Det bråkas i vänstern om att Jan Myrdal, för många av oss kallad ”Mästaren”, skrivit en artikel i den brunfärgade Nya Tider.
Innebär detta att vi fått ett avfall från gamla maoistvänsten till neonazismen? En nationalvänster?
Nja, inte riktigt.
Myrdals artikel var ovanligt myrdalsk i sin något svårtillgängliga stil. Men jag har fått hjälp att dechiffrera den och vad Mästaren försöker säga är att vänstern, medierna och intellektuella vacklar inför det allt allvarligare världsläget, glider mot att stödja imperialismen, exempelvis i Syrienkriget. Som jag tolkar det, och så långt är jag med, lever vi i en brytningstid. Och då är det svårt att ta ställning.
Globalt händer något som vi har olika etiketter på – det är en brytningstid där epoken ”efter murens fall” övergår till något annat, en multipolär värld där nationer brakar samman, det amerikanska Imperiet sjunker samman och ryssarna desperat försöker hålla sig på fötter, trots att utvecklingen runnit ifrån dem. Migration, populism, konsumism och nationalism gör det svårt att orientera sig med gamla analysinstrument.
I en sådan situation är det viktigt att försöka hitta vad som är de centrala och grundläggande motsättningarna – och sedan agera utifrån den analysen. Att bara ropa ut sin vrede räcker inte, vi måste också besvara frågan om ”vad bör göras?”
Exempelvis, OM det är så att vi lever i en förkrigstid, hur ska vi då ställa oss till Ryssland, till Nato, till ett EU drabbat av Brexit? Det är svåra frågor som handlar om den svenska säkerhetspolitiken och hur den ska utformas.
Jan Myrdal menar att det kloka nu är att bedriva en ”bernadottsk” säkerhetspolitik för att skydda freden. I detta är jag enig med honom. Liksom jag håller med om att det i den högerpopulistiska traditionen finns åtskilligt som vänstern också kan adressera.
Men om det är så allvarligt, varför gå från ett vänsteraktivistist ökenlandskap till ett högernationalistiskt träsk? Folket fanns tydligen inte hos vänsteraktivisterna, men folket finns inte heller hos en identitär höger. Folket finns på annat håll – i den mån vi kan tala om ett folk i narcissismens, tribalismens och individualismens tidevarv…
Nej, den ledande politiska kraften i Sverige, om än i sönderfall, finns i arbetarrörelsen. Jan Myrdal borde söka medlemskap i Socialdemokraterna.
Och uppmana andra likasinnade att göra likaledes. Med hänvisning till gamla hederliga paroller om yttrandefrihet och anti-imperialism.
DET skulle göra skillnad och skicka kalla kårar nedför ryggen på såväl partinomenklaturan som rörelsens intressevänster som vant sig vid att bedriva politisk analys utifrån idealistiska elfenbenstorn. Samt väcka en betydligt mer konstruktiv diskussion än den som just nu härjar på sociala medier.
Stig-Björn Ljunggren
Intressant att Stig-Björn Ljunggren och Jan Myrdal har funnit varandra. Båda anser att den stora politiska uppgiften idag är att återupprätta den ”bernadotteska” säkerhetspolitiken.
På sin blogg 8 dagar har Stefan Lindgren redan uppmärksammat detta och talar om ”en mycket viktig gemensam plattform” kring vilken man måste ”samla maximal kraft”.
Ett faktum är ju också att alliansfriheten.se för inte så länge sedan presenterade ett diskussionsunderlag, som strävar i samma riktning. Det har omnämnts flera gånger här på lindelof.nu men i övrigt och fram till nu inte uppmärksammats särskilt mycket. Om jag förstått det rätt.
Och vi skall anta att Socialdemokraterna släpper in personer som företräder anti-imperialism och yttrandefrihet, och kanske andra idéer som partiledningen anser obekväma?
Björn N!
Helt taget ur luften är det faktiskt inte. Dessa idéer är ju åtminstone kända bland socialdemokrater av lite äldre sort. Och flera kända S-profiler (Thage, Pierre, Maj-Britt…) är ju inne på samma linje.
Fast problemet med Socialdemokratin att en REALISTISK anti-imperialism och alliansfritt linje är rätt svag. Enligt mitt sätt att se saken så kräver ett nej till Nato, för att vara trovärdigt, MER satsning på försvarsmakten än om vi kryper in under Imperiets filt.
Tänk vilken intressant diskussion som hade rasat här om det hade varit Socialdemokratin som fått uppvaktning! Invändningarna hade säkert varit många då också, men betydligt mer konstruktiva.
Men det hänger förstås på hur vi värderar läget och vilken prognos vi gör på utvecklingen den närmaste tiden. Några säger att efter murens fall så går vi nu över i en epok som kännetecknas av ”liberalismens död”. Det kanske är att övertolka. Eller så är det faktiskt ett skifte vi ser. Och då vore det väl konstigt om inte fler tänker i lite politiskt innovativa banor.
En sak till: Här är min kritik mot några av de socialdemokrater som säger nej till Nato på ett sätt som kan leda till ja. Och som avviker lika mycket från den svenska linjen som ja-sägarna.
Stig-Björn!
Jag vill snarare kalla det ”liberalismens självmord” eftersom både Väst och liberalismens har sig själv att skylla för att det går dem illa – lite grand som Sovjetkommunismens fall.
Den var länge sedan klasstillhörighet var den gemensamma nämnaren för arbetarrörelsen. Idag är det genus, ras och mångkultur som är den nya vänsterideologin. Det som brukar kallas för ”kulturmarxism”, men som egentligen är en liberalistisk tankefigur, med en feministisk utrikesminister och samarbetspartnern Miljöpartiet som utmärkande exempel, vilket inte tilltalar arbetarklassen eftersom man i grunden är värdekonservativ.
Självmord är nog för starkt, alla system innehåller självdestruktiva krafter och utmanas förr eller senare av andra ordningar som är mer framgångsrika. Det är ju konstigt att säga att feodalismen var självmordsbenägen, eller merkantilismen etc.
Anders P!
Javisst, och varför inte både ”självmord” och ”mord”. ”Självmord” i den meningen att EU föder och göder identitära rörelser. Och ”mord” i det fall att den auktoritära kinesiska kapitalismen konkurrerar ut den liberala amerikanska.
För vänstern är det kontraproduktivt att bekämpa de nationella rörelserna, patriotismen och kampen mot globaliseringen med hänvisning till de ”nazistiska rötterna”. Det kan man bara göra om man vill förbjuda dem, och därmed upphäva den parlamentariska demokratin, vilket i och för sig inte är någon ovanlig åsikt i de nämnda mainstream-medierna.
Dagens radikalisering av islam beror på västvärldens agerande i Mellanöstern, innan Irakkriget levde de olika befolkningsgrupperna i fredlig samexistens med varandra, och går inte att jämföra med tredje rikets gaskammare.
Stig-Björn L!
Jag antar att din fråga om liberalismens död är inspirerad av diskussionen i senaste numret av Response. Och det är ju en intressant diskussion. Men har den så mycket att göra med frågan om ett återupprättande av den bernadotteska säkerhetspolitiken?
Bo P!
Har just kommit fram till denna artikel! Men det har sagts av andra tidigare, epoken ”efter murens fall” är över, nu kommer något annat, oklart vad. Men det är uppenbarligen en rätt skakig period. Som vi kanske inte förstår om vi tänker linjärt i termer av process, händelseförlopp, rörelse där det så småningom blir ett nytt jämviktstillstånd när allt blir (nästan) som vanligt igen…
Som ett bidrag till debatten om ett återupprättande av den säkerhetspolitiska Bernadotte-linjen kan man läsa en alldeles färsk artikel av öststatsprofessorn Stefan Hedlund i Göteborgs-Posten. Finns återgiven på alliansfriheten.se under rubriken ”Risk att ryssen intar Gotland om vi inte gör rätt”.
Under den korta period i mänsklighetens historia som vi kan överblicka har civilisationerna kommit och gått. Nu verkar det vara vår egen – den som grundlades av den franska revolutionen 1789 – som står på tur.
IS är inga dumhuvuden, utan består av framsynta politiker som vet att Västeuropa är på väg mot ett ekonomiskt, moraliskt och demografiskt sammanbrott.
Det sägs att medelåldern i den muslimska världen är omkring 30 medan Europas åldrande befolkning, statistiskt sett, lever allt längre men är oförmögna att skydda sina gränser och bara väntar på att bli erövrade av det unga islam. Det är bara att titta på ett gruppfoto från en skola i närmaste storstadsregion för att inse att muslimerna redan är i majoritet i åldersgruppen tonåringar.
Därav dagens samordnade migrationsinvasion som, tvärtemot de internationella mediernas bild av det drunknade barnet på stranden, är muskulösa män i vapenför ålder som inte flyr från IS, utan snarare är avantgardet, femtekolonnen eller den trojanska hästen som i en samordnad aktion förebådar IS väpnade invasion av Europa.
Den ungerske nobelpristagaren i litteratur, och överlevaren från Auschwitz, Imre Kertész uttrycker den europeiska underkastelsen inför den muslimska migrationsinvasionen så här i sin senaste bok Den sista tillflykten:
”Det slutar alltid likadant; civilisationen når ett stadium av övermognad där den inte bara är ur stånd att försvara sig, utan där den inte ens vill det längre; där den på ett till synes obegripligt sätt dyrkar sina egna fiender. Till det kommer att allt det inte får sägas öppet. Varför? Frågan skulle inte bekymra mig om jag inte hade blivit en ’offentlig person’. Jag börjar förstå det tvång som den stora allmänna lögnen hämtar sin näring ur: Det är helt enkelt inte möjligt att kämpa emot detta tvång, för politikern därför att han förlorar sin popularitet och för författaren av samma anledning; goda manér är lika med lögn och total självuppgivelse.”
Håkan Sandin!
Det är klart att Europas 500-åriga storhetstid är över. För inte så länge sedan var vi fortfarande världens centrum men nu blir vi för var dag som går alltmer en del av periferin. Och så hade det varit också utan de senaste årens oreglerade invandringsströmmar.
Men det är förstås också så att dessa destabiliserar Europa. Å andra sidan är ju den processen till skillnad från perifereringen lätt att åtgärda. Vi gör oss bara av med EU och Nato.
Håkan S!
Den ursprungliga tråden fick ett helt annat inslag med dina kommentarer. Svårt att koppla ihop med diskussionen inledningsvis.
En provokation? Test?
I sak när det gäller dina synpunkter om islam känner jag igen argumenten, från kaffebesöket hos grannen som är pensionerad lantbrukare, men även i andra sammanhang, som lärarrummet.
Du skriver att Europas åldrande befolkning ”är oförmögen att skydda sina gränser och bara väntar på att bli erövrade av det unga islam”.
Vidare ”Det är bara att titta på ett gruppfoto från en skola i närmaste storstadsregion, för att inse att muslimerna är i majoritet i åldersgruppen tonåringar.”
Vet inte om du menar att det islamistiska erövrandet av den europeiska kulturen, sker inifrån länderna och parallellt med påfyllning utifrån: Hur som helst saknar din bedömning fullständigt empiriskt stöd, oavsett var du letar efter stöd för din uppfattning. Saknar grund helt enkelt, men okej att föra fram och diskutera som alla andra politiska frågor.
När det gäller klassfotot som evidens så kan det klassificeras som nonsensprat. Du kan inte ens med säkerhet peka ut de elever som har invandrarbakgrund eller är flyktingar eller ingetdera. Men du avgränsar uppgiften till att identifiera elevernas religion dessutom. Tomtar på loftet säger jag och måste vara en ren provokation.
Dock är vi överens om att dagens radikalisering har sin grund i västvärldens agerande i den muslimska världen. Vad du konkret menar redovisar du inte, och är helt oförenligt med det du senare påstår. Därför tror jag du är en ”bluff”, en sådan kluven människa kan inte finnas, men jag kanske har fel?
Stig-Björn och Bo P!
Är själv medlem i S just utifrån lite av era grundtankar. Föreläsningar och möten av olika slag, ofta med bra diskussioner, och glädjande nog många ungdomar med gedigen medvetenhet om de imperialistiska krigstågen av idag.
Enhetsfronter är den enda modell som kan användas. Just för att andra frågor än exempelvis NEJ TILL NATO inte behöver beaktas. Vänsterfolket från Vietnamrörelsen som också gick med i Afghanistanrörelsen är ett bra exempel.
Min poäng är att man i den svenska debatten underskattar hatet mot västvärlden, det brukar kallas för islamofobi, efter USA:s terrorbombningar av bland annat Irak och Libyen med sönderslagna samhällsinstitutioner som påföljd.
”Ni krigar och vi får flyktingarna” lär Anders Borg ha konstaterat vid ett anförande i Washington 2012 och menat att USA:s terrorbombningar var något positivt för den svenska arbetsmarknaden.
För i själva verket är det Chicagoskolans ekonomiska teori – om arbetslösheten blir för låg stiger lönerna och därmed också inflationen – som döljer sig bakom den svenska migrationspolitikens ”öppna hjärtan”; alltså att välkomna välutbildade invandrare, men minimera antalet flyktingar som beviljas asyl samt låta övriga migranter stanna och arbeta illegalt utan tillgång till de offentliga trygghetssystemen.
Enligt Migrationsverket har tolkar som hjälpt den svenska militären i Afghanistan eller kristna som flyr undan IS inte någon självklar asylrätt.
I tillägg till det Håkan S skriver, visar en nyligen gjord undersökning att mer än var tionde elev i Göteborgs förorter säger sig sympatisera med IS! Betänk då hur det låter hemma hos dessa ungdomars familjer, klaner, släkter och vänner.
Att de imperialistiska krigen kan ligga bakom en del av dessa ställningstaganden kan möjligen vara sant, men jag tvivlar. IS politiska ideologi är knappast något nytt fenomen.
Hursomhelst, vad som än ligger bakom så har nu ”skiten träffat fläkten”. Dvs; vi har eländet fullt synligt inom våra gränser och vi har bara ett riksdagsparti som säger det rakt ut. Övriga talar flum om ”social frustration” när bilar brinner var och varannan natt och blåljuspersonal blir överfallna. Vad det handlar om är att förorternas informella ledare testar var svenska myndigheters gräns går.
Ännu är ingen gräns satt och det uppfattar vanligt skötsamt folk, invandrade eller ej, som ett ohyggligt svek. Bl a därför läser fler och fler publikationer som Nya Tider och därför är det utmärkt att Jan Myrdal får nya läsare.
Hans Andersson!
Ja, men det du skriver om fick vi också mycket kritik för av den traditionella vänstern. Enhetsfronten är en svår sak, och upprepas inte denna gamla historia idag?
Clartévänstern gör Jan Myrdal till något slags varg i veum när han efterlyser en enhetsfront för återupprättandet av den säkerhetspolitiska Bernadotte-linjen, en front för var och en som stöder denna målsättning och det helt oberoende av vilka åsikter man kan tänkas ha i övrigt.
En kommentar till Hans Andersson när han skriver om medlemskap i SAP: ”Föreläsningar och möten av olika slag, ofta med bra diskussioner, och glädjande nog många ungdomar med gedigen medvetenhet om de imperialistiska krigstågen av idag.” Men hur mycket av det slår igenom i partiets ledning? Reagerar den? Finns det några positiva gensvar – eller kan vi kallt räkna med att det finns en mur genom partiet, vaktad av avlönade funktionärer, som ser till att ledningen är fredad från medlemmar med icke karriärbefrämjande åsikter?
Att man kan bära sig väldigt illa åt i partiet utan efterräkningar är bekant, men då skall det vara skändligheter av ”Primegate”-typ. Den ledande gestalten där belönades ju med toppjobb i partiet i Norrbotten. Och detta skedde utan att fotfolket gjorde uppror och slängde ut uslingen. Kan man tro på ett sådant parti?
Angående medlemskap i SAP
Jag har varit medlem i många år och gjort ett antal närmanden. Min S-förening i Uppsala rymmer många bra människor, bra diskussioner, men luften gick ur det mesta (åtminstone för min del) efter Juholt- och Sommestad-affärerna. Jag blev helt enkelt desillusionerad.
Men allt är i förändring. Och ”soffpotatisen” Styr-Björn Ljunggren har kanske trots allt en poäng som jag borde ansluta mig till? Och kan det verkligen vara så att det ideologiska avståndet är större till S än till Nya Tider? Säkert inte! Men de interna förhållandena i S känner vi så mycket bättre. Och ett maktparti (S) är förstås oändligt mycket svårare att rubba i sina grundvalar. Jag har gått bet ska jag villigt erkänna 😉 Därför har jag givit upp.
Men, kanske vi ska tänka ett varv till? Om vi provar att tänka i samma banor som Jan Myrdal och Stickan? Kanske vi då ska gå med i S, försöka påverka i S-föreningar och distrikt, skriva motioner och bråka överallt där politiken diskuteras? Hårt motstånd är att vänta internt, men många kommer också att förstå vad vi talar om, och det är huvudsaken.
Kanske Myrdals medverkan i Nya Tider kan väcka denna helt avgörande diskussion? En artikulerad rörelse inom rörelsen kan få betydelse (jag vägrar skriva ”göra skillnad”). Hur ska vi i så fall lägga upp detta politiska arbete?
Janne B!
Överens med dig att det är bra att JM får nya läsare. För övrigt läser jag NT själv med jämna mellanrum. Är sällan överens men ibland får jag även en nyttig tankeställare.
När det gäller undersökningen i Göteborg måste jag korrigera dig, men bra att du tar upp den till diskussion. Den gjordes i de två mest socialt utsatta områdena i stan, Bergsjön och Angered. Ungdomar mellan 12-18 år ingick i undersökningen, som initierades av föreningen ”varken hora eller kuvad”.
De båda områdena präglas av hög arbetslöshet och bidragsberoende samt trångboddhet och framför allt att utbildningsnivån för de som går ut grundskolan är under all kritik.
Undersökningen visar att 10% av de tillfrågade säger sig stödja IS och betraktar sig själva som mycket religiösa och vilket är viktigt att notera, betydligt mer än föräldrar och övrig familj. Socialförvaltningarna har fått lägga mycket kraft på att stötta föräldrar till ungdomar som dragit ut i krig i religionens namn.
Dessutom vet man att bland de som aktivt gett sig iväg för att strida, har en stor andel en etablerad kriminalitet på olika nivåer. De flesta av dem dessutom utan fullständiga betyg från grundskolan – direkt in den kriminella världen. Ett sätt att rädda sig från att bli långvarigt inlåst inom kriminalvården, är då att erbjuda sina tjänster till den goda saken att strida för islam mot västvärldens imperialistiska krig i den muslimska världen.
Det är viktigt att ta till sig att de flesta ungdomar som lever i de här områdena, Angered och Bergsjön inte går den vägen. Det finns gott om ungdomar som utbildar sig och som socialt etablerar sig i samhället. Men det är helt klart betydligt fler som hamnar i socialt utanförskap än jämfört med hela Göteborgsområdet.
Att kasta stenar och facklor och annat mot ambulanspersonal, räddningstjänst och polis är naturligtvis helt oacceptabelt och måste beivras. Även om det sker i områden med många socialt havererade ungdomar, är det ett absolut krav att oavsett enskilda människor måste få sin ambulans säkrad i ett livshotande läge. Här finns möjligheter att se över straffskärpningar för den typen av brott. Men om man inte samtidigt ökar de sociala insatserna för de som gör detta blir resultatet sämre.
Liksom de kommuner som förbjuder skolfoton med hänvisning till den personliga integriteten försöker Hans Andersson att prata bort den demografiska utvecklingen i Sverige sedan 1974, då aborträtten infördes och kvinnorna lämnade hemmet som arbetskraftsreserv. Men jag är väl bara en ”vit man”, en ”bluff” som enligt kulturvänstern har fötts med en alltför blek hudfärg och ett felaktigt könsorgan.
Därtill är det inte konstigt att diskussionen utvecklas i skuggan från det amerikanska presidentvalet. Jag förmodar att de flesta här föredrar Hillary fastän man vet att det kommer leda till en eskalerad konfrontation med Ryssland.
Det kanske inte spelar någon roll för oss som är uppväxta under rekordåren på 1950-talet och har framtiden bakom oss. Men det är tråkigt att det blir en sådan framtid vi efterlämnar till våra barn och barnbarn.
Vad det gäller IS är de tränade och utrustade av USA och dessutom väl representerade i Europas muslimska enklaver.
Knut m.fl!
Jag gick med i SAP för 6 år sedan, då jag ville diskutera politik och det blev Möllans avdelning, vid Möllevångstorget. Föreläsningar och diskussioner kring olika teman exempelvis Afghanistan. Mycket kritik riktades mot partiets utveckling och även kommunalråd och riksdagsledamot deltog ibland.
All förändring måste ju komma underifrån, och att aktivt delta i organiserad verksamhet även i ett parti var min utgångspunkt.
Fick börja om. Medveten om svårigheterna och den toppstyrning som idag präglar partiet. Den social basen är idag rejält annorlunda. Hur definierar man arbetarklassen idag.
Men det finns gott om opposition i partiet och gamla uvar som gänget kring Nato frågan med Thage G i spetsen. Leif Pagrotsky är en annan.
Någonstans måste man börja och vart det leder går inte att veta men någon annan möjlighet för min del att aktivera mig i ett annat parti fanns inte.
Skriva och på annat sätt uppvakta riksdagsledamöter, kommunala politiker och delta på möten på olika nivåer. Nätverk över landet med likasinnade som driver dessa frågor.
Att arbetarrörelsen inte längre kan definiera vad som är arbetarklassen, och istället betonar ras och kön, visar att socialdemokratin har stora problem med sin identitet.