Varför intresserar jag mig för fallet Gui Minhai?

Varningsklockor

iB-juristen Ingemar Folke skriver i en kommentar 17 november till min första artikel om fallet Gui Minhai:

“Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen någon…”

“Fegt och skamligt”… Upprördheten uppfattar jag som ett uttryck för att se FiB/K:s paroll om yttrandefriheten isolerat. Men FiB/K är också antiimperialististisk och här finns även en sådan aspekt. Parollerna hör ihop och vi kan inte tillämpa den ena på ett sådant sätt att de andra skyms eller helt åsidosätts. Jag ser det som att vi främst försvarar vår egen yttrande- och tryckfrihet i vår egen kulturkrets, eller nation/stat om man så vill. Lagstiftningen har ju gränser som överensstämmer med staternas.

Jag är ingen djupt grävande faktajägare och tror inte att endast korrekta fakta är det som ger ett entydigt svar på Gui Minhai-frågan. Med en någorlunda fast förankring i 50 års politisk med tillhörande kulturell bildningserfarenhet lyssnar jag av tonerna i de dominerande panflöjter som genljuder i den rådande politiska vinden. Just nu blåser det minst styv kuling från väst i vårt land. Jag förvånas av att så få verkar märka det. Kalla det gärna en klimatförändring som också bör motverkas.

Varningsklockor
USA:s största konkurrent idag om världsherravälde är som bekant Kina. I bjärt kontrast till USA konkurrerar Kina med fredliga medel och i linje med folkrätten. Kina kan faktiskt i dagsläget betraktas som en motvikt mot USA:s aggressioner runt om i världen. Detta trots alla fel och brister som staten (världsdelen) Kina också kan förknippas med, men som måste få hanteras av Kinas folk.

Så när Amanda Lind deklamerar sina ödesmättade ord vid utdelningen av Tucholskypriset… “Priset ges till hans [Gui Minhais] outtröttlig arbete för det fria ordet och till stöd för hans frigivning och rätt att återuppta sin publicistiska verksamhet”, då ringer varningsklockorna för fullt – för den som vill höra.

Med tanke på de motsägelsefulla beskrivningar om Gui Minhai som jag uppsnappat vore det minst sagt angeläget att nyansera bilden och skruva ner retoriken rejält. Om Svenska PEN gjort ett dåligt val, så måste detta kunna diskuteras, inte minst med tanke på Tucholskys minne.

Det förefaller helt uppenbart att västvindarna har blåst hårt inom Svenska PEN i år. Därför tillåter jag mig att förhålla mig skeptisk och föra en diskussion. Den som tror att man helt kan bortse från dessa starka vindar är med förlov sagt naiv.

Varför inte Julian Assange?
Man undrar också vilka kandidater som kom med i Svenska PEN:s nomineringsprocess? Svenska Akademiens val av Peter Handke mötte stark kritik över hela världen för att pristagaren gjort självständiga politiska ställningstaganden emot den rådande politiska vindriktning. Det skapar på sikt trovärdighet enligt min mening, men diskrediterar Akademien enligt medvindsklustrets mening.

Tucholskypriset bör rimligen gå till en författare som verkat emot en i samtiden stor krigshetsare, i likhet med hur Tucholsky verkade. Alltså, inte emot en makt vilken som helst, som råkar ha ett annan politiskt system än vårt. Sådana finns det gott om. Detta särskilt med tanke på det nya kalla krig som nu kontinuerligt eskalerar. Julian Assange hade varit den självklare mottagaren, en som i sanning fått utstå den mest förfärliga behandling av USA och deras lydiga medhjälpare. Men av skäl som vi alla kan gissa blev det inte han.

Svenska regeringens agerande
Ännu en viktig aspekt är det faktum att svenska regeringen genom kulturminister Amanda Lind faktiskt engagerat sig och entydigt markerat emot Kina. I nuvarande världspolitiska läge vore det enligt min och andras mening klokare att inte blanda sig i storkonflikten mellan USA och Kina och hålla på neutraliteten.

Ännu ett märkligt förhållande – förefaller det mig – är att, om man verkligen vill få den svenske medborgaren Gui Minhai utlämnad från Kina borde man kanske undvika offentlig konfrontation. Så har man resonerat i andra tidigare fall, inte minst när Johan och Martin satt fängslade i Etiopien. Eller var det så att debaclet på Sheraton var ett tecken på att man då plötsligt hade bytt linje i fallet Gui Minhai. Och i så fall, varför gjorde man det, och i vems intresse? Viktiga frågor kvarstår.

  20 kommentarer for “Varför intresserar jag mig för fallet Gui Minhai?

  1. Dennis Zackrisson
    2019-11-21 kl. 18:27

    Knut L!
    Din senaste är en löjlig kommentar. Jag gör inga jämförelser mellan Nazityskland och Kina! Frågan rör makthavare som agerar efter statsintresse. Och även om Sveriges agerande under 2VK med sin “försiktiga” politik gentemot Tyskland utfördes i bästa svenska statsintresse fick yttrandefriheten då sitta emellan.

    Situationen med Kina är närmast den omvända. Det är således du själv som tar upp det här jämställandet, vilket snarare är en oförskämdhet mot Kina!

    För övrigt bör vårt agerande som medborgare präglas av oberoende gentemot det ena eller andra statsintresset, d v s ingen underordning vare sig det gäller amerikanskt, svenskt eller kinesiskt, vilket möjligen är en nyhet för en del folk i vår närhet!

  2. Dennis Zackrisson
    2019-11-21 kl. 18:33

    Bo Persson!
    Jag anar att vi är helt oense på den här punkten. Men jag har för mig att du framfört i någon annan diskussion att du slutat betala medlemsavgiften i FiB/K. Innan vi för resonemanget vidare måste du därför klargöra hur det är på den punkten. Annars har du principiellt rätt att det bör skapas klarhet i den här frågan. Den enda vägen till det är ju en föreningsomfattande diskussion i föreningen FiB/K.

  3. Knut Lindelöf
    2019-11-21 kl. 19:25

    Dennis Z!
    Ditt sista stycke om “imperativ yttrandefrihet…” kl 13:14 är för mig obegripligt. Och jag undrar, kan du inte se de stora principiella skillnaderna på fallet Gui Minhai idag och fallet Karl Gerhard under 2VK, eller fallet Curt Tucholtsky för den delen? Fortsättning lär följa.

  4. Dennis Zackrisson
    2019-11-21 kl. 20:52

    Knut L!
    Yttrandefrihetsparollen är imperativ i och med att den ställer vår uppgift att agera till försvar för denna (och även tryckfriheten naturligtvis). Antiimperialismen och frågan om folkets kultur anger mera vår principiella hållning. Någon uttryckte detta mycket pregnant som skillnaden mellan “kontaktsport” och “akademiskt seminarium”. Det är våra egna kamp- och försvarsinsatser för yttrandefriheten som fäller avgörandet!

    Givetvis ser jag dessa stora principiella skillnader och därför har jag heller inte gjort någon jämförelse mellan Kina och Nazityskland. Som du säkert förstår var det något helt annat jag exemplifierade.

    Det är naturligtvis också OK att ifrågasätta Gui Minhai som PEN-pristagare. Däremot inte att göra det med lögner, skvaller och diverse tillmälen. Det blir ju inte debatten bättre av, snarare förstör det möjligheten till ett intressant meningsutbyte.

  5. Roger Edberg
    2019-11-22 kl. 15:32

    Senast det begav sig, var det fredspristagaren Liu Xiabo. Kina upprördes av att Norge gav detta pris till en kinesisk medborgare som uttalade sitt stöd för USA:s krig i Korea, Vietnam, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Som grädde på moset ansåg Liu Xiabo att Kina var i behov av två hundra år av västerländsk kolonialisering.

    Svenska PEN har gett ett pris till Gui Minhai för sin förläggarverksamhet i Hong Kong. Kulturministern ger verksamheten sitt stöd i yttrandefrihetens namn. Jag tvekar inte en sekund över att den typen av förlag, med bokproduktion för den kinesiska marknaden, har kopplingar till västerländska säkerhetstjänster. Jag var ofta i Hong Kong under 1980-talet och blev snabbt medveten om dess roll som imperialistisk frontstat mot Folkrepubliken. Kina tycker inte om folk som bedriver sådan verksamhet och de plockade inte hem honom från Thailand för vad som helst.

    Om svenska PENs hyckleri, har ju Jan Myrdal förtjänstfullt skrivit i sin senaste bok.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.