Vänstern, alltså!

Vintern 2015-16 fördes en debatt om vänsterns framtida utmaningar. Den inleddes av Göran Greider i ETC 9 december med "Nationella fronten är kusligt fransk". Jan Myrdal följde uppmed "‘Vänstern’ är för feg och värnar sina egna privilegier". Vänsterpartiets partisekreterare, Aron Etzler, bemötte med "Okunnigt om vad vänstern kämpar för" den 15 december i ETC, som dock inte ville ta in Myrdals svar. Det kom i stället i Flamman 5 januari i en nedklippt version, "Vänstern, alltså!". Nedan den fullständiga versionen ...

Jan Myrdal i Degerfors 2015

Jan Myrdal i Degerfors 2015

I ETC har pågått en diskussion om vänstern och dess elände. I den har Aron Etzler protesterat mot vad jag skrivit och pekat på Vänsterpartiets olika motioner. Gott! Det var dock inte om Vänsterpartiet speciellt utan om det som allmänt kallas vänster jag skrev. Visst har Etzler rätt i att Vänsterpartiet i Sverige kan visa upp en lång lista på goda förslag som skulle tjäna folket. I Frankrike där FKP, Frankrikes kommunistiska parti, (vilket när jag bodde där på femtiotalet ännu var ett parti som representerade folket, arbetarklassen och dess allierade, och siktade på att erövra makten i staten) också det i början av december 2015 kunnat visa en liknande lista på goda förslag.

Men i första omgången av regionvalen hade det partiet ingått i den “vänsterenhet” (Liste Union de la Gauche) som upprättats av Hollandes regerande (EU och NATO) socialistparti. Där dess egen “Vänsterfront” med “Vänsterparti” och FKP ställt upp på egen hand blev det 1,99% i första valomgången. (Därtill kom allmänna vänstergrupper på 4,48%.)

I andra valomgången kunde därför partiet som sådant inte vara med. Men högrar och vänstrar myglade sig samman. I tre av de tolv stora regionerna lade sig den så kallade vänsterenheten ned för att säkra högerns seger mot Front National. FN kunde så hållas utanför men då det partiet hade vunnit 800.000 nya röster från första omgången kunde det inför det kommande presidentvalet visa upp sig som det enda oppositionspartiet i Frankrike.

Det finns stående vågor i historia och politik även om inget skeende är blott repetition. Dock bör man vara medveten om att detta blir en repris på 1850-tal och Napoleon III! Ty nytt är det sannerligen inte. Men det finns skäl till att de flesta i vänsterpartiet nog nu inte förstår om jag hänvisar till Napoleon III. 1944 när jag var studieledare i SKU:s Fredhällsklubb hade dock det jag skrivit om Napoleon III varit begripligt. Ty då läste vi klassikerna våra.

Front National går i Napoleon III:s fotspår med att fria till bönder och arbetarklass i ett läge när «liberalerna» konkat och som i juni 1848 och i den nuvarande krisen visat sig folkfientliga och fullföljer därtill med sin politik mot EU, NATO och Förenta staterna de Gaulles politik. En på ett sätt i folkets intresse och nationens men liksom dennes i verkligheten för att behålla och befästa ett franskt imperium. Ett av skälen till den franska «vänsterns» nu skrämmande litenhet och förfall är att de inte insett detta.

Är detta oundvikligt och därmed historiskt nödvändigt? Alls icke. Till det officiella franska kommunistpartiets implosion finns skäl jag skrivit om förr. Men den svenska vänsterns oförmåga är lika tydlig även den. Nu går stora grupper inom LO och därtill ungdomar och landsbygdsfolk till Sverigedemokrater av skäl liknande dem vilka driver motsvarande grupper till Front National. I politiken gäller (som en reformistisk Per Abin för övrigt) att ha örat mot marken och känna sitt folk. Men detta försvåras nu av att den härskande klassen sett till att i princip hela den yrkesverksamma vänstern – i politik, medier och kultur – försörjs på statsbudgeten.

Det gamla ryska ordspråket säger dock sanningen: “Den som betalar kusken bestämmer färden!” Detta leder till att den överväldigande majoriteten av dessa bidragstagare (i politik som kultur och medier) oundvikligen drivs att söka klättra upp och in i stugvärmen hos den härskande klassen. Med följden att folk lämnar dem sittande med sina fina reformlistor på salens vänsterbänk därinne bland de övriga i det Gode Selskab. Och det var ju den härskande klassens mening med partistöd och presstöd och stipendier.

Men historien visar att man inte oundvikligen behöver låta sig bindas på så sätt. Den socialistiska rörelsen formades på artonhundratalet till stor del av borgare som av förnuftsskäl svek sin klass, blev klassförrädare. Man behöver inte bli ett hjon även om man fått stipendium. Man kan kanske även som presstödd tidning hålla färgen. (I min ungdom underlättades sådant i Pariskommunens efterföljd av en stenhård partiskatt.)

Örat mot marken alltså! Sedan 1809 kräver folket i detta land (vi vet, som Strindberg skrev, vad folket är) absolut respekt för att: “Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af riksens ständer allena vid allmän riksdag.” Detta innebär att folk även en bra bit högerut kan bli överens om att vi inte skall tillåta det av ingen valda herrskapet i Bryssel att lägga sig i våra affärer. Sverige ut ur EU totalt och snabbt!

Karl XIV Johan var ingen revolutionär längre som svensk kung, men han insåg vårt geopolitiska läge och bröt med en sedan tusentalet rådande för oss som nation förödande rysshets och lade om Sveriges utrikespolitik. Det har räddat oss. Per Albin avskedade den ledande socialdemokraten och marxöversättaren Sandler som blivit aktivist och ersatte honom med Christian Günther och förmådde med folkligt stöd förhindra att först Storbritannien och Frankrike och sedan Hitlertyskland drog oss i krig mot öster. Man behöver inte vara kommunist, eller ens allmän vänster, för att kunna vara överens om kravet: Bryt militärernas och politikernas nuvarande för Sverige livsfarliga drängtjänst åt NATO!

Nationen är oss en demokratisk nödvändighet. Allteftersom den formella demokratin omvandlas till överstatligt byråkratvälde upphör möjligheten att driva ens en reformistisk politik. Det gäller att inse att vi alla är resultat av inkommande sammanblåsta hit från olika väderstreck vilka assimilerat ihop sig till svenskar. På någon generation blir det oavsett ögonfärg och hudfärg inte större särskildhet än som nu finns med de italienare som flyttade hit efter senaste världskrig. Det blir oss alla bättre mat än sill och potatis var dag blott.

I Förenta staterna har den härskande klassen lyckats blockera reformer och sociala framsteg genom att driva “raskonflikt” mellan svarta och vita, latinos och anglos och inte tillåta assimilering utan blott integrerat olika kulturdefinierade invandrargrupper till mot varandra kämpande bindestrecksamerikaner.

Den härskande klassens upprörda tal om nationalism är medvetet vilseledande. Men därtill krävs att de som nu på ett eller annat sätt kallar sig vänster inser nödvändigheten att bryta anständighet, goda seder och respekt för överhetens lagar och förordningar och släppa det arbetande folket loss för sina verkliga intressen. Klasskamp mot den härskande klass som i sitt profitintresse samlar allt större del av vad det arbetande folket – här som internationellt – skapar. Det går. Om det har vi på vår kant skrivit mycket sedan länge.

Om Aron Etzler driver igenom en sådan omställning i det parti han arbetar för kommer det inte längre att skvalpa där nere på botten. Det kan därtill också ta hela den politiska plats som SD (eller FN) nu på grund av allmänna vänsterns slapphet kapat åt sig.


Övriga inlägg i debatten:
Inledningen av Göran Greider i ETC “Nationella fronten är kusligt fransk” 9 december.
Jan Myrdal i ETC “‘Vänstern’ är för feg och värnar sina egna privilegier” 10 december.

  2 kommentarer for “Vänstern, alltså!

  1. Hans Andersson
    2016-01-13 kl. 20:35

    Tack för historielektionen och analysen. Att ETC inte publicerar bekräftar det som Myrdal säger. Istället kommer inlägget i Flamman och gott det men var samtidigt klassiskt sekterism.

    Två saker vill jag lyfta fram.

    Det kan vara precis rätt läge nu att på allvar väcka frågan om mobilisera alla krafter för en ny folkomröstning om utträde ur EU. Det sönderfall som pågår och USAs dominans över EU samt Eurokriser och förmågan att hantera flyktingsituationen har svenska folket naturligtvis noterat och det är dags att dra igång alla krafter och utan omsvep kräva ett utträde.

    Det andra är Nato-frågan som återigen i opinionsundersökningar visar att motståndet är starkt och en organiserad rörelse blir motståndet massivt i slutändan.

    Lyft och organisera och mobilisera de här två frågorna. De är helt avgörande för att vår nation liksom många övriga ska kunna överleva på sikt.

    Vet inte hur många gånger jag de senaste åren diskuterat i lärarrummet om tiggare och migranter. Folk har synpunkter hit och dit för eller emot tiggare och migranter mest humanitära och när man nämner att det beror på den fria rörligheten inom EU så tappar folk hakan.

    Snart drabbar det även akademiker som oss lärare genom den lönedumpning som snart kommer. Asylsökande med viss utbildning och pensionerade lärare får nu rycka in inom kort då det saknas minst 10.000 lärare genom bland annat flyktingvågen. Idag anställs lärare för att kunna möta upp kravet på undervisning för flyktingbarnen och utan krav på lärarutbildning och ännu mindre något krav på lärarleg. Det blir att mobilisera för Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund när detta massiva angrepp snart kommer.

  2. 2016-01-15 kl. 10:43

    Man kanske kan konstatera att om Myrdals första kritik inte hade varit så slarvigt formulerad, och fokuserad på att “vänstern” drev fel typ av frågor, så hade Etzler inte kunnat skriva som han skrev.

    Ovanstående artikel är mer mitt i prick. Alltså fokuserad på att politiken bedrivs i fel former. Som ett slags pseudo-statsorgan som uppifrån ska skänka folket bättre presenter, istället för som mobilisering. Bara oordning kan tvinga överheten på reträtt, alltså gäller det att organisera denna oordning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.