulle leda till två stater, har de israeliska bosättningarna på Västbanken blivit allt fler. Var tionde judisk israel bor nu illegalt på ockuperad mark.

Även om Israel drog sig ur Gaza 2005, anser FN att landet är en ockupationsmakt (“occupying power”) genom sin totala kontroll över Gazas luftrum, tillgång till havet och dess gränser.

När jag sommaren 2012 mötte Hamas hälsominister underströk han att de tre villkoren som ställs på dem inte tycktes gälla för Israel: ickevåld, erkännande av motparten och FN-resolutionerna. Hamas skulle erkänna resultatet av de val som enhetsregeringen förutsåg. Men skulle Europa och omvärlden göra det, undrade han?

Fred kan aldrig uppnås utan att den nu 47-åriga ockupationen upphör. Israel är den enda återstående ockupationsmakten som ständigt och illegalt utvidgar sitt territorium.

Efter det senaste kriget har FN tillsatt en juristkommission för att utreda om krigsförbrytelser och kränkningar av den humanitära rätten har begåtts. Israel har fördömt kommissionen och svarat med att förbjuda inresa i Gaza för Amnesty International och Human Rights Watch.

Det kan inte finnas en folkrätt för Israel och en annan för all oss andra. Det är hög tid för de politiska partierna att inför valet den 14 september deklarera var de står.

[1] How Israel’s arms manufacturers won the Gaza war By Shuki Sadeh. Haaretz Aug 12, 2014
[2] www.svenskafreds.se. Apr 14, 2014
[3] Israel: Worlds apart – Financial Time. www.ft.com. Aug 7, 2014.
[4] Uppgiften om att Israel bröt vapenvilan framfördes också av International Crisis Groups Robert Malley och USA:s förre president Jimmy Carter (Washington Post, 8/1) samt av The Guardians Rory McCarthy den 5/11 2008.
[5] Nathan Thrall i New York Times den 17 juli 2014
[6] https://www.politico.com
[7] https://www.democracynow.org
[8] Israel-Gaza conflict Israel takes brutal revenge on Rafah for … www.independent.co.uk. Aug 5, 2014
[9] THE OTHER ISRAEL. toibillboard.info: Stolen Beauty Ahava boycott campaign continues
[10] Klart och konsekvent har däremot det svenska rättsväsendet agerat. Kammaråklagare Henrik Attorps beslutade den 26 juni att inleda förundersökning om omständigheterna när israeliska soldater bordade Ship to Gaza i maj 2010 och oktober 2012. De brottsmisstankar som utredningen omfattar är bland annat folkrättsbrott.www.aklagare.se

Texten publicerades också i Dagens Arena 30 augusti.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Dela detta inlägg...
  •  
  • 5
  •  
  •  

  1 kommentar for “Utan protester blir vi medskyldiga till mardrömmen i Gaza

  1. Hans-Erik Montelius
    2017-09-03 kl. 13:48

    Pierre Schori, det har nu gått tre år sedan du skrev artikeln om Gaza som gästbloggare 2014.09.01, “Utan protester blir vi medskyldiga till mardrömmen i Gaza”. Du nämnde vilka arbetsuppgifter en överstelöjtnanten har som militärattache på Sveriges ambassad i Tel Aviv? Om jag inte minns fel nämnde Knut Lindelöf en överstelöjtnant vid Israels flygvapen som kallade sig för Libriski i artikeln… “Yttrandefrihet; skrämsel som vapen…”! Mycket märkligt sammanträffande, eller en ren tillfällighet? Hur som helst nära ett genombrott eller ute på djupt vatten? En tankeställare som jag lägger ut här för allmän beskådan.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.