För några dagar sedan beslutade den amerikanska senaten med röstsiffrorna 97-2, om nya sanktioner mot Ryssland, den här gången riktas de mot energisektorn och metallindustrin.
Detta har nu fått Tyskland och Österrike att gemensamt uttala sig fördömande om de nya sanktionerna, då båda länderna har gjort enorma investeringar i Nordstream II och ser sanktionerna som ett hot mot sina egna nationella intressen och även övriga Europas gemensamma intressen.
Tyskland Sigmund Gabriel och Österrikes kansler Christian Kern uttalade att ”Europe´s energy supply is a matter of Europe and not for the Uniteds States of America”. Även kansler Angela Merkel har reagerat mycket bestämt och mer eller mindre hotat USA med kraftfulla åtgärder om det amerikanska beslutet drabbar eller skadar tyska eller europeiska företag. Merkel lyfter fram det stora tyska bolagen Vintershall och Uniper som investerat enorma summor i infrastrukturen gör gasen från Nordstream II, vilket även den tyska staten gjort.
Ekonomi och säkerhet
De nya sanktionerna slår ensidigt när det gäller kostnader till Europas nackdel. USA vill slå sönder ryssarnas dominans på gasexport till Europa, och avser i stället att ersätta den ryska gasen – till bland annat Tyskland – med sin egen gas från Mexikanska Golfen. USA tänker exportera sin betydligt dyrare gas genom lastfartyg över Atlanten, och att därmed Tyskland ska avstå från billig och ekonomiskt betydligt mer lönsam gasimport i säkra pipelines (Nordstream II). Detta är framfört mer eller mindre som order till den tyska staten.
Exporten av naturgas till Europa – via ett väl utbyggda nätverk som täcker hela Europa och norra Afrika – domineras av tre länder: Ryssland, Norge samt Algeriet. Före det amerikanska utspelet i senaten häromdagen var bedömningarna från kompetenta organisationer som Platts Analyst Supply Eclipse Energy att den ryska dominansen skulle fortsätta, till följd av de prissänkningar de använt för att försvaga exempelvis amerikansk naturgas´ möjligheter att etablera sig i Europa.
”Russia thanks to the bearish oilprice environment and an enhanced export strategy from Gazprom, inceased it´s export to Europe by 15 percent in 2016, taking bak it´s place as Europe´s largest supplier in the process”. (Pratts)
Alla bedömare och tidigare prognoser har pekat på fortsatt dominans av gasexporten till Europa för de tre stora aktörerna. Framför allt är det Gazprom som styr priserna på marknaden i Europa. Priserna hålls låga för att förstärka sin dominans i Europa.
Den dyrare amerikanska LNG-gasen bedömdes få svårt att etablera sig i Europa ”Russia clearly have the option to undercut the US LNG prices to ensure it keeps the share of its key European Markets and could flood the markets whith cheap gas, minimizing revenues and cashflow at a time when producers world over are suffering from the impact of low prices”. (S/P Global Ratings)
Handelskrig
Med hjälp av hotbilden av ett aggressivt och farligt Ryssland har nu USA utökat sina sanktioner i något som uppenbart är inledningen av ett handelskrig mellan framträdande stater inom EU och USA. Kravet från amerikanarna är att avstå från den billiga och säkrare pipelinesgasen från Ryssland till förmån från den dyrare och osäkrare gasen från USA. Det sjunkande imperialistiska imperiet blir alltmer desperat och nu återstår att se hur Tyskland och framför allt EU hanterar detta fientliga agerande från USA.
USA har kanske utmanat ödet och felbedömt situationen. Och insikten saknas om att Ryssland sitter på 45% av jordens gasreserver och kan agera utan panik i det politiska spelet kring världens naturtillgångar framöver. Risken finns att konflikten blir global om Saudiarabien intervenerar i Qatar och lägger beslag på deras produktionsanläggningar av gas som överlägset är världens största. Då tas ytterligare ett steg – för vilken gång i ordningen – mot det stora globala kriget WW III.
Just nu sker intressanta saker kring det internationella maktspelet kring olja och naturgas.
Idag pågår militära övningar i samverkan mellan Iran och Kina i Hormuzsundet. Internationella bedömare beskriver det som en kinesisk påminnelse och vänskapsbanden länderna emellan.
Den kinesiska flottan la till i hamnen Bandar Abass i torsdags och man har övat olika formationer tillsammans.
Den kinesiska kommendören höll sedan ett hyllningstal till Iran.
Här bör sägas att denna markering är bra för stabiliteten i världen då det pågår gemensamma planer mellan USA och Saudiarabien om intervenering av Qatar för att lägga beslag på deras enorma tillgångar av LNG-gas.
Qatars enda möjlighet att komma ut med sina lastfartyg är just via Hormuz. Denna markering tror jag att jänkarna backar för. Trots allt är det militärindustriella komplexet och ”intelligence community” eller Mad Dog James Mattis inte helt galna ännu.
Ryssarna har nu tröttnat på de amerikanska beskjutningarna av syriska armén och inte minst nedskjutningen av det syriska stridsplan som bekrigade ISIS styrkor. Alla aktioner genomförs från den illegitima militärbasen vid al Tanf på syriskt suveränt territorium – olaglig ockupation med andra ord.
Ryska försvarministeriet idag måndag 19/6 2017
”In the Areas of combat missions of Russian airfleet in Syrian skies any airborn object including aircraft an unmanned vehicles of the international coalition, located to the west of Euphrats River will be tracked by Russian ground air and defence forces as air targets”.
Klartext: Allt fientligt flyg väster om floden Eufrat kommer att skjutas ner av Ryssland då det amerikanka flyget eller allierat sådant bryter mot internationell lag och agerar utan folkrättsligt stöd på område tillhörande den suveräna staten Syrien.
Ryssland däremot har rätten att agera tillsammans med de syriska försvarsstyrkorna genom kollektivt självförsvar i enlighet med folkrätten, inbjudna av Syrien.
Återstår att se hur Mad Dog James Mattis och Pentagon, som numera ensamt bestämmer över den amerikanska försvars- och utrikespolitiken, då Trump helt avskrivit sig själv (i verkligheten tvingats) sitt konstitutionella ansvar som ÖB.
I tisdags meddelade President Macron och utrikesminister Jean-Levy Le Drian en helomvändning i den franska utrikespolitiken.
Macron informerade ett antal av de tunga nyhetsbyråerna, bland andra Reuters, följande:
”President Emanuel Macron said in remarks published on Wednesday that he saw no legitimate successor to Syrian President Bashar al Assad and that France no longer considered his depature a precondition to resolve the six year contlict”.
”The new perspective that I have had on this subject is that I have not stated that Bashar al Assad´s departure is a precondition for everything because no one has shown me a legitimate successor” (REUTER)
Inte nog med det. Tisdagen den 20/6 hölls i Paris en presskonferens mellan Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov och den franske utrikesministern Jean-Yves Le Drian, där Drian slog fast en total förändring av den franska utrikespolitiken i förhållande till Ryssland.
”We are facing the same threat of terrorism which we are determined to battle”, och vidare:
”We are neither looking to isolate Russia from the rest of Europe nor weaken its economy. We want to work together in a pragmatic and concrete way to resolve the problems that impact us as much as Russia”. (World News)
En helomvändning i förhållande till Hollandes tidigare politik! Detta är utan tvekan positiva signaler, och personligen tror jag att Merkel och Tyskland strax kommer efter, då man till sist genomskådat det fatala misstaget att göra sig oförmögna att beivra den aggressiva amerikanska utrikespolitiken.
Inte minst de senaste amerikanska utvidgade sanktionerna har bidragit till detta, då de inte drabbar USA utan slår hårt mot framför allt Tyskland, men även mot Frankrike.
Vid en middag i St Petersburg i fredags (16 juni) berättade rektorn för det ryska statliga hydrometeorologiska universitetet Dr Valerij Mikheev att han just kommit tillbaka från ett två-dagarsbesök i Paris, där han i efterdyningarna av Putins besök kunnat sluta en överenskommelse med franska kollegor, bl.a. den legendariske forskaren Jean Malaurie, om samarbete i forskning kring förhållandena i Arktis. Inom de närmaste året ska ett nytt arktiskt forskningscenter sättas upp i St Petersburg, vid Fontankakanalen, med fransk bistånd.
Dagen innan hade jag av en högre tysk statstjänsteman från trakten av Frankfurt am Main, som jag stötte ihop med på kongresscentret Expoforum , hört att det var bara en tidsfråga innan Angela Merkel lade om den tyska politiken mot Ryssland.
De amerikanska sanktionerna mot Ryssland drabbar som tidigare redovisats främst Tyskland och ledande tyska företag kopplade till projektet Nordstream II.
Ryssarna går vidare och den ryska ekonomin hotas marginellt av den krigsförklaring som ursprungligen genomfördes 2014.
På väg till G 20-mötet i Hamburg mellanlandade Kinas president Xi Jinping hos Putin för ett statsbesök. Bland mycket annat att diskutera inför G 20 beslutades att Ryssland från och med 20 december 2019 årligen ska leverera 200 miljarder kubikmeter naturgas i det då färdiga piplinesystemet Power of Siberia.
Dessutom planeras ett Power of Siberia II så problematiken kring Nordstream II påverkar inte den ryska ekonomin mer än marginellt.
Däremot påverkar det den tyska ekonomin om än inte dramatiskt. Konflikten en nagel i ögat på flera europeiska stater som protesterar högljutt mot det amerikanska beslutet om sanktioner riktade mot rysk energisektor och som i verkligheten slår mot andra parter.