De dömdes skyldiga, men efter den lägsta straffsatsen på 11 år. Det kan som Karin Schibbye, Martins mamma, säger kanske tolkas som en signal om att efter en nådeansökan få en snabb frigivning. Men säker kan man inte vara. Jag inbillar mig att om den svenska regeringen agerar bestämt nu kan de få reda på om ovanstående signal är rätt uppfattad. Att Johan och Martin söker nåd med en snabb frigivning som följd ligger rimligen i både den etiopiska och den den svenska regeringens intressen. Sverige och Carl Bildt kan visa på handlingskraft och Etiopiens regering får ”de oskyldiga” att acceptera domen – och i princip erkänna att det inte var journalistik de utövade i Ogaden.
Alternativet att överklaga är förstås mycket mer osäkert för dem själva och för de anhöriga. De tänker säkert att det ligger i båda regeringarnas intressen att killarna söker nåd. Hur långt är de personligen beredda att gå för att försvara yttrandefriheten och rätten att få rota i Lundins affärer med Etiopien? Det måste de bestämma själva och vi måste respektera deras beslut. Vad de än gör ska de undvika misstaget som Jan Guillou och Peter Bratt gjorde efter första IB-domen, att gå skilda vägar. Ett gemensamt beslut är det bästa under alla omständigheter.
Ur kampen för yttrandefriheten:s perspektiv vore förstås ett överklagande välkommet. Opinionen för deras hittills förda linje är mycket stark och borde rimligen även innefatta den svenska regeringen. Inte minst på grund av de nio miljarder i svenskt bistånd sedan 1973 som gått till demokratiuppbyggnad just i Etiopien.
Karin Schibbye ställer också en mycket viktig fråga i intervjun ovan. Hur kan det komma sig att Johan och Martin fastnat, medan andra journalister som åkt fast på liknande sätt varit frisläppta efter 14 dagar? Det kan man som sagt fundera på.
Läs även i dagens AB Demonstration utanför Etiopiens konsulat och Gunnar Bergdahl i dagens HD Tragedin i Etiopien
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Johan Persson, Martin Schibbye, Carl Bildt, Karin Schibbye
Klart att grabbarna ska begära nåd. Bättre att få komma hem till stugvärmen än att ruttna bort i etiopisk fångenskap. Ibland får man nog tumma på principerna. Det är farligt att vara rättrådig journalist i fjärran land. Bengt Nilsson skriver klokt om detta i dagens DN.
Min brors, av julefriden måhända påverkade, pacifistiska tongångar framkallades av din egen hovsamma plädering för nådeinstitutet, Knut! Som framgår av min krönika i FiB/Ks nätupplaga både att jag är oense med herrarna och varför!
Glöm inte hur lögnhalsen Palme lurade Bratt och Guillou på 1970-talet. Statsnyttan framför allt! Bratt fick känna på detta två gånger med ett par års mellanrum!
Gunnar Bergdahl säger rent ut vad Karin Schibbye antyder. Förmodligen har han (eller den av honom åberopade norske experten Kjetil Tronvoll) helt rätt om Carl Bildts avgörande misstag redan vid fängslandet i somras. Alliansregeringen gör nu vad den kan för att rädda situationen. Antagligen kommer det att kosta en hel del i ”förbättrade” svensk-etiopiska relationer. Dags att köpa aktier i Africa Oil?
Det ligger säkert mycket i vad Bengt Nilsson skriver i DN idag.
Om det är klokast att överklaga eller ”erkänna” är Johan och Martins val. Men ur vår yttrandefrihetsförsvarssynpunkt (puh! vilket långt ord) kan det vara bra att få hem dem. De vet säkert saker som inte kommer fram förrän de är hemma. Nyttan av att de offrar sig på yttrandefrihetens altare är därför antagligen mycket begränsad. De blir snart bortglömda i fängelset när processen är avslutad. Och detta står inte emot vad Gunnar Bergdahl säger om Bildts stora misstag. Alltså, det har också politiska poänger att de prioriterar sig själva i nuläget.
Nu har grabbarna begärt att nåd ska gå före rätt. Klokt av dem tycker jag.
Att överklaga hade varit korkat i alla avseenden. Martin är klok vet jag. Jag pustade ut när jag fick höra, men jag trodde det faktiskt.
Ja, hursomhelst har jag nu rätt instans fattat sitt beslut och det är ju ingenting som någon annan kan lägga sig i! Vi får bygga stödarbetet på de nya förutsättningarna!
Om det korkade eller gudabenådat kloka i olika handlingslinjer kan ju alltid föras den ena eller andra akademiska diskussionen. Innan saker och ting var avgjorda var frågan öppen även om nådeförespråkarna gärna ville stänga meningsutbytet med en veritabel störtflod av fromma förhoppningar!
Nu ska det bli intressant att se hur stödarbetet utvecklas. Och de som tror att det nu är en asfalterad väg fram till en snabb hemkomst på en utrullad röd matta har nog inte den korrekta lägeskartan framme. Men det är ju ändå, vilket oftast känns väldigt bra, verkligheten som gäller!