Från storsatadsidyllen i Paris på 1950-talet till den otrygga globalekonomin på 2020-talet (Montage Redax av foto: P Lundwall och fartyg av okänd konstnär från Liljevalchs vårsalong 2022).
Lasse Ekstrand skrev om sin egen och andra människors rädsla för vad som händer i Sverige. Debatt uppstod, Kenneth Lundgren höll inte med. Han menade att ”otryggheten är ofta irrationell” och hävdade att statistik visar att Sverige inte är särskilt svårt drabbat av våld. Han frågar retoriskt i en kommentar och svarar själv i samma kommentar:
”Är då inte gängbrottsligheten ett problem? Jovisst, men mest för gängmedlemmarna – oftast unga – själva och för de människor som tvingas bo i dessa förortsghetton. Visst kan man tycka att Sverige haft för stor invandring men nu har vi den situation vi har och får laga efter läge. Stora sociala insatser bör vidtas, få folk i arbete. Ta itu med ghettoiseringen och segregationen. Förbättra skolan och undervisningen. Ta tillvara den stora begåvningsreserv som finns i bland ’ortens’ folk.”
Visst är det så. Visst måste vi försöka finna på åtgärder för att ta hand om människorna som hamnar snett. Och visst finns begåvningsreserven i ”Orten” mm.
Men visst är det också så att människornas kollektiva känsla av otrygghet är ett växande problem, ett problem som kan leda precis hur snett som helst. Hur mycket vi än visar på statistik som talar om att antalet mördade per 100.000 är tio gånger högre i andra länder känner sig människorna här inte tryggare för det. Förr var det ju inte på det här viset.
Inte hjälper det heller att skylla på massmedierna för att blåsa upp de förhållandevis få morden i Sverige jämfört med övriga europeiska länder. De rapporterar vad som händer och vad som lockar läsare. Den kriminella scenen i Sverige drar till sig allt större uppmärksamhet, inte bara medialt. Vi håller på att utveckla en hel gangsterkultur. ”Gangsterrap” prisas av Public Service t ex.
Otrygghetens djupare källor
Men, det finns kanske ännu tyngre skäl för människor att känna otrygghet än antalet mord per 100.000 invånare. Strukturomvandlingen är enorm, informationsfloden är nästan kvävande, Public service har kommersialiserats och går inte längre att lita på, krigen, Natomedlemskap, EU-kris, DCA-avtal, klimatkris, ghettoisering, utanförskap… Allt grundat i en ekonomisk politik som bygger på extrema nyliberala marknadsprinciper som dramatiskt förändrat tillvaron: privatisering av stora delar av välfärdssektorn och ”offentligheten”; Posten, SJ, telefon samt att gaturummet förvandlas till privata gallerior eller till sociala medieplattformar. Lägg till detta den kontroll över varje individ som följer med avskaffandet av kontanter och all annan digitalisering runt våra pengar. Här har öppnat sig ett Klondike för den riktigt förslagna kriminaliteten med förgreningar till alla delar av samhället.
Vanliga hederliga människor känner inte längre igen sig. Det är ingen slump att vi fått ett missnöjesparti på ca 20 procent. Alla gamla politiska partier har förlorat medlemmar och förvandlats till kampanjmaskiner. Folkrörelserna som byggde det demokratiska samhället i möda och svett är satta på museum. Förtroendet för riksdag och regering sjunker stadigt. Det är från politikernas sida för mycket snack och för lite verkstad. Men än knyter folk näven i byxfickan, men oron ökar.
Med en krympande yttrandefrihet och brist på fria organisationer förfaller demokratin och gör samhällsklasserna till oförsonliga fiender. Ur detta kaos kan inget bra komma. Se på Weimarrepubliken, ur kaoset växte fascismen i tysk tappning – nazismen och kriget. Vårt land rustar och rustar, accepterar och stöder via vår vapenindustri dödandet av 100.000-tals soldater i Ukraina och oskyldiga i Gaza.
Vi är snart också där. Etablissemanget är helt inne på att krig är enda lösningen på spänningarna i dagens värld – precis som på 1930-talet i Nazityskland. Det är dessa spänningar som flyttat in och trängt bort det svenska demokratiska folkhemmet. Inte undra på att människorna känner otrygghet. Vi känner ju inte längre igen oss.
Att det finns en begåvningsreserv bland utomeuropeiska invandrare i förorterna är det väl ingen som vet. Det som en undersökning i statistikmyndigheten SCB:s regi från 2013 visar är att där finns en stor underbegåvning. Sverige har begåvats med 780.000 analfabeter.
Resultatet av läsfärdighetsundersökningen visar att det i Sverige fanns 780.000 analfabeter under den period augusti 2011 till mars-maj 2012 som undersökningen genomfördes. Ungefär 13 procent av den svenska vuxna befolkningen i åldern 16 till 65 år hade alltså otillräckliga läsfärdigheter för att klara sig väl i arbets- och samhällslivet.
Det konstaterades att:
“Utrikes födda i Sverige har lägre genomsnittliga poäng inom läsfärdigheter än genomsnittet för utrikes födda över samtliga deltagande länder. Inrikes födda i Sverige har däremot högre genomsnittliga poäng i jämförelse med OECD-genomsnittet för inrikes födda.“
Observera att undersökningen gjordes innan det stora “kunskapsregnet” (massinvandringen) föll över Sverige 2015.
Just nu pågår en ny kunskapsundersökning som kommer att publiceras tidigast hösten 2024. Kommer Sverige då att ha passerat 1.000.000 analfabeter? Eller kanske rent av en fördubbling till 1.560.000 analfabeter?
Att Sverige skulle bli ett land med stor analfabetism var inget jag hoppades på eller någonsin tidigare trodde skulle hända. Men nu är den här!
Vill här markera att orden ”underbegåvning” eller ”analfabet” inte förekommer i nämnda undersökning, det är Magnus Bergs eget påhitt.
ANALFABETISM OCH BEGÅVNINGSRESERV
Knut Lindelöf skrev den 2024-07-10 om sina läs och skrivsvårigheter som barn. Jag hade tänkt skriva om min egen ordblindhet men upptäckte att många kommentarer vittnade om att fler fall av dyslexi än jag trodde, så jag avstod.
Men ändå. Jag hade i småskolan och i första klasserna därefter svårigheter med läsning och skrivning. Min mamma påpekade i slutet av tvåan för min fröken att jag inte kunde läsa. Men min lärare trodde henne inte. (Hon hade inte upptäckt mina svårigheter, bland annat därför jag tragglade med läsläxorna tills jag hjälpligt kunde texten utantill). Läraren sa några veckar senare till min mamma ”tyvärr hade fru Lundgren rätt”. I trean fick en manlig lärare, han hade säkert blivit informerad om min ordblindhet, för han tvingade mig sällan att högläsa utan sa till mig att läsa ett stycke och berätta vad som stod där. Jag hade lätt för mig i de andra ämnena historia, kristendomskunskap, naturkunskap med mera. Jag lyssnade noga på på läraren så och hade ett bra hörminne.
Det var först i femte klass jag själv tog mig igenom en hel bok. Det var Gösta Knutsons Pelle Svanslös. Den hade stor text. Jag var överlycklig och läste sedan alla Pelle Svanslösböckena jag kom över på biblioteket. Efter jag knäckt läskoden läste jag väldigt mycket och skolarbetet blev mycket enklare för mig. Jag hade nog lärt mig läsa med helordsmetoden, men läsning av serietidningar var nog viktig för min läsutveckling. Men till skillnad från Knut Lindelöf stavar jag fortfarande som en kratta.
Vi hade en annan i min klass, Jonny, som hade dåliga betyg och ansågs av oss andra som mindre begåvad. Jag tror det var då vi skulle börja fyran som Jonny inte fick gå hos oss utan han skulle gå om tredje klass. Han räknade som en besatt i ett par veckor där, så hans lärare tyckte han ändå skulle flytta upp i fyran.
Han gick sedan klart folkskolan i sju år med oss, men något ljus i skolan var han aldrig. Han började precis som jag och många andra killar på verkstadsföretaget Hägglunds & Söner. Han blev svetsare och sedermera fackligt aktiv på ett annat företag i Örnsköldsvik. Han hade alltid sett sig själv som obegåvad och dum, men han upptäckte i förhandlingar med företagsledning att han inte var dummare än dom.
Jonny fick svetsallergi och blev erbjuden av arbetsförmedlingen att arbetsskadeförsäkringen skulle betala en omskolning. När Jonny sa till arbetsförmedlaren att han ville läsa in grundskolan och sedan på vuxengymnasiet skrattade arbetsförmedlaren och sa: Det klarar du aldrig!
Efter att Jonny – inte med toppbetyg men med skapliga vitsord – blivit gymnasieingenjör gick han ner på arbetsförmedlingen och visade förmedlaren sina betyg. Denne sa ”det är alltid roligt att ha fel”. Jonny blev sedan produktionstekniker på Hägglunds och blev med två andra ickeakademiker uttagen att gå en avancerad kurs i svetsteknik på Chalmers tekniska högskola.
Dessa tre Hägglundare var de enda på kursen som inte hade civilingenjörsexamen. Men de klarade sig bra, framför allt kunde de praktiken när det gällde svetsning. (En av dessa som bara hade nioårs grundskola reste sedan världen över och inspekterade den produktion som hade outsourcas av Hägglunds. Han kallades av kinesiska arbetare för mäster)
När jag talade med Jonny om hans karriär berättade han att han verkligen trodde på att han var dum, men kommit fram till att han bara hade varit lat under folkskoletiden.
Här kommer 3 texter från SVT Text som kanske bidrar till att förstå Sverigebilden bättre.
Som pensionär där jag bara vistas ute i djungeln mellan 09.00-15.00 så märker jag inte mycket
av gängkonflikterna. Det värsta året var 1997 då 3 mord skedde i den stadsdel där jag bor, Lundby.
Det mest uppmärksammade var det i Keillers Park. Bara 2-300 meter från min lya. Det har även gjorts en film om detta mord. Jag träffar ibland en fotograf som ofta vistas uppe på Ramberget och han påstår att han sett narkotikaaffärer görs upp där uppe.
108 SVT Text måndag 19 aug 2024
INRIKES PUBLICERAD 19 AUGUSTI
Fler barn misstänks för mordplaner
Antalet barn under 15 år som misstänks
för inblandning i mordplaner har mer
än trefaldigats sedan förra året.
– Min bild är att det är en medveten
strategi från våra kriminella nätverk.
Det är oerhört effektivt och brutalt,
säger Hanna Paradis på Nationella
operativa avdelningen, Noa.
Siffror från Åklagarmyndigheten visar
att 93 barn under 15 år misstänks för
inblandning i mordplaner, som bland
annat mord, medhjälp till mord, eller
försök till mord fram till sista juli
i år. Under motsvarande tidsperiod i
fjol var siffran 26.
Läs mer på svt.se
109 SVT Text måndag 19 aug 2024
INRIKES PUBLICERAD 19 AUGUSTI
”Saknar motstycke i västvärlden”
Utvecklingen saknar jämförelse i väst-
världen, enligt Carin Götblad, polis-
mästare vid polisens Nationella opera-
tiva avdelning, Noa.
Hon kommenterade i SVT:s Morgonstudion
uppgifterna att antalet barn som miss-
tänks för mordplaner har trefaldigats.
– Vi har en situation där barn själva
söker arbete som mördare. Det finns
inte dess like i modern tid.
– Vi har goda kunskaper om riskfaktorer
i samhället sedan en lång tid, men det
räcker inte längre, säger Carin
Götblad.
Läs mer på svt.se
111 SVT Text måndag 19 aug 2024
INRIKES PUBLICERAD 19 AUGUSTI
Bombskyddets farliga ärenden ökar
Nationella bombskyddets utryckningar
ökade rejält förra året och en stor
del av ärendena var farliga.
Fram till slutet av juli har man haft
259 ärenden med ”kriminell kontext”.
25 av fallen har rört bombattrapper
och andra föremål i syfte att hota
eller störa.
Förra året detonerade 149 sprängladd-
ningar. Fram tills sista juli i år är
siffran 66, enligt polisen. Mellan
2022 och 2023 ökade även bombskyddets
ärenden markant från 311 till 510.
Bakom eskaleringen ligger de våldsamma
gängkonflikterna.
Inrikes 101 Utrikes 104 Innehåll 700
Tog fram boken Jämlikhetesanden. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen från bokhyllan. Den kom ut 2010 och ger svaren på många av de frågor som rör oron och rädslan i ett samhälle.
Jag plockar från något jag minns från boken eller själv associerar till boken. I familjer där man på grund av arbetslöshet eller längre tids sjukdom har fått dålig ekonomi är det inte konstigt om man oroar sig för framtiden och att det uppstår konflikter just på grund av att man inte kan göra saker som de brukade göra.
Ungdomar som inte har de rätta prylarna i statusjakten på grund av att de lever med ensamstående mammor kan säker ha lättare att dras till kriminella som lockar med pengar. O s v.
De gjorde jämförelse med de nordiska länderna och USA, men de hade också en stat i USA som hade ett mera utvecklat välfärdsprogram än övriga USA som de jämförde med (minns inte vilken den var). Det visade sig hela tiden att folk i de nordiska länderna och den speciella staten i USA mådde bättre än USA i stort.
Jan F!
Du bör nog kolla denna boken också. Den har fått för lite uppmärksamhet. ”Den fungerande demokratin av Robert D. Putnam”
Kenneth L!
Du föreslår att skolan kan vara en räddning för ungdomar. Men frågan blir då hur får du en tonåring på 12 år att koncentrera sig på skolan när han kan tjäna 1000 kr/dagen?
Den här dokumentären hörde jag av en tillfällighet när jag satte på Radion.
Plötsligt kommer två maskerade killar körande på en moppe i hög fart. Poliserna kastar sig in i bilen och följer efter. Det är en vanlig förmiddag i stadsdelen Tynnered i västra Göteborg.
I Tynnered kan en tolvåring tjäna tusen kronor om dagen på att sälja marijuana. Det här är berättelsen om hur knarkhandeln tagit över en stadsdel och om hur den suger in de unga som bor där,
vare sig de vill eller inte.
– Jag bor ju i ett kriminellt område, man jagar efter pengarna, säger 15-årige Pouja.
Programmet är gjort 2020.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1445639
En period 1995-96 var jag elevassistent på skolor i Lundby, Göteborg. En 7:e-klassare kunde inte 3:ans gångertabell och jag undrade hur han skulle klara sig. Min släkting hjälper mig med arbete och matematik.
Vid ett tillfälle besökte jag Ullevi-baren då kunde man se på utsidan hur polis och spårvagnskontrollanter, dom hade kontor i närheten, hur man stod öga mot öga med ett par ungdomar. Den ungdom som var kaxigast ställde sig på tå uppe i ansiktet på närmste polis för att provocera. En gåta att polisen kunde behålla lugnet.
När jag var ung hade man stor respekt för polis. Vi hade i ordningsstadgan i Trollhättan att ungdomar under en viss ålder fick inte vistas ute efter kl 22.00 när svarta maja, en Volvo Amazon, kom körande med en vridbar strålkastare på taket. Så studsade vi likt Egyptens gräshoppor in i närmsta trädgård och gömde oss under trappor o s v. Ordningsstadgan hade ju rätt, vad skulle vi ute och göra, palla frukt, störa boenden, panga gatlyktor m m.
Senare 1977-79 var jag politisk vald nämndeman och dömde medborgare ihop med Häradshövdingen och
hans Notarie.
Tommy Sjöberg skriver ”Du föreslår att skolan kan vara en räddning för ungdomar. Men frågan blir då hur får du en tonåring på 12 år att koncentrera sig på skolan när han kan tjäna 1000 kr/dagen?” Nu skrev jag inte att förbättringen av skolan och undervisningen skulle vara den ENDA åtgärden, utan att det skulle behövas en rad andra sociala åtgärder.
Hur jag ska få en tolvåring att koncentrera sig på skolan vet jag inte, eftersom jag inte bor i ghettot, men jag inbillar mig att det arbetet måste börja redan i förskolan och i lågstadiet.
Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv 2019 är lärarbristen stor i områden med ”…socioekonomiskt svagt elevunderlag…” (läs elever från fattiga områden).
På sidan 7 i AA står det ”I en forskningsrapport från SNS framkommer liknande resultat: En högre andel elever med invandrarbakgrund är associerat med högre andel obehöriga lärare. SNS undersökte även lärarkvalitet mätt utifrån lärarnas gymnasiebetyg, och fann att ju högre inkomster elevernas familjer hade, desto större var sannolikheten att elevernas lärare hade högre gymnasiebetyg.”.
På sidan 8 står det att ”Enligt OECD (2019) är Sydkorea det land som i högst utsträckning lyckas med lärarförsörjningen till skolor med ett socioekonomiskt svagt elevunderlag. Sverige hamnar i botten bland länder som USA och Turkiet. Se diagram 2.”.
På sidan 9 i AA sammanfattar man bland annat ”Det råder en lärarbrist i Sverige som inte kan beskrivas som något annat än extrem. Samtidigt tyder nationella data på att lärarbristen skiljer sig åt mellan olika typer av skolenheter. Genomgående har skolor med ett mindre privilegierat elevunderlag, exempelvis i form av en hög andel elever med utländsk bakgrund, en högre andel obehöriga lärare.”.
Men som sagt skolan är inte det enda området som behöver förbättras.
Enligt min erfarenhet från att i nästan 35 år dagligen ha försökt få 10-12-åringar (Tommy S: tonåren börjar vid 13) att koncentrera sig på skolan – oavsett föräldrars inkomst och familjesituation – är det omöjligt att (som politiker och förståsigpåare gjort i alla tider) lösa sociala samhällsproblem (våld, rasism, alkohol, narkotika, tio Guds bud) genom att med olika knep och metoder undervisa de små barnen i skolan om vad som är rätt och fel, önskvärt och oönskvärt. Alla dessa tillrättalagda moralhöjande undervisningsmaterial och pedagogiska tipskataloger som flödat in över lärarkåren har varit mer till skada än till nytta. Allt hänger på den relation som kan skapas mellan läraren (ental) och eleverna (flertal). Blir den bra blir skolarbetet bra.
Alltså, om skolan får vara mera i fred kan den bli en anständig plats (mobbningsfri i alla riktningar och med rimliga sociala trafikregler) med ”kunskaper” i allas fokus. Då kan skolan för de allra flesta barn (oavsett föräldrarnas inkomster) bli en plats där man lär sig intressanta saker, som man i efterhand minns med glädje.
Men som sagt, alla dessa orimliga moralkrav uppifrån funkar bara tills barnen närmar sig puberteten omkring 12-årsåldern. Men alltså, tro inte att skolan kan lösa samhällsproblemen. Skolan är i hög grad en spegling av det omgivande. Den kan bara (i bästa fall) lösa sina egna interna sociala problem och då i bästa fall för de uppväxande bli ett anständigt föredöme. Men skolans interna sociala ordning måste ha förankring i folkdjupet. Annars kan det lätt bli sekterism som i fallet Waldorf. Det här är en svår balansgång som jag tycker Sverige lyckades hålla mellan 1962 och 1980. Det var kul att ha varit med då grundskolan peakade.
Kenneth och Knut jag har inte påstått att skolan kan lösa alla sociala problem. Att tonåren börjar vid 13 år. Är det ett avgörande problem? Jag pratar inte om koncentrationsproblem. Det har nog många elever. Jag hämtade exempel från mina egna erfarenheter och ett radioprogram som ni inte kommenterar, varför?
Dom som bodde 2020 i Tynnered såg problemen. Skall vi skicka statistik till boende i Tynnered? Vad tror ni händer med en elev som relativt enkelt kan tjäna 1000 kronor om dagen? Nu är Radioexemplet
16 år och jag misstänker att han är gängmedlem. Många elever som är födda i en annan kultur där
familjen har en viktigare roll när det gäller sina barn.
När jag var elevassistent fick jag tillgång till uppgifter om elevers föräldrar. Ensamföräldrar dominerade. Hur det ser ut i övriga Sverige är jag okunnig om. När man hör debatten om våldet så är det typiskt svenskt. Olika myndigheter skall lösa problemen. Den 7:e-klassare jag tog som exempel förlitade sig inte på skolan utan på sin släkt. Jag har ingen statistik, men som elevassistent, skolvaktmästare och Biblioteks-arbetare med låg- och mellanstadieelever i samma byggnad är jag inte helt utan erfarenheter av elever.
Min fråga är fortfarande obesvarad (Hur skall en elev som kan tjäna 1000 kronor om dagen lägga någon energi på sin skolgång). Ni är fixerade vid ordet koncentration. Knut jag misstänker att du har en negativt omdöme om mina tips som inte genererar trafiken. Mitt misstag var att ta ett exempel från den skola jag arbetade på.
Båda kommentarerna har karaktären av Goddag Yxskaft. Det finns människor som jag, som har andra erfarenheter och ser samhällsproblem från gräsrotsnivå.
Kenneth L!
Äntligen kan man nu höra en människa som samtalat med några av dessa ungdomar som mördar.
(En pojke dömdes i veckan till 12 års fängelse för tre mord och mordförsök på fem barn och två vuxna. Han mördar först en man i Västberga i Stockholm och skjuter också en kvinna i ryggen när hon skyddar ett barn i sin famn.
Han mördar ett dygn senare två kvinnor i Tullinge i Stockholm – det finns barn i huset som senare bärs ut ur huset med filtar över sig för att de ska slippa se de döda.
Hör pastor Olle Jonasson, som träffar unga våldsverkare. Här kommer 11 minuter från verkligheten.
Kenneth L!
Nu börjar det komma nya uppgifter hur dagens kriminalitet finansieras och från vilka.
106 SVT Text torsdag 12 sep 2024
INRIKES PUBLICERAD 12 SEPTEMBER
Gängkriminella styr från utlandet
Runt 600 gängkriminella som befinner
sig utomlands bedriver grovt organise-
rad brottslighet mot Sverige, visar
en kartläggning gjord av polisens
nationella operativa avdelning, Noa.
-Det är ofta ledarna som sitter
utomlands, men det är också
beställare, säger rikspolischef Petra
Lundh i SVT:s program ”30 minuter”.
Personerna är spridda i 57 länder,
enligt Lundh. Omkring 150 av dem är
frihetsberövade eller internationellt
efterlysta. -I Spanien har vi en del
och på Balkan, men också Mellanöstern,
norra Afrika och en del i Sydamerika.
Se intervjun på svtplay.se/video
Anders Holmberg intervjuar rikspolischefen Petra Lundh.
Här kommer TV-programmet:
https://www.svtplay.se/video/jvvb3DP/30-minuter/avsnitt-4?info=visa