Utrensningarnas medskyldiga (1)

ommaren 1931, från 29 juni till 4 juli, hölls i London en vetenskapshistorisk kongress, “Vetenskapen vid ett vägskäl”. Dit anlände också, med kort varsel, en sovjetisk delegation på åtta man. Nu gavs tillfälle för västerländska vetenskapsmän och historiker att för första gången sedan Oktoberrevolutionen ta del av representativ sovjetisk forskningsideologi och vetenskapshistoria.

Delegationen leddes av Nikolaj Bucharin vars anförande hade rubriken: “Teori och praktik från den dialektiska materialismens utgångspunkt.” Men innan ni ger er in i texten betänk Lenins ord:

“Bucharin är inte bara den mest värdefulle och största teoretikern i partiet, han är också med all rätt ansedd som favorit för hela partiet, men hans teoretiska åsikter kan med stor tveksamhet betraktas som riktigt marxistiska, för det finns något skolastiskt i honom (han har aldrig studerat och, tror jag, aldrig riktigt förstått dialektiken).”

Bucharin låg vid den här tiden lite illa till i partiet, anklagad för “högeravvikelse”, något som han dock erkänt och gjort självkritik för. Nu var han chef för Vitterhetsakademins “Institut för Vetenskapens och Teknikens Historia”.

Newton i marxistisk belysning
Men störst intresse på Londonkonferensen tilldrog sig inlägget från den sovjetiske vetenskapsteoretikern Boris Hessen: “De sociala och och ekonomiska grundvalen för Newtons Principia”.

“Principia” eller som det fullständiga titeln löd “Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica” (latin för Naturfilosofins Matematiska Principer), var Newtons banbrytande arbete 1686 över mekanikens lagar i världsalltet och på jorden.

De socio-ekonomiska rötterna till mekanikens historia hette Hessens skrift när den publicerades på ryska 1932, en fransk översättning från 2006 samt Ronny Ambjörnssons bok från 1972 som innehåller Hessens artikel på sidorna 90–146

Hessen skissade en vetenskapshistoria som placerade Newtons teoribyggnad i sin tids klasskamp. Mot den traditionella synen att Newtons teorier i Principia var en följd av inspirationen hos ett geni, visade Hessen hur dessa idéer hade framsprungit och växelverkat med sin tids ekonomiska utveckling. Det fanns alltså ett materiellt intresse för det som Newton hade att erbjuda – hans utveckling av mekaniken “låg i tiden”.

Navigationsbehovet för den ökande globala handelstrafiken var en av grunderna för intresset att förstå jordens rörelser i förhållande till månen, planeter och stjärnor, problem som till stor del löstes av Newtons Principia.

Trots att Hessen kanske argumenterar lite marxistiskt stelbent så fick hans skrift, när den sedan publicerades 1932, ett enormt genomslag och kom att påverka synen på den vetenskapshistoriska utvecklingen. Kanske gick tolkningen av hans “externalistiska” vetenskapssyn ibland till överdrift, gentemot den förhärskande geniorienterade “internalistiska”: jag är inte så säker på om Newton inte hade börjat sitt arbete på Principia 1679 någon annan hade hoppat in med kort varsel.

“Den siste Mohilkanen”
Med på resan fanns också en teoretisk fysiker Arnošt Kolman. Han var född i Prag 1892 och hade som värnpliktig i den kejserliga österrikiska armén 1915 tillfångatagits av ryssarna på östfronten. Som så många andra krigsfångar kom han att dras in i revolutionen 1917 och 1918 blev han medlem i det sovjetiska kommunistpartiet. Han avancerade till höga poster i den sovjetiska vetenskapliga världen.

Efter en lång och omväxlande karriär, som jag ska återkomma till, blev han 1948 häktad och satt i Ljublankafängelset. Därifrån släpptes han 1952, men efter att ha försökt återkomma inom vetenskapen både i Sovjetunionen och Tjeckoslovakien, hoppade han 1976 av i Sverige. Där bodde hans dotter Ada, gift med den tjeckoslovakiske dissidenten och kärnfysikern František Janouch. Det var nu Kolman blev känd också i den del av den svenska “vänstern” som intresserade och bekymrade sig för situationen i öststaterna.

1980, året efter Kolman gick bort publicerades hans memoarer i Sverige (efter det tyska originalet 1979). 1982 kom Den siste Mohikanen på Oktoberförlagets efterföljare “Askelin & Hägglund” i Anders Björnssons översättning.

I Den siste Mohikanen för han långa samtal med sin svärson Frantisek Janouch, där de båda försöker förklara varför deras arbete för en ny, bättre värld blev ett arbete i ofrihetens tjänst.

Arnošt Kolman med František Janouch

Båda böckerna är mycket läsvärda och rekommenderas för dem som också vill veta vad som var bra och dåligt under den sovjetkommunistiska eran.

Stalin och vetenskapen
Tyvärr hade jag mina kunskaper om Kolman bara från hans böcker och de intervjuer han gjorde i svenska tidningar och TV. Men för ett drygt år sedan hittade jag i en bokaffär (jo, sådana finns kvar) i London en nyutkommen bok av Simon Ings, Stalin and the scientists – A History of Triumph and Tragedy 1905-1953.

För några år sedan hade jag i samma bokaffär, Foyles, köpt Alexei B. Kojevnikovs Stalin’s Great Science – The Times and Adentures of Soviet Physicists, en gedigen och intressant bok. Stalin verkar vara i ropet, tänkta jag, nu fattas det bara en bok om Stalin och meteorologerna. Jodå, på hyllan under stod Oliver Rolin’s Stalin’s Meteorologist från 2017!

Redaktören och läsarna av lindelof.nu behöver inte ha dåligt samvete för att de är intresserade av sakliga skrifter om Stalins insatser, det verkar resten av världen också vara.

Men det var i Ings bok jag fick en annorlunda bild av Arnošt Kolman. Hans närvaro i London sommaren 1931 var inte bara motiverad av hans föredrag om Marxs matematiska arbeten, om de filosofisk-logiska grundernas kris inom matematiken och om dynamisk-statistiska lagbundenheter inom fysiken och biologin – hans viktigaste uppgift var att hålla ett vakande öga på Bucharin och Hessen.


Nästa avsnitt: Utrensningarnas medskyldiga (2) Lärdomar från Ljublankafängelset…

  5 kommentarer for “Utrensningarnas medskyldiga (1)

  1. Bertil Carlman
    2019-02-09 kl. 11:24

    Varför ända in i hum hum skall jag läsa Smålandsposten för, när jag kan få så mycket läsvärt på och via lindelof.nu?

  2. Leif Strandberg
    2019-02-09 kl. 11:48

    Anders P!
    Som vanligt fiskar du upp intressanta fakta. En liten randanmärkning dock; det fanns officiella sovjetiska kontakter med väst redan innan 1931. Den 7 juli 1925 skickade utbildningsminister A.V. Lunatjarskij pedagogen och psykologen L.S. Vygotskij till en vetenskaplig konferens i London. Kamrat Vygotskij (som han benämns) fick detaljerade instruktioner om vad han skulle göra: vad han skulle lägga fram (en rapport om sitt arbete med dövblinda barn), vad han särskilt skulle proklamera (de vetenskapligt-tekniska metoderna i det sovjetiska systemet), vad han skulle protestera mot (att han inte blivit inbjuden till en motsvarande konferens i Tyskland). Han skulle även klargöra att sovjetiska forskare var intresserade av att delta på fler konferenser om de inte stod i motsättning till utbildningsprinciperna i RSFSR.

    Hårda bud i Mellerud – men en kontakt var ändå en kontakt, även om Londonresan inte kom att spela särskilt stor roll i Vygotskijs senare forskning.

    (Leif Strandberg, författare till Vygotskij i praktiken, Studentlitteratur, 2006 KL.)

  3. Bo Persson
    2019-02-09 kl. 15:57

    Jag är lite skeptisk. Utan att ha läst särskilt mycket i ämnet har jag länge hållit mig med den enkla uppfattningen att om inte Stalin vunnit den inre maktkampen, så hade Hitler gjort mos av Ryssland.

    Just nu läser jag första delen av Kotkins Stalintrilogi. Får se om jag ändrat uppfattning när jag läst alla tre.

  4. Bertil Carlman
    2019-02-10 kl. 9:55

    Sådana “enkla uppfattningar” brukar vara värdelösa. Det är en idealistisk historiesyn att hänga upp något så stort som resultatet av andra världskriget på en enda person. Och att dessutom göra det utan några som helst hänvisningar till belägg för tanken; så kan man snacka med en kompis när man sitter och gaggar över en whisky.

  5. Bo Persson
    2019-02-10 kl. 14:04

    Bertil C!
    Med “Stalin” menade jag Stalin och hans nya byråkratklass.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.