I sin senaste bok Palme omvärderad? på totalt 525 sidor (utgiven på eget förlag) framför f d folksättsexperten på UD Bo Theutenberg smått sensationella påståenden och resonemang.
Theutenberg tjänstgjorde i yngre dagar som reservofficer inom flygvapnet, blev senare ambassadör och så småningom folkrättssakkunnig på UD och nära medarbetare till Olof Palme. Han skulle ha följt med Palme på dennes planerade resa till Moskva, men en mördares pistol satte punkt för resan strax före avfärden.
Eftersom Theutenberg var verksam mitt i ”orkanens öga” är det han har att säga om Palmemordet och förhållandena runt Palme och det socialdemokratiska partiet av särskilt intresse. Han vädrar stor skepsis mot t ex Pierre Schori för dennes nära kontakter med kommunistiska ”kändisar” ute i världen som tjänade Moskvas intressen under det kalla kriget. Och han menar att detta påverkade Palme och svensk utrikes- och försvarspolitik. Även Jan Guillou får sina fiskar varma.
I följande film presenterar han sin bok och viktiga delar av innehållet.
I högsta grad intressant…
Ska man skratta eller gråta?
Ännu en konspiration. Kan någon verkligen tro att Palme leddes som en oskyldig liten pojke av den stora gråa eminensen Pierre Schori att bli antiamerikansk? Han inte bara har sina misstankar. Han vet till och med detaljerna om den där natten 1986.
Att vapen smugglades eller transporterades samma dag … var kan det ha för relevans annat än att öka spänningen i den deckare han vill sälja?
Det skulle vara intressant att veta om Schori anser att han behöver kommentera denna fantastiska historia. Jag såg honom den 8 oktober på Sergels torg läsa några namn på palestinska barn som dödades av Israels armé. Han var precis före mig i kön.
Klart att Palme var ”dubbelspelare”, det fanns ju dubbla supermakter att spela med, vilket upphörde när sovjetimperiet upphörde att vara en supermakt. Då blev svenska politiker ”enkelspelare” d v s inledde en process steg för steg med totalt underordnande i förhållande till den enda kvarvarande supermakten. Nu finns det återigen flera supermakter och Sverige kommer antagligen att återgå till sitt vanliga dubbelspel – förr eller senare. Hur snart det blir handlar om överbyggnadens tröghet. Det pinsamma är att vi i sista stund satsat på en supermakt som kommer att bli allt svagare utan att för den skull upphöra att vara en supermakt.
Känns lite som om någon skulle bli tyskvänliga efter slaget vid Stalingrad.