Sverige befinner sig i krig; i torsdags skadades tre svenska soldater i Mali, ett av världens fattigaste länder och del av det väldiga Sahel i Afrika. Dit har Sverige nyligen sänt soldater, högteknologisk övervakning och helikoptertjänster. De står till kolonialmakten Frankrikes förfogande.
Sverige går härmed långt utöver de fredsbevarande uppgifter i Sahel som FN ansvarar för.
Det militära uppdraget kallas Task force Takuba och förbereddes under gemensamma fransk-svenska övningar i Norrbotten.
Inget EU-land visar tillnärmelsevis samma lojalitet mot Françafricque som Sverige. Estland har sänt en handfull soldater, Eest scouts, som borde ha andra mera näraliggande gränser att övervaka. Något dussin tjeckiska militärer gör handräckningstjänst åt den drygt 5 000 man stora franska armén; annars deltar inget europeiskt land i den aktiva krigföringen. En solidaritetsförklaring, säger försvarsminister Peter Hultqvist om krigsdeltagandet.
Så inleder Olle Svenning denna artikel i Aftonbladet
Eliasson var/är en vandrande katastrof, säger man, men HultQVISt är en fara för Sverige och SJU RESOR VÄRRE! Finns det ingen i det svenska dårhuset som kan stoppa karl´n?
”En solidaritetsförklaring” säger Hultqvist. Jadå, men för vem/vilka och för vad? ”Task force Takuba” har av det franska överkommandot erhållit ett långtgående mandat att agera snabbinsatsstyrka med uppgift att offensivt bekämpa allehanda regionala insurgent-miliser i Mali. Cirka 250 svenska elitsoldater (2 kompanier) med allehanda utrustning, stridsvagnar och artilleri undantaget. Däremot med flygunderstöd från franskt stridsflyg vid behov. I praktiken under franskt befäl. Alltså inte observatörer eller fredsbevarande utan en fredsframtvingande styrka, långt utanför det ursprungliga, rätt vaga, mandatet från FN:s Säkerhetsråd.
Ja, för vem/vilka och för vad är ”våra gossar i basker blå” i Mali? Jag kan skönja följande skäl.
1. Träna strid i ovan, utmanande miljö mot en oftast svårbekämpad motståndare med stor lokalkännedom.
2. Hjälpa ett Frankrike vars post-koloniala ambitioner hotas av gradvis sönderfallande Sahel-stater med klientstatus. Nu senast Tchad. Den hultqvistska ”solidariteten”, således…
3. Ta efter hand hem stridserfarenheterna från förbandet, visa upp dem för Stoltenberg i Nato och hans chefer i Pentagon, allt för att sälja in Sverige som fullvärdig medlem.
Ett exempel här: att tuaregernas månghundraåriga nord-sydliga handelsvägar från Medelhavet genom Sahel med kamelkaravaner nu är förödda av krig och örlog, är alls inget som berör vare sig Macron, Hultqvist eller vår feministiska utrikespolitik. För att inte tala om vad som hänt/händer/kommer att hända med de 20-30 miljonerna bofast civilbefolkning i Sahel…!
Just nu saknar jag ord, stannar här. Tyvärr fruktar jag att Olle Svennings AB-text landar i glömskehålet.