Det har pågått protester mot den iranska regimen även utanför Iran. På bilden demonstrerar en kvinna i Italien. (Stefano Porta /AP/TT / AP)
USA och Israels angrepp på Iran är nu inne på sitt fjärde dygn.
Det enda land i Europa enligt Politico som klart och tydligt tagit avstånd från angreppet och pekar på att det är ett brott mot internationell rätt är Spaniens pemiärminister Pedro Sanchez. Ursula von der Leyen stöder kravet på att byta ut regeringen i Iran i likhet med flera av Europas ledare. Vår egen utrikesminister mumlade som vanligt.
I media spekuleras det redan om regimskifte efter iranierna kapitulerat för Trump. På radion i morse diskuterades det hur det eventuellt skulle gå till. I SvD skriver en Christian Sfeir att ett försvagat Iran kan leda till minskat stöd till regionala miliser och därmed ”dämpa konfliktdynamiken”. Han skriver detta som om inte folkmordet i Gaza ägt rum och ännu pågår.
På ledarplats skriver Tove Lifvendahl att nu måste man löpa linan ut när ayatolla Khamenei har dödats. För att dölja vad det handlar om ordar hon om ”mänskliga rättigheter” och värnandet om den ”regelbaserade världsordningen”.
På nyhetsplats skriver Jesper Sundén om att Khameneis död ”ger Iran en ny chans till en ny vår”.
Ingen tänker på att utfallet kan bli det rakt motsatta. Om Irans ledning och militär klarar de kommande veckorna har USA och Israel förlorat kriget. De har då inte lyckats största regeringen. Till detta skall då läggas rapporter om att USA har begränsad tillgång på ammunition för sitt luftvärn. Detta ger ju Iran ett stort övertag att förstöra de amerikanska baserna runt om i Mellanöstern. Redan nu klagar gulfstaterna på att USA inte kan skydda dem. Det ger också Iran en möjlighet att slå ut israeliska militära baser och ekonomiska centra. En som diskuterar denna möjliga utgång är den amerikanska översten Douglas Macgregor på Glenn Diesens Youtube-kanal.
Medan man i Europa och inte minst här i Sverige har tagit ut segern i förskott, så kan alltså kriget få en helt annan utgång.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Jan F!
Du skrev: ”I media spekuleras det redan om regimskifte efter [att] iranierna kapitulerat för Trump.” ”Iranierna” är fel ord, eftersom många iranier i åsikt och handling är motståndare till Irans ledning (förvisso lagliga ledning enligt internationell rätt). ”Staten Iran” eller ”Irans ledning och försvarsmakt” eller kort och gott ”Iran” skulle dock kunna kapitulera till främmande makt.
I Sveriges riksdag sitter numera 349 Trumpnissar.
Irans folk har levt under förtryck sedan 1953. Mosaddegh valdes till premiärminister år 1951. Han beslutade omgående att genomföra parlamentets beslut att nationalisera oljan (ett beslut som fattades något år innan han tillsattes).
Landets oljetillgångar med tillhörande industrier hade sedan lång tid kontrollerats av Storbritannien. Britterna vände sig till USA för att få hjälp och president Eisenhower var inte nödbedd, CIA och MI6 initierade en statskupp ledd av konservativa iranska militärer, politiker och mullor, vilket ledde till att Mosaddegh avsattes. Han ställdes inför en militärdomstol som dömde honom till döden. Straffet omvandlades sedan till en husarrest som blev livslång.
Därefter installerade imperialisterna Shahen som drev ett terrorvälde fram till 1979 då han störtades. Trots att revolutionen leddes av studenter och arbetare togs makten över av samma konservativa krafter som störtade den demokratiskt valde demokraten Mosaddegh.
Om det är något som Irans befolkning har lärt sig under alla årtionden är det vilken roll som imperialisterna och i synnerhet USA har spelat.
Den insikten finns dock inte bland de Trumpnissar som nu ställer upp och försvarar de brott mot folkrätten som pågår. ”Den transatlantiska länken” är så fördummande att folkrätten åsidosätts. I stället ansluter sig många till USA:s och Israels ”regelbaserade världsordning”. Den kommer inte att leda till demokrati för det utsatta iranska folket.
Hans S!
Det synes mig vara ett något förhastat omdöme att ”den svenska riksdagen består av 349 Trumpnissar”. Bland de 349 finns en handfull, som lämnat sitt parti men inte avsagt sig sin av svenska folket författningsenligt tilldelade riksdagsplats. T ex Elsa Widding. Så du bör nog räkna om och räkna bättre!
”No a la guerra.” (Nej till kriget).
Pedro Sánches är värd årets fredspris.
Hydrans sista Huvud
Mer än femhundra år av krigande, folkmördande, utrotande, förslavande, rövande och storljugande
– med kolonialism, militarism, kapitalism, imperialism, fascism, nazism, zionism och grandios hybris – närmar sig slutet.