Vår tid är nu – fantasier om 68-vänstern

Terrorister, Mao och FNL kopplas samman, killen t o m med dansk brytning (Bilder: SVT)

ör något halvår sedan skrev jag inlägget ”Fantasifullt om trotskismen” om den tyska tv-serien Babylon Berlin. Den var historiskt helt felaktig genom att den både tidigarelade och kraftigt överdrev trotskismens framväxt i Tyskland.

Nu har något liknande hänt med en mycket populär svensk tv-serie, Vår tid är nu, som nu går med sin tredje säsong. Och det här tycker jag är allvarligare.

Serien har nyss passerat det ”magiska” året 1968 och nu är vi i 1971. Christina, dotterdottern till ägaren av en klassisk restaurang i Stockholm har blivit vänsteraktivist, brutit med familjen och i gröna-vågen-stil flyttat ut på landet. Där bor hon i ett sektliknande kollektiv, som tillämpar kritik och självkritik (fast naturligtvis inte av gruppens ledare). Har några sådana sekter funnits i Sverige i verkligheten? Ja, för all del, under några vår- och sommarmånader 1968 fanns i Stockholm och Uppsala en ”rebellrörelse”, som påminde om tv-seriens grupp. En sådan ”tidsförskjutning” av verkligheten vore ingenting att hänga upp sig på.

Vad som är värre är att gruppen uppenbarligen planerar någon form av terroristattack, något som Christina börjar ana och inte vill ställa upp på.

Och nu upprepar jag min tidigare fråga: Har det funnits vänsterterrorister i Sverige? Svaret är nej, och det har näppeligen ens funnits några som sympatiserat med de terroristgrupper som härjade i Västtyskland, Italien och Japan.

För cirka 10 år sedan hade jag en mejlväxling med högerdebattören Susanna Popova, som i en kolumn i SvD haft fräckheten att kalla RAF-terroristen Ulrike Meinhof ”70-talsvänsterns idol”. När jag tämligen ilsket bad henne lägga fram bevis, så hade hon ingenting att komma med mer än att hon som tonåring på 70-talet varit på privata fester, där ”folk som hon uppfattade som vänstersympatisörer uttryckte sin beundran för Meinhof”. Det kan kanske vara sant – i vänsterns periferi kan det ha funnits enstaka förvirrade typer, men definitivt inte i den organiserade vänstern. Jag är övertygad om att alla organisationer, till och med KFML(r), omedelbart skulle ha betraktat folk som uttryckt sådana åsikter som provokatörer och uteslutit dem.

Vänstern inklusive mig själv uttryckte mycket dumheter under 70-talet. Just därför reagerar jag kraftigt på anklagelser som är direkt falska.

Jag kan påminna mig två (2) personer som hade en vacklande hållning till vänsterterrorism. Den ena vill jag inte namnge på grund av att personen lever och kan ha ändrat åsikt för länge sedan, medan den andre var bokförläggaren Bo Cavefors, som avled härom året.

  21 kommentarer for “Vår tid är nu – fantasier om 68-vänstern

  1. Lasse Ekstrand
    2019-11-27 kl. 9:21

    Jag håller med om kritiken av tv-serien som överhuvudtaget är dålig. Men vad gäller Ulrike Meinhof kan man förhålla sig till henne på mer än ett sätt.

  2. Cales Rydbeck
    2019-11-27 kl. 10:02

    Amalthea?

  3. Anders Persson
    2019-11-27 kl. 10:20

    Blekinge Läns Tidning har idag en bra sågning av serien, i synnerhet “68-biten”. “Överhuvudtaget har man problem med trovärdigheten. Ibland känns ‘Vår tid är nu’ som en rest från en svunnen tid då pilsnerfilmer var högsta mode.”

    Mitt eget bidrag från den tid då det begav sig hittar ni på “Tal till nationen emot terrorism”, ett av mina första inlägg på den här sajten.

  4. Knut Lindelöf
    2019-11-27 kl. 10:49

    Jag gillar skildringen av personerna. Många är bra skådespelare, alla inte lika trovärdiga kanske. Saknar Peter Dalle och Susanne Reuter i denna omgång. Ganska hög standard ändå.

    Men historieskrivningen och föreställningarna om hur stil och mode och politik var haltar betänkligt. Sorgligt nog får vi konstatera att dagens unga filmskapare är okunniga, mycket på grund av att den allmänna bilden av 68-rörelsen är grovt förenklad, förvanskad och präglas av danska och tyska förhållanden. De goda svenska skildringarna saknas. Vår tid är nu är ett tecken på det. Guillous 1968 är också mycket atypisk för rörelserna i stort. Det bästa jag kan påminna mig är TV-serien “Upp till kamp” som sändes för flera år sedan.

    Men, detta till trots vill jag uppmuntra till mer sådana SVT-serieproduktioner. De ger tillfälle till samtal med yngre människor om hur det var.

  5. Kristian Svensson
    2019-11-27 kl. 11:57

    Apropå inlägget om Amalthea ovan: DET desperata dådet utfördes i ett annat, fördemokratiskt Sverige helt olikt 68. Den gången kunde förmögna ha 40 ggr så många röster per person som den fattige (om denne alls hade rösträtt), varför lagarna också skrevs som de gjorde: enl Åkarpslagen hade arbetsgivare full rätt att sätta in strejkbrytare. Hela samhällets våldsmonopol stod därför på de redan mäktigas sida. Anton Nilson & Co ville egentligen bara skrämma brytarna, vilket också lyckades: alla de engelska svartfötterna lämnade landet inom någon vecka.

  6. Henrik Linde
    2019-11-27 kl. 12:22

    Jag och min hustru ger inte serien särskilt högt betyg. Vi retar oss t ex på att unga skådespelare nu för tiden inte har fått lära sig att tala tydligt. Vi blir tvungna att sätta på Svensk text för att vara säkra på att förstå vad som sägs.
    Och så retar vi oss givetvis på det ständiga användandet av modeordet Absolut. Man har inte gjort minsta försök till att göra dialogen tidsmässigt trovärdig.
    Och inte heller har man gjort något försök att uppmärksamma den historiskt viktiga svenska FNL-rörelsen.

  7. Dan kotka
    2019-11-27 kl. 12:59

    Ja, de som inte läser på slinter med kniven. Men att Cavefors skulle ha gillat terrorister som Bader Meinhof-ligan, nej inte alls. Däremot gav han ut deras porträtt på Bo Cavefors förlag. Och som förläggare var Cavefors omutlig och ärlig. Det är något annat än att gilla det man ger ut. Bo Cavefors går inte att behandla på ett sådant sätt. En utgivare är mån om sin integritet.

  8. Kjell Martinsson
    2019-11-27 kl. 13:07

    Knut Lindelöf!
    Peter Birro inte att förglömma. Men jag kommer ihåg, vilket också förvånade mej, att även Ingmar Bergman gillade “Upp till kamp”…
    Tyvärr var “von oben”-perspektivet genomgående i alla avsnitt. Även om figurerna i Birros (och jag har tyvärr glömt hans medregissörs namn) film finns som typer i verkligheten, så blev gestaltningen överdriven, ibland grotesk, tyckte jag.

    Min personliga protest, den gången, publicerades t o m i DN (insändarsidan, vad trodde ni?) och fick mej att besöka ett stort möte i Hammarkullens Folkets Hus, där Birro och hans medregissör framträdde, en minnesvärd kväll.

  9. Bengt Berg
    2019-11-27 kl. 16:06

    Om man såg jag är född i mitten av 1940-talet har man en del erfarenhet och kunskap att referera till, förutom politiska och konstnärliga värderingar. Minns med stor saknad de mycket fina uppsättningar som SVT:s egen produktion stod för med både klassiska pjäser (Tjechov t ex), folkkära serier (som Hedebyborna) och nyskrivet. Skådespelare som Toivo Pawlo, Lena Granhagen, Per Oscarsson och många andra gestaltade karaktärer, inte schabloner. Dessa teaterföreställningar var högtidsstunder mitt i vardagsrummen runt om i Sverige.

    VÅR TID ÄR NU har blivit en allt tunnare soppa för varje omgång. Såväl handling, intriger som rolltolkningar bär mer prägel av yta än av fördjupning. Det är en sorts löpandebanddramatik som inte speglas mot en levandegjord samhällsfond som fanns då i skarven 60/70-tal. Schablonerna står som spön i backen, det skaver i tidskänslan och knakar i trovärdigheten. Ett par gamla bilar på gatan får spegla året, cigarettröken får än en gång tjäna som tidsmarkör. Suck!

  10. Anders östlund
    2019-11-27 kl. 16:12

    Förvrängningen av vänsterrörelsen är konsekvent, och särskilt av de som inte var med. Varför, kanske för komplext för att enkelt beskriva hur det var. Ta t ex den s k rebellrörelsen. Hur många var de egentligen och under en mycket kort tid. Ändå får de ofta stort utrymme i historieskrivningen.

  11. Benkt Lundgren
    2019-11-27 kl. 20:44

    Dan Kotka!
    Bo Cavefors gjorde mer än att ge ut RAF-medlemmarnas porträtt. Mitt omdöme att han intog en vacklande hållning till terrorismen grundas på ett debattinlägg han skrev i Marxistiskt Forum och som bemöttes grundligt av Per-Åke Lindblom, vill jag minnas.

    Vad gäller Amalthea-dådet, så har jag för mig att detta, trots att det gjordes i en “fördemokratisk” era och (kanske) bara avsåg att skrämma strejkbrytarna, fördömdes av (det då ännu enade) socialdemokratiska partiet. Å andra sidan bidrog Hjalmar Brantings vädjanden kraftigt till att Anton Nilson fick sin dödsdom omvandlad till fängelse. Och som bekant blev han sen mycket långlivad!

  12. Bengt Svensson
    2019-11-27 kl. 20:44

    “68” var ju en tid av optimism och framtidstro. Vad som bar upp studentvänstern var en massa välutbildade ungdomar från socialgrupp två och tre, som var de första i sina familjer som tagit studenten och blivit akademiker. Nu femtio år senare domineras hela västvärlden av reaktion och pessimism.

  13. Dan kotka
    2019-11-27 kl. 23:48

    Benkt Lundgren!
    Vacklande hållning i Marxistiskt forum. Ja vi vacklar ibland. Men grundhållningen är viktigast att framhålla och framhärda i. Att Cavefors höll stenhårt på yttrandefriheten. Det gör honom unik. Han gav ut alster med motstridiga uppfattningar i vilka han själv inte tog politisk ställning. Det gjorde Cavefors speciell och utan konkurrens. Det är viktigt att sopa bisaker åt sidan ity världen är full av kappvändare.

  14. Benkt Lundgren
    2019-11-28 kl. 13:32

    Jag högaktar också dem som benhårt försvarar yttrandefriheten – överallt, t ex i jordens folkrikaste land… Förläggaren Kalle Hägglund (minns inte vad hans förlag hette då) gav på 70-talet ut Hitlers Mein Kampf, det var helt okay, tycker jag.

    Men Cavefors uttryckte som sagt mycket tveksamma åsikter om terrorismen. Att vackla i den frågan är allvarligare än att vackla i de flesta andra frågor, eftersom man kan bli en ren provokatör. Det får inte glömmas bort.

  15. Leif Strandberg
    2019-11-28 kl. 13:38

    Jag tycker den danska tvisten i TV-serien är intelligent och tyder på viss research. Gotfred Appel var ju en tidig maoist i Skandinavien, deltog på midsommarkonferensen, 1967, då KFml bildades, men föll snart in i sin beryktade mut-teori. Dessa ”mutteoretiker” med säte framförallt i Danmark men även på Sveriges sydkust, slog ju delvis följe med den Uppsalabaserade rebellrörelsen, även om de på intet sätt delade särskilt många ståndpunkter, förutom att Bo Gustafsson och Nils Holmberg var falska profeter. Ur Appel-rörelsen i Danmark bildade Holger Jensen, Jan Weiman m fl sin egen sekt, känd som Blekingegadeligan, och de var terrorister! Ur den danska vänstermyllan spirade också (lite senare än i TV-serien) den s k Tvind-rörelsen som inte var terroristisk, dock en gröna-vågen-sekt. I Sverige är Tvind-rörelsen bl a känd genom UFF, och Den resande folkhögskolan.
    Men ”de falska profeterna” i Sverige höll rågången mot dessa avvikelser. (Sen kan vi ju återkomma till KPS-ml i början av 1980)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.