VÄSTERLÄNDSKA REPORTRAR OCH medier är så till den grad impregnerade av föreställningen om den ryska ondskan att de helt enkelt tappat omdömet, alltså allt vad kritiskt tänkande och ifrågasättande heter. Det som är själva fundamentet i deras yrkesetik. Det gäller nu händelserna i den lilla staden Butja norr om Kiev som varit kontrollerad av ryska trupper, men som de lämnade den 30 mars. Västvärldens ledare och medier protesterar mot ryssarnas krigsbrott, ja en del kallar det inträffade för folkmord. Detta sker utan att någon utanför den lilla staden Butja egentligen vet vad som verkligen hänt där mellan den 30 mars och den 3 april.
Man kan om man anstränger sig en litet aning finna märkliga omständigheter och komplicerande detaljer. Här några som jag snappat upp efter att tagit del av båda sidors versioner i detta drama:
Den 30 mars efter att de ryska soldaterna lämnat Butja, rapporterade stadens borgmästare Anatoliy Fedoruk i en, såvitt jag kan förstå, en officiell ukrainsk nyhetskanal, ”Ukrainform”, att staden hade befriats från ryska styrkor. Han såg glad och nöjd ut och nämnde inget om ryska övergrepp eller döda kroppar på gatorna.
Den 1 april anlände de ukrainska trupperna, varav Azovbataljonen utgjorde en del.
Den 3 april släpptes filmerna som visade döda människor på gatorna i Butja.
Den 4 april rapporterade Bengt Norborg i SVT-Rapport att en uppskattad borgmästare i en by utanför Butja kidnappats av ryssarna, mördats och dumpats tillsammans med sin man i en massgrav. Vi fick se bilder på en halvt uppgrävd lång grop där armar och händer stack upp ur sanden.
Norborg ingick i ett internationellt pressuppbåd som lotsades runt av dem som nu kontrollerade Butja, alltså ukrainska försvarsstyrkor. Och som av en ren händelse dök president Zelensky upp i skottsäker väst och fick tillfälle att inför världspressen ge sin version av vad som förevarit. Att inte dra öronen åt sig i detta läge måste ses som minst sagt oprofessionellt.
Minns ni förresten debatten med den svenska gruppen intellektuella, med Jan Myrdal i spetsen, som reste runt i Pol Pots Kampuchea 1978? Där var det tvärt om. De anklagades för allt de då inte såg. Mediernas dom var den gången mycket hård. I detta fall sväljer västerländska reportrar helt okritiskt allt de uppmanas att se. Att det möjligen skulle kunna vara en omvänd Potempkinkuliss finns inte på deras karta. Officiella ryska förnekanden återges med en ton och med kommentarer som om de endast vore ytterligare bevis för att det som rapporteras är sant. ”Man kan inte lita på något som ryssarna säger.”
Några ytterligare frågor, som dyker upp och som borde intressera professionella reportrar, är följande:
Varför ligger kropparna kvar dag ut och dag in utan att tas om hand? De påstås ha legat där i flera veckor. Varför vidtas inga forensiska och andra kriminaltekniska undersökningar? Dödsorsak? Dödstidpunkt? Har kropparna flyttats? Motiv för dödandet? Offrens identitet (rysktalande, ukrainsktalande)?
När det gäller eventuella motivbilder kan man fråga: Vem kan tjäna på dessa grymheter och att bilder och filmer sprids över världen, ryssar eller ukrainare? Jag har mycket svårt att finna något annat svar än att det är Zelenskysidan. Det enda som medierna framför som förklaring på ryssars odisciplinerade framfart, dåliga ledning, hämdlystnad och allmänna blodtörst. Alltså russofobi.
Aftonbladets ”krigsrapport” den 4 april är ett bra exempel på hur man å ena sidan säger att man inte vet tillräckligt, men ändå drar slutsatser att Ryssland ligger bakom allt.
Ännu en fundering om vad förklaringen till avrättning av civila människor i massor på det här viset kan vara följande: När de ukrainska försvarsstyrkorna (med hårdföra Azovsoldater i ledningen) den 1 april rullade in och tog över staden*, började omedelbart uppgörelsen med alla som samarbetat med ryssarna – kollaboratörerna. Så brukar det nämligen gå till i krig. Det är väl känt att de organiserade ukrainska fascisterna främst drivs av ett glödande rysshat. Så, de som har samarbetat med ryssar ses som förrädare och avrättas omedelbart.
Det finns uppgifter i en artikel i Cosortium News om att New York Times var i Butja den 2 april, men rapporterade inget om någon massaker i staden. De träffade på Azovkrigare, som också finns på bild i tidningen.
Ännu en anmärkningsvärd notering från artikeln i CN är att The US and EU-funded Gorshenin Institute online [Ukrainian language] webbsida Left Bank meddelade den 2 april:
”Special forces have begun a clearing operation in the city of Bucha in the Kyiv region, which has been liberated by the Armed Forces of Ukraine. The city is being cleared from saboteurs and accomplices of Russian forces.”
Var det denna upprensningsoperation som utvecklades till en massaker?
Idag rapporterar alla stora medier om att New York Times tagit fram ”satellitbilder” som ”bevisar” att kropparna legat på gatorna långt innan ryssarna lämnade. Kolla in dagens krigsrapport i Aftonbladet. Finns anledning till tvivel? Vad säger att dessa bilder inte är tagna med en drönare? Är detta trovärdigt? Hur vet man att bilderna inte är tagna efter den 2 april? Kan detta vara fejk? Ingen frågar dessa självklarheter.
Det enda jag önskar i dagsläget är att en oberoende utredning kommer till stånd och att journalister och normalt tänkande människor ska tillämpa normalt kritiskt tänkande. Vi vet ju alla att det första offret i krig är sanningen.
* Det finns en lång YouTube-film på själva övertagandet – inga lik ses då på gatorna då.
Vinjettbild: Borgmästaren i Butja Anatoliy Fedoruk
Sverige och Nato:
Jag fattar grejen. Det där i Ukraina verkar ju kul! Vi vill också vara med! Men USA är ju på dekis så vi måste snabba på om vi ska hinna vara med på nedgången.
Världens befolkning närmar sig åtta miljarder och tio om något decennium. Förenta staternas är drygt 330 miljoner och ökar med ett par promille per år. 330/8000=0,0413, d v s 4 procent och minskande (räknar vi med vasallerna i Europa blir mdet dubbelt så många).
Petrodollarn börjar få det kämpigt och så småningom måste amrisarna producera värden på samma villkor som de övriga 96 pocenten, Helge.
Tysklands och övriga Europas folk möter en dyster ekonomisk framtid om det ekonomiska utnötningskriget fortsätter.
Men som sagt, jag fattar grejen. Ska det göras ska det göras ordentligt.
Tack för en bra artikel, Knut L!
Krig är alltid förfärligt, men den som orsakar det, är den förfärlige. Vi skall dock tvingas åse detta, månader framåt, och kanske överraskas av dess ursprung.
För att sedan åter föras in i en ny covid-fålla!
Glöm inte detta!
Att säga att satellitbilder är lätta att manipulera är ingen ”konspirationsteori”, Jan Arvid Götesson, utan klara och enkla fakta.
Ifrågasättandet av de förmodade avrättningarna i Butja bygger vad jag förstår på tre argument:
De har inte ägt rum och är, enligt Lavrov, fake news, iscensatt med statister.
De har ägt rum men är utförda av ukrainska Azovstyrkor.
Det är möjligt att manipulera satellitfoton.
De tre teserna är möjliga att verifiera fast Lavrovs förnekande lämnar jag därhän. Det är en förolämpning inte bara av offren men av alla hjälpligt tänkande utanför Kremls trängre cirklar.
Sannolikheten för att verkliga eller förmodade kollaboratörer har avrättats är stor. Så brukar ske, så varför inte här? Den på sin tid påstådda ”Hué-massakern” ägde ju rum även om vi var många som förnekade det den gången. Och – vilket inte borde behöva påpekas – det förminskade ju på intet vis USA krigsförbryterska ansvar. Fler danskar avrättades efter befrielsen än under hela besättelsen, oräknat de frivilliga på Östfronten, för att ta ett annat exempel.
Att satellitfoton kan manipuleras är en självklarhet, men frågan är ju inte om de kan, men om de som Jan Arvid Götesson skriver har i det här fallet.
Om medierna skall granskas, vilket de skall, så måste fakta och argument vara skarpare än de fakta och argument som kritiseras. Det finns en risk att den livsnödvändiga granskningen havererar om ribban inte sätts högre än här.
Staffan D!
Klart medierna ska granskas, och med ordentliga genomgångar och med mer resurser bakom än vad vi har här (en ringa rad frivilliga skribenter). Men mycket få ägnar sig åt detta, medierna springer i flock, rör sig som ett sillstim. Ribban här sätts så högt som är möjligt under nuvarande omständigheter, men visst borde fler ägna sig åt detta.
Några av kommentatorerna här verkar inte riktigt ha förstått vad det innebär att det är krig. Speciellt i krig kan grovt felaktig information spridas med avsikt (vilket naturligtvis gäller båda sidor). Hög tid att fler svenskar vaknar upp ur sin naivitet. Våra ”egna” massmedier har lurat oss förr, till exempel vad gäller Libyenkriget.
Tänk också på den historik som finns. Inte bara ryssarna har en historik av illdåd (i t ex Tjetjenien). Att vissa ukrainare kan vara beredda att döda civila ukrainare finns flera exempel på, t ex från fackföreningshuset i Odessa 2014. Tänk också på hur dåd mot civila uppenbarligen iscensattes systematiskt av västsidan i det förra kalla kriget, för att påverka hur befolkningen tänkte. Högerextremister utnyttjades för detta, men man fick det att se ut som något annat. Riktiga utredningar förhindrades ofta. Jag rekommenderar att se dokumentären ”NATO’s Secret Armies”.
Två kommentarer: jag vill tillägga om Butja att jag sett/hört från olika källor att flera av de döda kropparna hade vita armbindlar. (Det syns på videorna). De med vita armbindlar är lokalbefolkning som samarbetade med Ryssarna under deras närvaro i regionen. Att dessa efter att ryssarna dragit sig tillbaka blivit offer för en utrensningskampamj från Ukrainas regering förefaller inte orimligt.
Angående förfalskningar så borde det vara lättare att ändra ett datum på en satellitbild än att feljka hundratals intervjuer med namngivna Ukrainare från 2014 och framåt, i videos som är bullriga, smutsiga med oredigerade långa samtal.
Dessutom finns det tre olika fristående journalister som rapporterar på detta sätt om det som Ryssland har kallat folkmord. Amerikanen Patrik Lancaster, en fransk journalist och en kanadensisk. Var och en av dem vidarebefordrar hundratals individuella berättelse från namngiven befolkning i Ukraina.
Angående berättelsen om att ryssarna klädde av civilbefolkning och sen avrättade vissa så har jag hört/läst att Azov gömde sig bland civilbefolkningen. Azov har dock ofta nazistiska tatueringar. Så tyvärr kan det vara sanning i den historien, d v s det kan stämma att ryssar klädde av civila för att hitta Azov och avrättade dem med nazistiska tatueringar (då de vet att dessa tillhör Azov).
Jag skriver ”tyvärr” för jag tycker det borde finnas bättre sätt att hantera problemet med grova våldsverkande nazister som plågar civilbefolkningen än att avrätta dem. Det handlar främst om att väcka opinion, för att få Ukrainas regering att ta itu med dessa grupper, men det är något Ryssland inte varit så bra på. Det finns en fördom kvar sen kalla kriget, att vi inte kan lita på dem och att de därför inte skulle tala sanning. Och det kanske är en anledning till att de inte blivit lyssnade på.
Sen är det ju inte så många etablerade medier som velat rapportera om det som tycks hända men det är väl för att de inte hittills skulle ha vunnit något på det. När opinionen väl vänder p g a att sanningen allt mer kommer fram, så kommer det att se annorlunda ut gissar jag.
Angående övriga vittnesmål så får man bedöma varje fall separat, men jag tycker det har framkommit i kriget att nuvarande regimen i Ukraina inte tvekar att sända fram ”vittnen” som framför direkta lögner.
Hur man skiljer dessa från verkliga vittnesmål är komplicerat. Men rent generellt brukar lögner ofta avslöjas och vara komplicerade att vidmakthålla, de kräver ofta nya lögner och ad hoc förklaringar o s v.
Kanske det borde vara blodpölar vid liken i Butja?
Specialförbandsregementet SAFARI inleder clearingoperation i Bucha från sabotörer och medbrottslingar från Ryssland LB 2 april 2022 … här talas inte om döda som ligger på gatorna… Hur dödades de döda? Hade de döda vita band? Hade de döda blött mycket? När dödades de döda? Vilka tjänade på att visa upp de döda och peka ut en förövare?
Sven-Eric Holmström och Knut Lindelöf har invänt mot att jag använt ordet ”konspirationsteori” om påståendet att satellitbildsindustrin och stora Mainstream Media-företag tillsammans tillverkar falska satellitbilder som visar bland annat hur mörka objekt (senare identifierade som lik) syns på satellitbilder tagna i mars.
Då använder jag i stället en beskrivning som inte kan tolkas som nedsättande: ”utsaga med mycket låg sannolikhet”. Sannolikhet tio upphöjt till minus tio, skulle jag säga om jag bleve ombedd att sätta en siffra på sannolikheten.
Här vill jag göra skillnad på två saker. Å ena sidan är det bra för debatten att någon i Sverige ifrågasätter rådande konsensus om orsakerna till kriget, och ifrågasätter användningen i västmedia av säkra och osäkra detaljuppgifter, som uppgifterna om Butja. Men å andra sidan blir diskussionen mindre användbar för läsarna när deltagare gör utsagor som är mycket osannolika.
Jan Arvid G!
Din sannolikhetsbedömning av satellitbildernas äkthet tror jag är mycket överdriven. Det är mycket enkelt att förfalska sådana bilder och kalla dem ”satellitbilder från ett samarbete med XXX Space Co Ltd och US Media Co Ltd”. Jag är nämligen mycket misstänksam numera – på goda grunder (tycker jag). Men jag antar att vi gör olika bedömningar här.
Knut L!
Att tänka efter innan man skriver är en viktig del av att vårda sig om åsiktbildningsfriheten. Åsiktsbildningen behöver icke blott vara fri; den behöver fungera väl också.
Det är ytterst osannolikt att ett stort antal personer i satellitbildsindustrin och stora medieföretag tillsammans skulle vilja och kunna förfalska bilder. Det är ytterst osannolikt att stora medieföretag skulle ge sig in på förfalskning UTAN satellitbildsindustrins medverkan (oförfalskade bilder skulle ju i sådant fall finnas i bilddatabaserna). Det är ännu mer osannolikt att sådana konspirationer inte skulle avslöjas.
Du och Sven-Eric Holmström anför det riktiga men irrelevanta faktumet att någon skulle kunna förfalska en satellitbild och publicera den. Det har inte med saken att göra. Att jag skulle kunna göra det är irrelevant för sannolikheten att stora medieföretag skulle göra, med eller utan satellitbildsindustrins medverkan.
Jag grundar inte min bedömning på att tro någon om gott, utan bara på de påstådda konspirationernas ogenomförbarhet. När Västvärldens privata och statliga aktörer vill vinkla bilden av kriget finns ju många sätt att göra det.
Dina huvudlinjer är att Västvärlden har störst skuld till kriget, och att det inte är klarlagt hur många och vilka slags brott som Rysslands styrkor begått, och att Västvärlden och aktörere i Ukrain driver propaganda genom informationsurval, informationsövermättnad och kanske informationsförfalskning. Du skriver: ”Jag är nämligen mycket misstänksam numera – på goda grunder (tycker jag).” Bra! Fortsätt med det! Men detta med satellitsbildsförfalskning är feltänkt. Varför begränsar du dig inte till att skriva om sådant som faktiskt kan hända, med en sannolikhet på procent, snarare är miljarddelar av procent? Som att ett antal personer som dött kan ha dödats på annat sätt än genom krigsbrott av Rysslands styrkor?
Knut L!
MIn uppfattning är att diskussionen om satellitbildsförfalskningar redan är överspelad. Jag håller i princip med Jan Arvid G, men kan för lite om detta för att våga uttala mig med säkerhet.
Men det kommer ögonvittnesskildringar. Butja ligger inte långt från den förort till Kiev där min fru har sina släktingar och vänner. En av hennes vänner, som lyckades fly och passerade vår lägenhet innan hon fortsatte norrut till Migrationsverkets boende, hade en nära vän som bodde i Butja. Ryssarna bakband henne och sköt henne i huvudet.
Jag har noterat att de förtvivlade människor som överlevde ryssarnas härjningar runt Kiev pratar ryska när de intervjuas.
Nu får vi ju höra att Kiev aldrig var ryssarnas krigsmål. För mina öron låter det som om rönnbären var sura i Kiev oblast.
Knut L!
Jag hoppas att du orkar ta upp en debatt som nu blir mer aktuell än någonsin – Sverige och Finland är på väg in i Nato.
Margareta Zetterström har på din utmärkta blogg upprepade gånger varnat för att din, och många andra läsares av din blogg, alltför naiva inställning till Ryssland är direkt kontraproduktiv när det gäller att försöka motverka en svensk anslutning till Nato (detta är min tolkning; jag hoppas att Margareta korrigerar mig om jag har missuppfattat). Jag har vid ett par tillfällen försökt fästa läsekretsens uppmärksamhet på hennes varningssignaler, men som regel för döva öron.
Mats L, du skrev att du ”kan för lite om detta [satellitbilder] för att våga uttala [dig] med säkerhet”.
Man behöver inte ha specialkunskaper för att kunna uttala sig om (o)sannolikheten för en omfattande konspiration av människor i statliga och privata organisationer. Det är inte de tekniska detaljerna som är viktiga, utan (o)sannolikheten för att ett antal personer skulle enas om en plan, genomföra den, och inte avslöjas genom visselblåsning eller utomstående organisationers spaning.
Den fantastiska utsagan att byggnader vid World Trade Centre skulle ha haft utplacerade sprängämnen i huskropparna, och att operatörer från någon stats (Förenta staternas?) hemliga organ skulle ha suttit med detonationsutlösningsknappar i händerna, och vid en viss tidpunkt ha bestämt sig för att NU SMÄLLER DET, den sagan är ju fysikaliskt möjlig, men sannolikheten är miljarddelar av en procent. Kunskaper om husbyggnadsteknik och sprängningsmetoder tarvas ej för att bedöma utsagan.
Jag hade en diskussion med personer som inte ville hålla med om att historikern Ola Tunander, som har tagit med sprängmedelshypotesen i sina texter och uttalanden, har skapat problemet att varje rad han skriver i alla ämnen måste ifrågasättas, på grund av författarens ådagalagda dåliga omdöme. När sådana här meningsskiljaktigheter uppstår om satellitbilder och sprängningar får man bara överse med det, och minnas att det viktiga är åsiktsbildningsfriheten.
Mats L!
Skicka gärna en länk till Margareta Zetterströms blogg.
Knut L!
Jag vet inte om Margareta Z har en blogg. Jag avsåg hennes kommentarer på din blogg.
Jan Arvid G!
När jag skrev att jag ”i princip” höll med så menade jag att jag håller med om ditt kvalitativa resonemang. Men att kvantifiera, som du gör i dina senaste kommentarer, är en annan sak. Jag har svårt att se att du har underlag för sådan kvantitativa uppskattningar. Visst, jag skulle kunna lägga tid på att läsa in mig på satellitbilder och försöka göra en egen bedömning. Men när vi nu har ögonvittnen så tycker jag att det är viktigare.
Sannolikheter förekommer i två av mina favoritmonologer: Tage Danielssons Harrisburg-monolog (finns på YouTube) och Gösta Ekman som indisk vishetslärare (Öppet arkiv)
Att reda ut vad som hänt i misstänkta fall av krigsbrott, kräver en opartisk utredning. Fler än Nato har satelliter.
Varför motarbetas opartiska utredningar?
Att låta Ukraina och EU utreda vad som hänt är lika förtroendeskapande som att låta Ryssland och Belarus utföra dem. Den typen av ”utredningar” gör det omöjligt att fälla och straffa krigsförbrytare. Men de är användbara i krigspropagandan.
Krigspropagandan förstärker redan intagna ståndpunkter … på båda sidor. Men information om andra sidans argument finns tillgänglig, trots alla försök att undertrycka den, från många håll.
Informera dig!
Att använda frågan om anslutning till Nato i den partipolitiska maktkampen är inte i folkets intresse. Det minskar min tro på att våra valda politiska företrädare är kunniga och kloka. Det leder till en tidigare inte skådad splittring av det svenska folket.
Dystert. En tredje ståndpunkt är förnuftig.
Mats L!
Du gör en alldeles korrekt tolkning av vad jag tidigare skrivit om Ryssland och den svenska alliansfriheten. Om kampanjen mot ett svenskt medlemskap i Nato ska kunna bli framgångsrik (vilket nu i och för sig, dessvärre, förefaller vara en överspelad möjlighet) måste den utgå från en realistisk bild av verkligheten, inte från önskedrömmar och fake news. Då går det inte att samtidigt relativisera, eller rentav försvara, Rysslands aggressiva och folkrättsvidriga krigspolitik: införlivandet av Krim, det militära ingripandet i Donbass i östra Ukraina och nu senast själva invasionen av Ukraina den 24 februari.
Människor i Sverige, och i Finland, har naturligtvis skrämts av det blodiga krig som nu pågår i Ukraina. Och ser då Nato som ett skydd mot Ryssland. Personligen menar jag att de har fel i denna sin slutsats. Jag menar ju att risken för att Sverige blir indraget i ett framtida krig i Europa ökar i och med ett Natomedlemskap. Jag tänker här på så obehagliga saker som att Nato ju faktiskt är en kärnvapenallians och på vad som stadgas i artikel 5 i Natofördraget (en för alla, alla för en).
Men den rädsla som människor i Sverige och Finland nu känner är ändå en realitet. Och möjligheten att då rädda alliansfriheten minskar självklart för varje ny krigsdag i Ukraina som går, i första hand på grund av den ryska aggressionen – men också på grund av att trovärdigheten för det svenska Natomotståndet har undergrävts av de svenska Putinvännernas försvar för Rysslands invasion och nu pågående krigsförbrytelser.
Ryssland ut ur Ukraina!
Knut L!
Jag förstår inte vad du menar. Jag har ju ingen egen blogg, bara en sajt där jag förtecknar texter jag publicerar och översättningar jag gör.
Margareta Z!
Jag gick på Mars L:s uppgift i en tidigare kommentar om att du skulle ha en blogg. Men då förstår jag vad han åsyftade.
Du skriver: ”… möjligheten att då rädda alliansfriheten minskar självklart för varje ny krigsdag i Ukraina som går, i första hand på grund av den ryska aggressionen – men också på grund av att trovärdigheten för det svenska Natomotståndet har undergrävts av de svenska Putinvännernas försvar för Rysslands invasion och nu pågående krigsförbrytelser.”
Det finns förstås ett problem här; att det finns ryssar och några få svenskar som direkt försvarar Rysslands invasion av Ukraina. Men dessa är i vårt land en så försumbar liten skara att vi inte behöver ägna dem någon större uppmärksamhet.
Ett fördömande av Rysslands krig i Ukraina är för en förkrossande majoritet självklart. Lika självklart borde det vara att också granska upptakten till detta krig som inbegriper många parter, inte minst USA, EU, Nato och förstås Ryssland för att bara nämna de allra största.
Jag håller med dig om att ju längre kriget varar, desto mer stärker USA och Nato sitt inflytande bland sina allierade (bl a Sverige och Finland). USA skjuter Ukraina framför sig i sin kamp mot Ryssland. Det är ett mycket fult spel. Måste vi inte då protestera mot allt tal om mer och starkare vapen till Ukraina. Att vinna kriget är ju för dem utsiktslöst. Men en hedersam uppgörelse kanske vore tänkbar om Nato slutade trycka på och flytta fram sina positioner på ännu fler frontavsnitt.
Mats L!
Du skrev: ”Men att kvantifiera, som du gör i dina senaste kommentarer, är en annan sak. Jag har svårt att se att du har underlag för sådan kvantitativa uppskattningar.”
Ja visst. Jag har publicerat lite naturvetenskaplig forskning, och jag förstår att mina omnämnanden av små tal saknar grund. Talen var bara ett sätt att försöka kommunicera hur liten sannolikheten för vissa framkastade hypoteser är. Jag tar gärna tillbaka det, och nöjer mig med ord som ”mycket små sannolikheter”. Jag förstår att en naturvetenskapsman som du reagerar.
Jag har ofta haft diskussioner med folk som inte förstått att det är rationellt att avstå från idéer och handlingsalternativ som har mycket låg sannolikhet för att vara riktiga eller effektiva, till exempel vissa påstådda behandlingar mot sjukdomar. ”Men det skadar ju inte att PRÖVA! Det KAN ju fungera!”, säger de.
(Orsaken till att de säger så är att de utnyttjar att naturvetenskapsutövare vanligen inte säger att vi med absolut visshet kan vara säker på en viss påstådd behandling saknar effekt, utan nöjer sig med att säga att ingen teori finns för hur behandlingen skulle fungera, och att vetenskapliga försök inte ger stöd för att behandlingen fungerar.)
”Visst”, säger jag då. ”Men det är också möjligt att någon har grävt ner guld till ett värde av tio miljarder dollar för länge sedan på tomten varest ditt hus nu ligger. Varför gräver du inte upp trädgården? Det skulle ju ge en massa pengar för att stödja den här alternativmedicinska behandlingen som du vill skall användas. Sannolikheten för guldfyndet är större, skulle jag tro, än sannolikheten för behandlingens effektivitet.”
Den typen av samtal om osannolika påståenden tycker jag mig stundom ha varit deltagare i genom åren, fast om hypoteser gällande politiska frågor. Det har alltid gällt osannolika hypoteser som på något sätt har utpekat Förenta staterna som skurkaktiga. Vilket är onödigt, med tanke på vad Förenta staterna bevisligen eller med stor sannolikhet gjort genom åren.