Vad vet vi om Estland? (II)

vykort-1905-tallinn

Vykort från dagarna efter massakern 16 oktober 1905. Texten är på gammalestniska med tyska inslag och verkar, enligt min amatörmässiga tolkning, tala om “seger med blodigt våld” och att “dina vänner kommer att skicka en välsignelse i dag” och att du bevarar en tacksamhet emot dessa människor.

Under det Stora Nordiska Kriget 1700-21, lät sig alltså eliten i Estland (inkl. Livland) och Lettland erövras lika mycket som de blev erövrade av Tsarryssland. För den balt-tyska styrande eliten var det mer fördelaktigt att tillhöra Ryssland än Sverige och, i synnerhet, utgöra “förorter” till miljonstaden St Petersburg, än som någon slags svensk gränszon med en avlägsen småstad Stockholm som huvudstad.

Samma mönster upprepades 1808-09 i Finland och det var tack vare den folkliga motståndskampen i (se min “1808 – Gerillakriget i Finland”) som den finländska landsbygdsbefolkningen undgick att dela sina estniska bröders öde och hamna under “livländska foten” d v s livegenskap. Som den finländske professorn Seppo Zetterberg skriver i standardverket Viron Historia (Estlands historia) från 2007, det estländska folkets fiende nummer ett har traditionellt varit tyskarna, inte ryssarna. Tvärtom såg estländarna Ryssland som det som kunde rädda dem undan den tyska dominansen.

Påverkan av upplysningstiden
Men ett delar sig i två. Det var just genom dessa balttyskar som Estland, tidigare än övriga Ryssland, kom under påverkan av de kontinentala upplysningsidéerna och, i urvattnad form, idéer från den franska revolutionen. Ty i början av 1800-talet ville den baltiska adeln modernisera sig och lät därför avskaffa livegenskapen i Estland och Lettland. Detta gjorde de nästan ett halvt sekel före sina ryska ståndsbröder. Men för bönderna var förändringen mycket en chimär: de var inte bundna till jorden som förut, men tvingades nu arrendera den för höga kostnader.

Det var också genom de tysktalande som romantikens gryende nationalism spreds från Europa till Estland. Nu gjordes ett första försök att skapa ett estniskt skriftspråk med grammatik och litteratur. För det krävdes dock nya ord som kunde användas i modern konversation. För att befria sig från den starka tyska påverkan i språket hittade de estniske språkkämparna Ado Grenzstein (1849-1916) och Johannes Aavik (1880-1973) på en massa “estniska” ord, som lät “estniska”, men som helt kom från deras fantasi.

Likhet med Finland
Den nationella väckelsen i Estland följer i stora drag den som utvecklades i Finland. Kontakterna var också livliga. Rollen som “förtryckare” innehades dock i Estland av de tysktalande, mot de svensktalande i Finland. I både fallen såg det tsarryska styret med välvilja på de finska och estniska språkrörelserna, detta till skillnad från ryska Polen där man bedrev en total förryskningskampanj. Det råder dock ingen tvekan om att man i styrande kretsar i St Petersburg på lång sikt syftade till förryskning av alla icke-ryska områden. Varför skulle de styrande i St Petersburg vara mer hänsynsfulla mot esterna än regeringen i Stockholm var emot tornedalsfinnarna?

Men det uppror som bryter ut i Estland 1905 är inte anti-ryskt, som flera svenska källor gör gällande. Enligt ovannämnde Zetterberg utvecklade det sig i Estland inte något som liknat det “rysshat” som uppstod i Sverige och Finland. Det gäller också idag. Estländarna har förhållit sig till ryssarna mer välvilliga än vad senare tiders händelser skulle kunna få oss att tro.

Dock, när väl den tsaristiska överheten var satt i gungning kunde progressiva grupper, både klassmässiga och nationalistiska, söka driva igenom sina krav. Protesterna var både sociala och nationella. Den vit-svart-blåa estniska trikoloren visades nu för första gången samtidigt som 100-tals (balttyska) herrgårdar plundrades. Cirka 400 arbetare och bönder dödades av armén.

Estland 1905
När 8 000 till 10 000 estländare i en stor demonstration på en gatumarknad i Tallinn den 16 oktober 1905 krävde press- och mötesfrihet, allmän rösträtt och nationella autonomin (inte självständighet) öppnade den ryska armén eld och dödade 94 och skadade över 200.

1905-cemetery

Minnessten av den estniske skulptören Juhan Raudsepp (1896-1984) över massakern under demonstrationen i Tallinn 16 oktober 1905.

Till skilland från Finland, som 1906 fick Europas kanske mest demokratiska konstitution, med bla kvinnlig rösträtt, innebar 1905 inga nämnvärda politiska vinster för Estland mer än att estniska delegater fick plats i den nyöppnade ryska duman. Den relativa men spända stabilitet som rådde mellan 1905 och 1917 tillät dock esterna att samla krafter för sina framtida strävanden.

Finländskt PS: På samma sätt som Lenin 1917 hade kontakt med “landets fiende”, dvs Kejsartyskland, hade den liberale finländske politikern Connie Zilliacus (1855-1924) i februari 1904 kontakt med den japanske militärattachén och spionchefen, överste Akashi Motojiro, som gav stora summor att utveckla omstörtande verksamhet och inrikespolitisk instabilitet under rysk-japanska kriget.

Nästa avsnitt: Den invecklade estniska självständighetskampen

2016-09-12-07:39 Två små tillägg gjorda

  1 kommentar for “Vad vet vi om Estland? (II)

  1. 2016-09-12 kl. 11:43

    Tack för en jättebra blogg och ett väldigt intressant inlägg om Estland!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.