Vad kan vi lära av Aischylos?

De Skydssökande, en tysk uppsättning

De Skydssökande av Aischylos, en tysk uppsättning

Stefan Jonsson hade en stor artikel i DN 1 januari 2016. Det var intressant att läsa om Aischylos´ 2500 år gamla drama “De skyddssökande”. Frågan om asyl är evig och alltid mer eller mindre aktuell. Redan för 2500 år sedan sökte sig alltså flyende människor i bräckliga farkoster för skydd i Aten från de barbariska perserna.

Men vad vill Stefan Jonsson egentligen säga oss med sin artikel? Jo, att när man börjar säga att …

det [är] självklart att svenska medborgares välfärd ska prioriteras framför flyktingarnas … därför att svenska medborgare är svenska medborgare. Därför att de bott länge här.

och …

när historiker, samhällsvetare och ledarskribenter som kallar sig demokrater hävdar att medborgarskapet som huvudsakligen går i arv är ett kriterium på vilka mänskliga rättigheter en person kan räkna med. Noterar de att argumentet ligger närmare fascismens idé om nationalstaten som överordnad människan än liberalismens betoning på universella rättigheter?

Det här kanske låter slående, men här skär det sig för mig. Här växer en farlig klyfta som kan leda till vad som helst, anser jag. Denna hållning lyfter begreppet människa och mänskliga rättigheter till en sakral nivå, oantastlig och oåtkomlig för diskussion och politiska beslut i denna världen. Demokrati är inte bara idéer, det är också handlag.

Egna erfarenheter
Jag har sett exempel på denna typ av sakralisering tidigare, vilka hindrat sund dialektisk återkoppling från den verkliga världen och därmed orsakat stora skador på samhället. Mitt bästa exempel på det här är skolan. Från 70-talet kom ganska extrema pedagogiska idéer inom skolans styrande eliter att dominera, vilket på 90-talet ledde till att hela den gamla inkörda infrastrukturen (grundskolan) ramlade ihop som ett korthus. Respekten för handfasta konkreta erfarenheter ute i skolorna, bland lärarna i klassrummen respekterades ej, ja de föraktades till och med. Så rasade till slut grunden för en rimligt enhetlig och demokratisk skola samman. Denna katastrof kommer ta mycket lång tid att undanröja verkningarna av, om det någonsin är möjligt. Vi hade behövt denna likvärdiga skola idag då 100.000-tals nyinflyttade barn ska integreras och bli svenska medborgare i “demokratisk mening”.

Medborgarskapet
Här läser säkert många idag in en brist i mitt resonemang som innebär att jag saknar den rätta känslan för flyktingars (invandrares) rätt till sin egen identitet (kultur), och att jag underförstått försvarar svenska medborgares “privilegier” framför andra människor – bara för att de är svenskar sedan en eller flera generationer.

Dock, jag är fullt medveten om det här och menar på fullt allvar att medborgarskapet är en förutsättning för demokrati. Röstlängden måste ju fastställas, annars inga trovärdiga omröstningar. Vart tog denna grundaspekt vägen?

Nå, om detta finns demokratiskt beslutade lagar och regler som måste följas. Vi kan ogilla lagar, men vi är skyldiga att följa dem. Om Stefan Jonsson menar att detta är nationalism, på gränsen till fascism, är jag djupt oense med honom.

Gränslösheten
Visst vilar demokratin på idén om alla människors lika värde. Visst är detta vägledande för hur vi sedan med politikens hjälp vill forma samhället. Men samhället (världen) kan inte vara gränslöst, då dör den verkliga demokratin – det konkreta folkinflytandet – till förmån för eliternas oinskränkta makt under skönklingande till intet förpliktigande deviser. Kristendom, judendom, islam, kommunism, socialism, mänskliga rättigheter, alla så kallade värdesystem (livsåskådningar) duger lika gott här. Men tolerans och yttrandefrihet kommer i praktiken att få mycket snäva gränser.

En gränslös värld passar därför som hand i handske för globaliseringens förespråkare. Men en sådan värld vill jag likna vid fascism – med ett falskgrinande “mänskligt ansikte”.

Därför fruktar jag inte först och främst gränskontroller idag. Den nordiska passfriheten var bra, men den har EU nu gjort omöjlig. Ju förr vi kan tona ner EUs makt, desto bättre. Ju förr vi kan få länderna att lämna eruron desto bättre. Ju förr länder som Grekland, Polen, Spanien och Portugal kan få välja sina parlament och bilda regeringar utan inblandning från Världsbanken, ECB och IMF, desto bättre. Ju förr ett rimligt folkinflytande kan återupprättas i Europas stater, desto mindre spelrum blir det för alla politikerföraktande högeropportunister. Ju förr vi kan förstatliga banker och upprätta nationell kontroll över kapitalmarknaderna, desto bättre. Ju förr vi kan övertyga svenska väljare att säga nej till Nato och återupprätta ett svensk territorialförsvar, desto bättre. Ju förr vi inser att demokrati kräver verkligt folkinflytande och att detta inte kan tvingas på utifrån, desto bättre.

FNs deklaration om mänskliga rättigheter
Jag kan inte se att något av detta skulle strida eller hota asylrätten i FNs deklaration artikel 13, 14 och 15. Där står att:

Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land. (13)

Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser. (14)

Var och en har rätt till en nationalitet. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet. (15)

Men ingenstans står det att länder inte får ha gränskontroller. Länder får naturligtvis kontrollera vilka människor som passerar in och ut över gränserna. Att de praktiska problemen blir stora i krigs- och kristider måste förstås respekteras. Att alla EU-länder kräver inresevisum av asylsökande via alla lagliga vägar är naturligtvis ett utslag av dubbelmoral, men här är alla lika usla. Lätt inses att ingen ensam kan ändra denna praxis i nuläget.

Verkligheten måste tas på allvar
Politiker i Sverige har en verklig situation att hantera. De ska ordna flyktingmottagande på ett rimligt säkert sätt. De är inte hjälpta av att bli upplysta om att redan Aischylos skildrade svåra flykting- och asylproblem för 2500-år sedan. Svenska kommunalpolitiker, polisen och alla som arbetar i välfärdssektorn – de som sliter hårt i vardagen – måste få höras och bli respekterade när de redovisar sina problem. Annars kommer vi aldrig att se något ljus i tunneln.

Någon vägledning ger Stefan Jonsson inte. Hans artikel bidrar bara till ett ännu hårdare diskussionsklimat som riskerar att ge Sverigedemokraterna klättrar ännu högre i partirankingen.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  12 kommentarer for “Vad kan vi lära av Aischylos?

  1. Jasper Cato
    2016-01-05 kl. 18:24

    Konsekvenserna av jagets betraktande av staten och jagets betydelse i staten, är viktiga. I många länder tror jag att skillnaden mellan jaget och staten inte ens närmar sig det vi ser som statens egentliga innebörd. Frågan är aktuell även för några högt ärade medborgare i Sverige, de så kallade skatteflyktingarna.

    Vad blir då innebörden av ordet “medborgare” för människor som inte kopplar sin lojalitet till staten, kan den lojaliteten omskapas? Här finns många känsliga frågor. Grupptillhörighet på statlig bas, språkdefinierad, kulturdefinierad, religionsdefinierad, monetärdefinierad eller etnicitet och utseende. Är staten det sista halmstrået av ett vi, eller finns det något som kan rädda oss ur den hotande grottekvarnen av multinationella banker och krigsindustrier? Att EU direkt hamnade i det monetärdefinerade vi, som inte har någon som helst anknytning till jagets uppenbara empatiska och solidariska vi, gör att det mullrar populistiskt fascistiska trummor. Kanske för att det vi som ligger närmast och är lättast att se är det militaristiskt definierade vi.

  2. 2016-01-05 kl. 19:10

    Knut!
    Har vi verkligen läst samma artikel, du och jag? Stefan Jonssons artikel i DN handlar ju om asylrätten och om risken för att nuvarande inskränkningar och åtstramningar av denna rättighet kan komma att urholka vår demokrati. Begrunda hans slutord:

    “Asylrätten är inte något vi kan välja bort, med mindre än att vi också är beredda att välja vilka människor som vi ska behandla som människor och vilka vi med en snabb gest sänder i döden. I skrivande stund pågår detta slags människosortering längs alla Europas gränser. Det kan vara ett tecken på att vi snart har demokratins epok bakom oss.”

    Att försvara asylrätten är inte samma sak som att förespråka ett upphävande av alla gränser i världen. Frågan gäller i stället hur de skyddssökande i praktiken skall få möjlighet att korsa existerande gränser och lämna fram sin asylansökan, hos Aischylos i form av en ullombunden olivkvist. Fortfarande dör skyddssökande människor i Medelhavets mörka böljor. Varje dag förmedlar medierna uppgifter om nya förlisningar och nya drunkningar. Detta sker för att det inte finns några säkra och lagliga vägar att ta sig in i den europeiska fästningen (EU alltså).

    Visst talar FN-deklarationen om varje människas rätt till en nationalitet, till det medborgarskap som endast stater kan ge. Men i den verkliga världen finns det människor som är statslösa eller invånare i en stat som inte kan eller vill ge sina invånare det skydd och de rättigheter varje individ behöver. Det är därför det är så viktigt att erkänna människovärdet som universellt och oberoende av hudfärg, ursprung och åskådning. Hannah Arendt, som under trettiotalet berövades sitt tyska medborgarskap eftersom hon var jude, levde själv flera år som statslös och funderade mycket över frågan om de rättslösas möjligheter att tillerkännas mänskliga rättigheter. Läs gärna vad jag för två år sedan skrev i detta ämne i UNT.

  3. Anders Persson
    2016-01-05 kl. 20:10

    Margareta!
    Om EU hade fungerat som avsett hade vi inte haft någon katastrof. Nu håller EU på att braka samman (av flera andra orsaker också) varför ska då Sverige och Tyskland axla hela EU:s ansvar?

    Förresten, om det nu finns miljontals flyktingar i Europas närområde, varför ska vi “bara” ta emot ett par hundratusen? Varför inte en halv miljon? Ja, vem tar på sig ansvaret att utestänga resterande miljoner? Så ska vi inte ta in dem också?

    Jag tycker det är jättebra med invandring. I en insändare i Folkbladet Östgöten 1977 påpekade jag att Sverige, ett välskött och modernt Sverige, har plats för 50 miljoner invånare. Men kanske inte alla på en gång …

  4. Knut Lindelöf
    2016-01-05 kl. 21:23

    Margareta!
    Jag har begrundat hans slutord. Det är därför jag skrivit som jag gjort. S J har kanske rätt i att vi “snart har demokratins epok bakom oss”. Det är det som oroar mig mest av allt.

    Vi läser olika och ser olika på dessa ting just nu du och jag. Varför förstår jag inte. Inser att mina recept för avspänning kan uppfattas som omöjliga. Men jag förstår definitivt inte vilken makt och vilka beslut som skulle kunna åstadkomma en lösning (asyl) för dagens 60 miljoner flyktingar i trygghet och säkerhet någonstans.

  5. Bengt Svensson
    2016-01-06 kl. 3:00

    Dagens asylrätt grundar sig väl på FN-stadgan och tillkom alltså efter andra världskriget. Kan någon säga om det alls existerade någon rätt till skydd för flyktingar innan dess? Från 30-talet finns det ju gott om exempel på att de europeiska demokratierna och USA vägrade ta emot judar som försökte fly från Nazityskland.

  6. Bo Persson
    2016-01-06 kl. 20:42

    At tro att en gränslös värld i vår tid är möjlig, som Margareta Z uppenbarligen gör, det är som att tro att en socialistisk ordning i vår tid är möjlig. I båda fallen bortser man från vår tids ålder, som Paracelsus skulle ha sagt.

  7. Mats Gefvert
    2016-01-07 kl. 4:13

    Bengt Svensson!
    Angående dina frågor … Om dagens asylrätt skriver Joakim Ruist så här:
    “Flyktingkonventionen skrevs 1951, enkom för att hantera flyktingsituationen efter andra världskriget. Mängder av människor var på flykt i Europa och kunde inte återvända hem. Flyktingkonventionen skrevs för att definiera de nya värdstaternas åtaganden mot dessa flyktingar. Och bara mot dem. Det skrevs in i konventionen att den endast gällde gentemot flyktingar som flytt på grund av händelser i Europa före 1951. Och med den begränsningen var texten fullständigt logisk. Att asyl söks på plats i asyllandet och att man inte behövde diskutera vilken stat som skulle ge asyl till vem var givet. Dessa frågor var redan avgjorda i och med att alla flyktingarna redan befann sig i respektive asylland. Och inga nya flyktingar skulle tillkomma.

    Asylrätten är från 1951 och avsåg specifikt ta hand om den rådande situationen i Europa med människor på flykt men som redan var på plats i det land de skulle söka asyl i. Den skrevs exklusivt för denna situation. Sedermera permanentades stadgan och kom att omfatta vem som helst och var som helst.”

    Jag har dessvärre inte hittat några regler på internationell nivå som gäller tiden innan, d v s svar på din konkreta fråga. Men jag tycker ändå det är intressant se var dagens asylrätt har sitt ursprung och varför den skrevs.

  8. Anders Persson
    2016-01-09 kl. 10:15

    Öststatsprofessor Stefan Hedlund hade en bra debattartikel i GP 29 december där han pekade ut den svenska tron på vår moraliska överlägsenhet samt rädslan att brännmärkas som SD:are som orsaken till de beslut som togs.

    Han lade ovanligt nog inte all skuld på “vänstern”:

    “Avslutningsvis bör än en gång noteras att sittande regering självfallet inte bär ensamt ansvar. Vi minns alla förre moderate statsministern Fredrik Reinfeldts avskedsord till svenska folket, att vi måste öppna våra hjärtan för flyktingar. Vad han glömde lägga till var att vi bör ställa in oss på att staten kan komma att behöva tvångsrekvirera våra sommarstugor som asylboenden.”

    Den “systemkollaps” jag ser är inte i första hand social eller ekonomisk. Det kan hända att vi klarar av utmaningarna och genom att “rätta till” ålderskurvan gör landet ekonomiskt starkare. Det kommer att visa sig inom de kommande fem åren. “Systemkollapsen” jag ser komma är politisk och kommer att visa sig ganska snart i ett kollapsande förtroendet för de politiska beslutsfattarna. Jag har redan hört solitt borgerliga personer muttra att Putin borde ta över Sverige …

  9. 2016-10-17 kl. 9:44

    Grundtanken i Knuts artikel – att demokrati och andra tjusiga principer inte är något värda utan konkreta människor som bär upp dem – är självklar och sympatisk. Men jag tror att den abstraktifiering av demokratiska principer artikeln handlar om började långt före 70-talet.

    Om man ska sätta ett datum skulle det kanske vara 20 december 1938 då Saltsjöbadsavtalet skrevs på. Dess innebörd var att LO:s medlemmar skulle ge fan i politiken och istället arbeta och få högre lön. Politiken skulle vara ombudsmännens sak. Där nånstans drevs kilen in som på sikt förstörde det svenska folkrörelsesamhälle som stod bakom det tidiga 1900-talets demokratisering.

    Man kan ge fler exempel på liknande processer – försäkringskassornas förstatligande till exempel då med Per Nyströms ord, “funktionärerna blev en registrerande och kontrollerande byråkrati” istället för förtroendevalda som värnade sina medlemmars intressen, eller småkommunernas försvinnande – men de kännetecknas alla av en sak, nämligen föreställningen att anställda funktionärer är bättre på att sköta saker än folk i gemen, tillsammans.

    Men man får förstås börja långt före 1938. Om man får tro managementgurun Peter Drucker är detta en tanke som åtminstone kan spåras tillbaka till 1700-talets “upplysta despotier” och som har influerat såväl scientific management som leninismen.

    Och sett i varje enskilt fall för sig kanske det är rätt. Experten begriper sin sak bättre än folk i gemen. Men när allt överlämnas till experter får vi stuprörsseende och fackidiotier – plus hierarkier, för alla anses ju gubevars inte som experter. Plus atrofiering av demokratin eftersom det finns allt mindre för denna att göra.

    Och det är helt rätt att slå sönder de transnationella byråkratierna, men vad ska vi göra med de nationella? Är de så mycket bättre? Varför ska angelägenheter i Burträsk avgöras i Stockholm?

  10. 2016-10-17 kl. 12:21

    Alla har en chans att byta land och i alla tider har folk förstått att man bör anpassa sig efter den kultur som finns där idag. När asylrätten missbrukas av kriminella slår alla bondförnuftiga människor bakut då våldtäktsmän och mördare inte utvisas. Sverige har idag en större omsorg om brottslingen än någon omtanke gällande offret. På Gotland ökade polisen sin närvaro för att möta protesterna. Den stackars handikappade flickan, hur gick det för henne?

    Sverige behöver invandring då landet alltid utvecklats i symbios med andra kulturer. Men att som ekonomisk flykting söka sig hit för ett bidragsberoende är ingen lösning. Trygghet värderas först efter att man gjort sig förtjänt av att bli en ny medborgare – inte bara för att man valt vilken gräns som passerats. USA har en lång tradition av immigranter, krav på att kunna språket inom 5 år, krav på självförsörjning, krav på 0 kriminalitet. Helt rimliga krav när man byter kultur, att få hela paketet med hjälp av en utsträckt hand gör bara att invandrare betraktar oss alla som dumma eftersom dom inte förstått statens roll i Sverige. Alla kan komma hit men integrationen måste fungera vilket den inte gör idag.

  11. 2016-10-18 kl. 12:17

    Morgan L!
    Kriminella missbrukar alltid. Det är så att säga definitionen på kriminell. Kriminella missbrukar rätten att vistas på offentlig plats, ska vi avskaffa rätten att vistas på offentlig plats? Kriminella missbrukar vänskap och tillit, ska vi avskaffa vänskap och tillit och ersätta dem med råa marknadsmekanismer?

    Invandring är ett struntproblem eller i alla fall ett självskapat problem, det stora problemet är arbetslösheten. Och den är enkel att om inte avskaffa så i alla fall att minska drastiskt, det handlar bara om offentliga investeringar. Gör bruk av alla händer och huven som finns, och ge folk en möjlighet att hävda sig legalt, då behöver ingen hävda sig illegalt, då behöver ingen missbruka de resurser som finns, eftersom det finns andra mycket bättre möjligheter. De som kommer hit är folk som söker ett bättre liv; de har sett och hört att vi är rika här, medan de är lika lusfattiga som Karl Oskar.

    Ibland är det nästan så att jag tror att de som tjatar om alla problem med invandringen inte vill att det ska talas om arbetslöshet, nedskärningar, finansskojeri och nyliberal ekonomisk politik. Fast så är det förstås inte, de kan bara inte se längre än näsan räcker. Men försök, snälla! Vi har inte råd att slösa våra krafter på det här medan finansmaffian stjäl hela landet.

  12. Bo Persson
    2016-10-18 kl. 19:51

    Jan W!
    Om man tycker att det är en struntfråga, att det i dag blir allt svårare att få till regeringar som kan regera, så kan man förstås säga, att invandringsfrågan är en struntfråga.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.