Blev igår uppringd av en kvinna på SVT:s Kulturnyheterna. Hon frågade hur svenska solidaritetsorganisationer resonerar med anledning av att Ship to Gaza tydligen mottagit pengar från Malaysias ex-president Mahathir Mohamed, som gjort sig känd som judehatare. I ett programinslag tänkte de ”fördjupa diskussionen” om solidaritetsarbetet genom enhetsfronter.
Sverige har en djupt rotad folkrörelsetradition på penningsamlarområdet. Därför har t ex Greepeace och World Social Forum kritiserats för sina skumma finansieringsmetoder och förblivit udda inslag i en svensk kontext. Andra länder har helt andra traditioner på solidaritetsarbetets område.
Fundrasing är det vanligaste, vilket är något helt annat än våra insamlingar. Fundrasing vänder sig framför allt till rika människor och organisationer för att få in mycket pengar mot att givarna får goodwillbevis i retur.
Nå, svenska Ship to Gaza har enligt en artikel i DN 2010-06-11 samarbetat med en på pappret lika tvättäkta organisation som Greenpeace, nämligen den Cypernbaserade Free Gaza Movement med filialer i många länder, dock ej i Sverige. Free Gaza Movement skryter faktisk på sin hemsida med att man fått pengar från denne Mahathir Mohamed.
Det här visar möjligen en enda sak, nämligen att antisemitism finns bland Israels kritiker. Det borde inte förvåna någon med tankarna någorlunda i ordning. Israel utger sig ju för att vara en ”judisk” stat. Var ska antisemiterna flockas om inte runt dem som kritiserar den ”judiska” staten Israel.
Är därmed Ship to Gaza antisemitiskt? Styrs därmed Ship to Gaza av antisemitiska intressen? Svaret är förstås dubbelt nej. Det är en humanitär aktion med det politiska målet att bryta Israels olagliga blockad mot 1,5 miljoner palestinier.
Ingen i svenska Ship to Gaza är antisemit. Men ingen kan heller garantera att det inte finns någon enstaka Nationaldemokrat (svenska antisemiter och Israelkritiker) som lagt pengar i Ship to Gazas bössor på stan eller skickat in pengar på plusgirot. Allas pengar kan faktiskt göra nytta i det här fallet. Problemet är när bidragsgivarna blir så stora att det skapar ett beroende. Så är inte fallet med några hundralappar från någon anonym Nationaldemokrat.
I Sverige kan vi hålla rågången klar mellan antisemitism och Israelkritik. Det är säkert inte lika lätt i Malaysia. Med fundrasingmodellen skapas säkert beroenden. Det problemet ska inte underskattas. Därför tillämpas andra metoder i det demokratiska Sverige.
Kvinnan från Kulturnyheterna hade uppenbarligen mycket diffusa begrepp om dessa demokratins grundfrågor. Jag sa att man nog borde vara skeptisk till alla påståenden som dyker upp i Ship to Gazas kölvatten, att propagandakriget inte har några gränser och att Israels vänner är i desperat behov av att finna kopplingar till antisemitism. Jag exemplifierade med att IB-agenter fotograferade listor på FNL-insamlingens bidragsgivare och att ekonomiskt oberoende (från staten) alltid betraktats som mycket viktigt inom FiB/K.
Hon ville komma upp med en kamera för att låta mig lägga ut texten om det här, men jag hänvisade till FiB:s ordförande eller till Åke Kilander när det gäller FNL-rörelsen. Vi får se vad det blir av detta i Kulturnyheterna – kanske idag.
Jag snokade själv runt en stund vad som kan ha varit hennes källor och fann Patrik Öhbergs artikel i DN 2010-06-11. Dennes uppgifter om Mahathir Mohameds stöd till Free Gaza Movement är ett övertydligt tecken på Israelvännernas desperata behov den antisemitiska kopplingen. Denne doktorand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet har tidigare på Newsmill 2010-01-27 tillsammans med Eli Göndör skrivit ett eländigt angrepp på Ilmar Reepalu, som beskylldes för okunnighet samtidigt som Öhberg/Göndör grovt förenklade och förskönade bilden av sionismen. Artikelns andra mening lyder:
”Hur många liv som tagits och hur fantasirik förföljelse av judar varit på grund av antisemitism är nästan oöverskådlig.”
Jag skulle vilja komplettera med att påstå även följande:
Hur många liv som tagits och hur fantasirik förföljelse av palestinier varit på grund av sionismen är nästan oöverskådlig.
Bloggportalen Intressant Andra bloggar om: antisemitism, Israel, Eli Göndör, FNL-rörelsen, Folket i Bild/Kulturfront, IB-agenter, Free Gaza Movement, Ilmar Reepalu, israelkritiker, Kulturnyheterna, Mahathir Mohamed, palestinier, Patrik Öhberg, fundraising
Din rubrik visar oss helt rätt, Knut! Det finns en, och endast en, sorts farlig ”antisemitism”. Det är den som sprids från urkällan, från den till stat organiserade sionismen, i syfte att öka sionistkramarnas (och även diáspora-judarnas) stöd till denna konstgjorda statsbildning, i huvudsak konstruerad på ockuperad och stulen mark. Ursprungsinvånarna fördrevs i en av den sionistiska ledningen välplanerad etnisk rensning under namn PLAN DALET. På deras vingårdar och raserade bygator byggdes nya samhällen med nya, från utlandet importerade nybyggare, som gavs hemortsrätt i den nybildade judiska staten.
En del av de fördrivna hamnade i flyktingläger i Gaza. Där bor de själva och deras ättlingar fortfarande – efter mer än 60 år! Nu avskurna från omvärlden av en illegal blockad, som straff för att en majoritet av de fördrivna i ett demokratiskt val för några år sedan hade fräckheten att stödja en organisation, som vägrar acceptera den judiska statens rätt att idka terrorism mot de boende i dess omgivningar och icke-judarna inom den gränslösa statsbildningen Israel!
För att få omvärlden att acceptera Israels ständiga brott mot folkrätten och det internationella umgänget använder man ”antisemitismen”. Begreppet uppfanns i slutet av 1800-talet och har sedan dess alltmera hamnat i den absoluta frontlinjen av sionisternas ideologiska kamp. Man har lurat en hel del akademiska institutioner att bedriva forskning i denna ideologi med ”forskningsresultat”, som ska bekräfta en bild av judarnas ständiga utsatthet och att hotet mot judarna hela tiden ökar.
Men nu ser vi att de sionistiska propagandisterna blir alltmer desperata i takt med att strömmen av invandrare till Israel blir allt tunnare och att man nu får vända sig till allt mer perifera bakgårdsområden i världen för att rekrytera nya kolonialister, som med en enkel konvertering görs om till ”tvättäkta judar” och som sådana får medborgarskap i Israel. Det är en svår balansgång mellan ”ett förlovat land” och det verkliga läget med ständig mobilisering mot de fördrivna i omgivningen, som givetvis gör så gott man kan för att försvara sig! Allt färre lockas att byta ut sin tillvaro någonstans i världen mot det permanenta krigstillståndet, som råder i Israel!
Hur det hela slutar vet vi inte och både du och jag är så gamla att det är stor risk att vi aldrig får veta detta. Men en sak kan vi vara helt säkra på: Att det är staten Israel, dess övergrepp och dess propaganda, som skapar och vidmakthåller ”antisemitismen” i dagens värld!