Håller på med en bok om min morfar med utgångspunkt i hans stora efterlämnade fotoarkiv. I samband med efterforskningar om släkten fann jag att min mormors far var ättling till en judisk invandrare från Mecklenburg till Kalmar på 1700-talet. Jag är alltså själv avkomma från en på 1700-talet invandrad judisk man. När han dog tillhörde han dock en vanlig kristen församling i Göteborg och hans hustru var som de allra flesta från födseln automatansluten till Svenska kyrkan.
Det här med judiskt ursprung har av någon anledning blivit extremt känsligt. Dessa personer bland mina förfäder är upptagna på Radio Islams hemsida som typiska exempel på ”judiskt inflytande” i Sverige de senaste 200 åren. Ahmed Ramis Radio Islam förknippar allt judiskt med sionistisk politik på samma sätt som staten Israel faktiskt. De hälper således varandra. Nu levande släktingar oroar sig för att detta judiska bakgrundsband ska finnas åtkomligt på nätet. Det ska förstås respekteras, men hur har det blivit så?
Människor med judisk religion har levt sida vid sida med kristna och muslimer under långa tider. De har ju gemensam historia. Men under andra tider – när religionerna gjorts till politik – har man konkurrerat och till och med bekämpat varandra med vapen. Då har alla dragits in i striderna, vare sig man varit religiös eller inte.
Israel är idag ett politiskt uttryck för judendomen, en judisk stat. Sionismen är dess politiska idébygge. Staten Israel gör inte skillnad på sin sak och judars i allmänhet. Det ligger i deras intresse att låta religion och politik flyta samman. Israel har en världsomspännande PR-apparat, allmänt kallad den Israeliska lobbyn med stora resurser. Läs om saken på Wikipedia. Krig förs ju som bekant till stor del med propaganda. Att kalla den för den ”judiska lobbyn” är både felaktigt och dumt, eftersom staten Israel alltså inte representerar alla judar. Det är med andra ord på samma sätt med det som att Iran eller Saudiarabien inte representerar alla muslimer.
Vad är det då som är så förgripligt med det som Ilmar Reepalu sa? Möjligen har har slarvat med några formuleringar. Men att kalla honom antisemit är endast ägnat att förvirra begreppen. I alla försök att ställa till rätta och vara medierna till lags har han varit ärlig och uppriktig. Hans största ”synd” är att han uthärdar med att varje gång även uttrycka sin solidaritet med palestinierna och sin avsky för det oproportionerliga israeliska våldet från Israel mot Gaza 2008.
Vi vet att det finns en politiskt taktisk plan bland Israels vänner (ledd av lobbyn) att stämpla all sådan kritik som antisemitism. Att någon med nära anknytning till Judiska Centralrådet av allt att döma har inbjudit SD-ideologen Ted Ekeroth att tala i ett slutet ”judiskt” sammanhang verkar också klart. Varför? Denna legitma fråga ställde Ilmar Reepalu i radion efter att Obamas sändebud Hannah Rosenthal häromdagen tagit honom i örat.
Drevet på Ilmar Reepalu skapar osäkerhet och tystnad. Det är fasansfullt och förvirrande. Många frågar sig säkert om det möjligen finns någon mystisk antisemitism som man inte förstår? Det är själva syftet. Antisemitism finns och har funnits länge. Men det har alltid varit fråga om uttalat ”hat mot judar”. Men något sådant har aldrig Ilmar Reepalu varit i närheten av.
Jag skräms av den arroganta attityd han möts av i svenska medier. Vad vill man? Vill man knäcka honom som man knäckte Juholt? Jag säger att medierna i det här går Israels ärenden, vilket av vissa kommer att tolkas som att jag är antisemit – på det att jag ska hålla truten. En del medeieprofiler är undantag som bekräftar regeln. Kennet Andersson och Helle Klein i Aftonbladet t ex. Men angreppen är alltså regel. Ett exempel får räcka, Anders Lindberg, också i Afronbladet. Ett kort citat:
”Vad menar Ilmar Reepalu med att prata om den ’Israeliska lobbyn’? Föreställningen om judar som i hemlighet försöker styra och ställa är inte direkt ny. Även tanken att de verkar genom media har vi hört förut.”
Att personer med judiska släktband försöker sudda ut dessa ur historien är mycket oroande. Att sekulära människor (med judiskt ursprung) – och/eller politiskt oliktänkande personer i de judiska församlingarna – skräms till tystnad av staten Israel och dess vänner ingår i ett stort politiskt spel om makten i Mellanöstern. Detta får inte ens antydas. Då faller antisemitismdomen.
Jag vet också att enstaka politiskt naiva ”palestinavänner” i religiösa överslag (tillsammans med sina närmaste sektkamrater) kallar mig för ”juden Lindelöf” – som om det skulle ha någon betydelse för palestinierna. Sionism är ju politik och inte religion! Dessutom är jag en oreligiös tvivlare utan band till annat än det jag förstår mig på åtminstone en liten smula.
Till sist en film om hur unga israeliska soldater upplevde Gazakriget i december 2008.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Ahmed Rami, Hannah Rosentahl, Ilmar Reepalu, judendom, Radio Islam, sionism, Ted Ekeroth, Israeliska lobbyn
Handlar det inte helt enkelt om att försöka oskadliggöra ett S-distrikt som anses något vänsterbetonat?
Knut skrev: ”Krig förs ju som bekant till stor del med propaganda. Att kalla den för den ”judiska lobbyn” är både felaktigt och dumt, eftersom staten Israel alltså inte representerar alla judar. Det är med andra ord på samma sätt med det som att Iran eller Saudiarabien inte representerar alla muslimer.”
Två påpekanden:
1. Israellobbyn och den judiska lobbyn finns båda två. Israellobbyn består av grupper – judiska, kristna och andra – som stöder Israel. Den judiska lobbyn består av judiska organisationer som arbetar för ökad förståelse och respekt för judendomen, mot antisemitism, m.m. Till viss del går de två in i varandra.
2. Det är ett problem att så många judiska samfund öppet stöder Israel. Däremot är det mig veterligen få muslimska samfund som tar öppet ställning för Iran eller Saudiarabien. Men trots det förknippas de sistnämnda sorgligt nog ofta med dessa länders regimer i mångas ögon.
Det är säkert som du säger Kristoffer. Men just komplexiteten i dessa begrepp gör det enkelt för Israels vänner att smeta antisemitism på allt man ser som fientligt. Bäst att hålla sig strikt till att undvika att använda j-orden i den politiska debatten om Mellanöstern.
Ja, som ni vet finns ju ingen antisemitism i sinnevärlden! Det är och förblir ett hjärnspöke, numera endast använt av de sionistiska propagandisterna för att få tyst på Reepalu och oss andra, som inte traskar patrull på de av sionisterna godkända stigarna!
Sionisterna har ockuperat den judiska folkstammen för att agera i dess namn genom sin på det av palestinierna stulna landområdet upprättade apartheid-stat, kallad ”Israel”. Och främst är det inte judarna i Palestina, som är föremål för ockupation utan de som bor i andra länder (i ”diasporan”) och särskilt de som bosatt sig i USA. Som politisk kraft är det tveksamt om en ”Israel-lobby” värd namnet existerar på någon annan plats än just där! Men sionistkramare finns det ju förvisso en del både här i Sverige och på andra håll!
En politisk uppgift i sammanhanget vore ju att hjälpa till med att befria judarna från de sionistiska förtryckarna! Det är just i det sammanhanget det är välkommet med alla yttringar av opinion som skiljer ut judar runt om i världen från en israelisk statsledning, vägledd intill förblindelse av sitt sionistiska (och därmed fascistiska och rasistiska) arv och framtidsprojekt!
Och detta är något av det viktigaste Reepalu tog upp redan i sina första, ”hårt kritiserade” (notera vilka!!!) uttalanden. Han framförde helt riktigt heller aldrig några KRAV på att judiska organisationer eller enskilda skulle ta avstånd från israeliska statens agerande genom dess miltärapparat. Bara det enkla påpekandet att sådana opinionsyttringar skulle betyda en hel del räckte för att väcka sionisternas skyddstrupper till aktion!
När vi nu är medvetna om att det bara är hjärnspöken vi blir angripna med bör vi väl inte rädas att ta upp kampen mot dessa apokalypsens förridare!