Var Lenin en landsförrädare?

lenin-stockholm

Lenin den 13 april 1917 i Stockholm, med sin nya rock från PUB, tillsammans med bland andra Ture Nerman och Carl Lindhagen.

Förspelet till kriget mot Irak kunde jag följda delvis från brittisk horisont. Som bekant var motståndet mot kriget stort också i Storbritannien. Som den inofficielle ledaren för fredsfalangen fungerade Charles Kennedy, den skotske ledaren för det liberaldemokratiska partiet. Hans tal på anti-krigsdemonstrationen 15 februari 2003 citeras fortfarande på massor av ställen på nätet.

Men när kriget blev ett faktum 20 mars 2003 blev jag besviken på Kennedy. På TV:n i puben där jag satt kunde jag på BBC höra honom önska de brittiska trupperna “lycka till”. Som det heter i England “Right or wrong – my country”. Något annat hade förstås varit politiskt självmord, som till exempel att säga: “Detta orättvisa krig förtjänar inte Storbritannien att vinna!” På frågan om han i så fall skulle välkomna att brittiska soldater skulle stupa måste Kennedy då givetvis svara: “Ja, ty de kämpar för en orättvis sak!”

En ny Lenin?
Men hade Kennedy gjort det hade han inte varit liberaldemokrat utan kommunist. Nä förresten, inte bara det, han hade varit en “Ny Lenin”. Ty mig veterligt är Lenin den ende framträdande politiker som offentligt önskat sitt eget lands nederlag. När första världskriget bröt ut 1914 var han bland de få socialdemokrater (som de hette då) som vägrade sluta upp bakom sitt krigförande lands ledning. Kriget skulle istället förvandlas till ett revolutionärt inbördeskrig.

När befolkningen i Petrograd gjorde revolution i februari 1917 var det i protest både emot kriget och bristen på mat och andra förnödenheter. Orsaken till att myndigheterna oväntat gav sitt stöd åt revolten och lät avsätta tsar Nikolaus var att man hoppades på att med en ny regering skulle kriget kunna skötas bättre. Tsaren hade ju 1916 utsett sig till högste befälhavare. Men ett liberaldemokratisk styre vid det ryska rodert skulle kriget vara värt att vinna. Alla, inklusive toppen inom det bolsjevistiska partiet (Kamenev, Sinojev, Stalin, Molotiv m fl) ställde sig bakom denna politik – men inte Lenin, som fortfarande befann sig i utomlands.

Hans resa i den “plomberade” järnvägsvagnen från Schweiz, genom Tyskland och Sverige till Finlandsstationen i Petrograd har blivit legendarisk, i Sverige dock mest ihågkommen för att han köpte en rock på PUB i Stockholm.

Landsförrädrare?
I Petrograd fick Lenin över de flesta av sina partikamrater på den “landsförrädiska” linjen; att önska det egna landets nederlag i kriget. Detta var mycket kontroversiellt, till en början också hos allmänheten, som fått förhoppningar att med tsaren avsatt och med Kerenskij som premiärminister, skulle tyskarna och österrikarna besegras. Lenin fick fly till Finland där han också gick under jorden. Först sedan de ryska trupperna gjort nya misslyckade försök att gå på offensiven, vände opinionen och kravet på “fred till varje pris” spred sig bland folket.

När Lenin och bolsjevikerna tog makten i “oktoberrevolutionen” var det i första hand därför att de var de enda som reste denna paroll. De övriga vänsterpartierna hade samma sociala krav som bolsjevikerna (mat och jord mm) men inte detta om kapitulation inför de tyska och österrikiska kejsarna.

Lenins tanke var att det spelade ingen roll om man gick med på fred med stora landavträdelser (Finland, de baltiska staterna, Vitryssland och Ukraina), den spirande europeiska revolutionen skulle i vilket fall som helst sopa bort de gamla härskarna.

Var Lenin logisk?
När kriget bröt ut hade Lenin som sagt förordat att det skulle omvandlas till ett revolutionärt inbördeskrig. Ingen av de krigsförande stormakterna kämpade för något rättvist. Han fördömde i synnerhet de tyska socialdemokraterna som slöt upp bakom krigsmålen. Men här kan man fråga sig om Lenin var riktigt logisk.

Det som fick den tyska regeringen att samla också socialdemokraterna bakom sitt krig var deras avsky för det tsaristiska självhärskardömet. Hade inte Karl Marx uttalat sin förkastelsedom över detta “folkens fängelse”? En tysk erövring av ryska lydstater och ett nederlag för Tsarryssland vore inte det en gud i behaglige gärning?

Nej, hade Lenin sagt 1914. Men 1917 var han beredd att utnyttja just detta element i den tyska krigspolitiken för att ta sig till Ryssland. Tyskland hade nästan sedan krigets börjat letat efter oppositionella ryssar som skulle kunna undergräva den tsaristiska regimen och öppna vägen för en tysk seger. Man hade tidigt haft ögonen på just Lenin där han satt i Zürich.

En ny kommunistisk princip?
När Lenin 1917 tog stöd av en imperialistisk makt, en fiende till hans eget land, stödde han sig inte på något som varken Marx eller Engels givit uttryck för i sina skrifter. Men det fungerade. I freden i Brest-Litovsk gjorde Ryssland stora landavträdelser, bland annat Ukraina.

Men dessa områden återvanns när Tyskland i sin tur besegrades av Ententen (västmakterna) och under det ryska inbördeskriget.

Så när de kommunistiska veteraner som under 1930-talet står inför de politiska domstolarna erkänner att de konspirerat med Hitlertyskland, är detta inte á priori något som är orimligt. Om de ansåg att Stalin och hans folk var en katastrof för Ryssland, lika mycket som tsardömet och Kerenskij 1917, så var det inget fel, ja i linje med “leninismen” att ta stöd från Hitlertyskland, i synnerhet som regimen under sina första år inte komprometterat sig så mycket som den skulle göra senare under 30-talet och under 2:a världskriget.

  25 kommentarer for “Var Lenin en landsförrädare?

  1. Bo Persson
    2016-03-05 kl. 10:24

    Anders P!
    Ja, om det bara var en alldeles speciell historieskrivning du ville komma åt, så kunde du väl ha sagt det från början. För egen del är jag inte särskilt förvånad över att man 1938 inte gör någon stor affär av hur Lenin tog sig till Ryssland 1917.

  2. Christer Lundgren
    2016-03-05 kl. 19:23

    Även om SUKP(B)s historia inte gör stor sak av det, är det väl känt att Lenin tog hjälp av det imperialistiska Kejsartyskland för att komma hem till Petrograd. Hur det gick till skildras i Stefan Lindgrens biografi Lenin (kapitlet Stjärnetimme). Där konstateras att tyskarna inte hade anledning att stoppa Lenin. Revolutionär oro i Ryssland skulle tillåta Tyskland att flytta över trupper till västfronten och Kejsar Wilhelm II gav sitt medgivande.

    ”Ett antal skriftliga villkor förelades tyskarna, och Lenin hälsade att de skulle antas ograverade, annars blev det ingen resa.”

    Några tyska villkor har det aldrig talats om.

    ”För att möta den propaganda som Lenin visste skulle komma, att bolsjevikerna gick kaiserns ärenden, tog han stöd av sina vänner i Zimmerwaldvänstern. I ett uttalande som undertecknades av sex länders vänstersocialdemokratiska ledare försäkrade man att det inte bara varit de ryska bolsjevikernas ‘rätt utan också deras plikt att anta det tillfälle att resa till Ryssland som hade beretts dem’.
    Samma uttalande undertecknades i Stockholm av vänstersocialdemokraterna Carl Lindhagen, Fredrik Ström, Carl Carlsson, Ture Nerman, Karl Kilbom och norrmannen Arvid Hansen.”

    Att jämställa utnyttjandet av denna taktiska möjlighet med de sabotagegrupper som sökte samverkan med Hitlertyskland mot den socialistiska staten är absurt (även om de såg sitt lands makthavare som sin värsta fiende). Det skulle glädja mig om Anders Persson vid tillfälle närmare belyser dessa gruppers verksamhet.

  3. Anders Persson
    2016-03-05 kl. 21:32

    Christer!
    Om du går upp och tittar på avslutningen av min artikel så kan du se att jag inte på något sätt har jämställt Lenin med några “sabotagegrupper som sökte samverkan med Hitlertyskland mot den socialistiska staten”.

    Vad jag visade var ännu ett exempel på den gamla sanningen att vad som är politiskt rätt handlande på en viss plats vid en viss tid kan vara totalt fel på en annan plats eller annan tid.

  4. Bo Persson
    2016-03-05 kl. 22:27

    Christer L!
    Jag tycker inte att man blir särskilt mycket klokare genom att stämpla Anders P:s jämförelse som absurd.

    Man brukar ju säga att historien är Yttersta domen. Och historien i det här fallet säger att Lenins “femtekolonn” lyckades medan den anti-stalinistiska misslyckades.

  5. Anders Persson
    2016-03-05 kl. 23:20

    Vad jag har velat säga har Christer Lundgren åskådliggjort med förbluffande tydlighet: det handlar inte bara om att läsa vad Lenin skrev eller sade, utan också vad han gjorde. Lenin gjorde helt rätt som våren 1917 slog mynt av intressegemenskapen mellan honom och Kejsartyskland.

    Men stred det inte emot hans analys dessförinnan, att man inte fick ta ställning för någon av de krigförande parterna? Visst gjorde det det!

    Genom att lyckas med revolutionen 1917 och sluta separatfred med Kejsartyskland gav man ju detta ett enormt stöd och utdelade ett förödande slag emot Ententen (västmakterna, efter april 1917 också USA).

    Antag nu att Kejsartyskland lyckats med sin sommaroffensiv 1918, att Ententen hade varit tvungna att kapitulera. Inte hade det blivit några myterier bland de tyska soldaterna och matroserna som det nu blev hösten 1918.

    Ryssland hade nu stått ensamt ifall Kejsartyskland ett par år senare friskat upp sina gamla planer på att lägga under sig resten av Ryssland som en slags koloni…

    Nu blev det inte så som alla vet.

    Men vet alla att Sovjetunionen och Tyskland ingick ett nära militärt samarbete i slutet på 1920-talet och början på 1930-talet. Tyskarna fick bedriva militär träning utan insyn från västmakternas övervakning och Röda Armén fick dra lärdomar av de tyska militärerna.

    Var allt detta fel? Nej, Lenins genomresa med Kejsartysklands samtycke och det tysk-sovjetiska militärsamarbetet var båda helt till den unga kommunistiska statens fördel – men det avsatte inga spår i de “marxist-leninistiska teorierna” åtminstone inte på sovjetryskt håll.

    Det var först med Mao och de kinesiska kommunisterna som ju stödde sig på en eller två imperialistmakter (US och UK) emot en tredje (Japan) som dessa erfarenheter bakades in i de teoretiska byggnadsverken. Som det heter i 1940 i “Om politik”, en uppsats som jag inte hittat vare sig citerad i den lilla röda eller som helhet i de “Valda verken”:

    “Kommunistiska partiet bekämpar all imperialism, men vi skiljer mellan den japanska imperialismen, som nu begår aggression emot Kina, och de imperialistiska makter som för närvarande inte gör det, mellan den tyska och italienska imperialismen som är Japans allierade och har erkänt “Manchukuo” och den brittiska och USA-imperialismen som är motståndare till Japan, samt mellan Storbritannien och Förenta staterna av i går, som bedrev en München-politik i Fjärran östern och undergrävde Kinas motstånd mot Japan, och Storbritannien och Förenta staterna av i dag vilka har övergett denna politik och nu är för Kinas försvarskrig.

    Vår taktik vägleds av en och samma princip: att utnyttja motsättningar, vinna flertalet, bekämpa fåtalet och krossa våra fiender en efter en.”

    De sovjetkommunister som på 30-talet sökte stöd hos Hitlertyskland kunde därför motivera detta “teoretiskt”, Lenin hade ju gjort något liknande.

    På samma sätt kunde indiska kommunister 1942, om de kände till Maos 1940 uppsats, använda grundtanken för att, som de faktiskt gjorde, söka stöd hos Japan emot Storbritannien och USA. På svensk hemmaplan hade vi “Flygsocialisterna” som tog stöd av Hitlertyskland.

    Det de gjorde var inte teoretiskt fel, men väl politiskt, d v s ur det arbetande folkets klassperspektiv.

    Enhetsfrontsprincipen är nämligen här för vem som helst att använda, det som skiljer är hur man definierar huvudmotsättningen och på vilken sida man ställer sig.

  6. Christer Lundgren
    2016-03-06 kl. 9:39

    Snyggt! Klart som korvspad!

  7. Anders Persson
    2016-03-06 kl. 10:23

    Ja, för mig är inte allting “klart som korvspad”. Hur skulle en fransk Lenin ha ställt sig när tyska trupper ryckte fram emot Paris sensommaren 1914? I vad mån skulle han se det som ett krig mellan imperialister eller som ett angrepp på sitt lands självständighet? Samma sak med Belgien som visserligen var ett mycket litet land men som bekant en otäck imperialistmakt i Afrika. När tyskarna brände biblioteket i Louvain, vad skulle en belgisk Lenin säga då?

    Tyska socialdemokratiska partiets “förräderi” 1914 har fördömts i över 100 år, och med rätta. Men saken var i augusti 1914 inte “klart som korvspad”. Formellt var det Tsarryssland som gick till angrepp mot Centralmakterna (Tyskland-Österrike) sedan det senare orättfärdigt angripit Serbien.

    Men Karl Marx, Friedrich Engels och alla ledande tyska socialdemokrater (och inte bara tyska) hade i 30-40 år utpekat Tsarryssland som den ledande reaktionära makten i Europa, “folkens fängelse”. Var det då helt fel att Kejsartyskland går till militärt motangrepp när det invaderats i Ostpreussen? Nej, sade den tyska propagandan som få tyska socialdemokrater kunde stå emot.

    Men, säger ni. Det gäller att hålla huv’et kallt. Det är dock lättare sagt än gjort. Hur många svenska ärliga socialister och anti-imperialister höll “huvena kalla” när Nato och EU angrepp Libyen sommaren 2011 i ett uppenbart kolonialkrig? Lögnerna om Gaddafis folkmord på tiotusentals invånare i Benghazi tog skruv, t o m på de ryska och kinesiska politikerna. Bara de förtappade svenska SD:arna intog en “leninistisk” ståndpunkt.

  8. Christer Lundgren
    2016-03-06 kl. 11:46

    … och hur många håller huvudet kallt då stormakterna gaddar ihop sig, som i FN:s säkerhetsråd i torsdags mot Nordkorea?

  9. Bo Persson
    2016-03-06 kl. 16:27

    Anders P
    Så bra då att vi inte behövde grubbla på alla dessa problem. Vid den tiden – alltså 1914 – hade vi ju fortfarande som övergripande utrikespolitisk ambition att hålla oss utanför krig. Och de som läst Marx och Lenin var ju inte heller så många.

  10. Anders Persson
    2016-03-06 kl. 19:54

    Christer L!
    2003 talade västvärlden om för länderna i “tredje världen”: Vill ni vara trygga så skaffa er “weapons of mass destruction” (wmd). Gör ni inte det så kommer vi förr eller senare att anfalla er under förevändning att beröva er de “wmd” vi vet att ni inte har.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.