Vänstern och Syrien

Norra Bantorget vid samlingen den 22 mars 2003Foto: K Lindelöf

Vid samlingen på Norra Bantorget inför demonstrationen den 22 mars 2003 mot Irakkriget
Foto: K Lindelöf

Det pågående Syrienkriget är en bottenlöst tragisk historia som skapat och skapar ett närmast obeskrivligt lidande. Ingen människa kan önska något annat än att barbariet ska få ett slut. Lika viktigt som att få till ett slut är att barbariet inte bara ska inta en annan skepnad.

Det här ser jag som det viktigaste att sprida förståelse för i vårt lilla land. Men det är inte lätt när de som självklart borde se mönstren bakom barbarernas framfart (vänstern alltså) är lika splittrade som huvudkombattanterna USA och Ryssland på världsscenen. Det speglar förmodligen i någon mån de svårigheter förhandlarna har när de möts.

Jag har länge försökt att få personer inom vänstern att förstå USAs roll i detta smutsiga krig. Av någon anledning vill man inte se den, utan utpekar istället andra barbarer, som Bashar al-Assad och Syriens lagliga regim. Visst är den regimen både odemokratisk och grym och visst terrorbombar de civila, kanske t o m utan urskiljning i terroristkontrollerade områden, östra Aleppo t ex. Och visst tar de militär hjälp från Ryssland.

Men hur ska vi då ställa oss inför utsikten att islamister – med USA och oljediktaruererna bakom ryggen – slår ut den lagliga och den enda möjliga sammanhållande och sekulära kraften? Blir det inte bara en upprepning av Afghanistan, Irak och Libyen, fast i ännu större skala? Alltså Syriens upplösning i kaos dit inga flyktingar längre kommer att kunna eller våga återvända. Ett område under USAs och oljediktaturernas kletiga stövlar.

Men denna vänster uthärdar. De vägrar se, för att de av någon anledning underordnar sig kritiken från våra stora USA-styrda medier. Någon annan förklaring kan jag inte finna.

För det är nämligen så att i GP skrevs en ledare som pekade ut vänstern för att de håller tyst, alltså inte protesterar mot ryska och syriska bombningar av islamistkontrollerade områden i Syrien – ungefär som jag gjort här ovan.

Då går vänsterbloggaren Svensson i taket och protesterar högljutt mot beskrivningen att man inte står på USAs och de dominerande mediernas sida. För det gör man visst det, och man vill absolut inte blandas ihop med ”tokstollar som Jan Myrdal och hans gelikar”.

Det här dramat kommer att kunna fortgå länge, när de som utger sig för att vara på vänsterkanten envisas med att skita i folkrätten och FN-stadgan och därmed i praktiken ställer sig på angriparnas sida.

Dessa vänsterkantens smågrupper kan förstås avfärdas som marginella (även ”tokstollar som Jan Myrdal och hans gelikar”), men det var trots allt de som på 70-talet lyckades mobilisera den stora opinionen mot Vietnamkriget och som 2003 fick ut 100000 ut på gatorna i Stockholm mot USAs anfall på Irak. Så helt betydelselöst är det inte att Svensson & Co gör sig till USAs nyttiga idioter idag.

  36 kommentarer for “Vänstern och Syrien

  1. Christer Strandberg
    2016-10-05 kl. 14:40

    Ser du Bashar Al-Assad som en sekulär kraft?

  2. Mats Loman
    2016-10-05 kl. 15:00

    Bravo, Knut!
    Här har du en som tycker alldeles likadant. Och vidare: ryktet om syriers och ryssens grymhet eller likgiltighet för människors lidande är överdrivet. Det förstår man om man någon gång tar till andra källor än SVT, SR och DN…

    Assadregimen är ingen demokratisk förebild. Och Putin är ingen frälsare. Men det Assad och Putin sysslar med nu är bra mera likt statsmannaskap än det vi ser på angloamerikansk sida.

    Det framgår bland annat av hur de använder diplomati och våld. USA låter Israel, Storbritannien och Frankrike hjälpa saudier och qatarier att förse rena brottslingar med pengar, vapen och övning för att utplåna den självständiga staten Syrien.

    Syriska staten och ryssarna använder våld mot fienden men defensivt och på ett sådant sätt att fienden hinner att retirera eller kapitulera.

    Den som bryr sig om att se efter kan se att syrierna och ryssarna aktar sig för att förödmjuka och tillintetgöra sina fiender. Fienden bereds hela tiden en möjlighet att avbryta sin aggression och dra sig tillbaka.

    Det är en väldig skillnad mellan det ryska uppträdandet i Syrien och det angloamerikanska. En skillnad inte i grad utan i art. Jag anser att man måste vara blind eller förblindad för att inte inse det. Sedan får folk kalla mig putinkramare så mycket de vill.

  3. Knut Lindelöf
    2016-10-05 kl. 15:32

    Christer S!
    Ja, hans regim har präglats av sekularism, vilket givit Syrien en lång tid av relativ religionsfrihet – fram till islamisternas inträde på krigsscenen. Har du missat det?

  4. Christer Strandberg
    2016-10-05 kl. 16:17

    Det stämmer helt enkelt inte. Assadregimens ledning tillhör alawiterna en shiamuslimsk riktning med starkt stöd av mullorna i Iran. Sekulärt? No way!

  5. Knut Lindelöf
    2016-10-05 kl. 16:34

    Christer S!
    Jag är ingen specialist på det här. Men det du påstår tror jag är en förenkling. Att al-Assadklanen är alawiter gör inte hans regim automatiskt alawitisk (shia). De har fört en politik som varit förhållandevis icke-religiöst grundad (sekulär), som resulterat i att olika religiösa grupper har kunnat leva tillsammans i relativ harmoni under lång tid. Hur det tar sig uttryck i Syriens konstitution vet jag inte, men det kanske någon kan upplysa oss om.

    18:07 Har nu läst på lite.
    Bathpartiet som dominerat politiken (halva parlamentet enligt författningen) sedan 60-talet är pan-arabiskt med ”socialistiska” inslag. Det är alltså inte religiöst grundat. 2012 försökte man införa en ny konstitution med flerpatisystem och avskaffa Bath-dominansen. 89% röstade ja (högt valdeltagande) i en folkomröstning, men constitutionen förkastades av de ”oppositionella” som en fint från al-Assad för att behålla makten.

  6. Anders Persson
    2016-10-05 kl. 16:34

    Trodde alla – som på sin tid krävde ”USA ut ur Vietnam!” – att Nordvietnam var en idealisk socialistisk demokrati?

    Inte alla, men tyvärr ganska många. Men hela idén bakom solidariteten var anti-imperialistisk. Vare sig man gillade regimen eller inte, så motsatte man sig att USA m fl sökte kontrollera landet.

    Man gjorde det bl a för vår egen skull. Man gjorde det för att om Sverige någon gång kom i blåsväder skulle människor runt om i världen inte först behöva gå grundkurser i Sveriges historia och samhällssystem innan de valde att protestera mot att Stormakt X bombade eller ockuperade oss.

    USA, Nato och EU vill komma åt Rysslands örlogsbas i Syrien. Man kan ha sina åsikter om den, men den är inte påtvingad Syrien. Som självständig av FN erkänd statsbildning har de rätt att hysa vilka trupper som helst på sitt territorium.

    Det är därför Ryssland är där lagligt, USA, Storbritannien, Danmark och Norge m fl olagligt. Dom har inte där att göra!

  7. Ulf Sandberg
    2016-10-05 kl. 16:49

    Christer S!
    Det du slänger ur dig stämmer helt enkelt inte…
    * Syrien är känt för sin mångfald av religioner – som levde sida vid sida.
    * Konstitutionen kräver att presidenten skall vara muslim – men inget mer.
    Syriens statsledning är alltså inte sammankopplad med en religion. Å andra sidan inte direkt ”sekulär” som vi avser direkt.
    * Kopplingen till Iran har att göra med Israel och är politisk, inte religiös.
    * Det är aldrig bra att vara tvärsäker när man inte har på fötterna…

  8. Torgny Forsberg
    2016-10-05 kl. 16:54

    En förklaring kan vara att det har skett en enorm högervridning av samhället de senaste åren.

    Uppkomsten av Sverigedemokraterna, Socialdemokratin (accepterar vinster i välfärden mm). Då har också ”vänstern” gått till höger och kan idag ej se igenom USA-imperialismens propaganda, utan ägnar sig åt kulturell mångfald, identitetspolitik mm. Framförallt ej några arbetarklassfrågor.

    Vi som skolades i antiimperialistiska studier på 70-talets krig måste vara som Lenin skrev. ”It is worth devoting one’s whole life to the struggle against this kind of war; it is a struggle in which one must be ruthless and chase to the furthermost corners of the earth all the sophistry that is uttered in its defence.” — Lenin, November 15, 1922.

  9. Benny Åsman
    2016-10-05 kl. 17:25

    Låt oss tänka att sitsen varit omvänd. Den roll som Ryssland i dag spelar i Syrien tas över av USA. Obama bombar östra Aleppo, skjukhus , skolor, bagerier, och marknader. Allt för att hindra att klientregimen Assad faller. Otänkbart? Inte alls. Det var inte så länge sedan som USA och regimen Assad var bästa vänner. Assad deltog i USAs Kuwaitkrig 1990 och senare upplät Assad sina tortyrfängelser till USAs program för ”rendition”, d v s tortyr av terrorister som man inte legalt kunde tortera i USA. Så det är inte alls ett omöjligt scenario att USA kunde ha haft Rysslands roll i dagens Syrien. De har inga politiska eller moraliska principer som hindrar det.

    Vad skulle då Knut Lindelöf ha skrivit?

  10. Christer Strandberg
    2016-10-05 kl. 17:43

    Ulf Sandberg!
    Jag grundar min uppfattning på samtal med ett tiotal syriska familjer (föräldrar och skolbarn) under de senaste sex åren. De hade alla gått i muslimska skolor hårt kontrollerade av regimen. Det är möjligt att det även fanns andra skolor med annan religiös inriktning. Dock knappast några icke-religiösa skolor (förutom för utlänningar). Jag vet inte vad som står i konstitutionen, men uppfattningarna från dessa människor gör mig övertygad om att Syrien inte är ett sekulärt land.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *