Våra värderingar?

Stein Ørnhøi är en norsk politiker, stortingsledamot, lärare, TV-man – producerat av barnprogram och annat – vid NRK, teaterchef för Teater Ibsen, vice ordförande i Nei til EF 1992–1993 och ordförande i Nei til EU 1995–1997. Stein Ørnhøi gräver i denna text efter något mycket väsentligt i vår så kallade värdegrund. Texten jag här publicerar har varit publicerad på Pål Steigans blogg. Jag har översatt den till svenska.

stein-ornhoi

Stein Ørnhøi

Det finns ett stänk av självbelåtenhet över mycket av det jag hör och läser.

Jag har känt ett visst obehag inför många av reaktionerna på morden i Paris. Inte för att människor blir rädda och går ut på gatorna i protest. Det är lätt att förstå. Men när ”kommentariatet” och den politiska eliten samlas i stor enighet kring försvaret av “våra värderingar” känner jag oro. Det finns ett drag av självbelåtenhet över mycket av det jag hör och läser. För du behöver inte vara kristen eller ateist för att förstå att man inte ska skjuta på människor för att man ogillar vad de säger, skriver eller tecknar. Även judar, muslimer och hinduer är överens om detta. Även faktiskt kineser. Det som hände var ett brott. Franska polisen gjorde ett bra jobb. Få sörjer att mördarna är döda.

Men vad menar vi med våra värderingar? Sett från andra delar av världen kommer man att ha svårt att förstå västerländska värderingar om det handlar om exploatering, tvångskristning, dubbelmoral, drönarkrig och militära invasioner av olika slag. Det är inte alla som har förstått att “våra värderingar” var i princip idéerna från franska revolutionen. Kanske inte ens Erna och Jens* när de i förra veckan gick under Triumfbågen. “Frihet, jämlikhet och broderskap” är en storslagen paroll. Många tror helt klart att det är först och främst yttrandefriheten det handlar om. Men utan jämlikhet och broderskap finns ingen frihet. Inte heller yttrandefrihet.

Då är det den makten som härskar. Ekonomisk och politisk makt. Och militär styrka. Ett skräckexempel: Indien har haft yttrandefrihet eftersom de jagade bort sina västerländska härskare för 65 år sedan. Indien är fortfarande en social despoti. För hundratals miljoner människor i Indien finns ingen frihet, jämlikhet och broderskap. Yttrandefrihet är inte tillräckligt. Det är också meningslöst att tala om yttrandefrihet utan att ägna en tanke åt vem som äger yttrandefrihetsmedlen – medierna.

Fox News i USA är ett exempel på när yttrandefriheten skändas. Inte för den skit de sänder, utan för att det överhuvud taget är möjligt att spendera miljarder på att äga en TV-kanal och sedan sända ut sina egna politiska budskap. Samma sak med Berlusconis medieimperium i Italien. Medan Edward Snowden tvingas leva i exil för att ha avslöjat att hans hemland USA lever efter motsatsen till “våra västerländska värderingar.”

Resten av världen är nog inte särskilt imponerade över våra västerländska värderingar. För i nästan varje hörn av världskartan har vi lämnat blodspår. Men ändå fortsätter vi att försöka “lyfter alla andra till den rätta läran”. Västvärldens högsta general är USA. En gång ett drömland. Här var alla lika inför lagen.

Här hade de även ett skattesystem som fungerade så att om några var alltför rika så drog samhället in vad som var oanständigt mycket. USA var landet som gav alla rätt att tro och tänka vad de ville. USA var landet som stödde kampen mot Europas kolonialism. USA var landet för frihet, jämlikhet och broderskap. Därför kämpade också USA mot nazismen.

Världen är inte som vi tror att den en gång var. Men tron på USA som det stora ofelbara landet sitter fortfarande djupt. Mer i ryggmärgen än i hjärnan, måste man säga. Avslöjas tortyr, får vi lära oss hur enastående USA är som har yttrandefrihet så att tortyr kan avslöjas. När Bush förbjuder finansiering av preventivmedel i kampen mot aids, så är alla imponerade av att det kan föras en öppen debatt om saken. Och alla måste förstå att ett så stort och bra land som Amerika inte kan konfronteras inför internationell domstol och av internationell rätt.

Och att USA-högern inte har förstått mer av klimatförändringen än Fremskrittspartiet här hemma, är naturligtvis lite tråkigt. Men de debatterar ju världen i alla fall, och de har ju yttrandefrihet, måste du förstå. Alltför många av oss har samma förhållande till USA som till Emil i Lönneberga; ett litet hyss då och då kanske, men ett hjärta av guld.

Världen förändras, medan vi håller fast vid vår gamla världsbild. Vi fortsätter att vårda politiska strukturer som svarar mot utmaningarna i det förflutna. Nato och EU är två tydliga exempel. Vi tänker politiskt fortfarande i öst/väst och vänster/höger på samma sätt som 1945, medan vi marscherar i Paris för västerländska värderingar.

Fransmannens Thomas Piketty Kapitalet i det 21:a århundradet är en tjock och något utmanande bok. Men för oss som i ungdomen försökte oss på “Kapitalet” är ”Kapitalet i det 21:a århundradet” som en ren underhållningsroman. Boken är en kraftfull varning att världen inte ser ut som vi vill tro. Jämlikhet och broderskap har försvunnit i västvärlden under de senaste decennierna. Vi har fått en enorm arbetslöshet och oanständigt stora personliga förmögenheter. Medan oanständiga fortsätter att klaga på arvs- och förmögenhetsskatten.

Det som byggdes upp av sociala trygghetssystem efter de två världskrigen, kommer att falla sönder, kanske sluta i ett nytt kaos, eftersom de ekonomiska skillnaderna blir för stora. Detta är en rättvisefråga, ett jämlikhets- och broderskapsproblem och därmed ett demokratiskt problem. Stora skillnader uppstår genom arv och kapitalackumulation, eftersom den politiska höger med stort och litet H har förändrat och raserat viktiga delar av skattelagstiftningen.

Piketty som är en fredlig och fransk socialdemokrat, varnar. Han är angelägen eftersom pålitliga människor som Erna Solberg med flera inte ser vad som håller på att hända. I all enkelhet, skriver han att vi måste ta tillbaka kontrollen över en finansiell kapitalism som har förlorat förståndet. Vår värld genomgår dramatiska förändringar, men vi kommer inte att se det. “Frontlinjen rör sig snabbare än tanken”, skrev författaren Lars Saabye Christensen i en dikt 1979. Christensen var en vis man i unga år. Men är frihet, jämlikhet och broderskap fortfarande våra värderingar?

Stein Ørnhøi

* Erna Solberg och Jens Stoltenberg

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , ,

  1 kommentar for “Våra värderingar?

  1. Kjell Holmsten
    2015-01-18 kl. 13:37

    Ursäkta men för mig en intetsägande artikel, ett status quo? Så vad skall vi göra? Nej, sådant här är stillastående och visar inte på några spår ut från detta tankesystem. Synd att dessa “intellektuella” får så stor plats i bloggvärlden, både här och hos Jinge och tyvärr hos Pål Steigan. Då läser jag hellre Stefan och Janne och skummar de övriga!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.