Vad som inte meddelas i svenska medier

1. Knut L!
   Du skrev: ”Denna extrema våldshändelse reducerades till smånotiser i våra stora svenska medier.” Sanningen är motsatsen till vad du skrev. Rapporteringen i SvD:s och DN:s tryckta och elektroniska upplagor var utförlig. Sammandrabbningarna och branden var förstasidesnyhet, fick en hel förstasida i DN, fick helsidor i tidningarna och ett helt uppslag inne i SvD, och fick flera artiklar (ej notiser) under flera dagar. I frågan om volymen och exponeringen av branden i svenska massmedia vilseleder din text läsarna.

   Den viktiga frågan är VAD som hände i Odessa, och varför. Händelserna var ett geografiskt utspritt och tidsmässigt utdraget förlopp med dödsoffer på båda sidor. Branden var kulmen. Du skrev: ”Ett stort antal Maidan-opponenter innebrändes efter att ha jagats in av Maidan-anhängare i en fackföreningsbyggnad som sedan satte eld på.” Svenska media höll öppet för din beskrivning. Som en artikelingress frågade svd.se detta: ”Ligger ukrainska nazister bakom hänsynslösa attacker – or vill proryska aktivister peka finger och stärka sin egen legitimitet?” Artikeln sammanfattade: ”Fler än 40 personer dog, av dessa dog 31 personer när proukrainska aktivister satte eld på en fackföreningsbyggnad där proryssar tagit sin tillflykt.”

   Men svenska media har inte stannat vid din utsaga som slutgiltig historieskrivning, det är sant. Låt oss därför gå till domen av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Jag har läst både domen och pressmeddelandet. Domen ger en annan bild än den du har.

   Domen handlar huvudsakligen om att ”Ukrainska myndigheter” har varit försumliga, dels genom att inte hindra oroligheter under 2014 och i synnerhet 2 maj 2024, och dels genom att inte försöka släcka branden, som orsakat många dödsfall. Domen handlar om skadestånd till anhöriga och skadade, både på anti-Maidan-sidan och Maidan-sidan.

   Domstolen lägger en del av ansvaret för händelserna i Odessa i Ryssland och på Rysslands desinformation, och på anti-Maidan-aktivister, som bland annat mördat och skadat Maidan-aktivister.

   Hur branden (eller bränderna) började är inte klarlagt i domen. Den viktigaste antändningspunkten var vid den barrikaderade huvudingången. Lobbyn och byggnadens viktigaste trapphus drabbades av en storbrand på grund av en skorstenseffekt i det vertikala trapphuset. Andra bränder uppkom inne i huset. Eftersom anti-Maidan-aktivister och Maidan-aktivister kastade molotov-cocktails på varandra, är det väl sannolikt, att en molotov-cocktail från Maidan-sidan startade branden vid huvudingången, men det står inte i domen.

   Båda sidor är skyldiga till striderna, enligt domen, och myndigheterna är skyldiga till att inte ha hindrat våldet. Orsaken till att så många anti-Maidan-aktivister dog är att anti-Maidan-aktivister, vid ett underläge i striderna, retirerade till byggnaden, och att det redan pågående våldet fortsatte. Kastandet av Molotov-cocktails från båda sidor förfaller ha varit en del av striderna snarare än en planerad aktion för att bränna anti-Maidan-aktivister inne. Men självfallet har Maidan-aktivister (som staten inte har identifierat och åtalat) ansvar för att inte ha besinnat sig. Att kasta molotov-cocktails mot ett hus är ett större brott än att kasta från husets dörrar, fönster och tak, som anti-Maidan-aktivisterna gjorde.

   Domens huvudsakliga punkt är, att myndigheterna varit försumliga. Men i myndigheterna fanns både Maidan-sinnade personer och anti-Maidan-sinnade personer! Detta sakförhållande är viktig i utredningen av denna branden. Domen påstår, att det var en rysksinnad person, Volodymyr/Vladimir Bodelan, som underlät att skicka brandkåren till fackföreningshuset, när folk larmade. Orsaken var tydligen, att Maidan-aktivister kapat en brandbil tidigare den dagen. En del av katastrofen skulle alltså ha orsakats av en rysksinnad person, som flydde, blev rysk medborgare, och sedan dess deltagit i ockupationen av delar av Ukraina.

   Mina invändningar mot din artikel är att skulden för brandens inte är utredd; att du har 100 fel om svenska mediers rapportering 2014, och att du inte refererar de viktiga sakerna i domen, som att en myndighetsperson fördröjde brandkårsutryckningen. Även delar av polisen var rysksinnad, enligt domen. Orsakerna till dina fel är, att du vill tillskriva ukrainsksinnade ledare, myndighetspersoner och medborgare allt ansvar för allt dåligt som hänt i Ukraina sedan 2014.

   Orsaken till att domen inte är en nyhet i Sverige är trivial. Domen handlar bara om skadestånd för att myndigheter (som i Odessa hade rysksinnade element!) inte skötte sina uppgifter.

   Men låt mig avslutningsvis utgå från din tes, att skulden för katastrofbranden ligger hos Kiev-sinnade medborgare och myndighetspersoner. Det kan man hävda. Men då måste man SÄNKA beviskraven. I Butja vill du göra tvärtom. Där vill du HÖJA beviskraven, så att Ryska federationens ledning och styrkor inte framstår som skyldiga till brott. Varför dessa dubbla måttstockar?

2. Jan Arvid G!
   Slutsats: Odessamassakern 2 maj 2014 var en olyckshändelse.
   ___
   Jag har tittat tillbaka lite på rapporteringen i svenska medier i maj 2014 och 2015. Det var från min sida fel att kalla rapporteringen som notisartad. Den var betydligt mer omfattande än så, men i de flesta fall pro-ukrainskt vinklad. ”Separatisterna” fick i någon mån skylla sig själva. Ryssland misstänktes ligga bakom etc.

3. Knut L!
   Jag antar, att ”Odessamassakern 2 maj 2014 var en olyckshändelse” är ditt referat av min ståndpunkt. Nej, så långt går jag inte. Grova brott måste ha begåtts av flera Maidan-aktivister, som förblivit ostraffade. Frågan är hur representativa de personerna var för de Maidan-stödjande medborgarna.

   När det gäller eld i byggnader är det välkänt, att de flesta människor inte begriper, hur snabbt en jättekatastrof kommer att utvecklas. Det såg vi vid den anlagda diskoteksbranden i Göteborg och i många andra fall. Om inte striderna i Odessa hade utvecklats till kastande av molotov-cocktails, hade striderna nog orsakat färre än tio döda, några stycken Maidan-aktivister och ett lite större antal anti-Maidan aktivister, och händelserna skulle inte ha fått särskilt mycket internationell uppmärksamhet. Domen från Europadomstolen för mänskliga rättigheter beskriver att vissa Maidan-aktivister humanitärt räddade sina motståndare, medan andra Maidan-aktivister fortsatte misshandel och slagsmål när människor försökte rädda sig från branden. Bilden är mångfacetterad.

4. Jan Arvid G!
   Du skrev: ”Frågan är hur representativa de personerna (som begick grova brott /KL) var för de Maidan-stödjande medborgarna.” Vad är det för en idiotisk frågeställning? Jag – eller någon annan mej veterligen – har aldrig beskyllt ”Maidan-stödjande ukrainska medborgare” i allmänhet för att vara kallblodiga brottslingar. Rent fnosk!

   Däremot är det väl belagt att den nuvarande ukrianska regeringen är starkt påverkad av antiryska krafter och att allvarliga förföljelser har förekommit – och förekommer – i Kievkontrollerade delar av Ukraina. Odessamassakern är ett uttryck också för detta.

   Har du hört talas om Azovbataljonen, Högra sektorn eller Bandeisternas framfart mot ryska, judiska och polska intressen? Där kan du finna orsaken till Odessamassakern 2014.

5. Ett mejl inkom idag från en läsare som påminde om den franska dokumentärfilmen från Chanal+ ”Ukraina – revolutionens mörka sida” från 2015, som först stoppades och sedan manipulerades med svensk text i SVT.

   Martin Aagård skrev om detta i AB 4 april 2016

   Även SVT skrev om saken 28 april 2016.

   Det här är sannerligen ingen hemlighet. Wikipedia skriver om filmen och händelserna omkring den här.

   Det vore intressant om man på något sätt åter kunde visa filmen. Hur kan man få man tag på den?

6. ”Det vore intressant om man på något sätt åter kunde visa filmen. Hur kan man få man tag på den?”

   Filmen finns säkerligen tillgänglig i någon av världens torrent-nätverk. Inga namn nämnda.

7. Filmen finns att se här med franskt tal och utan text.

   När man söker på filmens namn på Yandex kan man se den franska versionen utan text. Sökningen ger ”???????. ????? ?????????”(?? ???????????) – ”Ukraine. Les Masques De La Revolution”. Film de Paul Moreira (2016)

8. Knut L!
   Du skrev: ”Har du hört talas om…” Den typen av fråga är sedan länge överspelad. Alla vi som läser lindelof.nu är bekanta med alla de olika typerna av utsagor om fakta. Debatten har pågått i åratal, och jag bekantar mig alltid de källor och analytiker som anförs av andra debattörer. Ingen hinner läsa och lyssna på allt, men du och jag och de andra känner till huvuddragen.

   Nej, skillnaderna ligger i vad vi gör med informationen. Min åsikt är, att majoriteten av skribenterna i lindelof.nu gör ett urval och gör tolkningar, och skapar ett ”narrativ”, som är fientligt mot staten Ukraina och ukrainska folket. Du ogillar min åsikt om dig och andra skribenter, som bygger det narrativet.

   Denna totala politiska motsättning kan vi inte lösa, förrän världshistoriens yttersta dom visar, vem som hade minst fel. Under tiden citerar jag det, som du skrev om Mats Larsson: ”Mats L! Jag är glad att du skriver här. För, det är precis som du skriver, att du representerar en liten minoritet av läsarna … Att Mats L (och andra), som är av annan mening i dessa frågor också kan uttrycka sig, ser jag som en hederssak.”

9. Jan Arvid G!
   Ja jag skrev ”Har du hört talas om…”, vilket för ovanlighetens skull var en smula ironiskt. Jag vet att ironi fungerar dåligt i debattsammanhang, men jag vet samtidigt att du ändå kan förstå vad jag menade med den meningen.

   Dock, du undviker att svara på hur du kunde undslippa dig fnosket: ”Frågan är hur representativa de personerna (som begick grova brott /KL) var för de Maidan-stödjande medborgarna.” Det var ett grovt snedsteg. För mig förblir det obegripligt hur du och många andra kan bortse från Azovbataljonens, Högra sektorns eller Bandeisternas starka inflytande på alla nivåer i Ukrainakonflikten. Skygglappar!

   Det är lika obegripligt som när en islamistisk terrorist ställer ifrån sig automatkarbinen, sätter på sig kostym och slips, varpå Väst-medierna behandlar honom som ett demokratiskt dygdemönster. (Min fiendes fiende är alltid min vän).

10. Knut L!
    Det är ingen mening att fråga, hur jag kan undslippa mig fnosk och begå grova snedsteg. Jag har inga skygglappar när det gäller fakta. Det är inte tankemässiga sammanbrott, som formar mitt skrivande. Förklaringen är enklare: du och jag vet samma saker, och tänker olika om det.

    Din fråga gäller ”Azovbataljonens, Högra sektorns eller Bandeisternas starka inflytande på alla nivåer i Ukrainakonflikten”. Om det vill jag säga två saker. Det förefaller att vara en tumregel, att ungefär 15 till 25 procent av folket i de flesta stater har ganska extrema åsikter. Vid olika tidpunkter tycker jag, att detta har kommit i dagen i Japan, i Chile, Ryssland, Förenta staterna, och i de flesta europeiska stater. Man skulle kunna säga mycket om Finland, om Kroatien, om Italien, om Spanien, om Ukraina, och andra länder, om man studerar det senaste århundradets historia.

    Men jag tycker, att du och dina meningsfränder har dammsugit historien och nutiden, och skapat en maximalt ofördelaktig bild av Ukraina och ukrainare. Ni har nog fäst tilltro till en mängd osanna och obekräftade uppgifter också. Varför gör ni detta? Det spekulerar jag inte i. Man kunde samla ihop alla ofördelaktiga uppgifter om Ryssland och om rysk mentalitet, och skapa en annan ofördelaktig bild.

    Jag menar, att er bild av högerextremismens betydelse för politiken i Ukraina är överdriven. Den bilden tjänar den ryska diktaturens politik. Det tycker du är obegripligt, och då får diskussionen anstå tills vidare. Ett visst ömsesidigt obehag uppkommer, när två personer tänker så olika om de allvarligaste saker som finns. Men det har vi kunnat hantera, som goda demokrater.

    Den andra saken jag vill säga är, att jag inte förstår, varför du och dina meningsfränder inte stödjer principen från Westfaliska freden, som Kenneth Lundgren nyss skrev om. Om ett antal ukrainare är extremistiska, och begår extremistiska brott, då skall väl inte Ryska federationen tillåtas använda “inre förhållanden i en stat … som skäl för andra att starta krig”, som KL skrev?

11. Jan Arvid G!
    ”…som goda demokrater”! Jag gör mitt yttersta för att vara saklig i min polemik med dig. Ibland snubblar jag…

    Du menar av någon obegriplig anledning att ”högerextremismens betydelse för politiken i Ukraina är överdriven” – därför protesterar du mot den indignation som här yttras över grova brott av dessa högerextremister. Du är synnerligen förutsägbar.

    Så detta med att jag och andra inte hedrar principerna från Westfaliska freden. Det är nonsens. Vi försvarar folkrätten där inblandning i andra stater inte ska vara skäl för andra att starta krig. Men vi ställer inte detta krav bara på Ryssland, utan även på USA (Nato, Sverige…). Men det här har vi varit igenom du och jag många gånger. Du kommer inte att förstå detta p g a att du blockeras av att du envist ignorerar förspelet till Rysslands folkrättsbrottsliga militära operation feb 2022.

12. Knut L!
    Det skulle gå, att komma förbi den blockering i samtalet, som du beskriver i sista stycket. Du skrev: ”Du [Jan Arvid] kommer inte att förstå detta p g a att du blockeras av att du envist ignorerar förspelet till Rysslands folkrättsbrottsliga militära operation feb 2022.”

    Jag kan vinnlägga mig om att taga förspelet i beaktande. Låt mig utgå från ditt perspektiv, att Ryska federationen genom ett folkrättsbrott, som en sista utväg, gör motstånd mot Förenta staternas imperialism, och att Ryssland objektivt sett verkar för ett bättre multipolärt världspolitiskt system. Därför går du och dina meningsfränder inte till opinionsbildningsoffensiv mot Ryssland, eftersom ni vill ställa folkrättsliga krav inte ”bara på Ryssland, utan även på USA (Nato, Sverige…)”. Förenta staternas imperialistiska politik vore huvudproblemet.

    Men problemet är, att du inte ställer NÅGRA KRAV ALLS på Ryska federationen. I stället för att rikta de skarpaste kraven mot den, enligt dig, mest destruktiva stormakten, Förenta staterna, och sedan rikta kompletterande krav även mot Ryssland, så stödjer du villkorslöst Rysslands krigföring.

13. Jan Arvid G!
    Du har helt rätt i att – i diskussionen om Ukrainakriget – ställer jag inrikespolitiskt! inte NÅGRA KRAV ALLS på varken Ryssland eller USA. Det är respektive lands utrikespolitik jag diskuterar, och som lett fram till kriget. Rysslands krigföring är en produkt av Västvärldens samlade krigföring mot Ryssland by proxy.

    Allt tal om krigsbrott hit eller dit för att finna värsta krigsbrottslingen är meningslöst så länge kriget pågår. Det är bara del av propagandakriget. Människor (soldater och civila, män, kvinnor och barn) dör i krig, det vet vi. Det är alltid hemskt. Det är därför kriget måste få ett slut. Därefter kan vi fördjupa oss i olika detaljer om krigsbrott eller inte krigsbrott.

14. Jan Arvid G!
    Stepan Bandera den f d SS-mannen och nazikollaboratören är ansvarig för hundratusentals judars och polackers avrättning är i Ukraina hedrad med minst 50 statyer, platser och 34 gator som bär hans namn i Ukraina.

    En fråga, om Tyskland hade rest mängder med statyer över Adolf Hitler och döpt platser och gator med hans namn, hade det inte kunnat ses som ett tecken på en viss högerextremism i Tyskland utöver det normala?

15. Sven A!
    Eftersom Vladimir Putin är diktator, kan vi nog räkna med, att han har godkänt resandet av denna staty: Kan det ses som ett tecken på något?

16. Knut L!
    Jag välkomnar din kommentar ovan. Du skrev att ”i diskussionen om Ukrainakriget – ställer [du] inrikespolitiskt! inte NÅGRA KRAV ALLS på varken Ryssland eller USA. Det är respektive lands utrikespolitik [du] diskuterar, och som lett fram till kriget.”

    I och för sig är det omöjligt, att skilja inrikespolitik från utrikespolitik. Ledare och medborgare kalkylerar inrikespolitiskt, när de formulerar utrikespolitik. Och inrikespolitik blir ofta utrikespolitik. Redax-artikeln ”Brittisk journalist satt i husarrest för att sprida information om Palestina” handlar ytligt sett sett om inrikes ”anti-terror-lagar”, men de lagarna är förstås utrikespolitiska.

    Artikeln ”De oberoende medierna i USA skall demoniseras och svältas ut” handlar på ytan om inrikes mediapolitik. Förenta staternas medborgare bestämmer internt om sina medier. Men artikeln handlar om att Consortium News drabbades av statsdirigerade svårigheter, för att Consortium News publicerade analyser av händelserna i Ukraina 2014, som är ungefär samma som dina analyser. ”Utrikes inrikespolitik” med andra ord.

    Du har inte skrivit de nämnda artiklarna själv. Men lindelof.nu publicerar alltså, efter februari 2022, artiklar om inrikes förhållanden i västländer, som har utrikespolitiska aspekter. Dessutom publiceras i lindlof.nu många artiklar, som faktiskt är främst inrikespolitiska: mentalvård i Sverige, fängelser i Förenta staterna.

    Alltså kan jag och andra skribenter räkna med en välvillig bedömning av redaktören, om vi skickar in välskrivna och sakliga artiklar om beklagliga inrikes förhållanden i Ryska federationen och i Folkrepubliken Kina, både sådana beklagliga inrikes händelser som tangerar Ukrainakriget och andra internationella konflikter, och beklagliga förhållanden i allmänhet? Detta är en logisk följd av din redaktionella politik.

    Kan skribenter räkna med att få texter om bristande frihet och missförhållanden i östblocket publicerade? Om icke, varför en regel för västländer och en annan för östblocket?

17. Jan Arvid G!
    Krig förvrider tolkningen. Under pågående krig kommer kriget alltid först. Allt ses ur krigets perspektiv. Därför blir varje publicering om inrikes förhållanden om länder i krig svåra att tolka. Elin Jönsson, Ludna El-Shanti, Fredrik Wadström, Carl Fridh Kleberg, Bert Sundström och Bengt Norborg är typiska exempel. De förmedlar ensidigt, de blir delar i propagandakriget. Men de utger sig för att vara ”oberoende korrespondenter”.

    Vad är då skillnaden med t ex Sven Öste i DN under Vietnamkriget. Jo, han gick emot strömmen och gav oss en bild som USA, vår regering och den samlade högern då ansåg skandalös. Han var en journalistisk motkraft. Det ovan nämnda gänget tjänar endast makten och belönas rikligt därför för sin lojalitet.

18. Knut L!
    Du svarade inte på min fråga. Möjligen svarade du indirekt, att ”Under pågående krig kommer kriget alltid först. Allt ses ur krigets perspektiv. Därför blir varje publicering om inrikes förhållanden om länder i krig svåra att tolka”, vilket kunde uttydas som att ”det är vanskligt, att skriva om inrikes förhållanden i det krigförande Ryssland, man kan bli påverkad av felaktig russofob information, så det är bäst att vara försiktig med att skriva om inrikes förhållanden i Ryssland just nu”.

    Då är det olämpligt, att skriva om inrikes förhållanden i det krigförande Ukraina! Ity att ”krig förvrider tolkningen” även av inrikes förhållanden i Ukraina.

    Och Folkrepubliken Kina är inte i krig. Därför kan lindelof.nu publicera artikelserier om missförhållanden i FR Kina.

    Självfallet måste alla artiklar om inrikes missförhållanden i andra stater vara sakliga och välskrivna. Men det skall nog alla kunniga skribenter här mäkta med. Och goda skribenter, som slutat skriva, skulle kanske komma tillbaka. Jag tror, att vi även skulle kunna skriva sakligt om inrikes förhållanden i det krigförande Ryssland utan att “tjäna endast makten”, trots den russofoba informationsorkanen från väst som du skriver om.

19. Sven A!
    I vilket SS-förband ingick Bandera? Han satt i tyskt koncentrationläger 1941–44. Hans två bröder dog i Auschwitz. Bandera verkar vara en större tillgång för Ryssland och Rysslands anhängare på lindelof.nu än för ukrainarna.

    I standarverket om Ukrainas historia, A History of Ukraine; The land and its people av Paul Robert Magosci, som jag förutsätter att Sven A har läst, får Bandera sex sidor av verkets 820 sidor.

    Jag har frågat många i Ukraina om Bandera. Reaktionen blir snarast att de rycker på axlarna; en historisk figur som inte engagerar oss.

20. Jan Arvid G!
    Verkar som Stalinstatyn i fråga restes på initiativ av Vologda regionala gren av Ryska federationens kommunistiska parti (KPRF), inte de officiella myndigheterna. Har besökt Gori i Georgien många gånger där man också har en Stalinstaty och ett museum.

    Stalin hade mångas liv på sitt samvete, men hade aldrig målet att utrota vissa raser så som Stepan Bandera. Det blir lite märkligt att när Zelenskyj med judiskt ursprung kallar Stepan Bandera för hjälte, Bandera som var en av huvudarkitekterna bakom Ukrainas egen Holocaust. Som tur är så är detta fenomen koncentrerat främst till västra Ukraina. Bandera ansåg ju ryssar som en lägre stående ras i likhet med Hitler och det är kanske inte så förvånande att östra Ukraina med stor rysk befolkning är mindre benägna till självhat.

    Men Banderismen har fått stor spridning och New York Times klagade för något år sedan över att det var svårt att ta bilder i Ukraina som inte innehöll nazisymboler.

    Några citat från NYT artikeln:
    ”Soldaternas användning av nazistiska emblem riskerar att underblåsa rysk propaganda och sprida bilder som väst har ägnat ett halvt sekel åt att försöka eliminera.”

    NYT skrev vidare om Ukrainas armé:
    ”vars medlemmar stolt bär symboler genomsyrade av nazistisk historia och förespråkar åsikter som är fientliga mot vänstern, hbtq-rörelser och etniska minoriteter … Dessa gruppers ikonografi, inklusive en dödskalle som bars av koncentrationslägervakter och en symbol som kallas den svarta solen, förekommer nu med viss regelbundenhet på uniformerna hos de soldater som strider vid frontlinjen”

    Nynazismen vann kanske inga val men deras inflytande är betydande eftersom de i sin helhet inkorporerades i den reguljära ukrainska armén. Det tråkiga är att de hade sådan styrka att de lyckades skrämma Zelenskyj att överge sitt eget program för fred år 2019, ett program som gav honom 73 procent av rösterna.

21. Den bästa biografin över Stefan Bandera är Grzegorz Rossoli?ski-Liebe’s biography of Stepan Bandera: A devastating portrait of the figurehead of Ukrainian fascismn

22. Mats L! och Torgny F”
    Som Torgny F säger så är det här verket det mest kompletta: Stepan Bandera: The life and afterlife of a Ukranian nation av Rossolinski Grzegorz. Om jag förstår det rätt är boken förbjuden i Ukraina. För att undvika de förenklingar som många (även jag) gör sig skyldiga till kommer här en sammanfattning från boken:

    Den tyska invasionen av Polen i september 1939 satte Bandera fri från polsk fångenskap. Ukrainska nationalister och andra ukrainska politiska grupper allierade sig med Nazityskland, den dominerande makten i Europa, i tron att det skulle hjälpa dem att upprätta en ukrainsk stat. De ideologiska likheterna mellan nationalsocialisterna och de ukrainska nationalisterna underlättade detta samarbete, OUN (Organisationen för ukrainska nationalister) samarbetade främst med Abwehr.

    Vid denna tidpunkt eskalerade konflikten mellan de två generationerna inom OUN och ledde till en splittring i organisationen. OUN-B samarbetade med Abwehr i förberedelserna inför Operation Barbarossa. Tyskarna gav OUN olika resurser och ekonomiskt stöd. OUN utbildade sina medlemmar vid polisskolor, etablerade bataljonerna Nachtigall och Roland samt organiserade omkring 800 personer i specialstyrkor. Enligt Klymiv, ledaren för OUN-B i Ukraina, hade OUN-B 20.000 medlemmar och 7.000 ungdomsmedlemmar i den ukrainska underjorden.

    I april 1941 organiserade den yngre generationen av OUN-medlemmar den andra stora kongressen för ukrainska nationalister i Kraków. Vid denna kongress valdes Bandera officiellt till ledare för OUN. Kongressen införde Führerprinzip och formaliserade en rad fascistiska principer, symboler och ritualer, inklusive den auktoritära principen ”ett folk, ett parti, en ledare” (odyn narid, odyn provid, odna vlada), den röd-svarta flaggan som symboliserade blod och jord (Blut und Boden), samt den fascistiska hälsningen med ropet ”Ära åt Ukraina!” (Slava Ukraïni!) och svaret ”Ära åt hjältarna!” (Heroiam Slava!).

    Samtidigt som OUN-B var involverat i förberedelserna för Operation Barbarossa, planerade de den ”ukrainska nationella revolutionen.” Bandera, tillsammans med Lenkavskyj, Shukhevych och Stetsko, utformade ett dokument kallat ”Kampen och verksamheten för OUN i krigstid”. Två huvudsakliga mål uttrycktes i detta dokument: att upprätta en stat som skulle styras av OUN och att eliminera de etniska och politiska fienderna till denna stat samt införa en fascistisk diktatur. Bandera, som Providnyk (ledare, führer) för OUN-B, skulle bli Providnyk för denna stat.

    Vid planeringen av den ”ukrainska nationella revolutionen” inspirerades OUN-B av Hlinka-partiet och Ustaša, som i samarbete med Nazityskland hade etablerat liknande stater i mars 1939 respektive april 1941. Bandera och OUN-B tycks ha hoppats att Hitler skulle acceptera den nya ukrainska staten som OUN-B skulle utropa, precis som han hade accepterat Slovakien och Kroatien vilket senare visade sig fel.

    På uppdrag av Bandera reste Stetsko till Lviv, där han på kvällen den 30 juni utropade den ukrainska staten. I proklamationen betonade Stetsko att OUN-B ville samarbeta nära med ”det nationalsocialistiska Stortyskland, som under Adolf Hitlers ledarskap skapar en ny ordning i Europa och världen.”

    I sin korta självbiografi, skriven några dagar efter proklamationen, uttalade Stetsko sitt stöd för ”förintelsen av judarna och vikten av att införa tyska metoder för att utrota judendomen i Ukraina.” OUN-B-medlemmarna i specialstyrkorna, som följde frontlinjen under Operation Barbarossa, gjorde liknande proklamationer på hundratals platser, främst i västra Ukraina. Dessa proklamationer sammanföll ofta med pogromer där förövarna bestod av tyskar, OUN-aktivister och lokalbefolkning.

    OUN-B:s roll i pogromerna var betydande, eftersom OUN-B kontrollerade underjorden på många platser och spred antisemitiska och rasistiska skrifter. Pogromer inträffade även på platser där tyskarna ännu inte hade anlänt, och OUN-B-aktivister klagade på att ungerska och slovakiska trupper begränsade deras våld mot judar och andra ”fiender till den ukrainska nationen.”

    Efter att ha arresterats i början av juli 1941 p g a meningsskiljaktligheter med Hitler om Ukrainas självständighet, tillbringade Bandera de följande tre åren i Berlin och Sachsenhausen. Han satt först i husarrest fram till september 1941, då han förflyttades till Gestapos högkvarter i Berlin. År 1942 eller 1943 fördes han till Zellenbau-baracken i Sachsenhausen, där han hade kontakt med OUN-B och UPA genom sin fru och andra kanaler.

    Trots att OUN-B gick under jorden i slutet av 1941 infiltrerade dess medlemmar den ukrainska polisen, som hjälpte tyskarna vid förintelsen av den judiska befolkningen i Ukraina. Utan deras hjälp hade morden på judar i västra Ukraina inte varit möjliga. Våren 1943 deserterade många av dessa poliser till UPA (Ukrainska upprorsarmén) som hade bildats av OUN-B i slutet av 1942 för att ”rena” det ukrainska territoriet från polacker och bekämpa sovjetiska partisaner, samt i mindre utsträckning tyskarna.

    Mellan 1943 och 1945 mördade UPA mellan 70.000 och 100.000 polska civila och hundratusentals judar som hade flytt från getton.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.