Larry Johnson: Vad visste CIA och när visste de det?

Ryska federationens uppdelning…

---

Larry Johnson är en veteran från olika områden inom CIA och US State Department. Han är nu en skribent som ifrågasatts från både vänster och höger. Följande artikel är från hans webbsida A Son of The New American Revolution den 5 mars. Översättning till svenska av Rolf Nilsson.

När Ukraina går mot en politisk och militär katastrof är det dags att fråga varför CIA misslyckades med att förutsäga detta. ”Vänta lite”, kanske du säger, ”hur vet du att CIA inte gjorde det?” En berättigad fråga. Jag har inte längre tillgång till hemligstämplad information, men jag kan läsa offentliga uttalanden från tjänstemän vid försvarsdepartementet och utrikesdepartementet samt kommentarer från olika kongressledamöter.

Inte vid något tillfälle under de senaste två åren – sedan starten av den särskilda militära operationen – har vi hört ett enda nedslående ord från någon med tillgång till CIA:s genomgångar av Ukrainas militära utsikter som tyder på att västvärlden har gett sig in på en dåraktig väg genom att försöka förgöra Ryssland.

Inför inledningen av Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 borde CIA ha gett svar på följande frågor:

• Vilken förmåga och vilket tillstånd har de ryska väpnade styrkorna?
• Vilken är Rysslands förmåga att stå emot västvärldens ekonomiska sanktioner?
• Vilka är de villkor som måste föreligga för att president Putin ska tvingas bort från sin post?

Följande är vad vi vet med säkerhet. Trots upprepade vädjanden från Vladimir Putin till president Joe Biden och andra västledare om att ge garantier för att Ukraina inte skulle tas upp i Nato, bad västvärlden Putin att dra åt helvete och fortsatte att bygga upp Ukrainas militär. USA och dess Nato-allierade ansåg att Rysslands militär var svag och ineffektiv.

Västvärldens ledare trodde också att Rysslands ekonomi var sårbar för västvärldens ekonomiska sanktioner och att en ekonomisk kollaps i Ryssland skulle avlägsna Putin från makten.

Västvärldens plan var enkel, djärv och illusorisk – d v s att använda Ukraina som militärt ombud, besegra Ryssland och förödmjuka Vladimir Putin, tillämpa västliga ekonomiska sanktioner som skulle ödelägga den ryska ekonomin och ytterligare urholka stödet för Putin, bryta upp republiken Ryssland i 41 nya länder. Det låter galet, men ta en titt på vad Angel Vohra skrev i Foreign Policy Magazine i april 2023:

Kommissionen för säkerhet och samarbete i Europa (se här, ö a), ett oberoende amerikanskt regeringsorgan med medlemmar från representanthuset, senaten och försvars-, stats- och handelsdepartementen, har förklarat att avkolonisering av Ryssland bör vara ett ”moraliskt och strategiskt mål”. Free Nations of Post-Russia Forum, som består av exilpolitiker och journalister från Ryssland, höll ett möte i Europaparlamentet i Bryssel tidigare i år och annonserar tre evenemang i olika amerikanska städer den här månaden. Forumet har till och med släppt en karta över ett styckat Ryssland, uppdelat i 41 olika länder (se ovan, ö a), i en värld efter Putin, förutsatt att han förlorar i Ukraina och avsätts.

Västliga analytiker förespråkar allt oftare teorin att Rysslands sönderfall är nära förestående och att västvärlden inte bara måste förbereda sig på att hantera eventuella följder av inbördeskrig utan även dra nytta av splittringen genom att locka till sig resursstarka efterföljarnationer. De menar att när Sovjetunionen kollapsade 1991 blev västvärlden överrumplad och misslyckades med att dra full nytta av det stora tillfället. Nu måste västvärlden utforma strategier för att en gång för alla undanröja det ryska hotet, istället för att ge Putin en avkörningsramp (d v s en möjlighet att dra sig ur, ö a).

Enkelt uttryckt var USA och dess allierade i Nato besatta av att eliminera Ryssland som nation och såg kriget i Ukraina som sin möjlighet att genomföra denna plan. Varken före eller efter krigsutbrottet i Ukraina i februari 2022 gjorde USA:s underrättelsetjänst någon bedömning som motsade denna plan.

Så låt oss ta en titt bakåt på vad som sades offentligt om de tre frågor som jag ställde ovan. Jag börjar med läget för den ryska militären. Här är vad GIS – en europeiskt baserad ”tankesmedja” – skrev i maj 2022. Notera att denna bedömning återgavs inom hela det amerikanska nationella säkerhetsetablissemanget:

En månad in i kriget hade rollerna bytts ut. Den ukrainska sidan hade tillfogat angriparen massiva förluster och tagit initiativ till framgångsrika motoffensiver. De ryska styrkorna var illa tilltygade och drog sig tillbaka från norra Ukraina. Innebörden är att Ukrainas förmåga att göra motstånd hade underskattats, men att den ryska krigsmaskinens kapacitet hade överskattats ännu mer. Och nu, baserat på den tidiga utvecklingen på marken, verkar det alltmer troligt att den ryska offensiven i Donbass kommer att gå samma öde till mötes som den misslyckade ambitionen att inta Kiev.

Om detta visar sig vara fallet kommer Ukraina att vinna kriget, om än till ett fruktansvärt pris. Med tanke på att den ryska sidan inte kommer att tillåtas ge upp förrän den har lite att slåss med, kan man förutspå att Ryssland kommer att gå ur kriget med en svårt skadad militär styrka. Ett sådant scenario skulle få djupgående långsiktiga konsekvenser.

Sedan har vi den pensionerade amerikanska armégeneralen Ben Hodges som ger sin felaktiga bedömning i augusti 2023:

”För mig är detta antingen arrogans eller oerfarenhet, eller så har de helt enkelt inte lärt sig någonting”, fortsatte Hodges. ”Och jag tror att det vi ser är att även med en toppmodern attackhelikopter värd flera miljoner dollar, om du har en pilot som inte är erfaren, så kommer den att skjutas ner. …”

Den pensionerade generalen tillade under sin intervju att även ”efter 18 månaders” krig visar Ryssland att de fortfarande är ”riktigt svaga” trots att de har effektiva och utrustade flygplan.

”Det pratas så mycket om att Ukraina inte kan göra detta, Ukraina kan inte göra detta”, sa Hodges. ”På andra sidan … De [Ryssland] har förlorat så många piloter, de har förlorat så många stridsvagnar, de har förlorat så mycket artilleri, de fortsätter att förlora generaler. Deras logistiksystem är bräckligt. Så jag anser att det nu är dags att verkligen sätta press på Ryssland, att inte stanna upp eller tveka.”

Jag skulle behöva skriva en bok på 500 sidor för att sammanställa alla västs inkorrekta, felaktiga förutsägelser om Rysslands militära förmåga. Detta är ett monumentalt misslyckande för underrättelsetjänsten. Vi ser ett liknande debacle när det gäller västerländska förutsägelser om den förväntade effekten av sanktioner på den ryska ekonomin.

Wall Street Journal, till exempel, publicerade sin analys den 26 januari 2022 i en artikel med rubriken ”Rysslands försök att göra sin ekonomi sanktionssäker har blottat en svag punkt”.

Experter säger att det paket av repressalier som USA och Europa har tagit fram kommer att orsaka stor skada trots Rysslands ansträngningar att isolera sin ekonomi…

Nu kan en rad hårdare åtgärder, i händelse av ett förnyat angrepp på Ukraina, testa detta tillvägagångssätt och experter säger att de kan orsaka utbredd ekonomisk smärta, trots Putins ansträngningar att dämpa slaget.

USA sade på tisdagen att man är beredda att införa sanktioner och exportkontroller mot kritiska sektorer i den ryska ekonomin. Ledande amerikanska tjänstemän sade att USA skulle kunna förbjuda export till Ryssland av olika produkter som använder mikroelektronik baserad på amerikansk utrustning, programvara eller teknik, liknande den amerikanska påtryckningskampanjen mot den kinesiska telekomjätten Huawei Technologies Co. Amerikanska tjänstemän har tidigare sagt att åtgärder som övervägs också inkluderar att skära av ryska bankers tillgång till dollarn och eventuella sanktioner mot rysk energiexport…

Brian O´Toole, tidigare tjänsteman på finansdepartementet och expert på sanktioner vid tankesmedjan Atlantic Council, sade att den senaste omgången sanktioner, om de antas,”skulle orsaka enorm ekonomisk rubbning, med massiva ekonomiska konsekvenser … Det kommer att bli en omedelbar ekonomisk inverkan.”…

Ekonomisk smärta kan ytterligare försämra förtroendet för Putin, som sjönk till 65 procent i december från nära 90 procent 2015, enligt den oberoende ryska opinionsundersökaren Levada Center.

Bland de hårdaste alternativen – och ett som västliga förhandlare säger inte finns på bordet för närvarande – har Bidenadministrationen tidigare övervägt att koppla bort Moskva från det internationella banksystemet SWIFT, som används av mer än 11.000 finansinstitut i över 200 länder, och förhindra ryska finansinstitut från att använda den amerikanska dollarn.

Vilket kolossalt misslyckande. Och Bidenadministrationen upprepade detta dåraktiga agerande genom att strypa Rysslands tillgång till SWIFT. Den faktiska effekten av sanktionerna ledde till att Ryssland snabbt bildade nya ekonomiska allianser med Kina och andra stora ekonomier i det Globala syd och sanktionerna påskyndade utvecklingen av ett alternativt betalningssystem som var oberoende av den amerikanska dollarn. Antingen ignorerade Bidenadministrationen varningar från CIA-analytiker om att Rysslands enorma naturtillgångar, olja, gas, kol, aluminium, nickel, kväve och sällsynta jordartsmetaller skyddade landet från västliga sanktioner eller så misslyckades CIA med att göra en korrekt analys av styrkan i den ryska ekonomin.

Istället för att försvaga allmänhetens stöd i Ryssland för Vladimir Putin, stärktes hans politiska ställning. I stället för att isolera Putin hjälpte Natos krig genom ombud Putin att stärka och utvidga förbindelserna med Kina, Indien, Iran, Nordkorea, Sydafrika och Brasilien.

Västvärlden har fångats i sin egen fälla. Ryssland har återaktiverat en döende försvarsindustri och producerar ammunition, granater, missiler, raketer, artilleri, stridsvagnar, drönare och stridsfordon i en takt som västvärlden inte kan matcha. Istället för att demonstrera västvärldens överlägsenhet har Nato-alliansen avslöjats som en splittrad och impotent skara. Ukrainas nederlag kommer att tvinga USA och Nato att göra ett val – trappa upp kriget med Ryssland och riskera en kärnvapenkonflikt eller hitta en diplomatisk utgång. Medan den nuvarande retoriken bland många Nato-medlemmar är krigisk, med Frankrikes Macron som försöker piska upp stöd för att gå med i kampen mot Ryssland, växer splittringen i Europa. Tyskland är definitivt inte längre entusiastiskt över att ansluta sig till Frankrikes självmordsuppdrag.

Nyckeln till krigets slut finns i Washington DC. Det är valår och väljarkåren har knappast lust för en direkt militär konfrontation med Ryssland. Sedan har vi det faktum att Bidenadministrationen är mer inriktad på kriget mellan Israel och palestinierna, Houthis stängning av Röda havet och rädslan för att Kina kommer att agera mot Taiwan. Det finns ingen bra, tydlig, uppenbar plan för USA att avsluta sitt stöd till proxykriget med Ryssland. Det bästa som Biden-teamet kan hoppas på är att Ukrainas Zelenskyj störtas och att en ny ukrainsk regering beslutar sig för att söka fred med Moskva. Vid den tidpunkten kan Biden rycka på axlarna och säga: ”Vi försökte” och sedan lämna scenen. Det är det resultat jag hoppas på.

Larry Johnson