DET KAZAKISKA HÄLSOMINISTERIET utfärdade idag (9/1 2022) en harmlös ansvarsfriskrivning samtidigt som man förnekade rapporter i sociala medier om övertagande av ett ”militärt biologiskt laboratorium nära Almaty av okända personer”.
Enligt nyhetsbyrån Tass hade det i sociala medier framförts spekulationer om att specialister i kemikalieskyddsdräkter arbetat nära laboratoriet på grund av att ”ett läckage av farliga patogener”.
Det noggrant formulerade pressmeddelandet från det kazakiska ministeriet klargör: ”Det här är inte sant. Anläggningen är säkrad.” Stop!
Detta intrikata meddelande är emellertid bara toppen på ett isberg, som har konsekvenser för folkhälsan och rymmer allvarliga geopolitiska risker.
För, sedan slutet av 1990-talet, när det blev känt att USA ihärdigt etablerade ett partnerskap och byggde upp anläggningar inom biologisk forskning med flera före detta sovjetrepubliker, har Moskva upprepade gånger påstått att ett sådant samarbete utgör ett hot mot Ryssland.
Dessa biologiska forskningsanläggningar var ursprungligen tänkta som en del av det så kallade Nunn-Lugar Biological Threat Reduction Program, för att förhindra spridningen av expertkunskaper, material, utrustning och teknologier, som skulle kunna bidra till utveckling av nya biologiska vapen.
Men Moskva misstänkte att raka motsatsen höll på att hända – i verkligheten har Pentagon sponsrat, finansierat och tillhandahållit tekniskt bistånd till dessa laboratorier där USA ”under sken av fredlig forskning” bygger upp sin ”militärbiologiska potential”.
I ett sensationellt uttalande från oktober 2018 avslöjade generalmajor Igor Kirillov, befälhavaren för Rysslands radiologiska, kemiska och biologiska försvarstrupper, ett tydligt mönster av ett Pentagon-nätverk av laboratorier nära gränserna till Ryssland och Kina.
Partnerskapet mellan USA och Kazakhstan på detta område går tillbaka till 2003. Kazakstan har varit en intressant ”hotspot” för förekomsten och övervakning av infektionssjukdomar, delvis på grund av dess historia, geografi och dess mångfald av raser (folkgrupper). Kazakhstan har ända sedan tsarernas tid upprätthållit en infrastruktur och ett nätverk för övervakning av infektionssjukdomar.
De USA-finansierade forskningsprojekten fokuserade på studier av särskilt utvalda gifter, inklusive smittor: mjältbrand, pest, harpest, farlig fågelinfluensa, maltafeber, etc. Dessa projekt sysselsatte och betalade forskare i Kazakhstan, medan deras projektpartners i USA och Storbritannien handledde forskarna i utveckling och testning av olika hypoteser.
Det har varit ett ”win-win”-arrangemang. Personalen vid det kazakiska institutet utbildades i modern diagnostik och databehandling och kunde utföra forskningsarbete med överdådig extern finansiering, medan Pentagon – genom dessa laboratorier – fick värdefull information till sina hemliga biologiska vapenprogram – specifikt riktade mot etniska grupper i Ryssland och Kina.
Det anspråkslöst namngivna Central Reference Laboratory (CRL) i Almaty som figurerade i Tass-rapporten startades 2013 med att USA investerade 102 miljoner dollar i ett biosäkerhetslaboratorium för att studera några av de mest dödliga patogenerna som potentiellt skulle kunna användas i terroristattacker.
Men istället för att lokalisera den nya anläggningen i något undanskymt område i Nevada, valde Pentagon medvetet en plats nära Almaty för att säkert lagra och studera de mest riskfyllda sjukdomarna som pest, mjältbrand och kolera. Skälet var att labbet skulle ge jobb till begåvade kazakiska forskare och få dem bort från ”marknaden” – det vill säga hindra dem från att sälja sin vetenskaplig expertkunskaper och tjänster till terroristgrupper som kan vilja skaffa biologiska vapen!
Men CRL, som nu är i drift, är ett förankrat institutionellt samarbete mellan den kazakiska regeringen och US Defense Threat Reduction Agency under Pentagon, som har till uppgift att skydda ”USA:s nationella säkerhetsintressen i en snabbt utvecklande, globaliserad hotmiljö för att möjliggöra en större förståelse av våra motståndare och tillhandahålla lösningar på WMD*-hot i en tid av stormaktskonkurrens.”
Förresten, Tyskland har också ett liknande arrangemang under rubriken German-Kazakh Network for Biosafety and Biosecurity, som samförvaltas av Bundeswehr Institute of Microbiology (en militär forskningsanläggning för den tyska väpnade styrkan för medicinskt biologiskt försvar.)
Varför är då Kazakstan en så eftertraktad partner? Enkelt uttryckt ger landet unik tillgång till etniska ryska och kinesiska grupper som ”prover/preparat” för att utföra fältforskning som involverar högpatogena, potentiella biologiska stridsmedel. Kazakstan har 13 364 km gränser med sina grannländer Ryssland, Kina, Kirgizistan, Uzbekistan och Turkmenistan.
Är Kina likgiltigt inför allt detta? Långt därifrån. Beijing Review presenterade en rapport från BBC Monitoring 2020, som förmedlar Kinas oro i frågan. Så sent som i november 2021 skrev en rysk kommentator att dessa biologiska laboratorier är veritabla Pentagon-baser och krävde en internationell utredning. Han betonade att det kazakiska ministeriet för utbildning och vetenskap ”nu huvudsakligen arbetar med Pentagon-forskningsprogram.”
Hur kunde Kazakhstan, ett medlemsland i CSTO**, komma undan med detta? Detta behöver lite förklaring.
Paradoxalt nog är dessa biologiska laboratorier levande exempel på något olycksbådande som har pågått länge – som alla visste om men ingen ville tala om – nämligen den omfattande infiltrationen av den amerikanska underrättelsetjänsten inom de dekadenta kazakiska härskande eliterna.
Denna infiltration (korruption) har pågått i åratal men fördjupades avsevärt när den 81-årige före detta presidenten Nurusultan Nazarbayevs ”handfasta” ledarskap började lösas upp och hans familjemedlemmar och kumpaner alltmer började ”moonlighting” (under patriarkens välvilliga blick, förstås) – något som liknar vad Boris Jeltsin i åratal sysslade med i Ryssland.
Tyvärr är det en välkänd historia. De kazakiska eliterna är notoriskt korrupta, även med centralasiatiska mått mätt, och de parasitära eliterna har föredragit att behålla sitt byte på säkra platser i västvärlden. Föga överraskande är de även hopplöst komprometterade inför den amerikanska underrättelsetjänsten. Så enkelt är det.
Moskva kände med säkerhet till att det folkliga missnöjet höll på att växa, att marken under fötterna på Nazarbajev gungade och att en nära vänskap till Putin höll på att ta slut. Men det hindrade inte – eller snarare tycktes inte hindra – utvecklingen eftersom USA arbetade med kraftfulla ”kompradorelement” som råkade vara den åldrande patriarkens familjemedlemmar och närmaste medarbetare.
Med tanke på klantillhörigheten i den delen av världen ansåg Moskva förmodligen att det var klokt att hålla tillbaka sina goda råd. En ytterligare faktor var förmodligen rädslan för att USA skulle manipulera ultranationalistiska krafter (vilket hände i Ukraina), för att skada den sårbara 3,5 miljoner stora ryska etniska minoriteten (18 procent av befolkningen).
Men framför allt, det faktum att Nazarbajevs kumpaner besitter statsmaktens spakar, särskilt mot säkerhetsapparaten, vilket i sig gav Washington ett avgörande övertag.
Men saker och ting har förändrats dramatiskt den senaste veckan. Nazarbajev kan fortfarande ha visst kvarvarande inflytande, men inte tillräckligt för att rädda eliten som understödde USA:s intressen. President Tokayev, en lågprofilerad karriärdiplomat till yrket, har äntligen kommit åt hela makten.
Två av Tokayevs avgörande drag har varit avsättandet av Nazarbayev som chef för det nationella säkerhetsrådet och avskedandet av landets mäktige underrättelsechef Karim Masimov (som sedan dess har varit arresterad tillsammans med andra oidentifierade misstänkta som en del av en utredning om ”högförräderi”).
Washington har faktiskt mycket att oroa sig för eftersom Kazakstan till slut kan förbli något oavslutat, såvida inte en ”färgrevolution” kan åstadkomma en regimförändring till förmån för en pro-västlig härskare, som skedde i Ukraina. Den nuvarande turbulensen är hittills ett misslyckat försök till färgrevolution, med kraftig bumerangeffekt.
Till skillnad från i Afghanistan är CIA och Pentagon inte i en position att kunna ”evakuera” sina kollaboratörer. Och det turbulenta händelseförloppet har chockat etablissemanget i Washington. Kazakstan är ett stort land (världens till ytan 9:e största land) och glest befolkat (18,5 miljoner), och CSTO-styrkorna som skickades in är välutrustade och leds av en tuff rutinerad general som senast krossade det USA-stödda upproret i Tjetjenien.
De ryska styrkorna har tagit med sig det avancerade Leer-3, ett elektroniskt stridsledningsssystem, som inkluderar specialkonfigurerade Orlan-10-drönare, störningsanordningar etc. Gränserna har stängts.
Mandatet för ryska styrkor innebär att skydda ”strategiska tillgångar”. Förmodligen inkluderar sådana tillgångar de Pentagon-finansierade labben i Kazakstan.
M K Bhadrakumar
* Weapons och Mass Destruction
** Collective Security Treaty Organization (CSTO)
Originalartikeln på Indian Punchline
Detta gav mig mer viktig information om Kazakhstan än andra – även Stefan Lindgrens Ryska posten. Det var en indier – tydligen är asiater bäst på Asien.