Vad vet vi om Estland? (I)

reval-maj-1927

Stadsmuren runt Reval (nuv. Tallinn) 1927 med sina pampiga torn är från den tyska Hansatiden på 12- och 1300-talet, medan den ortodoxa Alexander Nevskijkatadralen i bakgrunden är från 1890-talet.
[Foto: P Lundwall]

Funderingarna efter programmet med Martina Haag återuppväckte min gamla nyfikenhet på Estland. Den uppstod redan 1980 då jag efter min Ordfrontbok Finlands sak var svår började studera den estniska historien i akt och mening att skriva en bok om ”Estlands sak”. Utifrån mina elementära och nyförvärvade kunskaper i finska kunde jag lära mig så mycket estniska att jag kunde skriva (nästan) begripliga vykort till mina svensk-estniska vänner och kollegor. Men i slutändan ville det sig inte med det estniska bokprojektet. Jag fick inte något bra grepp om saken.

Efter ett möte med Ülo Ignats och Håkan Holmberg beslöt vi i Ordfront att låta dem ta hand om saken. Det resulterade i två böcker på Ordfront, Sovjet : diktaturens ansikte : [en bok om förtryck och förföljelse i dagen Sovjetunionen] 1980 och Folkens fängelse : nationalitetspolitiken i Sovjetunionen 1982. Ignats gav även ut Estland mot en ny vår på Askelin & Hägglund 1981.

På den tiden var det inte ”comme il faut” att kritisera Sovjetunionen i den borgerliga förlagsvärlden. Därför fick liberalerna Ignats och Holmberg vända sig till vad som i våra dagar föraktfullt avfärdas som ”maoistiska” förlag. Det var också den tiden då DN:s ledarsida spottande och fräsande anklagade Jan Myrdal för att vilja ansluta Sverige till Nato. Det var då – nu är det andra tider.

Varför titta lite djupare i Estland historia?
1) Med sin historia, sitt språk och sina mellanfolkliga band till Finland och Sverige kvalificerar Estland sig mer som ett ”nordiskt” land än Lettland och Litauen. De tre länderna har dock mycket i övrigt gemensamt.

2) Liksom lilleputtstaten Serbien var förevändningen för 1:a världskriget och enklaven Danzig till det andra, så är det inte omöjligt att Estland är i fokus när det 3:e bryter ut. Och ska vi nu ”dö för Estland” är det ju bra att veta vad vi dör för.

3) Men som jag antytt i en tidigare artikel med åtföljande kommentarer, bland annat kommentar 2016-09-06 under ovanstående artikel, så är signalerna från dagens Estland inte helt i överensstämmelse med den russofoba propagandan.

Så vad vet vi om Estland, dess folk och historia?

Den ”lyckliga svensktiden”?

estland-livlandDen svenska stormakten erövrade i slutet av 1500-talet Estland. Estland utgjorde då norra delen av dagens Estland, den södra kallades då Livland. De beboddes av finsk-ugriska stammar som under medeltiden kom under Tyska Ordens välde. Detta är en mycket viktig historisk omständighet. Ty när Sverige, som sagt, erövrar Estland är det den tysk-baltiska adeln som man konfronteras med. Esterna (och liverna) är betydelselösa livegna trälar. För dem spelade det ingen roll om de tillhörde Sverige eller inte.

Estland kom aldrig att “riktigt” tillhöra Sverige. Den var någon slags provins. Någon representation i riksdagen hade man  inte. Det skulle ha stött på problem, bla. med vilka som skulle representera bondeståndet i en region med livegenskap.

De motsättningar som utvecklade sig under 1600-talet var mellan den svenska och tysk-baltiska eliterna. Detta gällde i synnerhet Karl XI:s politik att dra in storgodsen i ”statlig” ägo (”reduktionen”). Ledaren för det balttyska motståndet leddes av Johann Reinold von Patkul, som blev vederbörligen avrättad i Stockholm 1707.

Bort från Sverige
När sedan Ryssland under Peter den Store erövrar Estland under det Stora Nordiska Kriget 1700-21, så är det lika mycket den tysk-baltiska adeln som låter sig erövras, detta för att komma undan det ”socialdemokratiska” Sverige. Jag skriver avsiktligt och anakroniskt ”socialdemokratiska” eftersom den gamle finansministern Gunnar Sträng i Karl XI såg en så likasinnad ande att han placerades på våra 500-kronorsedlar.

Tillbaka till Estland, som nu har blivit en del av Ryssland. Det är populärt att framställa alla politiska motsättningar som nationalitetsmotsättningar mellan “ryssar” och “icke-ryssar”. Men i Estland, liksom i de övriga baltiska staterna var den härskande klassen en tysk adel och motsättningen gick mellan denna feodala elit och borgerskap och bönder. Att bönderna var djupt nertryckta var allmänt bekant i det relativt bondefria Sverige och Finland. Man var själv orolig att en dag också behöva hamna under “den livländska foten”.

Till den tyska minoritetens plus kan man hävda att de intellektuella och borgerliga skikt också fungerade som en intellektuell bro till 1800-talets Europa. Detta gällde främst för de största städerna Riga och Reval (nuv. Tallinn) som grundats av Hansan under Medeltiden. Denna påverkan från Europa, och i synnerhet Tyskland hade också politiska konsekvenser på gott och ont. I SVT programmet om Martina Haags släkt framställs revolutionen 1905 i Estland som en estnisk-rysk konfrontation, vilket ju alla (?) vet måste vara lögn eftersom revolutionen dels utlöstes av det förlorade kriget emot Japan, dels omfattades av ryska folket lika mycket som det estniska. Men det är ett utslag av den vanliga förställningen att tolka den demokratiska kampen i de baltiska staterna, Finland och Polen enbart i nationalistiska termer.


Nästa avsnitt:
Motstånd, revolution och självständighet – emot Ryssland?

  3 kommentarer for “Vad vet vi om Estland? (I)

  1. Björn Nilsson
    2016-09-09 kl. 10:08

    Det finns en intressant tidig dansk historia för området. Danskarna erövrade sig runt Östersjön på 1200-talet och kom även till Estland. Kunde ha tagit sig över Finska viken till Finland också, men så långt gick det inte. Antar att rätt många svenska släktforskare har hittat den danske hertig Knut av Reval (född 1211) bland sina anor, och han var son till kung Valdemar sejr. Ösel var danskt ända till 1645, varpå svenskarna tog över. Undrar hur Östersjöområdets historia hade sett ut om danskarna lyckats hålla sig kvar i öster?

  2. Ola Inghe
    2016-09-09 kl. 20:46

    Om danskt och svenskt inflytande i Estland (och Livland) på 1200-talet har Jonathan Lindström skrivit en intressant bok, “Biskopen och korståget 1206”, utgiven på Norstedts 2015.

  3. Anders Persson
    2016-09-10 kl. 8:20

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.