Vad vill marknaden egentligen ha?

Jag har hört det förut, men nu hörde jag det igen, i samband med det lite överraskande turkiska valet; ”Marknaden hatar osäkerhet”.

Jag googlade på just detta markanden hatar osäkerhet och fick 342 träffar. Sentensen the market hates uncertainty gav 2730 träffar, der Markt hasst Unsicherheit 378 träffar, le marché deteste les incertitude gav bara fyra träffar (franska ”hai” = hata, gav inte något). När jag provade på finska blev det noll, hur mycket jag än vände och vred på orden. Men när jag i den svenska, engelska och tyska googlesökningen antog den franska varianten om avsky så fick jag 2980, 182 resp. 0 träffar.

Av detta kan vi lära att medan den svenska och franska finansvärlden avskyr osäkerhet så hatar den anglosaxiska ock tyska densamma. Så i de anglosaxiska länderna, de största tillskyndarna och förespråkarna av marknadsekonomi hatar man osäkerhet.

Detta är konstigt. Är inte beslutsfattande under osäkerhet just vad som utgör hela poängen i ett marknadsekonomiskt system?

Är det inte då som de verkliga begåvningarna, de som kan se längre, göra bättre bedömningar, ta klokare beslut har sin stora chans?

Är det inte just då som de darwinistiska utslagsprinciperna borde vara som mest verksamma, som mest effektiva? Skilja agnarna från vetet? Sålla fram de politiska och ekonomiska begåvningar som kan föra mänskligheten mot högre höjder?

Jag menar: om det är helt SÄKERT att en viss aktie ska öka i värde, en viss valuta sjunka eller ett visst politiskt beslut komma att tas, då kan ju vilken idiot som helst, till och med en doktrinär marxist-leninist, inte ha några som helst problem att avgöra vad som ska göras.

Alltså: om nu den så kallade marknaden vill leva i större trygghet, slippa ta nervlugnande tabletter och slippa magsår – ja, då är ju en väl fungerande planekonomi det bästa receptet.