Fransmannen Émil Durkheim ingick som obligatorisk kurslitteratur – hans med avseende på etnicitet och religion jämförande undersökning.

Självmordet – när jag hösten 1968 började att studera sociologi i Upsala. 

Ett ämne jag inte visste ett barr om, innan jag tog mig an det. 

Jag hade, utan att direkt sätta mig in i dessa ämnen heller om sanningen skall fram, avsett att läsa nordiska språk och litteraturhistoria. 

Men under en blöt afton på Odengrillen i Sandviken våren 1968, råddes jag av en bekant att välja sociologi: ”Ett roligt ämne!” Han läste det själv. 

Och hade lyckats anlägga ett vildvuxet skägg à la en kubansk revolutionär. 

Kanske ett krav för att få läsa just det universitetsämnet som var på modet bland samhällsengagerade studenter. Vad visste jag. 

Själv nöjde jag mig med en välansad mustasch. Till det en prydlig, blå kostym från välsorterade Sandegårds (etablerad 1908) i min hemstad. Inhandlad till studentexamen.

Mamma hade inpräntat mig och följde mig till den anrika klädbutiken som dikterande smakråd: ”Du måste se representativ ut, nu när du tagit studenten!”

Sociologi fick det bli när jag väl bestämt mig, efter kallsvettig vånda och ruelse under sömnlösa nätter, samt min dåvarande flickväns enträgna uppmaningar om att ”du måste bort från Bruket”, för att bege mig till den mycket främmande kontinenten Upsala. 

Drygt tretton mil från trygga, hemtama Sandviken i skuggan av den kontinuerligt mullrande grottekvarnen. Man bör minnas i sammanhanget att jag kommer från en icke-akademisk bakgrund. 

Båda mina föräldrar hade läshuvud. Men uppväxta i arbetarklassfamiljer där det inte var tal om att läsa mer utöver folkskolan. 

Ut och jobba och bidra till försörjningen! Så fort det bara går.

En bra sak med det – ”arbetslinjen” som s säger – var att båda ivrigt uppmuntrade sonen att inte gå ner i fabriken eller söka plats på Kontoret, det senare en förflugen idé han smakade på, utan att studera. 

Göra det som de inte fick. Hedersprickar! Sa jag det någonsin till er, mina dagars upphov? Tror inte det.

Nå, fransosen, som en märklig kvinna vid namn Inga Boethius* torrt men kunnigt föreläste om, dyker upp i mitt medvetande när jag inhämtar att många EU-medborgare vill att asylansökningar skall prövas utanför EU.  

Ett sociologiskt faktum, skulle Durkheim med vetenskaplig pondus ha konstaterat. 

Vad säger förre vänsterpartisten Ylva Johansson, en av de kraftigt överbetalda kommissionärerna, om detta sociologiska faktum? 

Hon är ju ansvarig för den migrationspolitik som inte är värd pappret den är nedtecknad på. 

Och vad säger den förgrämda surkarten Magdalena Johansson? SD har smittat ner hela Europa med sin främlingsfientlighet och nazism? Kanske med hjälp av troll? 

Folket tänker fel, Makten rätt. Bara för Makten att travestera gamle Brecht: om ni finner att det är fel på folkets sätt att tänka om asylprövningarna, välj ett annat EU-folk!

Min valsedel, jag tillhör ju det EU skattefinansierade folket, som Makten envisades med att skicka hem med snigelpost, rev jag bums i småbitar. 

Aldrig att jag röstar och därmed legitimerar detta ovärdiga, pågående EU-apspel. 

Förlåt alla apor. Ni har ju inte gjort något ont.


* ”Inga Boëthius var en mycket beläst, kunnig och engagerad lärare som alltid behöll fattningen även när det ibland stormade i debatterna på institutionen.” (Kolleger till henne i DN 1995-11-06) 

Föregående artikelVijay Prashad: Tre former av ondska
Nästa artikelSvensk sjukvård när den är som bäst
Lasse Ekstrand
Född och uppvuxen i Sandviken i skuggan av järnverket. Fångades av 70-talets vänstervåg, studerade i Uppsala, gjorde akademisk karriär och undervisade i sociologi på högskolan i Gävle.

4 KOMMENTARER

  1. Lasse E!
    Intressant det där och igenkännande när mor var med och valde fin kostym.

    Kommentar till EU valet: Att rösta eller inte rösta är frågan. Jag vet att detta är delvis ett skådespel som påverkar allas vår framtid, men att inte rösta är ett val på något ännu mera osäkert och okänt…

    Så tänker jag.

  2. Olle P!
    Min mor var mån om att jag skulle se proper (”representativ”) ut. Apropå rösta. Jag röstar inte i riksdagsvalet heller. Inte gjort på många år. Ingen soffliggare. I så fall en politiskt medveten och upplyst sådan. Jag vet flera som blankröstar. Säger att det är en protest. Jag är osäker på vad.

  3. ”Min valsedel, jag tillhör ju det EU skattefinansierade folket, som Makten envisades med att skicka hem med snigelpost, rev jag bums i småbitar”. Mycket förståndigt Lasse!
    Medsänder länk till egenproducerad video, fyra minuter, om valet och valsedelhantering.

  4. Curt L!
    Stort tack!
    Nu har jag sett din klargörande video, mycket bra och informativ. Alla röstberättigade borde se den.

    Trevligt med inramningen, elden i bakgrunden, sill och potatis, svenska flaggan på bordet.
    Det lugnar mig att det finns sådana som du i Sverige, tack för det!

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.