EN AV DE intressanta företeelserna under 2021 var hur några länder i Östeuropa villigt vände sej mot Kina och använde antikommunism för egna politiska vinningar. Litauen är ett bra exempel. Konflikten med Vilnius blev mycket tydlig i samband med att Litauen plötsligt lämnade den kinesiska handelsorganisationen ”17+1” och det påföljande öppnandet av ett kontor för Taiwanesiska intressen – en händelse som Gitanas Nauseda, landets president, sagt sej känna tvekan inför. Peking gav igen genom att nedgradera rektionerna och införde handelssanktioner mot den baltiska staten.
Men den som tror att dörren till Peking nu är stängd för de angränsande länderna behöver förmodligen tänka om trots det geopolitiska gnisslet. Så sent som i onsdags kom ett helt överraskande besked från den polske presidenten Andrzej Duda om att han skulle resa till Kina för att delta i vinterolympiaden, något som därmed släckt hoppet om en total bojkott från EU:s sida, samtidigt som Polen deklarerat för media att ”Det är inte längre i Polens intresse att fortsätta kritisera Kina endast för att behaga amerikanarna.”
Dessutom gjordes ett uttalande från Kinas utrikesminister Wang Yi under en videokonferens med sin kollega i Estland, där Wang Yi lovade att stärka ländernas ekonomiska förbindelserna. Peking lär tycka att båda händelserna kan anses som ett slag i ansiktet på Litauen, vilket har krävt att hela EU ska uppvisa solidaritet med landet.
Oavsett det, kom Dudas beslut som en chock för några. På den tiden Trumps administration regerade i USA blev Trumps önskemål om sanktioner mot Kina genomförda av bland annat Polen som var ett av de första länderna att stänga ute Huawei och lät till och med åtala företagets anställda för misstänkt spioneri.
Polen har länge varit ett av de mest proamerikanska länderna i Europa, på samma sätt som Litauen, särskilt när det rört de senaste konflikterna med Ryssland och Belarus. Men det geopolitiska sammanhanget har ändrats under senare år. Först och främst har Polen hamnat i konfrontation med EU i en rad olika frågor som domstolsväsendet, media, migrationen, sexuella minoriteter och aborter. De här konfrontationerna vilka för landets del, resulterat i bestraffningar och rättsfall, vilket har ökat EU-motståndet. Polen kan utan tvekan benämnas både mycket konservativt och populistiskt vilket, i teorin, borde medföra en antikinesisk politik, något motsvarande vad som pågår i en del engelsktalande länder. Istället har konflikten med EU och Warszawas alienation inom unionen lett till att Duda vänt sej till Peking, för extern support och ökat inflytande. Med andra ord, en partner som respekterar landets självständighet men inte attackerar det under åkallan av mänskliga rättigheter.
Samma mönster kan ses i Ungern med premiärminister Viktor Orbán, också han pro-Kina om ändå inte alls i samma grad. Polen och Ungern har dessutom utan tvekan varit de främsta fridstörarna inom EU. Det förklarar ändå inte helt varför Duda plötsligt växlat från en anti-kinesisk kurs till att börja uppvakta Peking på nytt. Visst har förändringen skett under påverkan av politiska förändringarna i Washington och inte bara i Bryssel. När Trumpadministrationen regerade försökte den inte ens dölja föraktet för EU genom att försöka upprätta bilaterala avtal med Polen, vilket som visade sej resultera i 1000-tals amerikanska soldater förlagda i Polen, utan att bry sig om vad resten av unionen tänkte. Förutom detta, var man beredd att ha överseende med landets starkt konservativa politik. Och varför skulle republikanerna motarbeta en ultrakonservativ socialpolitik?
Bidenadministrationen däremot, som mer betonar mänskliga rättigheter, frihet och multilateralism, ser Polens regering som mindre aptitligt för samarbete av en rad skäl. Och den ”speciella” relationen från Trumpåren har bleknat. Det har lämnat ett geopolitisk vaccum som Warszawa nu börjar fylla genom att luta sej mot Peking.
Strax efter att Trump lämnat presidentskapet, ringde president Duda upp Kinas Xi Jinping. Senare under 2021 besökte Polens utrikesminister Kina efter invitation. Nu har Duda blivit den förste EU-ledaren som öppet säger att han ska delta i vinterolympiaden med avsiktlig hänvisning Washingtons uppmaning om en solidarisk bojkott av vinterOS.
I förlängningen visar detta hur Litauen exponerat en splittring inom EU, vilket med stigande tydlighet framkommer när dess närmaste granne inte visar nån sympati för självmålet i förhållandet till Kina.
Från Pekings synvinkel är stödet från Duda en diplomatisk seger. Det blir till en käpp i hjulet för USA:s försök att få Europa att vända sej bort från Kina, och påminner oss om att det saknas en enad front, dessutom generar det Vilnius – men mer specifikt visar det att det fortfarande finns liv i Pekings relationer med EU:s centrala och östliga delar.
Regionen kan ha några av Kinas största belackare i Europa men den har även några av dess största supportrar.
Det är även värt att notera att Kinas BNP per capita steg över 12.500 dollar i slutet av 2021 och närmar sej därmed Världsbankens mått för länder på nivån ”hög inkomst”, landet har börjat komma ikapp och
till och med gå förbi några av Europas fattigare stater. Polens BNP per capita till exempel var bara 15.656 dollar i slutet av 2020. Kina är redan över några av staterna på Balkan och särskilt de som är utanför EU. Det visar tydligt hur långt landet kommit och frågan måste ställas varför det är i andra länders intresse att fortsätta konfrontationen med Peking – på USA:s uppdrag.
Det kan givetvis finnas enskilda intressen, likt Litauens. Men ändå, trots den historiskt nedärvda antikommunismen vilken fortfarande lever, är det osannolikt att ett totalt Kallt Krig uppstår då den Kinesiska ekonomiska dragningskraften nu är så stor. Vidare kan den möjliga ideologiska konflikten med Kina paradoxalt nog vara till viss nytta för högerlutande stater, som inte vill anpassa sej till de liberala värden som annars förespråkas i Väst.
Med tanke på allt detta är det oklokt att räkna ut Kina i den här regionen.
Tom Fowdy
Att se lilla Litauens strävan att behaga USA när man inte kan (låtsas inte kunna) skilja på en Kinesisk provins och landet Kina och inte förstå att man låter sig utnyttjas som bräckjärn för USA:s försök att bryta sönder Kinas och EU:s handelsavtal som slöts veckorna före Bidens tillträde. För att sedan ropa efter bidrag och stöd från EU. Är bara tragiskt/komiskt (välj själv).
Litauen borde ha sett/lärt sig av Australiens situation när de anslöt till USA konfrontationen mot Kina och anklagade Kina för folkmord (utan bevis), Covid 19 kom från kinesiska labb mm. Dessa fientliga anklagelser gjorde att man tappade stora delar av sin handel med kol, malm, kött, skaldjur, sågat virke och vin bara för att sedan då se det handelshålet fyllas av att USA ökade sin handel av just dessa varor. Brutal lärdom av vad som menas med ”Amerika first”-politiken.
Ser ut som om många USA-vänner har missuppfattat JFK berömda ord: “Ask not what your country can do for you – ask what you can do for your country.” Till: “Ask not what Amerika can do for you – ask what you can do for Amerika.”
Man kan bara önska att vi i Europa själva kan sluta stödja ”America first” och börja med ”EU First”. Tror ej det Tyska & Franska monopolkapitalet VW, BMW, Siemens mm vill se sin handel med Kina gå i sank.