Bildmontage: K Lindelöf
Jag vill så gärna tro att de som säger att de har hjärtat till vänster ska tänka åtminstone med lite förnuft och skarpsinne. Men vad som är vänster eller i praktiken vad som är ett försåtligt krigsfrämjande i svensk debatt har blivit mycket otydligt.
Följande skrev Andreas Gustavsson, Dagens ETC:s chefredaktör i en ledare 19 oktober.
Syrien dras allt närmre total förstörelse. En diktator som vägrar släppa makten ifrån sig. En terrorarmé som bygger nation med hjälp av utstuderad brutalitet. Fem år av krig. Hundratusentals döda. Miljoner flyktingar.
Det här är samma oreflekterade katastrofbild som alla ledande svenska mediekanaler förmedlar och hela den svenska Nato-lobbyn. Inte ett ord om USAs och dess bundsförvanters inblandning! Vänsteralternativet i svensk press ETC ylar alltså med vargarna.
Nog är förhållandena katastrofala för alla drabbade människor inom landet och de som är på flykt. Men dessa förhållanden kan som bekant inte ändras med mindre än att man försöker förstå vad som driver fram detta meningslösa krig. Återkommer till det.
En enda passage med lite substans finner jag i artikeln: Först måste man åstadkomma ”eldupphör, blodbadet måste upphöra, utländska krafter måste prioritera förhandlingslösning snarare än militär intervention.” (Citat från ”en syrisk kvinnorörelse som vägrar försvinna …”)
Här antyds åtminstone att utländska krafter blandar sig i Syriens inre angelägenheter och att detta ett grundproblem. Och denna kvinnorörelses krav stämmer med var FNs olika sändebud i Syrien kommit fram till, men som fr a USA vägrat acceptera; 1) Eldupphör, 2) förhandlingar med alla inblandade parter; USA, Ryssland, al-Assadregimen och någon slags representation från den fragmentiserade oppositionen. Det här är alltså vad FNs sändebud försökt åstadkomma i flera år och det enda möjliga sättet att se på en fredslösning. Att göra al-Assad till främsta syndabock i Syrienfrågan idag är folkrättslig galenskap.
Att sedan göra detta krig till en kvinnofråga – som Gustavsson faktiskt gör – är att blunda för och grovt bagatellisera ett världskrigshot. Minst sagt trångsynt. Men han är som sagt i gott sällskap.
Stidstupparna i det här kriget; USA/Turkiet/Saudiarabien (m fl sunnimuslimska länder i området) får i praktiken stöd av Gustavsson och den samlade svenska Nato-lobbyn i sin ambition att prio 1 är att störa al-Assad och utmåla allt som kommer från Ryssland i denna sak som rysk expansionism.
Riktig vänster har en lång tradition av det vi kallar antiimperialism, alltså man är emot stormakters inblandning i mindre länders interna angelägenheter, principer som också legat till grund för FN-stadgan och folkrätten. Var blev detta av? Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare värld …? (Som Monica Z sjöng)
I den vänster som jag en gång tillhörde resonerande vi så här:
1. Syrien är en sedan länge erkänd statsbildning
2. Assad, diktator eller ej, är den existerande och erkände statsledaren
3. 2011 slogs ett uppror ner av denne Assad och hans regim
4. Illa, men det förändrar inte punkterna 1 och 2
5. Västmakterna började ge militärt, politiskt och militärt stöd åt varje oppositionsgrupp emot Assad.
6. Detta är en otillåten inblandning i en suverän stats inre angelägenheter
7. Syftet är dessutom inte omtanke om Syriens demokrati, utan en vilja att köra ut Ryssland som i 40-50 år varit Syriens trogna bundsförvant med egen marinbas i landet
8. ”Oppositionen” till Assadregimen var inte bara splittrad och därmed oförmögen att erbjuda ett politiskt trovärdigt alternativ, den innehöll dessutom extremislamistiska grupper.
9. Ett hörsammande av Assadregimen att gå ETC till mötes och ”släppa ifrån sig makten” hade därför lett till ännu värre kaos i Syrien – men förstås till att den ryska basen hade måst evakuerats. Och det var ju huvudsaken för Väst.
10. Punkterna 7, 8 och 9 är egentligen irrelevanta. Även om oppositionen hade bestått av välmenande syriska socialliberaler hade det varit orätt av omvärlden att blanda sig i konflikten.
Men Andreas Gustavssons kvinnoinriktade ledaren i ETC innehöll dock en klok reflektion:
”Många fler än Sverigedemokraterna gör bort sig i Syrienfrågan.”
Som vanligt när det kommer något om Syrien blir det fart på facebook. Följande utspann sig mycket snabbt (namn borttagna och något redigerat):
X: Redan ditt bildmontage är mer än sjukt. Bilden av den bombade staden i bakgrunden (troligen Homs) är ett vidrigt fotomontage. Hur fan kan du som en känslig humanist lägga ut den här typen av barbari?
Y: Lyssna på dagens Konflikt i P1 om Irans och Rysslands geopolitiska intressen i Syrien.
X: Och, vad säger P1 om man inte har lyssnat?
Z: ”Vittnesmål om att den pressade situationen för afghanerna får unga män att, frivilligt eller med tvång, ansluta sig till Irans shia-miliser i den pågående offensiven i Syrien. De som lyckas fly är de ensamkommande” flyktingbarnen, (som så många misstror och förfasar sig över – min anm.).
X: Tack Z; som du förstår lyssnar jag inte till P1 där jag bor.
Å: ”Att göra al-Assad till främsta syndabock i Syrienfrågan idag är folkrättslig galenskap” Wow, här är det tvärtomspråket som gäller förmodar jag, eller?
Bland den värsta smörjan jag sett om Syrien. Du prickar in varenda punkt på hur man ska skriva som ”anti-imperialistisk vänster”. Du har förstås läst guiden:
Ä: Äsch, prio ett borde bara fredsförhandling och en snabb normalisering av civilsamhället, punkt. Syndabockar för denna regionalt avgränsade apokalyps finns det gott om. Intressant enbart som kritisk granskning av den skeva mediala verklighetsbilden. Väga och träta om vem som är mest skyldig är bara dumt. Från och med nu måste det handla bara om fred. Krigen löser knappast stormakternas bekymmer. De finns för det mesta på hemmaplan.
X: Danne, så efter att ha läst ditt tänk undrar jag om Al Assad efter att ha mördat minst 150 000 av landets innevånare ska betraktas som en legitim förhandlingspartner? Jag säger som den ”moderata” oppositionen NEJ och åter NEJ.
Ä: Visst, mord är bara legitimt i ”rättvisans” namn, med Saudiarabien t ex står nickedockorna tydligen i kö att rättfärdiga, med förhandlingar som strutsbeteende …
X: Tyvärr begriper jag inte ditt inlägg. Ved menar du?
Ä: Ursäkta mig, ibland vill jag bara ha något sagt, utan förklaringar …
Ö: Ja, jag förstår. Saknar Tage D något otroligt. Vilka texter!
A: Ja,Knut, i dessa de många motsättningarnas och konflikternas tidevarv är det inte längre alldeles lätt att veta vem som är vem; särskilt inte på den s.k. vänsterkanten. Det gäller inte minst vissa publikationer som tyvärr talar med kluven tunga, jag tänker här på tidningen Etc, som till vissa delar håller en hyfsat progressiv image, när det gäller den inhemska problematiken, men som enligt min mening inte alls håller måttet när man vidgar bilden till ett globalt perspektiv. T ex i frågan om inställningen i Syrienfrågan där tidningen hamnar väldigt vilse, precis som du Knut antyder i denna din artikel. De här utrikespolitiska globala snedstegen gör att intresset för en betald prenumeration inte är särskilt stor. En progressiv vänstertidning värd namnet måste hålla måttet hela vägen!
B: Inskriptionen på Frihetsgudinnan?
C: Jag tänker på att vänstern är död och att den dödats av alla som är betingade att förklara världen med att ”all imperialism och kapitalism utgår från usa”.
D: Knuts artikel är lika illa sammanfogat som det miserabla fotomontaget.
C: ”Riktig vänster har en lång tradition av det vi kallar antiimperialism” Fel. Den vänster du refererar till har en lång tradition av lidande av vanföreställningen att imperialism som utövas av kommunistiska stater är baserad i altruism. Detta för den vidare till dom kommuniststater som konverterats till kapitalistiska diktaturer av dom gamla makthavarna.
Fortsättning följer förmodligen …
Men Anders Persson, ordningsföljden på dina punkter är felaktig. Din punkt 5 ska vara 2b.
Lyssna på en tidigare fransk utrikesminister Roland Dumas när han berättar om vad han fick veta omkring år 2009. YouTube 1.20 minuter. Han talar franska, och avsnittet har engelsk textning.
Rekommenderad läsning ang. inbördeskrig av Ali Taheri:
”Often there is no good side in a civil war. Even if the two sides initially consist of choir boys, they are soon sucked into the vortex of savage violence dictated by the very grammar of civil war.
Marius or Sulla, Caesar or Pompey which one was white, and which one black? That depended on the observer’s point of view and interests.”
[…]
”In a civil war the first rule is to survive. And that means learning to resemble the adversary as far as possible. If the adversary is exceptionally savage, the challenger will also end up the same way. That Assad should produce the Jihadi throat-slitters is no surprise.
Ordering Frunze to wipe the Kazakhs off the map, Lenin sent a brief cable: “Capture their animals, kill their men, and throw their women and children out of our borders.”
The father of “Scientific Socialism” was copycatting the Kazakh tribal chiefs he was fighting.
Civil wars never end in a draw. One side must win totally, even if only a Pyrrhic victory.” […] ”The Lebanese civil war was a special case because of the sectarian structure of the society which sustained it. Because there were more than two camps, the goal could not be total victory for one side. That, in turn, gave rival foreign powers the clout to impose a settlement on their respective clients.
Could the outside world find a similar solution for Syria which is now also divided into numerous semiautonomous entities often sustained by sectarian sentiments?
Do not hold your breath.”
Läste Lena Mellin i Aftonbladet idag att utrymmet för uppfinningsrikedom aldrig varit större.
För tre dagar sedan sade Migrationsverket ”att Situationen kan liknas vid att Sverige har landgräns mot Turkiet.”
Detta kom fram samma dag i finska Uutiset 3 minuter och 28 sekunder in i programmet – men inte i svenska Rapport.
Så nästa gång man hamnar i bastu med finnar som pikar en för att vi inte var med i andra världskriget, så kan jag kontra med att vi tog hand om ”flyktinginvasionen”. Detsamma till danskar och norrmän som sticker upp.
SD har rätt i att vad som sker denna vinter kommer på sikt att ändra Sverige i grunden, men inte som de tror till det sämre.
När jag klickade på Knuts rekommenderade läsning hittade jag lite till höger en länk till en artikel om hotet mot Gotland.
Åhå-jaja. Den bästa propagandan brukar vara att berätta sanningen. Ska den också förtryckas ifall den skulle gynna ”fel” sida? Om jag citerar ”Jerusalem Post” som berättar om det i Sverige helt okända goda förhållandet mellan Israel och Ryssland – bedriver jag då ”skicklig rysk propaganda”?
Ifrån flyktingkrisen har vi också lärt oss att det som ena dagen är ”rasistisk propaganda från SD” nästa dag är samfälld och klok borgerlig-röd-grön politik.