Jan Myrdal i dåligt sällskap – eller ett nytt världsläge?

Montage [KL]

Margareta Zetterström angriper Jan MyrdalClartébloggen den 22 december. Hennes upprördhet kommer sig av att Jan Myrdal hållit ett tal inför ett i hennes ögon förkastligt sällskap – på en konferens i Moldavien. (Detta Myrdaltal anmäldes här på bloggen den 21 december.)

MZ menar också att om man, som många tydligen gjorde på konferensen, “…påstår att begreppen höger och vänster inte längre är relevanta, då frånhänder man sig i själva verket det verktyg för förståelse av verkligheten som heter klassperspektiv.” Och att: “Det tycks Jan Myrdal, sina stora historiska kunskaper till trots, alldeles ha glömt bort.”

Men är det verkligen så? Nej, inte enligt min uppfattning. Vi har i åratal inom FiB/K – där Margareta Zetterström varit aktiv – diskuterat och bekämpat olika former av “falsk vänster” och framhållit vikten av att ena sig med alla som står rätt i förhållande till den politiska grundinriktningen. Vi har aldrig pekat ut någon som antagonist, så länge denne inte direkt motarbetat föreningens politik (enhetsfrontstanken). I det här fallet var det endast fråga om en politiskt brokig församling som diskuterade runt temat “Finansiell kapitalism och alternativ till denna i det 21:a århundradet”, vilket inte alls låter ointressant i mina vänsteröron.

Jag är dessutom övertygad om att MZ är fullt på det klara med att många som kallar sig vänster hamnat galet i stora politiska frågor genom åren, från svensk skolpolitik, kulturpolitik, försvarspolitik och utrikespolitik till… ja, det utvecklades t o m en krigsaktivistisk “bombvänster” (för humanitära interventioner) under både Balkankrigen på 90-talet och i överfallet på Libyen 2011. Märkligt kan man tycka, men erfarenheten lär oss att de bästa “vänster”-föresatser kan ibland landa i sina absoluta motsatser.

Idag måste det vara uppenbart för alla – som följt med i denna utveckling – att etablerade politiker inom USA och EU helt tappat kontrollen över vad som gagnar de egna folken och att därför även den etablerade politikens vänstersida allvarligt komprometterats i sina folks ögon och skapat det vi kallar politikerförakt.

Alltså, även “vänsterföreträdare” har varit med och krattat manegen för sådana som “Lega Nord, franska Front National och bulgariska Ataka […] den ryske reaktionären Alexander Dugin och den franske Putinvännen Yvan Blot”, vilka tidningen Nya Tider inte oväntat karaktäriserar som “några av samtidens stora ‘antiglobalistiska filosofer och tänkare'”. Även framgångar för våra egna Sverigedemokrater och diverse antietablissemangs-bloggar och -tidningar hör förstås dit.

Ur mitt vänsterperspektiv har alltså en falsk vänster övergivit klassperspektivet och lämnat fältet fritt åt en ymnig flora populister; missnöjda människor, politiker, kulturnationalister, folkhemsnostalgiker, främlingsfientliga, rasister, islamofober, antisemiter, fascister, nynazister… – som i sin tur dragit med sig stora skaror ur arbetarklassen i en mycket omfattande, men löst sammanhållen, rörelse emot politikeretablissemang och globalisering – och till råga på allt hamnat i knät på USA-imperialismen. Sådant är mitt klassperspektiv.

Hackandet på Jan Myrdal “från vänster” ser jag också som ett uttryck för den beröringsskräck med alla som inte faller på knä inför “västerländska demokratiska ideal” (den som drabbade Sverigedemokraterna under flera år – trots att de erövrat ett stort antal riksdagsplatser). Dessa “västerländska demokratiska ideal” har dragits i smutsen – så till den milda grad – genom att stå i eldskrift över allt från raserad välfärd, hela EU-projektet (med sin fria rörlighet av kapital och arbetskraft och globalisering), bomber, invasioner och krig (med påföljande flyktingströmmar). Det är idag helt poänglöst att moralisera över människor och rörelser (inklusive Sverigedemokrater, Front National m fl) som av olika skäl är kritiska till svenska, europeiska eller US-amerikanska överheter. Det är faktiskt fullt rimligt att reagera som många av dessa gör.

Till sist, jag är helt överens med MZ om att “Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp” och att så alltså varit fallet långt innan Marx och Engels formulerade detta i Kommunistiska manifestet. Men eftersom “vänstern” i allmänhet idag ofta glömmer bort just klasskampsperspektivet, måste alla goda krafter samverka med alla alla som åtminstone formulerar problemen på ett rimligt sätt och som därmed kanske tillsammans kan bidra till att bromsa krig, nöd och folkfördrivningar.

Så, sluta hacka på Jan Myrdal för vem han samverkar och diskuterar med och se istället till huvudfrågorna; krigen och imperialismen.

... är läst 1032 gånger!

  31 kommentarer for “Jan Myrdal i dåligt sällskap – eller ett nytt världsläge?

  1. Bo Persson skriver:

    Debatten på Clartébloggen har klart visat var skiljelinjen går. På ena sidan har vi de som vill ideologisera utrikespolitiken och på den andra har vi dem som är mot det.

    Anders Persson har t ex demonstrerat att man inte kan ideologisera utrikespolitiken utan att dra på sig ett olösligt logiskt problem. Vilket i sin tur förstås hänger ihop med att utrikespolitikens mellanstatliga värld begreppsligt sett är en helt annan värld än inrikespolitikens ideologiska. Och frågan om Bernadottedoktrinens vara eller inte vara är ju en utrikespolitisk fråga.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.