Glada miner och utbyte av vängåvor. Hultqvist ger Mattis en tavla, kan den vara av framtidsmuséet i Borlänge?

Under pompa, nationella hedersbetygelser och kanonsalut skakar försvarsminister Hultqvist hand med USA:s försvarsminister Mattis i solskenet utanför Pentagon (Även Finlands försvarsminister Niinistö är med). Man firar att ett nytt militärt samarbetsavtal har ingåtts mellan de tre länderna.

Det skedde den 8 maj 2018, mötet tog 50 minuter – det var alltså noga förberett på lägre nivå sedan länge. Motiveringen till avtalet – uttalat av alla parter – är hotet från Ryssland (Krim, Syrien… ”för att vidmakthålla världsfreden”). Sverige ser alltså USA:s krig i Mellanöstern som en svensk angelägenhet.

Samtidigt med detta uttalar sig utrikesminister Wallström i TV om Trumps oroande tilltag att säga upp det så kallade Iranavtalet.

Alltså, Sverige knyter sig militärt allt närmare USA, medan USA:s president tillsammans med Israels premiärminister trissar upp motsättningarna i Mellanöstern till storkrigsnivå.

Den stora lokala dragkampen i Mellanöstern står mellan Israel och sunnistaterna (Saudi, Egypten, Turkiet m fl) och mer eller mindre shiadominerade Iran, Syrien och i viss mån Libanon (Hezbollah). Inte tror jag att det är religiösa motsättningar, men så betecknas staterna. Det finns en (1) kärnvapenmakt i området; Israel. Bakom sunnistaterna står USA och bakom Iran-blocket står Ryssland och förstås Kina.

Alla vet att innehav av kärnvapen ger en plats vid det stora förhandlingsbordet. En kärnvapenmakt kan ju inte tvingas på knä med vapenhot. Politisk makt växer ur en gevärspipa, som en klarsynt statsledare en gång uttryckte det. Det har exemplet Nordkorea mycket tydligt visat.

Visserligen talar gärna Trump och en hel del västkommentatorer om att det var Trumps tuffa agerande mot Nordkorea som fått Kim Jong-Un att mjukna och börja tala om att nedrusta. Men det är snicksnack. Anledningen är att Nordkorea visat att man kan skjuta kärnladdade robotar till Japan och kanske ända bort till Kalifornien. Detta har öppnat för tövädret på Koreahalvön.

Ett Nordkorea i Mellanöstern vill USA/Israel och sunnistaterna till varje pris undvika. Kanske någon naiv reporter faktiskt tror att vapenskrammel och våldsretorik från Trump och hans nya gäng i Vita huset kan skrämma Ayatollorna? Men så är det inte, och det är kanske det som är själva planen. Enda sättet att bli av med detta hot de ser är att tvinga fram en lydregim i Iran. Förhandla med Ayatollorna, som man tvingats till av Nordkorea (alltså Kim J-U-regimen), vill man absolut inte. Därför bryter de Iranavtalet.

USA och Israel provocerar nu Iran att återuppta sin kärnmaterialanrikning. Med detta skaffar de sig den nödvändiga förevändningen att gå till attack. Vi vet sedan gammalt att huvudmålet för USA/Israel och sunnistaterna är att knäcka Iran. Jämförelsen med Irak och de påhittade massförstörelsevapnen är inte långsökt.

Jag är övertygad om att det finns personer på svenska UD och försvarsdepartementet som förstår detta. Och läget i Europa är mycket ovisst. EU motsätter sig bestämt Trumps tilltag att säga upp Iranavtalet. Det är väl det som Wallströms uttalanden återspeglar.

Men EU är också splittrat. Storbritannien och Frankrike har nyligen agerat militärt tillsammans med USA efter den påstådda kemgasattaken i Douma. Men Tyskland var emot. Alla stora EU-länder inkl. Storbritannien vill absolut inte dras in i nya sanktionsoperationer mot Iran, och sanktionerna mot Ryssland är ekonomiskt kännbara för många. Och oljepriset kan stiga…

Så, vad binder Sverige militärt så starkt vid USA? Inte tror de på allvar att Ryssland ska anfalla västerut? Nej, av någon annan anledning är de låsta vid att militärt knyta banden allt starkare. Det är förstås därför vi satsar på ett gammalt och dyrt amerikanskt luftvärnssystem istället för ett billigare och bättre franskt. Snart har vi säkert amerikanska specialförband stationerade med kärnvapen och allt på svensk mark. Inget förvånar längre. Men varför?


Läs också på finska YLE…
och i Aftonbladet…

Föregående artikelHöghuset brinner – ett slutinlägg
Nästa artikel”HISTORISK AVTAL”
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

4 KOMMENTARER

  1. Det är väl möjligt att det bästa vore om Iran snabbt skaffade sig kärnvapen (som du antyder). Men Pierre Gillys böcker har övertygat mig om att den högsta ledningen i Iran av bl a religiösa skäl inte vill ha sådana. Och har inte gjort något för att skaffa dem. Däremot har man ett kärnkraftsprogram, något helt annat.

    Läs ”Bombdiplomati” och ”Informationskriget mot Iran”. Propagandan om Irans ”kärnvapenprogram” är en gigantisk bluff i klass med ”massförstörelsevapnen” före kriget mot Irak.

  2. Anders P!
    USA ser alltmer norra Skandinavien, inte minst Norge, som allt viktigare del av världen, geostrategiskt, inte minst ur militärt och politiskt perspektiv.

    Det infrastrukturella gigantiska projektet the Nort Sea Route med Ryssland och Kina som huvudaktörer är kanske det enskilt mest hotfulla inslaget riktat mot den sjunkande supermakten.

    Handelsvägen som hålls isfri året om genom enorma atomkraftsdrivna isbrytare minskar tiden för transport av kinesiska varor med drygt en tredjedel. Utöver det, en säker rutt till skillnad mot den tidigare rutten via Sydkinesiska sjön och Suezkanalen där det finns amerikanska fartyg i princip överallt.

    USA har nyligen hört sig för om de kan få en del av den rikedom (naturgas) och andra fördelar som finns att hämta i projektet. Risk för intressekonflikt. Understatement?

    Helt väntat sedan ett tid har USA precis just nu startat upp sin Naval Fleet number Two, som lades ner 2011, den nordantlantiska flottan. Tillfällighet?

  3. Det är bedrövligt att det nordiska samarbetet med USA-intressen av att etablera en kommande krigszon i norra delen av Skandinavien möts av tystnad från den svenska regeringen.

    Detta i kombination med förfrågan om ett deltagande i Syrienkriget, av en stat, som genom sin aktiva militära närvaro i Syrien, bryter mot all internationell rätt, inte minst FN:s regelverk.

    Tystnaden är kompakt och skälet är troligen att den svenska regeringen kommer att vika ner sig på punkt efter punkt inför de amerikanska kraven.

    Amerikanska och norska trupper i Finland för gemensamma militära övningar. Utan protester eller invändningar av svensk regering!

    Steg för steg allt närmare en storkonflikt i Europa med fronter i Ukraina, Norra Skandinavien och en frontlinje i det tjänstvilliga Baltikum.

    Borta med krigsvindarna är den gamla svenska alliansfriheten och neutraliteten. Så fruktansvärt illa har situationen inte gestaltat sig sedan andra världskriget.

    Vad göra?

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.