Värdegrund

Äntligen någon som tar nacksving på skolans så kallade värdegrund, denna hittills så svårfångade amöba. Värdegrund är något så opålitligt som ”politiskt godkända värderingar”. Torbjörn Tännsjö (professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet) utropar på SvD Brännpunkt 2005-05-12 ”Avskaffa skolans värdegrund”. Han får svar på samma sida av Stefan Swärd (fil dr i statskunskap, ordf i Evangeliska Frikyrkan), ett svar som är just så urbota insiktsfritt som alltid präglar denna part i diskussionen om etik, moral, ”absoluta värden” och dess moderna variant; ”värdegrund”. Att hävda avvikande idéers rätt att finnas är alltid svårt. Att dessutom hävda att just de avvikande idéerna kan vara bra att lyfta fram för att se sina egna käpphästar i annan belysning är ännu svårare.

Så länge skolan endast krävde av elever att kunna rabbla psalmverser och Luthers katkes stod de allra flesta ut. Men nu är det inte längre fråga om en enkel utantilläxa, det är frågan om att ”tillägna sig en kristen, västerländsk humanistisk värdegrund”. Det är som alla förstår fullkomligt omöjligt i vår samtid när kristet fundamentalistiska neokonservativa framstötar med alla tillgängliga maktmedel undertrycker allt avvikande. I Sverige borde vi med vår tradition hävda samexixtens inte samtycke som norm. Diskussion och sökande är mer framkomligt som utgångspunkt än en fast värdegrund. Tännsjö säger: ”Grundläggande filosofiska frågor är sanningsfrågor, men de är svåra; det finns inte någon vetenskapens nuvarande ståndpunkt, som skolan kan lära ut. Ett förutsättningslöst förhållningssätt, som möjliggör kritiskt tänkande kring grundläggande värdefrågor, är det enda rimliga.”
Stefan Swärds svar kommer samma dag som inlägget vilket jag uppfattar som att Tännsjö inte får stå oemotsagd ens ett dygn. Så laddad är denna fråga – bokstavligen som att svära i kyrkan.

Swärd levereras moralkakorna i tunga sjok: En viss nation utrotade judar, ska vi inte få ta avstånd från det? På detta bygger FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, ska den inte längre gälla? Ska samhället vara helt utan etisk kompass? Utmaningen är att förmedla en värdegrund för att övervinna egoismen där den kristna tron är en utmärkt etisk kompass liksom den västerländska humanismen. Och så slutklämmen i frågeform: ”Hur formar vi ett samhälle som präglas av osjälviskhet, där vi bryr oss om våra äldre, där vi visar våra barn kärlek, där mänskliga relationer präglas av respekt och omtanke, ett samhälle som är befriat från kvinnoförtryck och rasism, som fostrar engagemang för att hjälpa världens fattiga?”

När detta basuneras ut inför en etniskt svensk medelklasspublik blir det omedelbart ovationer och/eller i alla fall idel instämmande nickningar. Men att prova samma sak inför en miljonförortspublik är betydligt mer problematiskt. Minns Friggebos ”We shall overcome” i Rinkeby! Platt fall.

Vinjettbild från Umeå universitets webb som illustration för sin värdegrund