Varför Julian Assange men inte Gui Minhai

Två eller tre tryckfrihetsmartyrer?

Ett tankeexperiment:
Våren 1939 rådde en mycket spänd situation mellan stormakterna Tyskland och Storbritannien. Tyskland hotade öppet sina mindre grannar. Tjeckoslovakien var redan slukat. Storbritannien stod tillsammans med allierade (Frankrike) emot Tysklands aggressiva expansionspolitik och försökte på alla vis undvika en militär konfrontation. I denna spända situation dömdes i Storbritannien en svensk medborgare (född i Storbritannien som ägnat sig åt produktion av skandalskriverier om den brittiska regeringen) för spioneri – för Tysklands räkning. Min fråga blir, hur skulle svenska folkrörelser reagerat? Skulle de betraktat den dömde svensken som tryckfrihetsmartyr och krävt hans ovillkorliga frigivning? Storbritannien var ju vid den tiden världens ledande imperialistmakt.

Inom Folket i Bild/Kulturfront förs för närvarande en infekterad diskussion om Gui Minhai bör betraktas som en tryckfrihetsmartyr, och om han ska uppmärksammas i föreningens arbete och i tidningen i samma utsträckning som till exempel Julian Assange.

Föreningen och tidningen har de senaste åren ägnat fallet Julian Assange mycket engagemang, framförallt på grund av att fallet så tydligt visar på att USA:s och dess lydiga allierade (Storbritannien och Sverige) gör i stort sett allt för att framställa honom som moraliskt klandervärd och därmed lättare få honom fälld och fängslad för spioneri. Att Assange har avslöjat av USA begångna krigsbrott i Irak är förstås avgörande. Han har offentliggjort vad USA håller på med i det fördolda, vilket måste förhindras i framtiden. Om han döms riskerar all journalistik om krig och förtryck vingklippas. Om detta är alla i föreningen överens.

För andra året i rad ligger en motion till årsstämman som kräver att fallet Gui Minhai bör likställas med fallet Assange, och att tidningen och föreningen ska enas om en gemensam syn även på fallet Gui Minhai, inte minst för att han är svensk medborgare. Motionärerna kan inte förstå hur fibbare med yttrandefriheten som en av sina grundpelare kan avstå från att uppröras över fallet Gui Minhai på samma sätt som fallet Julian Assange och kräva bådas villkorslösa frigivning.

Men, att kampanjen i Sverige för att frige Gui Minhai orkestreras från USA (i sin kamp mot Kina om världsherraväldet), och att FiB/K i den konflikten främst bör rikta sig mot USA (i kongruens med hur svenska folkrörelser gjorde mot Nazityskland på 30-talet) anser motionärerna helt irrelevant. Dessutom är alldeles för lite känt om vad som egentligen hänt Gui Minhai och vad han eventuellt gjort sig skyldig till. Och svenska medborgare som begår brott i utlandet ska enligt internationell lag dömas i det land där brottet begås. Kinas och Sveriges lagstiftning om medborgarskap skiljer sig, vilket gör fallet ännu mer oklart.

Det finns många politiska fångar runt om i världen som sitter fängslade för vad de skrivit. Julian Assange, Raif Badawi, Davit Isak, kanske Gui Minhai och många andra. Att FiB/K väljer ut och ägnar sig åt politiskt tydliga fall är rimligt, man kan knappast täcka in allt. Men varför man inte ägnar sig åt Raif Badawi kanske också borde diskuteras.

Eftersom FiB/K:s tre politiska paroller hänger samman bör världsläget vägas in i bedömningen av vilka bland världens alla politiska fångar och tryckfrihetsmartyrer man bör rikta sin uppmärksamhet mot. Fallet Gui Minhai bör – på samma sätt som i mitt inledande tankeexperiment från 1939 – därför komma i bakgrunden.

... är läst 908 gånger!

(Visited 652 times, 1 visits today)

  6 kommentarer for “Varför Julian Assange men inte Gui Minhai

  1. Jan Arvid Götesson skriver:

    Bättre än att kalla diskussionen “infekterad” är att lugnt och sakligt reda ut frågorna.

    I andra debatter på lindelof.nu har debattdeltagare instämt med mig att det är viktigt att vara noggrann och saklig på grundfaktanivån (nivå A). Man skall inte utgå från sin övertygelse på den högre världspolitiska nivån (nivå B) och sedan gå bakläges ner på nivå A och vara vårdslös med grundfakta.

    Det är bra för den fria åsiktsbildningen i Sverige att debattörer som Knut L på nivå B hävdar att den stora frågan nu är att Förenta staternas imperialism hotar att driva fram storkrig, och att Folkrepubliken Kina försöker undvika krig. Skilda bedömningar av världsläget behöver prövas offentligt, så att folket har beslutsunderlag för att driva fram en god politik. Tyvärr låter Knut L sin övergripande analys snedvrida hans faktadiskussion på nivå A.

    Vilket är onödigt! Knut L kunde hävda sin uppfattning på nivå B utan att förminska för Folkrepubliken Kina belastande sakförhållanden, bevisade eller sannolika, på den empiriskt undersökbara verklighetens nivå.

    Jag skall ta upp några av dessa punkter som har med fakta att göra. Knut L skriver: “Kinas och Sveriges lagstiftning om medborgarskap skiljer sig, vilket gör fallet ännu mer oklart.” Nej, där finns inga oklarheter om medborgarskapsfrågan. För det första är det en truism att olika territorialstaters lagar om medborgarskap skiljer sig åt, men skillnaden i lagstiftning är irrelevant eftersom Folkrepubliken Kina inte följer lagar och regler i detta fall. FR Kina har genom olaglig aggression överfört en person som enbart är medborgare i Sverige till påstått och ogiltigt medborgarskap i FR Kina. Jag har rett ut detta genom att gå till relevanta lagtexter, men Knut L vill varken vederlägga eller bekräfta vad jag skrivit tidigare. Stater har suveränitet dels över sitt territorium, dels sina medborgare. FR Kina kränker Sveriges suveränitet. Man måste skilja på två saker: att fängsla en svensk medborgare på felaktiga grunder och att olagligen ändra medborgarskapet. Det förstnämnda är övergrepp mot en person, det senare är ett angrepp på Sveriges suveränitet.

    En annan felaktighet på nivå A finns inbäddad i dessa meningar av Knut L: ”Dessutom är alldeles för lite känt om vad som egentligen hänt Gui Minhai och vad han eventuellt gjort sig skyldig till. Och svenska medborgare som begår brott i utlandet ska enligt internationell lag dömas i det land där brottet begås.”

    Det är möjligt att Gui Minhai har haft samröre med Förenta staterna, och med Förenta staternas bistånd utfört olagliga handlingar mot FR Kina. Det är möjligt på samma sätt som det är möjligt att Knut L:s skrivande styrs av FR Kinas agenter i Sverige.

    Vi har inga fakta som stödjer att Gui Minhai gjort sig skyldig till brott i Kina, utom det svårartade vållande till annans död som är förefaller vara klarlagt och bestraffat. Påståendena från FR Kina i samband med fängelsedomen mot Gui Minhai är inte faktaunderlag. För det första saknas offentliggjorda domskäl, för det andra finns en skillnad mellan å ena sidan FR Kina och å andra sidan länder som Sverige och Förenta staterna: i FR Kina kan en dom vara helt gripen ur luften. Vi är överens om att ledande skikt i västländer kan begå stora brott, och vränga sina länders lagar så att orätt sker. Vi har haft IB-rättegång i Sverige och vi har Manning och Assange förföljda av Förenta staterna. Skillnaden är att i väst fordras en fysisk hönsfjäder för att orättens höna skall kunna skapas. Guillou, Bratt och Assange letade verkligen fram hemlig information. I FR Kina kan en anklagelse vara helt fabricerad. Av detta följer att den information vi har om att Gui Minhai begått brott mot staten är matematiskt exakt lika med noll. Att han fängslats i FR Kina är ingen indikation på brott.

    Om vi nu lämnar faktanivån och talar politik finns saker att säga om den antiimperialism som formuleras av Knut och andra kamrater. Tydligen är det enligt dem fel att söka motverka FR Kinas gryende imperialism eftersom Förenta staternas imperium fortfarande är mäktigare. I denna tidning har jag bara fått oförstående reaktioner på tanken att Sverige och andra stater behöver förbereda sig inför en möjlig kinesisk dominans. Jag vill ha förklarat för mig varför FiB/K inte skulle kunna, på ett korrekt och självständigt sätt, arbeta mot flera stormakters brott samtidigt?

    Några kortfattade reflektioner:

    ”Skandalskrivare” är inte en relevant synpunkt. Stats- och regeringschefer ges – med rätta – i stor sett inget skydd mot förtal. Smutskastning underifrån kan vara befogat.

    Knut L upprepar alltid att ”världsläget bör vägas in i bedömningen”. Att obefogat skriva upp sannolikheten för Gui Minhais skurkaktighet är fel sätt väga in världsläget.

    KL: ”Det finns många politiska fångar runt om i världen som sitter fängslade för vad de skrivit. Julian Assange, Raif Badawi, Davit Isak, kanske [kursiverat] Gui Minhai och många andra.” Vi vet att 1) att FR Kina slår ned på opposition och styrs av mäktiga hårda män, vilket är sant även om man tillerkänner FR Kina en positiv roll i världspolitiken 2) att Gui Minhai varit inblandad i publicering av skrifter som hånar höga herrar, och vi vet inget annat han gjort som skulle göra honom misshaglig i FR Kinas ledares ögon. Vad är skälen för KL:s tvivlande “kanske”?

    KL: ”Kampanjen i Sverige för att frige Gui Minhai orkestreras från USA” Genom vilka mekanismer orkestreras kampanjen? Kan det inte vara så att en stor del av stödet kommer från svenska patrioter och yttrandefrihetsvänner som agerar självständigt och överlagt?

    KL: ”Att FiB/K väljer ut och ägnar sig åt politiskt tydliga fall är rimligt, man kan knappast täcka in allt.” Nej, men att en svensk organisation försvarar Sverige mot en stormakt är rimligt.

  2. Gösta Lilja skriver:

    Född och uppvuxen i konungariket Sverige upplever jag att jag har medansvar för Sveriges rättsövergrepp mot Julian Assange. Ett uttryck för vad som förr kallades folksjäl kanske? Visst kan man kritisera Kina för brister i tillämpningen av den dömande och verkställande makten, men långt viktigare är att kritisera uppenbar politisering och rättsröta i tillämpningen av gällande svensk lagstiftning. Alexei Navalny och Gui Minhai kan stå som symboler för ett långt större problem.
    Maktens och medias beskrivning av Ryssland och Kina här i väst börjar anta rent löjliga proportioner.

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Svar till Jan Arvid G:
    “Kinas och Sveriges lagstiftning om medborgarskap skiljer sig, vilket gör fallet ännu mer oklart” skrev jag. Kanske borde jag skrivit “komplicerar frågan”. Jag har inte påstått något om gripandet av Gui Minhai i Thailand eller om hur han av FR Kina satts under kinesiskt medborgarskap. I det tror jag Jan Arvid G:s resonemang är sakligt och korrekt (nivå A).

    Att en dom i FR Kina kan “vara helt gripen ur luften” medan det “i väst fordras en fysisk hönsfjäder för att orättens höna skall kunna skapas” (IB-avslöjarna och Assange offentliggjorde trots allt hemliga uppgifter) är ett i mina ögon ganska skruvat påstående. Rättsövergrepp som rättsövergrepp tänker jag. Med detta försvarar jag inte det kinesiska rättssystemet.

    Påståendet att jag obefogat skulle “skriva upp sannolikheten för Gui Minhais skurkaktighet” är en överdrift. Jag påstår endast att vi vet för lite om fallet. Därför också mitt lilla “kanske” om Gui Minhai.

    Jan Arvid G tycks mena att det inte är tillräckligt belagt (nivå A) att det existerar en sådan kampanj orkestrerad från USA i fallet Gui Minhai. Jag har tyvärr inte lyckats frambringa konkreta bevis för att USA bakom kulisserna påverkat UD, regeringen och svenska medier att agera för att göra stor sak av fallet. Men kära läsare, nog vet vi att sådana påtryckningar förekommer. Brevet från Jim Matthis som fick Margot Wallström att avgå handlade visserligen om FN:s kärnvapenförbud, men kan väl ändå tjäna som ett indicium för att påtryckningar förekommer? Eller är det så att de som – liksom jag – känner detta vinddrag från väster ska kläs i den nu så populära foliehatten “konspirationsteoretiker”?

    Min uppfattning till trots kan det mycket väl vara så att “en stor del av stödet (för Gui Minhai) kommer från svenska patrioter och yttrandefrihetsvänner”. Men om dessa agerar “självständigt och överlagt” är vad vi just nu diskuterar.

    Det jag nu skriver är inget förbehållsfritt stöd för kinesisk politik inåt eller ut mot världen. Visst finns anledning att med kritiskt öga även granska FR Kina. Men allt måste sättas i sitt sammanhang.

  4. Bertil Carlman skriver:

    Fortsatt diskuterar ett antal personer utifrån det västliga perspektivet. ”Vi vet bäst” lyser igenom. För att nu ta den senaste kommentaren som kom från blogginnehavaren själv. ”Rättsövergrepp som rättsövergrepp tänker jag. Med detta försvarar jag inte det kinesiska rättssystemet.” Inför vem har en svensk medborgare till uppgift att försvara det kinesiska rättssystemet? På andra håll kritiserar blogginnehavaren sådant tänkande med emfas.

    I en kommentar till 25-årsavtalet mellan Kina och Iran läste jag något intressant på en av de bloggar jag brukar besöka (har glömt vilken). Det stod ungefär ”Där står nu ledaren för ett av de mest religiöst styrda länderna i världen och skakar hand med ledaren för det ateistiska Kina. Wow!”

  5. Benkt Lundgren skriver:

    Nu ska jag gå in på ett stickspår i Assange-debatten. Gösta Lilja (och många andra) hävdar att Assange utsatts för rättsövergrepp i Sverige. Har han det? Ja, om man ägnar sig åt konspirationsteorier och tror att Anna Ardin, som anmälde honom för sexuellt ofredande, är en betald CIA-agent för att få honom utlämnad till USA, så är det så. Själv tror jag sällan på konspirationsteorier och gör det inte i detta fall heller. Lika väl som Assange är en hedervärd journalist och visselblåsare, så kan han vara en skitstövel i sin attityd mot kvinnor. Jag tror Anna Ardin talade sanning, och det var avslöjande att Assange först sa att han inte ens visste vilka de två kvinnorna Anna och Sofia var. Klart han visste! Och jag tror faktiskt att om han varit en rakryggad karl och inställt sig för förhör i Sverige omedelbart, så hade historien snart ebbat ut. Jag tror definitivt inte att han hade utlämnats till USA (samtidigt som jag naturligtvis förstår hans rädsla för att bli det).

  6. Dennis Nilsson skriver:

    Skillnaden mellan USA (Julian Assange) och Kina (Gui Minhai), är att Kina aldrig har utgett sig för att att vara demokratins och yttrandefrihetens bastion, utan är en diktatur, jämfört med USA, vars konstitution baseras på demokrati och yttrandefrihet, som USA säger sig leva utifrån.

    Därför är det angelägnare att förkämpar för demokrati och yttrandefrihet, som Julian Assange, uppmärksammas för sitt arbete, där det visar sig att USA i praktiken inte är en bastion för demokrati och yttrandefrihet, utan i smyg tillämpar samma diktatur-metoder, som Kina gör.

    Då är inte USA ett dugg bättre än diktaturen Kina, som amerikanska MSM-medier nu ständigt häcklar, för att Kina just är en diktatur.

    Det är bra för oss medborgare att känna till detta. Så vi kan utforma våra liv efter dessa faktiska förutsättningar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.