Det var en speciell doft kring den röda boken från Rabén & Sjögrens TEMA-serie: Mao Tse-tung, Politiska skrifter, i urval av Bo Gustafsson. Den inledande essän ställde direkt den stora frågan på det där imperativa och dogmatiska sättet som kunde passa en ung gymnasist i mitten av 1960-talet: ”Varifrån kommer människans riktiga tänkande?” Oj! Det riktiga tänkandet!
Hur det än var med Mao och hans filosofiska kompetens så öppnade den där boken (med sitt klassiska kapitel, ”Om praktiken”) ett intresse för språk och tänkande. Det fanns en materia bakom orden, det fanns en social och kulturell grund för språket och tänkandet. Det fanns arbete och kamp i orden. Språket växte och utvecklades, när det användes. Det fanns liv och historia i orden. Ja, den där enkla och essän ”Om praktiken” har faktiskt följt mig i mitt fortsatta sökande kring vad tänkande och språk kan vara.
Johan Althoff
En som också sökt och dessutom skrivit mycket i ämnet är Johan Althoff. Vi känner honom från kluriga texter i Clarté där kompisen Robert Nyberg varit en ständig följeslagare med lika kluriga bilder. Just klurighet är Althoffs specifika kännetecken när han rotar i språkets och tänkandets och livets märkvärdigheter. Typiska boktitlar är därför: Det mesta är osagt, Hit och dit men ganska långt bort, Språklådan, Ordförrådet, Folklig ordkonst.
Althoff är arbetaren som blev författare i mogen ålder. Anslaget i hans och Nybergs böcker är historiematerialistiskt och politiskt. Det är väl därför jag har så lätt att gå från Mao till Althoff.
Han är mycket produktiv och nu i vår kom Handbok i frihet. Världen genom ord, 2023, Krokodilbok.
Aforismer
I korta kondenserade rader bjuder författaren in läsaren till en resa i världen genom ord. Och han börjar från början:
”Ur ingenting uppstod tid och rum.
Det fanns en verklighet där saker kunde börja hända!
Materia och energi var i rörelse.
Ord fanns inte.
Verkligheten redde sig ändå.”
Det är ju en alldeles underbar början. Den andas Första Mosebok. ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker” Och snart kommer en gudsvind att svepa fram över vattnet. I Althoffs historiematerialistiska bok är det inte gudsvind som sveper över verkligheten. Här blir det så här:
Ӏnda till materian organiserade sig
Till medvetande.
Då uppstod något nytt.”
Det finns förstås utrymme för långa samtal över hur det gick till när ”materian organiserade sig” men författaren tar inte upp det på en gång utan reser raskt vidare i ”världen genom ord”. Och under resans gång anar vi vad som sker när materian organiserar sig: Aspekter och mening tar plats ”i verklighetens avsiktslösa totalitet”. Orden på ting, rörelser egenskaper behövs och skapas. Ordklasser föds och ord fogas till meningar. Grammatiken vävs. Tankevärldar kan formuleras. Förändringar är möjliga.
Althoffs aforismer står var och en för sig själv men läsaren anar att de leder någonstans. Det inger hopp. Saker och ting kommer kanske att förklaras längs vägen. Häng på! Läs! Lita på författaren.
Tid och förändring.
Människor börjar leka, analysera och syntetisera, med verkligheten genom orden.
”Att först dela upp och sedan sätta ihop
Är vår metod.”
I just det kapitlet dyker vattnets olika former upp. Ni minns kanske hur vi läste om detta i Stalins (!) lilla skrift om den dialektiska och historiska materialismen, när vi satt i våra grundcirklar. Is, vatten, vattenånga. Övergångar och språng. Kvantitet och kvalitet. Althoff är inte blyg. Han tar oss med in i dialektikens ständigt föränderliga processer.
”Verkligheten är förändring.
Allt som finns är i rörelse i tid och rum.
Men existerar alltid som nu.”
”Hur det varit.
Hur det är.
Hur det ska/kan bli.”
Här presenterar författaren fantasin, att vi kan ”skapa tankar om sånt vi aldrig upplevt”. Han skriver också om känslorna som kom före orden, ”utan känslor skulle ingenting betyda något för oss.”
Tillsammans
Naturligtvis ägnar författaren stort utrymme åt vår förmåga att tänka tillsammans. Det är ”den mänskliga civilisationens grund”. Den kollektiva kunskapen ”utspridd på många hjärnor. Där ingen ensam behöver veta allt”. ”En doktor och en bonde vet mer än en doktor ensam.”
Ja, ni hör. Det är den dialektiska och historiska materialismen i skön form. I aforismens form. Det tilltalar mig.
Aforismer liksom dikter kan förleda läsaren att tro att det är enkelt. Det är ju så korta rader och så få ord. Men så är det förstås inte. De korta meningarna är toppen på ett isberg, de kräver närläsning och reflektion. Gärna också samtal med en kompis. Tillsammans!
Därför är Althoffs bok (180 sidor) en typisk grundcirkelbok, i stället för Mao och Stalin, för Althoff är bättre. Han är en vägvisare på allra bästa och trevligaste sätt.
Vygotskij
Jag som i tjänsten har sysslat mycket med den sovjetiske psykologen Lev Vygotskij (1896–1934) har stor glädje och nytta av denna och andra böcker från Althoffs skrivarverkstad.
Den 500-sidiga ”Tänkande och språk” av Vygotskij är inte helt lätt att förstå, men om du lägger Althoffs aforismer bredvid Vygotskijs tjocka magnum opus kan det gnistra till mellan böcker och skallar – och du kommer på en fint (som Mao skrev).
Boken är varsamt illustrerad av Robert Nyberg. Bilder som tillför något. Bilder som är som aforismer de också.
Boken avrundas med några handfasta tips till pedagoger.
En bok att ha på nattygsbordet. Som en godnattsaga, eller en Tranströmerbok.
”I den aspektlösa verkligheten
hänger allt ihop med allt.”
”Vi tänker i berättelsens form.”
Hej Leif och tack för tipset! Har nu läst denna lilla guldgruva till bok och uppskattar den mycket.
Sören L!
Jomenvisst, är den bra, Althoffs bok.
Tack också för att du läste min recension.
Leif Str!
1979 när jag gick på Viskadalens Folkhögskola så tipsade jag några skolkamrater om Gösta Bergmans bok Ord med historia som jag hade köpt på Bokrean för 39 kr.
Vill ni så köper jag några exemplar, OK jag köpte 2 ex. Sen föreslog jag att ni kan ge mig något istället för kontanter. Det hade vi ju lite till mans problem med. Det slutade med att en elev gav mig ett badlakan och den andre gav mig en begagnad cykel.
Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag lägga ned mycket mera tid på språkfrågor. Kommer på att jag var på en föreläsning i Folkets Hus, Gbg om Strindberg och språket av språkvetaren Lars Gunnar Andersson. Han var tidigare expert i Radioprogrammet SPRÅKET som sänds än idag med andra experter.
Leif Str!
Idag var jag och lånade min andra bok av Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds Universitet. Den första Dumhetsparadoxen får jag återkomma till.
Den andra Extra allt! När samhället-och människoförbättrandet slår tillbaka, den platsar här. På sidan 265- finns en Ordlista, A till Ö. Där kan man hitta:
”Breddad rekrytering” alibi för nivåsänke för högskolan.
”Curlad” person som glidit igenom tillvaron och som slår sig illa vid minsta friktion.
”Handlingsplan” surrogat för handling
”Influencer” att av massmedier påstås ha inflytande över folk som ägnar för mycket tid åt sociala medier, alternativt inkommande person med förkylning (i båda fallen är försiktighet vid umgänget befogad).
”Människoförbättring” storskalig industri, lovar allt, men skakiga leveranser (utom ifråga om narcissistisk kultur) o s v.
Den är i första hand till för personer som inte är rädda att sätta sina egna föreställningar under lupp.
Leif Str!
Nu har jag börjat läsa Dumhetsparadoxen-den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar
av Mats Alvesson och André Spicer. Det räcker att läsa några sidor för att förstå att den här boken
kommer att medföra en massa nya förhållningssätt till slentriantänkande om vad jag och dom flesta andra tror att vi förstått men inte sett vidden av.
Bara intelligenta personer kan fullt ut bedriva ”funktionell dumhet”. Jag mäktar inte med att recensera hela boken men jag tror att du är som klippt och skuren för detta uppdrag.
Mats Alvesson gör mig påmind om en annan favorit: Anna Barbro Christensen, 1936-01-09—2001-03-26, Professor i juridik, samhällsdebattör. Anna Christensen var Sveriges första kvinnliga professor i juridik.
1988 gick jag på en kurs på Byggnadsarbetarförbundets kursgård ute på Lidingö. Där föreläste låginkomstutredaren Per Holmberg som då var verksam inom Kooperationen på ”Vår Gård”. Det första han gjorde var att dela ut en kolumn skriven av Anna C i DN, där hon avslöjade att fri konkurrens leder till likriktning. Det är ju bara att titta på dom olika TV-kanalernas matprogram som ingen kanal vågar vara utan.
Jag skall kasta ett getöga på Alvessons bok. Jag vet att sonen har den och har läst den – och gillar den.
Tack Tommy S.
Leif Str!
Jag vet av egen erfarenhet om att bli beordrad att läsa vissa böcker. Maj Lidberg bor i närområdet och jag besökte henne en gång och tipsade henne om en bok. Där gick jag på pumpen, hon fick nog av Jan Myrdals tips när dom levde tillsammans. Stannade och pratade med Eva Myrdal för en dryg månads sedan när hon hade besökt Maj och jag hade handlat på Coop.
Men Alvesson sticker ut, han vänder på ingrodda föreställningar. Det är inte lätt att vara klartänkt i dagens samhälle när man blir påverkad så fort man sticker ut näsan i vårt alltmer indoktrinerande samhälle. Man är inte mer än människa.