ekis-altstadt

Två goda vänstedebattörer, drabbade samman om flyktingfrågan. Ann-Charlotte Altstadt (tv) fick storstryk av Kajsa Ekis Ekman (th).

Altstadt tog upp tråden från en debatt i frågan mellan Göran Greider och Petter Bergman i Aftonbladet och bemödade sig om att med siffror och fakta gå i närkamp med frågan. Så här skriver hon på Facebook när hon presenterar artikeln: ”Min artikel i Aftis om flyktingarna, vänstern och myten som sprids av politiker, debattörer och skribenter att flyktinginvandringen är ekonomisk lönsam och räddningen för vår välfärd. Säkert kommer många att ogilla vad jag skriver. Men jag tycker det är viktigt att med fakta och siffror beskriva läget, för hur ska vi annars kunna lösa problemen med integrationen och ojämlikheten. Då kommer borgarnas lösningar framstå som rimliga i brist på vänsteralternativ!”

Artikeln är saklig och bör rimligen granskas sakligt. Stämmer de siffror hon tar fram? Är hennes bild rimlig? Är hennes frågor och slutsatser rimliga?

Men i den andan tar sig Ekis Ekman inte an artikeln. Hon ställer istället till med ett veritabelt karaktärsmord på Altstadt, som vore hon politbyråns värsta renegat (för att anknyta till vänsterjargongen). Högstämt, demagogiskt och oförsonligt fördömer hon Altstadts hela utgångspunkt. Hon säger t ex:  ”…hela artikeln är så långt ifrån en vänsteranalys man kan komma. Snarare är den ett generalangrepp på delar av den svenska arbetarklassen.”

Om man befinner sig på den politiska vänsterkanten kan man förstås hålla med även om Ekis Ekmans grundtanke; att kampen står mellan arbete och kapital – även i flyktingfrågan. Men det var inte det Altstadt tog upp denna gången. Och varför i herrans namn ska detta ställas emot att försöka göra en saklig analys av siffror och statistik om kostnader och utbildningsnivåer hos invandrade människor? Att invandrare skiljer sig på vissa områden – av stor betydelse för deras möjlighet till försörjning och integration – från infödda människor (som sluppit genomlida krig, nöd och flykt) kan väl ändå inte vara otillåtet att belysa. Att betrakta konkreta undersökningar av materiella förhållanden som antisocialistiskt blir minst sagt märkligt (Jag hade för mig att socialismen var en ideologi som i grunden bygger på materialistiska idéer).

Nej, skoningslösa slag gagnar ingen. Jag kan omöjligt förstå Ekis Ekmans upprördhet.

Föregående artikelUSA, hot eller räddning?
Nästa artikelRuben Östlunds attack mot Nato
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

32 KOMMENTARER

  1. Reinfeldts ”Öppna Era hjärtan” är inte längre på agendan. Vänstern kan inte lämna över problematisering till de borgerliga krafter som, för att ta tillbaka väljare som gått till SD, anammar SDs retorik. Artikeln i SvD om klansamhället riskerar att avfärdas som ”borgerlig” på samma sätt som Sara Mohammad och Amineh Kakabaveh (V) avfärdas av ”vänstern” när de vill uppmärksamma förtryck i förorten. Vänstern måste börja i fakta och om inte Altstadt har rätt siffror så angrip siffrorna då! Flum och känslor har vi tillräckligt av i debatten! När vi har fakta kan vi ta ställning. Fakta behöver inte utesluta en generös flyktingpolitik men demokratin kräver att vi vet vad vi beslutar om.

  2. Det verkar finnas en uppfattning bland somliga som kallar sig vänster att invandrare/migranter/flyktingar automatiskt kan etiketteras som ”arbetare”. Borgare, småbourgeoisie, trasproletärer bortses ifrån. Nej, här kommer en massa arbetare som man skall ena sig med i kampen mot… och detta innan man ens kollat dessa människors politiska och andra preferenser.

    Samtidigt är ju lönsamhetsargumentet intressant: ”det är lönsamt för Sverige” sägs det, men vad menas med ”Sverige” i det sammanhanget? Är det det svenska proletariatet eller den svenska bourgeoisien som tjänar på kalaset? Eller hamnar vinsten rentav hos globalkapitalet?

    Omkring 1950 kunde italienska metallarbetare anlända ena dagen till Västerås, och nästa dag stå i Aseas verkstad och jobba. Det var reglerad invandring under en tid när det var brist på arbetskraft. Vi har inte det läget idag, och det är obegripligt att somliga vänsterpersoner mal på som om vi fortfarande var i arbetskraftsbristens tid.

  3. I sådana här frågor kan man bevisa vad som helst, se denne Tino’s halsbrytande uträkningar som bygger på en mängd antaganden.

    Slutsatsen man kommer fram till baserar sig alltid i ens ideologiska ståndpunkt och/eller rädsla för det främmande, s k fördomar.

    Med andra ord så finns det ingen ”saklig analys av siffror och statistik om kostnader och utbildningsnivåer hos invandrade människor?”

    Låt mig göra motsvarande ”saklig analys….” och jag kommer att komma fram till motsatsen.

    Det är därför Ekis Ekman har åsikter om det.

  4. Vilka flumm-tyckanden-fördomar-inlägg det börjar bli här…

    Så klart är migration ”lönsam”. Vi som lever i Skandinavien och Sverige är det yttersta beviset för det. Vi finns ju till här idag.

    Våra förfäder migrerade till det tidigare glaciärtäckta Skandinavien med början för ca 10.000 sedan. Förmodligen var de första immigranterna flyktingar från den dåvarande landmassan mellan Norge och Storbritannien, den s k Doggerland, som översvämmades av havet, som idag kallas för Nordsjön.

    National Geographic och forskare Spencer Wells har producerat en utmärkt dokumentär, ”Journey of Man…..” om mänsklighetens migrationströmmar de senaste 300.000 åren.

    Jag rekommendar tittning på denna för alla som vill vidga sitt vetande i frågan.

    Journey of Man; A Gentic Odyssey!

  5. Dennis N!
    Skjuter du inte lite över målet nu? Att migration och folkvandringar förekommit genom hela mänsklighetens historia är knappast något någon kan bestrida. Men många av dessa folkförflyttningar har ju varit av andra påtvingade ”fördrivningar”, alltså inte nödvändiga av natur- klimat- eller försörjningsskäl. Den som sker idag från Afrika och Mellanöstern beror inte på någon naturkatastrof (även om det kan finnas sådana inslag). Den beror främst på politik. Därför må det vara tillåtet att diskutera dessa drivkrafter och konsekvenserna.

    Du skriver: ”Slutsatsen man kommer fram till baserar sig alltid i ens ideologiska ståndpunkt och/eller rädsla för det främmande, s k fördomar.” Är inte detta en slags samtalsdödare?

  6. Knut!
    Problemet med Altstads artikel var inte att hon diskuterar utifrån fakta, utan att hennes frågeställning är den sverigedemokratiska: tjänar ”Sverige” på att ta emot flyktingar. Räknat i kronor och öre!

    Kajsa Ekis har helt rätt i den här frågan!

  7. Den här diskussionen går på tomgång. Diskussion är dömd att köra fast. Vårt redan nu relativt urholkade välfärdssystem ställs mot helt öppna gränser. För ingen kan väl ändå förneka att flyktingmottagning och integration kostar skattepengar? Varken Altstadt eller Ekis Ekman skriver om asylfrågan, därför gör inte heller jag det i min kommentar.

    Men asylfrågan finns sannerligen i det som nu sker mellan EU och Turkiet och som även Sverige accepterar. Det är ett bedrövligt skådespel som kan sluta i vad som helst och i att asylrätten i praktiken helt upphör. Lägren och taggtrådshindren växer överallt. Alltmer beväpning syns runt flyktingarna, nöden har ingen gräns tycks det. Människorna flyr ingen naturkatastrof. De hänsynslösa krigen för att jämna vägen för ohämmad västkapitalism är boven.

    Ibland undrar jag varför man inte mer betonar de fördrivnas rätt att återvända, som man gör med palestinierna efter Al Nakba 1948. Sveriges största skuld ligger i att vi deltagit i de USA-styrda krigen från Afghanistan till Libyen (Irak och Syrien) på olika vis.

    Ett förslag vore förstås att expropriera svenskars undangömda tillgångar i skatteparadis, eller dra in 50% av den rikaste percentilen svenskars tillgångar till staten. Då hade vi råd att öppna våra gränser.

  8. Att våra flyktingar per automatik skulle rädda den välfärd som kontant har urholkats sedan lång tid tillbaka, är naturligtvis nonsens. Falska påståenden som syrianers påstådda stora frekvens av högutbildade, vilket i sin tur skulle medföra att de snabbt tog sig in på arbetsmarknaden är klockren desinformationen.

    Myten om att det tar sju år för flyktingar att etablera sig på arbetsmarknaden är också helt vilseledande, vilket kan kontrolleras med enkel statistik. Det tar betydligt längre tid. Samtidigt är detta en förenklad beskrivning, då det finns många flyktingar som etablerar sig snabbt på arbetsmarknaden.

    De här personerna har med sig bra utbildning och har klarat av att skaffa sig de kunskaper som krävs för att ordna jobb även i Sverige. På samma sätt kan man som lärare träffa elever som varit kort tid i landet, men som är engelsktalande och snabbt lär sig svenska och på kort tid erövrar höga betyg på kort tid och kan se fram emot en ljus framtid på arbetsmarknaden.

    Samtidigt är vi alltmer på väg att bortse från, att rätt till asyl inte ska vara kopplad till kravet att man ska vara ekonomiskt lönsam. Asyl ska man få om man har skyddsbehov och bedömning gjorts enligt gällande regler. Detta är djupt olyckligt.

    OECD har i sin rapport från mars 2015 sagt att man anser att arbetsmarknaden i Sverige inte är tillräckligt flexibel, vilket gör det svårt för invandrare och unga att komma ut på arbetsmarknaden. De föreslår mer flexibilitet gällande ingångslöner för ungdomar och invandrare av samma skäl. Skillnaden mellan fasta jobb och tillfälliga jobb ska utjämnas av rättviseskäl.

    Detta är klassisk retorik när någon vill åstadkomma lönedumpning. Villfarelser som att kraftigt ökande flyktingströmmar in till vårt land per automatik ökar vårt välstånd, tillfredsställer arbetsköparnas våtaste drömmar.

    Idag saknas drygt 3000 lärare bara i Malmö. Flyktigsituationen är en stark faktor till detta. I desperation bortser SKL från behörighetskrav (legitimation) då situationen är så akut kring dessa barns situation. Detta kan man naturligtvis förstå, men helt säkert medför detta en stor risk för lönedumpning. Likvärdigheten i svensk undervisning som redan är skjuten i sank riskerar att slutgiltigt gå i graven.

    Migrationsverket justerar sin prognos gällande invandringen från 12 miljarder till mer än 60 miljarder. För att möta de ökade kostnaderna för detta, och även av andra skäl, bör man som första steg återställa alliansens skattesänkningar i fyra steg som gjordes under deras regeringstid. Därefter måste skatten även höjas för att klara av dessa och även andra utgifter. Inte minst i vård och omsorg.

    Avslutningsvis måste de krafter som påvisar alltmer ökande kostnaderna för invandring, då även för asylsökande, samtidigt slå fast att de värnar om vårt lands långvariga tradition av att ta emot flyktingar, ge dem skydd från internationella konflikthärdar.

    Ekman och andra företrädare för vänstern måste inse att de går hand i hand med högern i den här frågan. De går de våtaste av arbetsköparnas drömmar till mötes, som riskerar att slå stenhårt mot alla vanliga löntagare i det här landet.

  9. Det finns två viktiga grundinställningar i den här debatten. För det första är det ovärdigt och djupt oetiskt att göra flyktinginvandring och asylrätt till en kostnadsfråga. För det andra är det inte sant att invandring i längden är en kostnad. Människor är i grunden resurser och inte tärande kostnader. Allt beror på hur de tas emot och hur deras resurser tas tillvara.

    Samtidigt uppstår det naturligtvis en mängd praktiska problem när en massa människor tvingas fly för sina liv från krig som i grunden europeiska stater och USA ställt till med. Det naturliga i det läget vore att EU och USA såg till att trappa ner konflikterna och göra det möjligt för människorna i de drabbade länderna att bo kvar i fred i sina hem. De har förstås också ansvar för att ta emot flyktingarna på ett värdigt sätt.

    Ingendera gör de idag. Flyktingarna behandlas cyniskt, ansvarslöst och grymt. Det är en skam för hela ”det internationella samfundet” och göder de växande extremnationalistiska rörelserna, som förstås tycker sig ha fått rätt.

    Ann-Charlotte Altstadt har i grunden fel när hon i bästa välmening anklagar ”vänstern” (oklart vilka som ingår) för att inte erkänna flyktinginvandringens verkliga kostnader. Det är extremnationalisterna som vill göra invandrare och flyktingar till kostnader. Men naturligtvis kan man säga att ”invandringen har misslyckats”, arbetslösheten i gruppen är hög, invandrare och flyktingar får inte de utbildningsresurser som krävs och bildar en del av vårt lands segregerade underklass. Det kan och ska man kritisera.

    Den kritiken vänder frågeställningen rätt, istället för att som Altstadt med flera utgå ifrån extremnationalisternas beskrivningar. Vårt rika land har råd att göra de ekonomiska satsningar som krävs för att flyktingars och invandrares resurser ska tas tillvara och berika vårt samhälle i olika avseenden. Det handlar om att ändra resursfördelningen och se till att den parasiterande överklassen bidrar på en skälig nivå till den gemensamma kassan. Där har vänstern (om socialdemokratin räknas in) varit obeslutsam och inte satt ner foten. Det är allvarligt.

    Dagens S+MP-regering sätter inte heller ner foten mot USAs och Natos farliga militära äventyrspolitik. Det bidrar inte till att få slut på krigen och den växande terrorismen i Mellanöstern. Det finns mycket att kritisera, även hos ”vänstern”. Men frågorna måste ställas rätt om asylrätten och den internationella solidariteten ska kunna försvaras.

  10. Britta R!
    Förlåt, men jag förstår inte följande: ”Den kritiken vänder frågeställningen rätt, istället för att som Altstadt med flera utgå ifrån extremnationalisternas beskrivningar.”

    Hur man uppfattar Altstadts artikel beror helt på hur man läser den. Jag tycker inte alls att hon utgår från ”extremnationalisternas beskrivningar” t ex. Den svåraste medicinen att svälja för många ”ärliga menande” vänstertänkare verkar vara att man underskattat samhällsproblemen av de senaste årens invandring (den förödande segregationen!) inklusive invandringens kostnader (på kort och kanske t o m på medellång sikt), medan SD faktiskt haft rätt – trots deras mer eller mindre väl dolda antiislamism, rasism, främlingsfientlighet och högerextremism. Därför är Altstadts artikel så omskakande.

    Vi som tycker Altstadt talar väsentligheter behöver inte hela tiden påminnas om asylrätten eller att invandring på lång sikt självklart är både önskvärd och samhälleligt lönsam. Det är självklarheter! Men om demokratin bryts ner på kuppen är inget vunnet, och det är just det som håller på att ske.

  11. Jag tror att vi måste erkänna, att det är EU som är problemet. EU-Europa är ett slags statslös region. Själva unionen är inte någon ny stat och dess medlemmar är inte längre på sina respektive territorier några suveräna stater. Och allt detta alltså i en värld som just är de suveräna staternas.

    Precis som det i vår tid finns gränser för hur mycket man kan experimentera med kapitalismen så finns det gränser för hur mycket man kan experimentera med statssuveräniteten. Sovjetunionens kollaps var en läxa i det förra fallet. EU kommer att bli en läxa i det senare. Om den inte redan är det.

    Så en speciell kommentar till Margareta Zetterström, som endast tycks se asylrätten. Men precis som folkrätten är en sak och geopolitiken en annan, så är asylrätten en sak och realpolitiken en annan.

    Över det globala systemet av stater finns varken några domstolar eller några till dessa kopplade sanktionsordningar och det är ju precis det som avses, när vi säger att vi idag lever i de suveräna staternas tid. Så välkommen tillbaka till verkligheten, Margareta!

  12. Hannu K!
    Anklaga inte Altstadt för att föra in lönsamhetsbegreppet. Under alla år har vi matas med att det är lönsamt! Det har varit ett axiom. SD har påstått motsatsen på lika lösa grunder. Det är odemokratiskt att inte få skärskåda lönsamhetspåståendet. Moderata Studentförbundet drev för 10-15 år sedan ”fri invandring” utifrån att det är lönsamt under premissen att välfärdssamhället slopades. Centerpartiet har idag inte lika långtgående utgångspunkter för sin linje i flyktingfrågan, men låglönejobb mm är grunden.

    Allt talar för att vi inte kan fixa jobb och bostäder. Vi kan kanske fixa eftersatt sjukvård och tandvård med längre väntetider som följd. Risken för en känsla av utanförskap och frustration på bägge sidor är överhängande. Ett tudelat Sverige med ökad otrygghet blir resultatet. Redan nu är frustrationen bland de som kom för ca 10 år sedan stor. Höjda skatter kan ge högre bidrag, men på kort sikt ger det inte fler bostäder, läkare m.m.

    Vi lever också i en politisk verklighet och höjda skatter ger oss förmodligen en alliansregering med generellt sämre villkor för alla låg- och medelinkomsttagare. Detta måste få diskuteras utifrån de fakta som kan tas fram! Det kallas demokrati.

  13. Vi är inte överens om beskrivningen av problemet. Jag menar att Altstadt med flera har fastnat i en pessimistisk bild av ett läge där flyktingsituationen är ett fruktansvärt hot mot Sverige och de europeiska nationerna – i Sverige handlar det främst om välfärden. Där ger de SD rätt i deras beskrivning av massinvandringen.

    Den vänster där jag hör hemma betonar invandringens positiva effekter och anser att invandringsproblemen kan lösas om bara bestämda och starka satsningar görs. Vi betraktas då som naiva och verklighetsfrämmande av ”realisterna”, vilkas världsbild tyvärr dominerar i de svenska och europeiska politiska ledningarnas åtgärder liksom de dominerande och för makten lyhörda massmedierna.

    Maria-Pia Boëthius skriver fint om det i dagens helg-Etc: ”Det dummaste kapitalismen i vår tid ägnar sig åt är att med alla sina pengar, alla sina medel och hela sin fantastiska PR-apparat, försöka krossa vänstern; döda hoppet om att en annan värld är möjlig. Självmördarna i USA, i Syrien, Bali, Israel, Turkiet, Nigeria eller Europa, vill hellre dö än leva, i den värld utan hopp den för tillfället segrande kapitalismen skapat. Och vi kan alla se att deras ’modell’ kräver en global polisstat som på alla sätt kommer att överflygla deras tidigare bild av helvetet: Sovjet.”

    En annan värld är fortfarande möjlig. Men det förutsätter att vi håller oss med en problembeskrivning som ger oss själva makt att förändra.

  14. Britta R!
    Jag upprepar att enligt mitt synsätt är det med demokratin som insats vi diskuterar flyktingfrågan. Men det verkar som sagt vara en för besk karamell för dig och andra att erkänna. Kalla det gärna pessimistiskt, men läget är allvarligt. Här ett inlägg av barnläkaren Leif Elinder som försöker finna nya synsätt. Han menar att asylrätten inte kan fungera i situationer som nu med ”massflykt”.

  15. Efter en vecka i sydöstra Skåne (Sjöbo, Simrishamn, Ystad) återvänder vi till Hälsingland. Tar del av blogg-tråden kring invandring, asylrätt, nationsgränser m.m.

    Jo, så kan man se det. Sådana perspektiv kan man ju ha. Men om jag nu är så töntig och empiristisk och vill betrakta världen genom mina sinnen (jo, jag vet att sinnen kan vara bedrägliga!) så kan jag se hur en buss med migranter (som förflyttats från semesteranläggningar på Öland) slåss både i bussen och inne på Migrationsverkets lokaler – så att personalen tillkallar polis – slåss för sin rätt att vara på Öland. Jag såg också under vårvintern hur ett gäng från ett asylboende i staden, Söderhamn, tog sin bil (sic!) och åkte till ett annat boende i Ljusne och knivmördade en landsman – för att sedan fly (sic!) från Sverige.

    Ja – vad kan man inte se med sina ögon? Jag har sett mer! Problemet är att jag delar dessa perceptioner med de allra flesta i min kommun. Jag vill lägga till att jag deltar på alla sammankomster vi har för att integrera (musikkvällar, poesifestivaler, högtider), jag lägger alltid pengar i tiggarnas pappmuggar… men jag tror att det mesta är för sent… friktionerna i köerna på ostädade (man har dragit ned på städningen) vårdcentraler är ingen rolig syn.

  16. Britta R!
    Altstadt är inte pessimistisk utan realistisk. Hon menar att vi måste se problemen för att kunna lösa dem. Ibland kan det vara bra att gå tillbaka till källan. AB har satt rubriken ”Flyktingar räddar inte Sverige”. Hon synar bland annat dogmen att våra framtida pensioner säkras genom flyktingarna. Varför ska vi rakt upp och ner godta vissa påståenden? Det liknar mer religion än demokrati! Britta, läs särskilt hennes avslutning!

  17. Rätten att söka asyl är central. Vi bör leva upp till den och ta ansvar för flyktingar som söker sig till vårt land. Att ta emot helt nya människor till vårt land medför självklart gemensamma kostnader för vårt land.

    Problemet idag är att vi nu har en situation då vård och omsorg och även många andra samhällsfunktioner har havererat i hög grad till följd av underfinansiering av den offentliga sektorn. (EU-krav)

    Det snabba inflödet av flyktinginvandring i kombination med nedskärningar till följd av alliansens alla skattesänkningar gör att de sociala konflikterna snabbt eskalerar. Olika grupper ställs mot varandra. Arbete med ingångslöner för flyktingar medför lönedumpning och LO gör helt rätt i att bekämpa detta. Som ett brev på posten haglar rasistanklagelserna över LO och sittande regering gör ingenting för att säkerställa mer resurser i samhället för att både kunna ta emot krigsdrabbade flyktingar samt reducera risken för sociala konfrontationer.

    Återställ alliansens skattesänkningar och höj skatten utöver det om nödvändigt. Gör om arbetsmarknadspolitiken utifrån den nya situationen men även av andra skäl. Det medvetna haveriet av den offentliga välfärden sedan lång tid måste ersättas av mer ekonomipolitik av Keynes modell eller New Deal. Först då kan den hotfulla uppladdning som nu pågår reduceras.

    Omöjligt, kommer några att säga. Det är möjligt, men situationen i riksdagen får inte omintetgöra ett rejält försök.

  18. Det kunde ligga en del i Leif Elinders förslag om s k humanrätt istället för asylrätt, eftersom asylrätten idag inte omfattar en mängd viktiga humanitära skäl. Men som hans förslag är utformat blir resultatet inskränkande i stället för en utvidgning av godkända asylskäl. Om jag förstått rätt utgår han ifrån att alla flyktingar ska förvaras i slutna läger i konfliktens närområde och därifrån ska Sverige och andra länder plocka ut de flyktingar som bedöms ha de starkaste humanitära skälen för asyl. Det finns två stora problem; dels kommer inte människor som flyr acceptera att placeras i jättestora stängda läger och låta sig plockas, väntetider och förhållanden internt i lägren blir mer eller mindre outhärdliga, dels för att ingenting kan hindra länderna som ska plocka människor att välja flyktingar utifrån helt andra än strikt humanitära skäl.

    Altstadt anklagar ”vänstern” för att blunda för ”de enorma problem som följer med den stora flyktinginvandringen” och påstår att ”den accelererande ojämlikheten som sliter itu vårt samhälle beror antagligen på flyktinginvandringen och den misslyckade integrationen de senaste decennierna”. Jag håller med om att integrationen i flera avseenden varit misslyckad men flyktinginvandringen är inte i sig en orsak till växande ojämlikheter. Det är bemötandet och bakom detta den borgerligt styrda politiken med resursöverföringar från fattig till rik och en skattemässig urholkning av den gemensamma sektorns resurser som slitit isär samhället, skapat en underklass av invandrare och förskingrat skatteburna resurser till skolorna, sjukvården och omsorgen.

    Altstadt blandar ihop orsak och verkan och ignorerar klassperspektivet som en viktig faktor bakom de ”enorma problemen”. Problem som vänstern, i varje fall den vänster som jag själv räknar mig till, har försökt att få upp på dagordningen under flera år, samtidigt som extremhögern och rasisterna fått allt större utrymme för sin enkla skrämselpropaganda mot muslimer och invandrare som påstås stjäla gamlas vårdresurser. Där ska orsakerna sökas till de alldeles i onödan knappa offentliga resurserna som försvårar mottagandet av flyktingar, bland annat privatiseringarna av en mängd viktiga offentliga institutioner.

    Där måste också problemets lösningar sökas. Jag vägrar gå med på de svepande anklagelserna mot ”vänstern” (det minsta man kan begära är för övrigt en närmare precisering av vilken ”vänster” Altstadt menar) för att inte ”tala öppet” om problemen. Vi har inte gjort annat än försökt få den svenska offentligheten att tillåta en öppen diskussion om orsakerna till att Sverige slits itu. Men hellre ser förstås den allt rikare överklassen att allmänheten strider inbördes om allt knappare resurser. Det är med sorg jag iakttar hur personer som själva räknar sig till vänstern faller för ultrahögerns alarmistiska argument mot ett värdigt flyktingmottagande.

    Men visst, problemen är stora och svårlösta och jag instämmer med Hans Andersson: ”Omöjligt, kommer några att säga. Det är möjligt, men situationen i riksdagen får inte omöjliggöra ett rejält försök.”

  19. Britta R!
    En gång i tiden tillhörde vi samma vänster. Den vänster som gjorde begreppet Folket till sitt signum. Folket är inte skit! Folket är inte dumt! Gå till massorna. Det var vår klasståndpunkt. Och jag menar att det också var det stora med vår vänster, att den ville vara nära Folket – gärna som fisken i vattnet.

    Idag menar detta folk att invandringen gått överstyr – att den måste stoppas. Och folket (som inte är dumt) menar inte detta av några knasiga etniska skäl – utan kort och gott (på folks vis) för att den är för dyr! Den är alldeles för dyr. Den tvingar folket att ställa sig sist i köerna på vårdcentralerna och på andra välfärdsställen som detta folk betalat till under alla sina år. Nu finns det gräddfiler för nyanlända (mobila team ska, enligt gårdagens nyheter på ekot, åka ut till asylboenden). Om du inte vill tro mig (utan hellre vill tro att detta är snack som SD inspirerat mig till) så är du välkommen till min stad, Söderhamn, så ska vi ta en liten promenad på gågatan, handla på Willys, åka buss till Ljusne, besöka BVC… jämföra neddragningar här mot nyetableringar av asylboenden där.

    Britta – vart tog din klasståndpunkt vägen? Hur skulle det vara om du betraktade det som sker i vårt allt mer krackelerande land genom att ställa dig på samma sida som folket? Och inte se världen från den fina medelklassens horisont – där märks säkert ingenting? Men det är skillnad på Söder-malm och Söder-hamn – om man säger. Folk här är jätteförbannade och jag vill tillhöra en vänster som tar denna ilska på allvar.

  20. Den vänster, som idag förordar fri invandring och ett gränslöst Europa och väl också en gränslös värld, tycks vara lyckligt omedveten om att man med detta offrar såväl det demokratiska statsskicket som statssamhället som sådant.

    Eller är det så att man verkligen tänkt till och kommit fram till att det priset betalar man gärna för sin sak?

    Ja, det må vara hur som helst med detta, men i båda fallen måste man väl ändå kunna konstatera att en så märklig vänster har vi aldrig tidigare
    haft.

    Om vi som inte vill betala det ifrågavarande priset i denna orwellska värld sedan kommer att stämplas som höger tror jag vi kan ta det med en klackspark. Frågan kommer ju inte att avgöras vare sig i den ena eller andra språkvärlden.

  21. Hörde häromdagen att alliansregeringen under sina åtta år berövade den offentliga sektorn inkomster på 77 miljarder enbart i form av skattesänkningar. Oräknat då de miljarder som runnit iväg via generösa utförsäljningar av offentlig egendom och andra marknadiseringar. Då ska man veta att skattesänkningspolitiken redan hade inletts flera år innan. Men det är förstås inte så viktigt att tala om? Vi håller oss uppenbart med olika verklighetsbilder.

    Men det är fantastiskt vilket ansvar som läggs på ”vänstern”. Man skulle kunna tro att den har ett avgörande inflytande i samhället. Tycker nog det vore klädsamt att utkräva samma ansvar av alarmisterna som påstår att ett ansvarsfullt omhändertagande av flyktingsituationen med respekt för asylrätten och andra mänskliga rättigheter hotar demokratin.

    Dagens stängda gränser, taggtrådsstängsel och grova misshandel av människor på flykt är en taktik som inte håller i längden. Det enda resultatet är att människovärdet förfaller, vi indelas i vi som är närande och dom som är tärande, och flyktingtragedierna blir allt vanligare och ohyggligare. Det är en verkligt hotande fara för demokratin. Miljöproblem och andra konflikter gör att migrationen/flyktingströmmarna kommer att fortsätta och vi måste även för vår egen skull hitta metoder att hantera detta på ett människovärdigt hållbart sätt. Ju förr dess bättre.

  22. Britta R!
    Hur mycket du än skriver kommer du inte från att det bara finns två alternativ. Alltså: antingen enas Socialdemokraterna och Moderaterna om en restriktiv invandringspolitik idag. Eller så genomför SD denna politik som största parti om några år.

  23. Britta!
    Nej, det är förstås inte Vänsterpartiets fel att invandringskostnaderna är skyhöga. Ska vi söka ansvar hamnar vi hos USA-imperialismen och dess lakejer. Jag talar inte om fel och syndabockar. Jag försöker orientera mig i en möjlig vänster-strategi. Vad bör göras? Och då kommer jag fram till att Internationalens vers om rovdjuren kan vara tillämplig:

    Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
    men när vi nu till vårt försvar
    en dag en gräns för dessa sätta
    skall solen stråla mera klar!

    Med betoning på MÅNGA!

    Vi på vår kant har väl alltid kunnat hantera mer än en fråga samtidigt: I FiB har vi ju till och med tre paroller både om antiimperialism och för en folkets kultur. Vänstern fortsätter naturligtvis att kämpa mot imperialismen (den s.k. Kampen mot terrorn) och EU och kampen mot utsugningen i Sverige (privatiseringen m m). Där är vi helt överens Britta! Men den vänster som inte i samma andetag kan säga att en spade är en spade vad gäller invandringskostnaderna – och den helt vettlösa s k integrationspolitiken (som inte existerar för fem öre!), den vänster kommer att bli lika omkullsprungen som Ernst Thälmans stålhårda Röd Front-bataljoner blev 1932-1933.

    Den gränslösa invandringen är ett hån mot arbetarklassen och folket. Och som sagt, i den frågan (och i andra) väljer jag att lyssna till vad folk säger.

  24. Ett minimikrav på människor som säger sig mer eller mindre tillhöra någon slags vänster, är att man i sin analys lutar sig mot den materialistiska ekonomiska analysen. Där måste även analysen om den kraftiga flyktingströmmen under 2015 ha sin utgångspunkt.

    Alliansen under Reinfeldt havererade den offentliga välfärden efter sitt tillträde (en process som påbörjades redan av tidigare regeringar) genom att mellan 2007 och 2014 sänka vårt lands skatteinkomst med 981 miljarder kr! Detta genomfördes genom antal skattesänkningar. Där ligger grundbulten till att det idag är ett sådant ramaskri om de höga kostnaderna för den snabbt ökande invandring som ägt rum under drygt ett år. Merparten av svenska folket har egna personliga upplevelser av dålig sjukvård, skola och omsorg till följd av dessa brottsligt gigantiska skattesänkningar av den borgerliga regimen.

    Strategin, en politiskt medveten vilja, att spela ut samhällets olika grupperingar mot varandra, samtidig som överklassens och kapitalets intressen säkerställs. Att man idag från olika håll ser asylrätten som ett hot mot demokratin och använder flyktinströmmen till lönedumpning på sikt visar hur väl dessa krafter lyckats.

    Bara i år 2016 har vi uteblivna skatteintäkter på 197 miljarder jämfört med 2006. Migrationsverket skriver upp kostnaderna för invandringen för i år till 52 miljarder kr. Med 2006 år skattenivå hade vi utan problem löst detta och debattklimatet hade varit helt annorlunda. Dessutom pumpat in 30 miljarder till vård, skola och omsorg!

    Vi har också 2016 ett finansiellt netto i vår land (staten) på 605 miljarder, så kapital finns det onekligen gott om. Dessa kan användas till såväl välfärd och flyktingströmmar om man har den politiska viljan. Istället har de getts till finansmarknadens olika aktörer. Ni vet de som hela tiden förskingrar våra pengar.

    Låt oss nu rikta in oss på kampen om återupprustning av den offentliga sektorn, istället för att utpeka flyktingarna som de som urholkar demokratin och välfärden. Angrip istället de svinpälsar från höger till vänster som medverkat till demonteringen av de landvinningar det tog 100 år att bygga upp.

  25. Göran Persson vill förbjuda tiggeri i Sverige, men uppmanar samtidigt till social revolution i Rumänien och Bulgarien.

    – Jag tycker att vi ska förbjuda tiggeriet, av det enkla skälet att har man en gång accepterat principen att människor ska ned på knä för att klara sin försörjning, då är det bara fråga om vilken som är nästa grupp att tvingas stå på knä.

    Att acceptera tiggeriet som ett sätt att försörja sig är en ”oerhört kortsiktig och farlig politik”.

    Men vad ska dessa människor göra?

    – Jag har ett mycket enkelt råd: åk hem och ta kampen. Det är människor som uppenbarligen är starka, företagsamma, som vill någonting. De har också ett hem i Europa. De har också någonstans där de har en bostad.

    Har de egentligen det? Det är ju erbarmliga förhållanden som många romer lever under.

    – Självklart, men inte löser vi det genom att man står och tigger utanför Konsum i Gnesta.

  26. Ett litet förtydligande:

    Thälman och hans KPD och tillhörande RF-kämpar blev omkullsprungna för att de inte lyssnade på vilka problem folk upplevde. Det var arbetslösheten, det var finansiell katastrof, det var stillastående ekonomi m m (Antisemtismen var på den tiden en marginell fråga – den blommade steg för steg upp efter 1933, Kristallnatten kom 1938, Wannsee-konferensen 1942. Efter 1942 – förintelsen. I de tidiga nazilägren (1933-35) var det främst kommunister som fängslades och plågades).

    KPD var 1930-33 tyvärr fångna i en tokig Kominternlinje där socialdemokrater utmålades som den stora fienden (linjen ändrades efter 1933 till förmån för en rimligare folkfrontslinje – men då var det redan för sent i Tyskland i alla fall). Ändå var det jättestora – hur stora hade de inte kunnat vara med en riktigare linje?

    Jag menar att vänsterns stora felsteg idag är detsamma – att inte ta folks upplevda bekymmer på allvar.

  27. Leif S!
    Du ser likheter mellan dagens situation och 30-talets då tyska socialdemokrater och kommunister bekrigade varandra och Hitler kom till makten. Om läget är så allvarligt, hur skulle då den koalition se ut som idag skulle kunna stoppa SD?

  28. Hans A!
    Tack för alla nyttiga siffror. De borde göra intryck på de ”realister” som bygger sina argument på de påstått oöverkomliga kostnaderna för flyktinginvandringen. Om det bara är kostnader det handlar om borde vi kunna enas om att ta strid för att vårt lands ekonomiska resurser används till angelägna gemensamma ändamål. Det handlar inte om några oöverkomliga kostnader som sliter itu samhället och ”hotar demokratin”. SDs världsbild stämmer inte och vi ska inte lägga oss med bukarna i vädret för de högerextrema alarmisterna. Jag tar vara på dina siffror Hans.

    Tackar för mig.

  29. Bo P!
    Jag tror att en SD-representant redan gett svaret. Han sa ungefär så här: Det enda som kan stoppa oss är att de andra stora partierna/regeringen tar över vår invandringspolitik. Och precis det menar jag också: Invandringen är för stor, den kostar för mycket och de nyanlända får tillgång till välfärdspengar alldeles för lättvindigt (extremexemplet är väl efterlevandeskyddet – när/om föräldrarna är döda). Dessa tre frågor vore bra om S+M kunde enas kring och GÖRA något av. Det är väl alldeles för mycket att hoppas att V skulle vilja vara med 🙁 Och MP har ju i dagarna (vi har varit i Finland i veckan och missat en del) visat sin oduglighet på flera plan.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.