Propagandan idag kommer inte bara från de traditionella västliga medierna, utan också från nya aktörer som visar sig tekniskt och argumentationsmässigt helt i klass med sina konkurrenter – som helt riktigt oroas av detta.
Som ni kanske märkt i några nyliga kommentarer har Redax och jag haft lite olika syn på vad som är ”propaganda”. Istället för att föra debatten på kommentarnivå vore det kanske bättre att dra upp meningsskiljaktigheterna i dagsljuset.
För det första ansluter jag mig till den traditionella definitionen av ”propaganda”, den som återfinns på Wikipedias engelska version, som i mitt tycke har en riktigare analys än den svenska, som fallit för den moderna trenden att sudda ut gränsen till desinformation och rent ljug.
Enligt den ursprungliga definitionen av ”propaganda” ägnar sig inte bara DN och SVT, utan också linedlof.nu och alliansfrihten.se åt propaganda, t ex för och emot Nato-medlemskap. Och med all rätt, det är en del av den demokratiska debatten. Bara SMHI:s väderrapporter är fria från propaganda.
Nya propagandaaktörer
Jag har inte haft (och har inte här i St P) tillgång till Rysslands och Folkrepubliken Kinas motsvarigheter till CNN, SKY eller BBC World News (som jag har tillgång till hemma i Sverige). Men när jag har sett dem på resor har jag slagits av hur professionella de är, helt i klass med sina västerländska motsvarigheter.
Det var annat än för femtio år sedan då den ryska eller sovjetiska propagandan var ett skämt med bland annat den herostratiskt ryktbare svenske ”Snuvige Sixten” bakom mikrofonen i Moskva. Jag har inte hittat någon snutt på Youtube av detta, men väl en norsk motsvarighet:
Propagandacentralerna i Väst har nu överraskats av att deras ryska (och andra) kollegor inte bara hävdar sig bra tekniskt, utan också argumentationsmässigt. Om och när RT (Russia Today) och andra ryska medier kör fram en nyhet som är helt sann, men stör den västliga propagandan är det svårt att säga att ”ryssarna ljuger”. Man säger istället att det är ”rysk propaganda” och låter därmed antyda att det är lögn utan att man yttrat de orden. Såvitt jag kan se är det jag sett i RT med flera ”propagandamedier” inte mer eller mindre ”propaganda” än vad jag sett på BBC World, CNN o s v.
Släppa fram oliktänkande
Dessutom är både den ryska (och andra) propagandacentraler, liksom de anglosaxiska, betydligt skickligare än sina svenska motsvarigheter, genom att ge utrymme för ”utländska” ståndpunkter*. Man har rundabordsdiskussioner där företrädare för olika riktningar kommer till tals. Detta gör man inte av idealistiska skäl, utan därför att man vet att tittarna har tillgång till andra kanaler än just deras.
SVT och svenska tidningar däremot agerar som om tittarna enbart förlitade sig på just dem, vilket gång på gång leder till propagandistiska självmål. Svenska journalister diskuterar som bekant den kris som uppstått när folk hellre hämtar in sin information från nätet än från de traditionella mediekanalerna. Tacka sjutton för det!
Goebbles hade rätt!
När det talas om ”propaganda” frammanas ofta, i ”propagandisktiskt syfte” Tredje Rikets propagandachef Joseph Goebbles. Men nu närmar vi oss desinformation, eftersom denne skurk var mycket väl medveten om, och ofta framhöll för sin omgivning, att den bästa propagandan är Sanningen.
Goebbles beundrade britterna som under de svåra åren 1940–41 hade en sanningsenlig framtoning i BBC, bland annat genom att rapportera motgångar och tyska framgångar helt sanningsenligt. Han blev rasande när nazistiska propagandakanaler utanför hans kontroll – till och med på Adolf Hitler när han ljög – eftersom han visste att lögnen skulle avslöjas och slå tillbaka på även trovärdig nazistisk propaganda. Som bland annat Jan Myrdal ofta framhävt, och jag själv kan intyga, var de nazistiska krigstida propagandaartiklarna och småskrifterna om den brittiska imperialismen, främst i Indien, helt sanningsenliga. Huruvida detta sedan ledde till att läsaren anslöt sig till nazismen avgjordes ju självklart av tusen andra skäl.
Samma sak nu som 1789
Det kan sägas att ”propaganda är myndigheters, staters, organisationer, företags manipulation av opinioner”. Jo, men mot detta har vi arbetarrörelsen, folkrörelserna, den progressiva pressen, radikala kolumnister o s v inklusive linelof.nu, steigan.no, jinge.se med flera Internetsajter.
Situationen är mer eller mindre identisk med den som rådde för 100 år sedan (bortsett från det tekniska), ja för 200–250 år sedan, när det som kan kallas allmän debatt började göra sig gällande. Olika framställningar innebär inte att någon ljuger, bara olika politiska eller klassbaserade åsikter.
Klasståndpunkten
Faran med betydelseförskjutningen av ”propaganda” är att ”klasståndpunkten” kommer bort. När A hävdar något som vi gillar och B något som vi ogillar, så är det inte nödvändigtvis fråga om sanning och lögn, utan att A företräder vår klasståndpunkt eller politiska uppfattning och B sin, som är motsatt eller annorlunda vår.
Att kalla B:s inlägg för ”desinformation” eller, i nedsättande ton, ”propaganda” är att sätta sig i en svår situation när B behöver avslöjas för att han eller hon verkligen ljuger och bedriver ”desinformation”.
”Tankelagarna”
På FiB:s kulturkonferens i Uppsala den 12 mars citerade Jan Myrdal i sitt inledningsanförande Strindbergs klassiska ord om hur ”överklassen skapar tankelagarna” åt underklassen, hur de innehar – vad Lars Gustavsson kallade ”problemsformuleringsprivilegiet”:
Om underklassen (och medelklassen) visste hvad Samhället är, och hvad öfverklassen är. […] Folket, (vi veta nog hvad ordet betyder) får mottaga lagar stiftade för dem, eller rättare mot dem, uppifrån, det veta de. Men allt hvad de tänka, sjelfva tankelagarne äro stiftade deruppe.
Att sudda ut gränsen mellan ”propaganda” och ”desinformation/lögn” är ett bra exempel på hur överklassen ”skapar tankelagarna”. Men varför ska vi följa dem?
___
*) Jag har sett detta i RT vid några tillfällen när jag bodde i Finland eller varit på resa (och ibland den kinesiska kanalen), men jag vet inte hur representativt det var eller är nu.
