Varför ger curlingspelarna alltid stenen en skruv?

persson-curling

Curling i Ontario 1909 [Bild från Wikipedia]

Det svenska landslaget i curling är att gratulera till VM-titeln. Bra jobbat. Men vet spelarna vad de håller på med när de skjutsar iväg stenen och ger den en liten skruv?

Jag skrev ett brev till Svenska Curlingförbundet och frågade om saken, men fick aldrig något svar. Så jag har nu blivit tvungen att tänka själv. Kanske kan någon av bloggens alerta läsare upplysa mig om jag tänkt rätt?

Att curlingspelarna erhåller en liten rotation innebär, enligt ”impulsmomentlagen”, att stenen blir en aning ”immun” eller ”trög” emot yttre påverkan. En leksakssnurra är mycket mer stabil, gör alltså motstånd emot yttre påverkan, jämfört med om den bara ”står upp” – då den ju omedelbart faller omkull. Denna extra ”tröghet” bidrar till att hålla curlingstenen i sin ursprungliga bana.

Men vad i hela fridens namn skulle kunna störa curlingstenens rörelse? Isen är ju plan och nästan helt fri från friktion och de som borstar isen ser ju till att inte nudda stenen. Så vad skulle kunna påverka den?

Som jag diskuterat på annan plats här på bloggen är det inte alls självklart att det alls går att spela curling – på grund av jordens rotation. August Strindberg hade, om han blivit tillfrågad, hävdat att just det faktum att man kan spela curling visar att jorden inte snurrar och kanske till och med är platt.

Vad händer i Halifax?
VM-finalen i curling gick i Halifax, Kanada på 45 graders latitud. Där roterar jorden med 328 m/s på ett avstånd från jordaxeln på 4504 km. Det ger en centrifugalacceleration ut från jordens axel på 24 mm/sek² emot jordaxeln pekar den i 45° vinkel mot markplanet och söderut, bort från jordaxeln. Utefter horisontalplanet är centrifugalaccelerationen ”bara” 17 mm/sek². Curlingbanan är 40 meter lång och det tar 10 sekunder för stenen att tillryggalägga denna distans. Under den tiden borde centrifugalkraften på grund av jordens rotation avlänka stenen 85 centimeter sydvart.

Att det inte sker beror på att centrifugalkraften av jordens rotation redan gjort ett annat jobb, nämligen utvidgat jorden lite vid ekvatorn och lägre latituder, vilket i sin tur lett till att jorden blivit lite plattare vid polerna. Riktningen mot jordens medelpunkt, d v s riktningen av G dess dragningskraft (gravitation) är därför inte ”rakt ner” utan med en liten dragning åt norr.

persson-figur1

Denna dragning mot norr kompenserar exakt den motriktade, den mot söder pekande C, centrifugalkraften. Gjorde den inte det skulle jorden fortsätta att ändra sin form p g a rotation och centrifugalkraften.

Tyngdkraft versus dragningskraft
Om nu inte jordens dragningskraft pekar ”rakt neråt” i Halifax, varför upplever man då där att en lodlinje, en tyngd fäst i ett tunt snöre, pekar ”rakt neråt” eller vinkelrät emot horisontalplanet (den tunna linjen i figuren)? Jo, för tyngden är påverkad av T, jordens tyngdkraft, som är summan av dragningskraften och centrifugalkraften.

Det är alltså ingen risk att curlingstenar börjar sätta sig i rörelse på egen hand mot ekvatorn. Men bara så länge ingen ger dem någon knuff, bara så länge de står stilla alltså.

Om curlingstenarna kommer i rörelse påverkas inte gravitationen G men väl centrifugalkraften C, den ökar eller minskar eller ändrar dess riktning. Inte mycket, men tillräckligt för att tyngdkraften T inte längre ska peka rakt neråt, utan lite åt sidan.

Denna störning av centrifugalkraften kallas också Corioliskraften och för ett föremål, som en curlingsten, som rör sig med 4 m/s är den i Halifax 0.4 mm/sekund², mycket kanske, men under de 10 sekunder som stenen rör sig över isen, kommer den att avlänkas (åt höger) med 2 cm. Detta framstår som ganska mycket när man följer med vilken noggrannhet spelarna söker träffa andra stenar.

Tar spelarna hänsyn till Corioliskraften?
Jag vet inte. Men när de ger sin curlingsten en liten rotation innan de släpper den och gör den en aning ”immun” eller ”trög” emot ytterligare accelerationer bidrar detta till att dämpa coriolisavvikelsen åt höger och få curlingsstenen att hålla en rak kurs framåt. Men vet curlingspelarna om varför de skruvar stenen?

  8 kommentarer for “Varför ger curlingspelarna alltid stenen en skruv?

  1. Erik Johansson
    2015-04-07 kl. 15:54

    Som vän av ordning och reda har jag mycket svårt att förstå att bloggredaktören tagit in den här texten av Persson. Den strider otillbörligt mycket mot etablerade sanningar och kan därför orsaka samhällelig förvirring.

    Som framgår av en mycket upplysande debattartikel i UNT idag av den fd UD-, Sida-tjänstemannen och Moskvaambassadören Krister Eduards är detta ett osvikligt tecken på rysk desinformationsaktivitet. Den ryska propagandan är inriktad just på att ständigt sprida olika versioner och tolkningar av händelser och förhållanden med syftet att förvirra, skapa misstänksamhet för att på så sätt undergräva tilltron till att det över huvud taget finns några sanningar att hålla sig till. Om människor allt mindre litar till etablerade och bestående sanningar – så kallade fasta värden – till förmån för ett alltmer allomfattande relativiserande, kan människors motstånd mot ryska framstötar på olika plan urholkas och den västliga försvarsförmågan försvagas.

    Eftersom Anders Persson, som vi tidigare sett (kinesisk agent med särskild koppling till Zhou Enlai), inte tillräckligt starkt tagit avstånd från och/eller fördömt Putins Ryssland, har mina misstankar stärkts om att Persson är rysk agent. Då denna hans artikel säkerligen utgör ett led i en rysk desinformationskampanj överväger jag att anmäla honom till säkerhetspolisen – bara jag kunde hitta telefonnumret.

    Erik Johansson (pensionerad komminister)

  2. Anders Lokander
    2015-04-07 kl. 18:50

    Ett mycket bra exempel på att kunskap inte alltid bärs av språket. En erfaren curling- (eller fotbolls-, bandy-, snooker- schack-) spelare ser och känner hur nästa slag/spark/passning/stöt/drag ska utföras och vilken effekt det kommer att få om hen lyckas utföra det. I bollspel kallas det för bollkänsla. I fråga om hantverk kan man tala om materialkänsla. Det är inte fråga om någon motsättning mellan hjärnans och handens/kroppens kunskap. Denna kunskap bärs också av hjärnan, men den fungerar direkt i relation till kroppen utan förmedling via språket. En spännande fråga är om fysikaliska eller andra naturvetenskapliga analyser av vad som faktiskt händer kan bidra till ytterligare ökad skicklighet hos de utövare som genom lång praktisk erfarenhet har utvecklat sin “känsla” för spelet.

  3. Kjell Martinsson
    2015-04-08 kl. 15:31

    Jag vet inte om f d kommunister Erik Johansson berättat sagor utifrån bibeln, men mycket talar för det. Det ingår i själva tjänsteutövandet s a s. Och att “den judiske agenten” Jesus skulle ha varit en specifik person, vilket är gängse torgförda uppfattning vid Svenska kyrkans möten, är en oomkullrunkelig sanning. Och detta inte bara om man låter tonen i prästerskapets talade röster bekräfta sanningshalten i påståendena som presenteras. Utsagorna om Jesus är legio och staplas oftast på varandra i de s k evangelierna, vilka t o m ibland påstås vara “guds ord”.

    Men om vi ser vilken ståndpunkt den vetenskapliga forskningen intar i frågan om “Jesus” idag, blir sanningshalten i de bibliska utsagorna minst sagt tvivelaktiga. I SVT:s Kunskapskanalen har den vetgirige nyligen fått sig mängder med delvis historisk och delvis ny forskning till livs. Även om inte katolska kyrkan än i denna dag tillåter forskning på det material som man – genom århundrandena – samlat på sig och som finns i Vatikanstatens gömmor.

    Följer man Tullia Linders – professor emeritas i antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala Universitet – och de forskningsresultat hon presenterat i boken “Vem är vem i antikens Grekland och i romarriket” (Prisma 2003) så framträder just de bibliska utsagorna som just vad de är; sagor. Ett starkt bevis som brukar framhållas är att de olika evangelisternas angivande av olika hövitsmäns maktinnehav inte anger “Jesus” levnadstid korrekt. Det finns ingen synkronisering. Det mest sannolika perspektivet är att mytbildning kring flera mot romarriket oppositionella och rebelliska himlastormare och upprorsmän frodats och efterhand nedtecknats och bakats samman till en fiktiv person.

    Om man söker på personen “Jesus” i Linders bok hänvisas till Herodes den store, Pilatus (Historiska personer, del I, sid 148).

    Att som Anders Person brukar söka sanningen ur fakta är något som hedrar honom. Direkt komiskt blir det när Johansson försöker lansera att ett specifikt land skulle vara ansvarigt för vissa fysikaliska teorier. Lyft näsan från de bibliska sagorna innan det är för sent, Johansson! Annars triumferar Phineas T Barum åter med sitt stridsrop: Humbug segrar!

  4. Anders Persson
    2015-04-08 kl. 15:52

    Anders L!
    Som svar på din fråga i slutet, så är det just det jag tror. I tiotusentals år hade människan lärt sig att kasta spjut m m, en konst som sedan överfördes till artilleriet. Men nog blev artilleristerna träffsäkrare när de fick veta att kulorna (bortsett från luftmotståndet) följer paraboliska banor.

    Om de dessutom hade en viss känsla att de kastade eller sköt längst om de varken siktade i för hög eller låg vinkel, så bör ju deras självkänsla och skicklighet ha mått bra av att veta att kast som utgår i exakt 45 graders vinkel når längst.

  5. Anders Persson
    2015-04-08 kl. 18:21

    Krister Eduards, debattören i UNT är ju extra korkad när han skriver att den ryska propagandan är inriktad på att ständigt undergräva tilltron till att det över huvud taget finns sanningar att hålla sig till. ”Om människor allt mindre litar till bestående sanningar eller fasta värden till förmån för ett alltmer allomfattande relativiserande, kan de lättare manipuleras.”

    Vem stämmer detta in på om inte Albert Einstein, som inte bara påstod att verkligheten inte är vad den ser ut att vara, utan dessutom fräckt nog kallade detta ”relativitetsteori”. Detta var före Krister Eduards tid. Men en som då var på vakt var Adolf Hitler, som kompromisslöst stämplade Einsteins idéer som judisk-bolsjevistisk desinformation.

  6. Kenneth Lundgren
    2015-04-08 kl. 19:39

    Ja detta med fysiken vid curling verkar vara komplicerat och enligt länken nedan så curlar en sten mindre när man sopar framför den (och minskar friktionen) än om stenen rör sig på osopad is. Idéerna om hur detta ska förklaras är visst motstridiga, ett forskningslag i Uppsala har en teori och ett i Kanada en annan.

  7. Kalle Gustavsson
    2015-04-10 kl. 22:33

    Till Kjell Martinsson
    Tror du curlar men utan sten. Inlägget från Erik Johansson är ironiskt. Vilket du som lär bo i Göteborg borde ha förstått.

  8. Kjell Martinsson
    2015-04-11 kl. 10:29

    Till Kalle Gustavsson
    Men det är ju det jag skriver: Humbug segrar …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.