Vad har vi för militära experter?

Joakim Paasikivi, överstelöjtnant på Fösvarshögskolan

LYSSNADE IGÅR PÅ P1-morgonHenrik Torhammar intervjuade överstelöjtnanten vid Försvarshögskolan Joakim Paasikivi om det aktuella läget i Ukrainakriget och det nya säkerhetsläget i Norden. Här några glimtar av vad han sa:

– Ingen av de krigande parterna har längre någon riktigt offensiv kraft, framför allt inte Ryssland. Ukraina är starkare söder om Dombass.
– I Donbass skjuter ryssarna mycket artilleri, men gör mycket små framryckningar, något 100-tal meter per dag, kanske lite bättre de senaste dagarna, men det går oerhört långsamt, och det sker till ett pris av stora förluster, antagligen på båda sidor och med stor materiell förstörelse.
– Situationen för ryssarna är på sikt värre än för ukrainarna, man har svårt att rekrytera personal, man öser pengar över kontrakt, men… förlusterna av personal och materiel är större än vad man kan få in som ersättning. Ukraina kan däremot mobilisera och utbilda nya värnpliktiga, men man får inte fram vapen och annan materiel i tillräcklig omfattning.
– Ryssland saknar offensiv kraft att gå vidare västerut och ta de större städerna Charkiv eller Kiev.
– När det gäller raketattacken mot köpcentret kan man fråga vad som är värst, att de siktar på civila mål eller att de aldrig träffar det de siktar på. Krigsbrott blir det lika fullt.
– Sverige och Finland går med i Nato för att vi inte litar på Ryssland, som visat sig vara en aggressiv granne som anfaller ett grannland. Staketet som Finland nu tänker bygga vid ryska gränsen har nog ingen större betydelse, men Ryssland svarar förstås med nya hot om att förstärka sin gräns och flytta fram kärnvapen.
– Nato får ut mycket större effekt i vår region av att Sverige och Finland blir medlemmar. Sverige och Finland har varit osäkra kort och man har inte kunnat räkna med oss i det gemensamma försvaret. Nu kan man ha en gemensam planering och få en sammanhängande militär förmåga här i vår region, som är avsevärt mer krigsavhållande – tror jag. Nato blir starkare och därmed minskar krigsrisken totalt sett för Nato.

Detta är den bild som alltså framförs av Försvarshögskolans militäre och säkerhetspolitiske expert och blir den bild svenska folket nu matas med via Public service.

Den bilden kan emellertid på mycket goda grunder ifrågasättas. Först, påståendet att ryssarna saknar offensiv kraft. Den motsägs av många oberoende militära bedömare i USA och i andra länder som det aldrig refereras till. Ryssarna har inga försörjnings- eller underhållsproblem. De har närmast obegränsat med artilleriresurser, relativt små personella förluster och bedriver ett systematiskt utnötningskrig med målet att slå sönder den ukrainska armén, som av allt att döma har mycket stora förluster av soldater (fler hundra per dygn) och krigsmateriel. Den ukrainska sidan har stora problem att ersätta förlusterna av både krigsmateriel och tränade soldater. Illa tränade soldater ger stora förluster, brist på artilleri gör att man lätt blir rysk kanonmat.

Att situationen för ryssarna på sikt skulle vara värre för att man har svårt att få fram militära resurser, är förmodligen mest västerländskt önsketänkande. Att Ukraina är i stånd att mobilisera och utbilda stora mängder nya värnpliktiga är säkerligen också önsketänkande. Det enda som stämmer i det Paasikivi säger är att vapen och annan krigsmateriel inte kan ersättas vid fronten i tillräcklig takt på Ukrainasidan, vilket beror på flera faktorer som han mörkar. Västländer har inte tillräckligt med vapen att skicka. Det kostar enorma summor att ersätta alla de vapen som förbrukas på Ukrainasidan. Det som skickas stoppas i stor utsträckning på vägen till fronten antingen av ryska robotattacker eller läcker ut på svarta börsen.

Det är högst osäkert om Ryssland ens önskar gå vidare västerut och ta de större städerna Charkiv eller Kiev. De är förmodligen beredda att göra halt efter att ha tagit kontrollen över hela Donbass. Men hur långt de kommer att gå beror mest på hur Kievregeringen (och Västvärlden) agerar. Ju längre man vägrar förhandla, desto mindre av ett självständigt Ukraina blir kvar att förhandla om.

När det gäller raketattacken mot köpcentret är mycket oklart. Det vi vet är att den kom mycket lägligt inför G7-mötet och Nato-toppmötet och exponerades kraftfullt i alla mediekanaler med stora eldklot och rökmoln. Frågan om krigsbrott är som vanligt för tidigt väckt och kan nog ses som ett led i västpropagandan.

Paasikivis påstående att Sverige och Finland går med i Nato för att man inte litar på Ryssland, framförs som en självklarhet. Men påståendet borde definitivt väcka följdfrågor. Men så sker aldrig i svensk Public service. Det förutsätter nämligen att själva förspelet till kriget skulle kunna diskuteras, men det är som bekant en omöjlighet. Allt som naggar bilden av Putins Ryssland som aggressiv imperialistisk, nytsaristisk autokratisk stormakt måste mörkas. Annars riskerar hela korthuset att falla. Istället utmålas konsekvent den kärnvapenhotande, aggressive Putin som en Katla i sin grotta.

Så till sist, om Nato-utvidgningen är ”krigsavhållande”? Ja, säger Paasikivi, det tror jag. Lustigt nog ”tror han” bara detta. Och det finns mycket goda skäl att hävda motsatsen. Men inte heller denna sak kan diskuteras, för även då måste man kunna tala öppet om förspelet till kriget. Och då faller korthuset som bekant. Beklämmande nog agerar hela den samlade västvärlden som om de vore helt eniga om att vi ska befästa oss inför ett nytt kallt krig, där Europa blir ett slagfält mellan Ryssland (Kina) på ena sidan och USA/EU/Nato på den andra.

Förra gången det begav sig var det kommunistspöket man skulle isolera bakom en järnridå, fast egentligen gällde det att ta kontroll över naturresurserna. Nu är det ett hotfullt autokratiska Putinryssland man vill knäcka, men det är fortfarande de åtråvärda naturlittgångarna man är ute efter.

Att Nato nu snart formellt omfattar hela Norden är kanske ingen stor förändring ur ett ryskt perspektiv. De har betraktat Sverige och Finland som anknutna till Västgemenskaperna USA/EU/Nato sedan många år. De förstärker bara sin gränsbeväpning på sin västra flank. Men för Sverige har Natoanslutningen stor betydelse, inte minst för att svenska försvaret inte kommer att kunna byggas ut med våra nationella intressen i fokus, utan kommer istället att underordnas Natos (USA:s), vilket i sin tur bygger på den bisarra bilden av Putin i sin Katlagrotta. Stoltenberg lovar utöka Natos styrkor vid Rysslands gräns till 300.000 man. I dessa ingår nu förstås finska och svenska soldater. Till exempel kommer Litauen säkert att få stora förstärkningar, kanske från Finland och Sverige, för att kunna upprätthålla blockaden av Kaliningrad. Bortblåsta är i alla fall alla idéer om att alliansfrihet och respekt för staters självbestämmande kan vara krigsavhållande.

Tennsoldater som Paasikivi glider med strömmen, anpassar sig efter det aktuella läget, men biter sig fast i illusionerna om att Ukraina kan vinna kriget. Men vad Nato ska ta sig till när Ryssland segrat och tagit full kontroll över Ukraina är nästa stora fråga. Risken är att besvikelsen i östra Europas Natoländer blir så stor över Natos tillkortakommanden att organisationen går mot sin upplösning. Men det får vi återkomma till.

... är läst 1293 gånger!

  17 kommentarer for “Vad har vi för militära experter?

  1. Sören Lander skriver:

    Ja, detta är som sagt en av de svenska miitära experter som får breda ut sig ohämmat i såväl radio som TV … även Svenska Dagbladet har använt sig av honom som ”expert”. Jag har länge retat mig på att han har fått föra fram sina ”analyser” oemotsagd – och att detta blir en del av den bild svensk allmänhet får sig till livs (förutom de rena sensationsskriverierna i kvällspressen).

    Jag har för mig att han för någon månad sedan framförde att, oavsett hur det ser ut på marken så har Ukraina en strategisk fördel och att man sannolikt skulle komma att genomföra motoffensiver framöver som kommer att vända kriget. I princip ingen av hans ”analyser” har stämt så här långt och de verkar mest vara önsketänkande. Som alltid kan man fråga sig om hans källor och vad han helt enkelt väljer bort.

    Och en sista fundering: Är detta vad svensk militär har att komma med vad gäller analysförmåga idag?

  2. Olle Pålsson skriver:

    Visst är det ett fruktansvärt krigstillstånd som råder i vårt närområde.

    Avståndet är så mycket närmre än till Jemen eller andra krigsskådeplatser som förekommer på betryggande avstånd från oss.

    Så klart att ”vi gemene man” blir rädda när dessutom våra valda företrädare i Riksdagen utan någon som helst folklig debatt vänder 380 grader och talar om att Ryssen utgör ett nära förestående hot mot oss.

    En hotbild som till stora delar är byggd på våra militärers omvärldsanalys. Och med tanke på, i demokratisk ordning får väl en sådan expertanalys vara den ”riktiga”, som nu går ut svenska folket.

    Att presentera en motbild till denna under rådande omständigheter med tanke på vem som äger kontrollen över medieutbudet låter sig inte enkelt göras. Dessutom tillåter sig inte vår regering att delta öppet i en debatt som ifrågasätter den svenska officiella hållningen och hur dessa beslut växer fram.

    Resultatet av förhandlingarna med Turkiet är ett illavarslande exempel på detta. Vill mena att den information som kommit ut innehåller mycket stora frågetecken. Att avsluta denna förhandling och tillsammans vara överens där båda parter deltog på en öppen presskonferens utan att någon journalist tilläts ställa frågor får anses vara en respektlöst inställning, sett utifrån Sveriges uppburna hållning till det fria ordet.

    Ett tidigt illavarslande tecken i frågan hur vår regering ser till vår grundlagsfästa ordning vad gäller yttrandefriheten.

  3. Bertil Carlman skriver:

    Flera välutbildade militärer från USA, t ex Scott Ritter och McGregor (glömt förnamnet) har i olika intervjuer påpekat att det är skillnad mellan dem, och de militärer som officiellt uttalar sig å Washingtons vägnar. De förra talar som experter på krigföring, alltså som i första hand militära yrkesmän, medan de senare i huvudsak uttalar sig som representanter för världens mest förödande imperium. Detta imperium framställer ständigt sig självt som en demokrati och sina motståndare som autokratier (i negativ betydelse).

    Jag utgår ifrån att det även i Sverige finns militärer som tänker och resonerar mer som de två nämnda. Steigan.no har publicerat en text av en norsk militär av denna typ. Och finns de i Norge, så finns de naturligtvis även i Sverige.

    Joakim Paasikivi skulle omedelbart få sparken om han främst uttalade sig som yrkesman (försåvitt han inte är förödande okunnig om Ukrainakrigets realiteter). Han är precis som journalisterna på public service, han vill inte förlora jobbet.

  4. Anders Åberg skriver:

    Paasikivi gör väl som alla andra höjdare idag. Dom säger det dom får order om från Vita huset att säga.

    Det är ju det som är så ödesdigert för oss. Vi har helt övergett vår nationella suveränitet. Vem vi väljer i valet spelar ingen roll, vilket tidning eller TV-kanal vi tittar på spelar heller ingen roll. Allt styrs från USA och alla säger samma sak.

    I en sådan lydstatsrelation kan ingen demokrati eller yttrandefrihet existera. Demokrati kräver öppen och fri diskussion och opinionsbildning. Överger vi det, vilket vi har gjort, så är det vi som återupprättar Sovjetunionen, inte Putin.

  5. Leif Stålhammer skriver:

    Sverige har inga militära experter. Skrivbordsdito har vi gott om. Förre ledaren för försvars/krigshögskolan var balt och med stor säkerhet 100 procent för Nato. De som skulle kunna vara ledare är de som tjänstgjort för att befria kvinnor i Afghanistan och annorstädes där USA infört demokrati, Irak, Libyen o s v. Men är det såna experter vi behöver? Kriget fortsätter nu till siste ukrainare. ”Kullerbyttan” HultQvist vädrar seger. Han litar på Stolleberg. Det går bra för Sverige! Alla ska med! Hela landet skall leva! (i princip).

  6. Torgny Forsberg skriver:

    Ja den mannan Joakim Paasikivi har haft fel hela tiden. Han inleder ofta sina framträdande med ”det går dåligt nu enligt Putins plan” (som om han visste den, här skulle en följdfråga från reportern punktera hela resonemanget) som han beskriver som högt ställda, för att sedan säga se så litet Putin lyckas med de planerna och då måste det ju gå bra för Ukrainas armé. Sök upp tidigare framträdanden så ser ni vad jag menar. Azovbataljonen beskrev han i SvD som ”kanske inte så salongs-rumsrena men de är otroligt duktiga och stridsvilliga soldater”, som senare fick kapitulera med händerna över huvudet och nu sitter som krigsfångar i tusental. Lite lustigt var också ett inslag på SVT där några AFU-soldater smög in över Ryska gränsen och flyttade på en gränspostering (stolpe) för att sedan fotograferas, detta beskrevs som en överlägsen krigshandling. Folk på försvarshögskolan måste säkert tycka det är plågsamt att se och höra hans analyser. Skulle vara intressant och lärorikt att någon journalist/studerande följe upp och skärskådade den bild av kriget Joakim Paasikivi gav svenska folket kontra verkligheten.

  7. Sören Lander skriver:

    Bertil C!
    Men – är det inte som just yrkesman han tillfrågas i det offentliga? Och han ger en förödande bild av kapaciteten hos våra militära yrkesmän.

  8. Torgny Forsberg skriver:

    Se Expressen-TV, de har mycket från Joakim Paasikivi. Jämför vad han säger här med den senare (brutala) verkligheten. Finns många TV klipp att se, i och för sig är det svårt att sia om framtiden i krig, men man borde ju ha lite självkritik och dra sig tillbaka från rampljuset.

  9. Bertil Carlman skriver:

    Alexander Mercouris gör intressanta iakttagelser rörande rapporteringar om krigsframgångar. Regeringen i Ukraina har för någon dag sedan meddelat att tillbakadragandet från Sievierodonetsk och Lysychansk är motiverat för att det då blir kortare transporter för ammunition m m från förråden längre västerut. A Hitler lär ha haft samma argument till tyska tillbakadraganden när han satt i sin bunker och det tyska försvaret höll på att klappa ihop. Ett bra argument för att aldrig ge sig ut i krig – inga transportproblem!

    En annan likhet mellan de som leder Ukrainas krigsförband och ledningen för ”der Wehrmacht” är annars att inte, inte ens av strategisk nödvändighet, retirera. Så sas det också för några veckor sedan om Sievierodonetsk och Lysychansk.

    Ytterligare en intressant iakttagelse finns att göra. Medan vi i Väst proppas fulla med bedrövligt faktabefriade och ofta motsägelsefulla rapporter, så rapporterar Moskva nästan inget som riktar sig till oss. De vet att de redan med stor marginal förlorat det informationskriget. Till den egna befolkningen behöver de inte rapportera så mycket. Denna har klart förstått att vår överklass avskyr dem och deras kultur, och det gör att den ryska befolkningen nu, mycket mer än vid krigsutbrottet, sluter upp bakom den egna regeringens flesta handlingar. Befolkningen i Ryssland har ju också, ända in i plånboken, kunnat känna hur förvånansvärt framgångsrikt deras regering lyckats tackla Västs sanktionskrig.

    Personligen har jag svårt att förstå hur Biden, Von der Leyen, Macron, Schultz, Stoltenberg m fl totalt verkar ha missat att de ägnar sig åt självskadebeteende, samtidigt som de lyckats ena människorna i Ryssland runt deras ledare. Att Peter Hultqvist inte skulle kunna fatta, det förstod jag, som så många andra, redan för flera år sedan. Ja okey då, Biden är i samma klass som Hultqvist; men i stort sett alla våra ledare i Väst?

  10. Sebastian Larsson skriver:

    Suck, ja den gubben som tror han får någon sorts respekt bara för att han bär militärkläder i tv studios, han rapar upp värre propaganda än den amerikanska propagandan, hur kan man bli så hjärntvättad.

    Varenda gång detta tjat om att det går så dåligt för Ryssland samtidigt som det är Ukraina som bönar och ber om vapen och pengar från väst varenda dag!

    Varför tolererar SVT/SR sån uppenbar krigspropaganda? Eller är det meningen?

    Psykförsvaret kanske är del av denna uppenbara propganda Paaiskivi och liknande mannar står för?

  11. Dennis Zackrisson skriver:

    Anders Å!
    Det du ger är den enkla men tyvärr otillräckliga förklaringen till ”Paasktivi-linjen”. De frågor som då uttryckligt måste förklaras är hur han fick sina order och vad de innehöll konkret. Men där har du ju ingenting annat att komma med än dina egna, ostyrkta, förmodanden.

    Jag tror alltså att du har fel. Paasikivi har inte fått några ”order” från Nato eller Pentagon. Han tolkar läget helt efter sin egen bild av situationen och denna bild är bestämd av ”allmän uppfattning” inom Nato och svensk militär. Det är det trista läget och därför är det bara dumt att prata om ”ordergivning från Vita Huset”.

    På den här punkten är jag således tämligen överens med Jan Arvid G, en annan av deltagarna på den här helt fantastiska sajten. Vi måste formulera oss så att vi når den där ”andra sidan”, de som övertygats av den nu helt översvämmande Natostyrda krigspropagandan till stöd för kriget mot Ryssland. Till sin hjälp har dom nu även en av de bäst skolade i mediapropaganda, Volodomir Zelenskij. Vi måste ha bättre ammunition i detta än så länge huvudsakligen propagandakrig. Kolla in den mycket klargörande intervjun på Swebb-TV om hur Litauen nu bryter mot överenskommelsen om transporter med Ryssland! (finns på MISSA INTE).

  12. Dan Kotka skriver:

    Paasikivi-linjen var en finsk strategi mot Sovjetunionen och bedrevs på ett skickligt sätt av utrikesminister Joho Paasikivi, farfar till Högkvartertets Paasikivi som skämmer ut sig som ”militarexpert”. Han är en sorglig figur som för ut den bild Neocons och dess förlängda arm Jens Stoltenberg visar upp som delger en bild av Ukrainas motstånd och Ryska federationens ”misslyckanden” trots att h e l a östra Ukraina, 25 procent av Ukrainas markområden är under rysk kontroll. Det handlar inte om vad man tycker om kriget, det handlar om fakta och endast kartorna och de röda fälten som visar erövrade ytor talar sitt eget språk. Paasikivi är en i…t som gör narr av sin titel, han är Högkvarterets Bob.

  13. Anders Åberg skriver:

    Dennis Z!
    ”dumt att prata om ordergivning från Vita Huset” och den ”Natostyrda krigspropagandan” ser ut att vara en självmotsägelse.

    Det är naturligtvis möjligt att ”ordergivning” inte är en exakt beskrivning av hur informationen förmedlas.

    Att krigspropagandan styrs från Vita huset tycks vi dock vara överens om och att alla som vet att värna om den egna karriären förstår att man gör bäst i att springa åt samma håll som resten av flocken, förmodar jag också är en gemensam slutsats.

    Om propagandan styrs från USA och alla västledare lyder så kanske det inte är fel ändå att kalla det just ordergivning. Kanske är det rentav så att sådan tillspetsning gör det lättare att nå ”den andra sidan”.

    Sådant är inte helt lätt att veta, men efter ett helt arbetsliv och politisk aktivitet i LO-kollektivet tror jag iallafall att tydlighet är viktig för att nå ut till vanligt folk. Tydlighet kräver ibland tillspetsning, men i just det här fallet så är nog inte tillspetsningen av det grövre slaget. Höjdarna i väst tar ju de facto order från krigshökarna i USA. Dom lyder minsta vink!

    Bertil C ställer samma fråga. Hur kan det vara att ”alla våra ledare i Väst” rapar upp exakt samma tröttsamma propaganda, som en trasig gammal LP-skiva. Detta då trots att det så uppenbart skadar våra egna ekonomier.

    Mer exakt hur den här processen som lett till total underkastelse av både politiker och media har gått till är verkligen en intressant fråga.

    Kanske kommer någon fritt tänkande forskare, eller kanske någon av alla dom likaledes fritt tänkande människorna här på lindelof.nu att förklara det för oss en dag.

  14. Mats Larsson skriver:

    Bertil C skriver ”Hitler lär ha haft samma argument till tyska tillbakadraganden när han satt i sin bunker och det tyska försvaret höll på att klappa ihop”.

    Det var ju precis det som Hitler inte gjorde. Efter Stalingrad, när Hitlers självförtroende tillfälligt var stukat, fick tyskarnas främsta general Erich von Manstein fria händer och demonstrerade hur man med dynamisk krigföring kunde återerövra Charkov. Detta blev tyskarnas sista stora framgång på östfronten. Hitler var sedan tillbaks vid rodret och satte igång den katastrofala kampanjen vid Kursk sommaren 1943. Röda armén var väl förberedd och kunde skickligt absorbera tyskarnas offensiv. Efter Kursk hade Hitlertyskland ingen offensivkraft kvar på östfronten. När Hitler avskedat von Manstein 1944 kunde Stalin lugnt och belåtet konstatera att ”nu har Tyskland inga bra generaler kvar”.

    Märkligt att ingen går tillbaka och lyssnar på den s k experten Scott Ritters förutsägelse den 24 februari, att Ryssland skulle miltärt knäcka Ukraina på en vecka.

    Också märkligt, när jag läser på Kunt L:s FB-sida hur Mats Österholm noggrant anger referenser till hur man uppskattar ryska förluster, inte bemöts sakligt av Knut L. Att kalla Paasikivi tennsoldat är ju enkelt, att komma med något utöver pratkvarnen Alexander Mercouris verkar svårare.

  15. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Jag diskuterar knappast alls på Facebook. Med Mats Ö är det lite speciellt eftersom vi är personligen bekanta sedan han var liten pojke. Men han är såvitt jag kunnat se ordentligt bemött av andra på Facebook. Samt, diskussion om motståndares förlustsiffror från olika sidor är en ganska meningslös sysselsättning. Alla vet att siffrorna är till för att gynna den egna sidan.

  16. Niclas Hallander skriver:

    Jag utgår från att ni är bekanta med Herman’s och Chomsky’s ”Manufacturing Consent”.

    Visst är det beklagligt att även svensk massmedia sjunger med i den USA/NATO-vänliga propaganda man utsätts för i amerikansk (läs USA) massmedia.

    Det är precis omöjligt att t ex ifrågasätta artiklar eller ledare i DN i kommentarsfältet (som drivs av just ”Ifrågasätt Media Sverige AB”, ironin är blytjock), även om man länkar till artiklar, rapporter, video, bevis av alla möjliga slag för sin kritik. Om kritiken går emot propagandan så censureras kommentaren med samma luddiga motivering som alla sociala medier använder för att filtrera bort allt som går emot vad etablissemanget/eliten säger/vill.

    Att propagandan utgår från Vita Huset skulle jag vilja ifrågasätta; avses Joe Biden eller hans skötare? Biden är ju så uppenbart dement att han behöver telepromptrar eller lappar med vad han ska säga. Det gränsar till ”elder abuse” och Demokraterna kommer att åka på storstryk i nästa valomgång för Kongressen. Jag tror snarare det är State Department som styr, närmare bestämt klicken runt Victoria Nuland. Ni vet, hon som var i Kiev under Majdan 2014, och som på avlyssnat (och läckt) telefonsamtal diskuterade Ukrainas nästa president med Geoffrey Pyatt FÖRE Majdan-revolten. På den tiden var Joe Biden veep och styrde och ställde i Ukraina som han ville, medan sonen Hunter sålde access till farsan, precis som han gör nu med sina tavlor. Målningar alltså. När han inte rökte crack och slarvade bort laptops, vill säga.

    Det jag med allt större oro ser och hör (som om min depression inte var allvarlig och illa nog) är att inte bara folk i allmänhet tror på Natopropagandan, lägger Ukrainas flagga i sina profiler och hatar allt ryskt (eller åtminstone betraktar det med visst ogillande), utan att t o m våra ledare, våra folkvalda representanter, är så fullständigt ute och cyklar. Jag har väl lite naivt tänkt att ”i Sverige är vi lite bättre informerade, lite mer pålästa”, men det tog pandemin ur mig slutgiltigt. Finns det INGEN i deras stab av medarbetare, rådgivare o s v som följer lite alternativa nyhetskällor? Som t ex The Grayzone? Eller Glenn Greenwald? Till och med ståuppkomikern Jimmy Dore gör ett bättre jobb än varenda journalist på NYT, WaPo, WSJ, CNN, MSNBC, Fox, o s v.

    Scott Ritter har varit bra på nästan allt hela tiden i det här. Douglas Macgregor också. Eller Richard H. Black. Som någon annan skrev, det finns en hel del amerikanska militära experter som säger vad som verkligen händer, som inte hymlar med bakgrunden till kriget (NATO-expansion, rysk säkerhetspolitik, statskuppen, nazister, Aidar/Azov/Banderite bataljoner, åtta års terror mot befolkningen i Donbass, etc.) och som ger mycket bättre prognoser (de har stämt nästan 100 hela tiden så här långt) om vad som kommer att hända, hur det kommer att sluta.

    Jag håller på att bli tokig, det känns som att man är den enda friska människan i ett dårhus.

  17. Dennis Zackrisson skriver:

    Tack för ditt intressanta och genuint resonerande svar, Anders Å! Jag är i stora delar överens med dig, men har, som du ser, en del små randanmärkningar. Vi tycks ha tappat Jan Arvid G:s och andra kritiska kommentarer på den allra sista tiden, men dom kanske kommer igen!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.