Det var en värdig manifestation mot våld och terror igår på Sergels torg. Att manifestera sammanhållning och gemenskap i ett svenskt sammanhang är inte skit. Det var en skön känsla att se alla dessa människor i solskenet. Alla blev rörda av musikernas framföranden, ingen sa dumheter, ingen försökte dra nytta av situationen. Det var en manifestation för att människor i vårt land vill leva värdiga liv i fred och gemenskap.
Det är bra att detta blir synligt för alla, inte minst för dem som drar åt annat håll. Ansvariga politiker var också där, men spelade statistroller för en gångs skull. Det var klokt.
Den 39-årige mannen som kapade lastbilen och hämnades på västvärlden på Drottninggatan är förstås en tragiskt existens. Men han är också en produkt av ett sammanhang. Han hade nekats uppehållstillstånd och levt illegalt en tid. Han hade IS-sympatier och vansinnesfärden på Drottninggatan var uppenbarligen inspirerad av IS-propaganda.
Därmed är vi framme vid skuldfrågan. Om allt vi fått veta kan fastställas i en rättegång är han självklart skyldig till terrorbrottet. Är han att anse som mentalt rubbad är han och hans rubbning ändå produkter av den omvärld som också är vår.
Sverige lyckades inte få honom utvisad. Sveriges skydd mot terrorism läcker som ett soll. Hur många fler potentiella terrorförövare smyger omkring i våra storstäder? Vår västerländska värld har blivit farligare att bo i. Inte så att risken att bli dödad i ett terrordåd är särskilt stor, men dessa tickande bomber påverkar oss alla.
Inte tror jag heller att massmanifestationer mot terrorismen på Sergels torg kan påverka situationen i grunden. Inte tror jag heller att fler poliser, mer teknisk övervakning och avlyssning, effektivare it-filter eller effektivare utvisningsverksamhet heller kommer att ändra situationen i grunden. Vad vi här i vårt land måste våga göra på allvar är att också skärskåda terrorismen i sitt stora sammanhang. Har Sverige som stat någon skuld till terrordådet i fredags? Har den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken under de senaste 20-30 åren varit återhållande eller pådrivande för att det idag smyger omkring potentiella terrorister i våra städer? Det här måste vi börja samtala om i vårt land.
Men som sagt, det var en värdig manifestation mot våld och terror igår på Sergels torg. Den känsla av sammanhållning och gemenskap som steg ur människohavet och blomsterbergen är en god grund som kan bära dessa nödvändiga samtal. Nu gäller det att inte låta det bästa bli det godas fiende, alltså att manifestationen inte blir en broms för det kloka samtalet.
Gå vidare till diskussionssidan
Var är analysen om USA:s roll i skapandet av IS? Talade man vid kärleksmötet om orsaken till terrorismen? Sverige är delansvarigt, men våra ledare kan eller vågar inte tala klarspråk. Personligen blir jag illa berörd av denna känslostorm som jag tror tjänar makten. Vi säljer vapen till krigförande stater, våra massmedia smädar ledare för självständiga stater som försvarar sitt land mot USA/NATO och EU. Indoktrineringen når oanade höjder. Och Rickard Wolf kan inte sjunga.
Jo, känslostormen är bedövande. Men jag tror ändå att makten är lite rädd för den och förstod att man inte skulle intervenera. Varför talade ingen toppolitiker? Arrangörerna hade förstånd att inte inbjuda någon.
Kan vara att vi signalerat till en del i forna Sovjetunionen att man kan få asyl i Norden om man jagas för terrorism i sitt gamla hemland. Det gömmer sig en del sådana i Nordens länder. Eller gömmer sig, i Danmark finns det väl Tjetjenska terrorister helt öppet?
Om Rakhmat Akilov hade kunnat styrka att han efterlystes för terrorism i Uzbekistan, hade han fått stanna då?
Minns någon den där sovjetiske flygplanskaparen, som tvingade ett plan till Arlanda på 80-talet och fick asyl i Sverige när Gorbatjov var ledaren? För några år sedan åkte han fast i Finland för ett misslyckat flygkapningsförsök. Någon som vet mer?
”Personligen blir jag illa berörd av denna känslostorm som jag tror tjänar makten.” Jag håller med. Något liknande hände efter mordet på Olof Palme, då polisen lät allmänheten begrava alla spår på brottsplatsen under tonvis med blommor.
Vi hade ärende till stan söndagsmorgonen precis efter mordet och kom upp ur tunneln och in på Sveavägen söderifrån. Jag hade väntat mig avspärrningar och omdirigerad trafik, men det var fritt blås mot Norrtull. En liten avspärrning fanns på trottoaren, som om där varit ett fylleslagsmål under natten.
[…] Värdigt, men nu måste vi börja tala… […]
Jag har fått stor plats av Evert Larsson på bloggen ”Klyvnadens tid”. Han är den gamle vänstermannen som idag är antimarxist och nationalist i någon slags kulturell mening. Han går till hårt angrepp mot mig och andra som för att vi inte pekar ut Islam som terrorismens orsak.
Det verkar lika svårt för Evert Larsson att skilja på Islamism och Islam som mellan Sionism och Judendom. Så mycket marxist är jag ändå att jag ser de ekonomiska drivkrafterna bakom krigen som viktigare än t ex att det var Protestantismen som stod mot Katolicismen under 30-åriga kriget.
Läs gärna detta förvirrade och alldeles för långa Evert Larsson-epos och meddela om ni kan finna tråden han så trosvisst tror sig klargöra.