Västerländska mediers galenskap

Jerry Grey med hustru rustade för långfärdscykling i Kina.

Jerry Greys hemprovins är markerad med rött på kartan. Tillsammans med sin hustru har han gjort långa cykelturer i Kina. Från Xinjiang i nordväst och från Harbin i nordost till hemprovinsen Guangdong och Hainan i söder.

JAG LADE FÖRSTA gången märke till Jerry Grey när han skrev om en cykeltur han gjort tillsammans med sin kinesiska hustru från staden Urumqui i Xinjiang, tvärs över Kina till deras hemstad i provinsen Guangdong vid Kinas sydkust. En 450 mil lång färd som verkligen imponerade på mig. Själv hade jag ju cyklat ett antal gånger i Frankrike, gärna över passhöjderna i alperna. Under fjorton dagar på cykeln brukade jag tillryggalägga en sträcka på ca 150 mil. Så en tre gånger längre cykeltur, ofta i svår terräng, är något i särklass. 

Genom att Jerry Grey skrivit om sina erfarenheter på nätet har han blivit betraktad som något av en expert på Kina i allmänhet och Xinjiang i synnerhet. Men Jerry tar den uppmärksamheten med en nypa salt. Han menar sig bara berätta om vad han sett och tillägnat sig genom en lång livserfarenhet och flitiga studier.

På sin blogg delar han med sig av sina intressanta erfarenheter. Jag har fastnat för två inlägg där han i Western Media Madness berättar om hur utlänningar tror att Jerry Grey upplever livet i Kina. En provkarta på förutfattade åsikter.


Western Media Madness

Ta en titt på någon rubrik som behandlar Kina i västerlandets massmedia nuförtiden och den kommer alltid att handla om något negativt. Varje gång jag på sociala media får kontakt med någon person som lever i Indien, Australien, Brittiska samväldet eller USA, och jag talar om för dem att jag bor i Kina, uttrycker de först sin förvåning (ibland också chock) och fortsätter sedan att beklaga svårigheterna för oss utlänningar med all övervakning och alla kontroller som pågår.

När jag talar om för dem att så är det inte alls, blir den omedelbara reaktionen inte att de känner en lättnad, utan de i stället blir påstridiga, kanske också aggressiva och försöker rätta mig. Det är omöjligt att jag upplever Kina som ett trevligt samhälle när det uppenbarligen är så ont.

Varje utlänning som bor i Kina och talar positivt om landet på nätet kan berätta att så här förhåller det sig. Även engelsktalande kineser, som kommer i kontakt med utlänningar, får denna respons eller ännu värre, den är ofta ännu giftigare. Vi sägs antingen ljuga, vara betalda för att säga en sak, eller omänskliga. Låt mig påpeka att detta inte är något som händer ibland, det är en daglig upplevelse, ibland händer det flera gånger dagligen.

Kina är inget dåligt land. Kina har inte dåliga invånare (nåväl inte många) och Kinas ledning är inte dålig. Det handlar bara om att västerländska massmedier är dåliga och jag skall försöka påvisa det här.

Jag skall ärligen säga att jag inte är en expert på Kina, ingen är det. Jag lever här och har gjort det under sjutton år. Jag har också studerat ämnet Kinas nationella kulturella identitet på masternivå. Jag har gift in mig i en kinesisk familj och jag vet att det är ett faktum att nästan allt jag läser i västerländska media skiljer sig från Kinas verklighet. Jag är pensionerad nu men medan jag levt i Kina har jag arbetat med handel, utbildning och media. Jag har rest till bokstavligen hundra städer. Jag har förlängt arbetskontrakt på platser så olika som Harbin i det kyliga norr, Hohhot i Inre Mongoliet liksom megastäder som Peking och Guangzhou. Jag har cyklat över 30.000 kilometer i Kina, inklusive hela vägen från västgränsen mot Kazakstan och hela östkusten från Harbin nästan till Hainan. Jag upprepar: jag är ingen expert, ingen är det, men jag känner mig kvalificerad och erfaren nog för att ha åsikter som är värda att lyssnas på.

För nästan tjugo år sedan skrevs en bok med titeln The coming collaps of China där den amerikanska författaren Gordon Chang felaktigt förutsåg att Kinas tillväxt inte bara skulle vara över men att dess kollaps skulle vara komplett år 2012. Detta var uppenbarligen felaktigt men ändå är västmedias önskan att presentera dåliga nyheter om Kina så stor att han fortfarande uppträder i amerikanska TV-program men hans berättelse har ändrats från Kinas kollaps till en apokalyptisk version av Kinas mordiska och onda dominans av världen, vilket han sedan glömmer och förutsäger att Kinas just nu är på gång att resa sig i en revolution. Ett av hans senaste citat lyder: ”Det kinesiska folket, liksom grannarna i Kazakstan, är redo att ta till gatorna när de upplever de sjuka följderna av Xi’s reformer.” På samma sätt förutsåg en pensionerad, brittisk kallakrigare som arbetat på den brittiska ambassaden i Peking på 1970-talet i sin bok China Coup: the great leap to freedom att Xi Jinping skulle bli avsatt vid Chinese People’s Political Consultative Conference. Boken presenterades som ett skönlitterärt verk men västerländska media prisade den som en profetia om vad som komma skulle. Den ganska förvirrade författaren sågs i TV-intervjuer och utropades till expert. Än en gång gick förutsägelsen inte i uppfyllelse men massmedia hänvisar fortfarande till Mr. Garside och inbjuder regelbundet Mr. Chang till sina program.

Kina är ett land som trotsar varje besökares förväntningar. Det sägs att det kinesiska folket är underbart men behöver räddas från sin onda regering. Detta är så ingrott i västerländskt tänkande att var och en som kommer till Kina omedelbart förväntar sig två saker. Det första är ett officiellt och auktoritärt mottagande av polisen, det andra ett folk nedpressat av förtryck och längtande efter en förändring. Vad besökaren upplever är raka motsatsen. Folk är vänliga och glada, visst finns det poliser här och var men de är accepterade och respekterade.

-o-

I det avsevärt längre inlägget ”Western Media Madness: Part 2” berättar Jerry Grey om hur han, efter att i sjutton år ha levat och arbetat i Kina, ser på skillnaden mellan samhällslivet i Kina och USA.

Western Media Madness: Part 2

I del 1 av denna artikel nämnde jag det faktum att det inte sägs något trevligt om Kina, utan en varning om skadliga följdverkningar eller en förväntad tillväxt av antikinesiska känslor som följd av de åtgärder statsledningen vidtagit för att hjälpa samhället. Nu skall jag i den här delen titta på effekterna och orsakerna. Viktigast att komma ihåg är att det är omöjligt för något att vara hundra procent dåligt. Det är därför fullständigt omöjligt för världens alla medier att endast producera kritiska artiklar att skriva – det måste finnas en orsak och detta är helt säkert konsekvensen av denna.

Sammanbrott som bara existerar i västvärldens rubriker.

Juni 2021 antogs i USA en lag som tillåter statliga utgifter för att övervinna Kinas konkurrenskraft. Denna ganska egendomliga lag, som gömdes långt in bland flera tusen sidor, möjliggör en ersättning på 1,5 miljarder dollar till media för negativa publiceringar om Kina. Och det är delvis ett resultat av detta vi nu ser, alltså så många negativa rapporter i media, skenande iväg för att hitta enkla mål och ännu enklare inkomstkällor.

Eftersom flertalet av världens nyhetsmedier är baserade i USA, eller ägda av USA, kommer finansieringen och det mesta av retoriken gällande Kina (och Ryssland) därifrån och utan tvekan härstammar också merparten av världens problem därifrån. I denna artikel kommer att hänvisas huvudsakligen till USA även om nästan alla nyheter på engelska språket utmärks av samma partiskhet.

Utan tvekan är mycket av det som sägs i det följande anekdotiskt och inte baserat på akademisk forskning. Det bygger istället på nyligen företagna resor genom provinserna Guangdong, Guangxi och Sichuan. Det baseras på vad vänner, familj, bekanta, hundratals twitterföljare, samtal i restauranger, kaffebarer, på tåg och även hos min frisör förmedlat! Det kinesiska folket är till 99 procent positivt inställda till de åtgärder myndigheterna har vidtagit eller ämnar vidta för att hålla covid-fallen på noll. Så låt oss bortse från det sociala trycket. Kommunistpartiet hotas inte av att förlora sin kontroll. Faktum är att partiet inte riskerar minskad popularitet. Tvärtom blir det populärare för varje månad som går.

Felet i västerländska tankebanor, att kinesiska medborgare är underbara människor som behöver räddas från en ond diktatur som kallas Kinas kommunistiska parti, är helt felaktig. För det första är det bara ihåliga ord och åsikter från människor som inte befinner sig i Kina, inte talat med kineser i Kina och bygger aldrig på stabila och trovärdiga uppgifter. Tvärtom är det så, som vi skall se i fortsättningen, att rapporter i media motsäger vad vanliga kinesiska medborgare säger, medierna är till 100 procent hämndlystna mot dem. Det kinesiska kommunistpartiet är som vin när det blandas med vatten, det kan inte skiljas från folket och folket kan inte heller skiljas från partiet.

Ett felslut bygger på oförståelse av kulturen, en brist på empati och mycket ofta på lögner framförda av aktörer som mycket ofta har egen vinning av att framföra dem. Det kinesiska kommunistpartiet är inte perfekt, det består av över 90 miljoner medlemmar, givetvis finns det bland dem några dåliga medlemmar, men det är varken ett ondskefullt eller illvilligt parti. Det strävar efter att göra det bästa möjliga för sitt folk.

Konstigt nog, när en kines stöder sin regering i kommentarer eller aktiviteter och även när en utlänning som jag själv stöder Kina, ses vi som antingen hjärntvättade, tvingade till lydnad eller ekonomiskt motiverade. Man ägnar inte en tanke åt att vi kanske har en goda skäl för vårt ställningstagande. Kommentarer som: ”Är det inte konstigt att din åsikt överensstämmer exakt med partiets” är mycket vanliga. Men vi tycker inte det är egendomligt alls, vår åsikt är samma som partiets eftersom partiets ställningstagande förtjänar vårt stöd, det är inget konstigt med det.

Eftersom detta inte är en officiell rapport kommer jag inte att fylla sidan med grafik, men det är några fakta som måste tas i beaktande av en kritisk läsare. När jag läser att produktionen går ned, att leveranskedjor kollapsar och att handelssiffrorna blivit lidande, tittar jag på några olika saker. En finner jag utanför min egen dörr. Matbutiken är livligt frekventerad och har välfyllda lager, varuhusen och köpcentret har mycket att göra, folk bär vad de inhandlat i kassar och lådor, och det säger mig att det inte tycks vara några problem lokalt med vare sig tillgång eller efterfrågan. Jag gick häromdagen till en av våra lokala järnvägsstationer och fann den full av folk. En god vän flög från Shanghai till Guangzhou för några dagar sedan och fick vänta tre dagar på att få en biljett. Folk reser, det är normalt den här tiden på året och säkert blir det lite färre än förra året men inte ser jag några tecken på en kollapsande ekonomi.

En annan sak att titta på är handelssiffrorna: det är ingen hemlighet att Guangdong (provinsen där jag bor) har haft ett bra år, BNP för provinsen steg 8 procent under 2021, utrikeshandeln för hela året ökade 12 procent jämfört med föregående år och hade då ökat 6 procent jämfört med året innan. Aktuella handelssiffror med USA, EU, UK, Australien och Nya Zeeland är alla rekordhöga – trots dessa siffror är artikeln jag citerar full av ord som ”troligen”, ”trots” och ”men”. Allt detta händer under bakslaget från handelskriget med USA, problem med Australien och massiv negativ publicitet om anklagelser för brott mot mänskliga rättigheter.

Något som alla nejsägare glömmer, och de nyheter som alla västmedier missat att berätta om, är att Kina den 1 januari ingick ett regionalt övergripande handelsavtal och därmed ingår i ett frihandelsområde med ca 30 procent av världens befolkning och utgörande över 30 procent av världshandeln. Guangdong var inte ett undantag, det tillhörde de normala, jag kan inte hitta några uppgifter om att någon provins eller region i Kina gick med förlust under år 2021 – inklusive Xinjiang, som var utsatt för sanktioner. Alltså ingen orsak till oro vad gäller handeln.

Så, om folk är nöjda med regeringen, lokal konsumtion verkar vara bra, internationell handel ligger på en rekordnivå, vad är det då som orsakar denna massiva negativa publicitet? Det finns flera orsaker men jag kommer att ta upp tre kategorier: Planläggning; Rädsla att misslyckas; Rasism;

Planläggning
Västmedia säger att det finns en auktoritär stat som hotat din personliga frihet, inte låter dig gå på gatorna, engagera dig i sociala medier eller ens skriva e-post utan att övervaka vad du gör. Västmedia fortsätter påstå att det förekommer tvångsarbete, folkmord, militär expansion och aggressivt utnyttjande av resurser i ”underutvecklade” länder. Det är korrekt att det finns en sådan stat. Men det är inte Kina.

Militär expansion, aggression och utnyttjande är något som Kina regelbundet anklagas för – av en nation med 750 militärbaser spridda runt världen, inklusive många biologiska laboratorier. Landet i fråga har trupper vid balarusiska, polska och andra gränser, liksom i det arktiska området, längs alla ryska gränser, samtidigt som det anklagar Ryssland för expansionism och aggression.

Allt vad du gör på Facebook, Twitter och även krypterade meddelanden som Whatsapp registreras, samlas in, undersöks och lagras. Lita inte på mig, fråga istället dig själv vad deet kan bero på att Edward Snowden lever i exil eller att Julian Assange försmäktar i ett fängelse och hotas av att tillbringa resten av sitt liv i amerikanska federala fängelser. Varför är inte USA medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter, de lämnade det år 2018 medan de kallade det ”en kloak av politisk partiskhet”, en politisk partiskhet som de istället borde ha tagit upp kampen mot. Men organisationen var i praktiken kämpande emot USA:s egna konventioner för mänskliga rättigheter.

Dessa kritiska läsare kan också fråga sig vad som sägs om övervakning av sociala media i Kina. Och visst, det förekommer – för brottsutredningar – på samma sätt som överallt annars. Men en sak som västerländska medier aldrig nämner är hur dåligt enskilda medborgares data är skyddade, eller har varit sedan september 2021.

Det kan också pekas på det faktum att Twitter, Facebook, Google m fl tillhandahålls helt gratis åt alla, allt utan avgifter för deras användare. Men de råkar vara bland världens rikaste organisationer. De skördar, samlar och säljer dina data, något som är olagligt i Kina. Och därför vill dessa sociala medier och Internetjättar inte arbeta under Kinas ”auktoritära lagar”.

Man kan också fråga sig varför Mike Pompeo, när han var statssekreterare, hotade internationella brottmålsdomstolen med sanktioner och vissa restriktioner om de försökte undersöka amerikanska krigsbrott. Svaret överraskande knappast, USA har mycket att dölja. Det finns en historia av folkmord i både Nord- och Sydamerika, liksom i Australien. I USA har dessa folkmord inte begravts eller glömts bort, de har glorifierats av Hollywood, och dess förövare har hedrats i historieböckerna. Det ”enda dokumentet värt att slåss för” enligt en person på Twitter är konstitutionen. Ett dokument som förklarar att det inte är rätt att använda slavar (såvida inte det legala systemet har fängslat dem och då är det helt ok).

Vad konstitutionen inte kunde förhindra, eftersom det är skrivet av slavägare för över tvåhundra år sedan, är att dagens fängelsesystem i stort sett är privatägt och utformat för att ge vinst. Staten betalar för att fångarna skall hållas inspärrade och fångarna används som obetalda slavarbetare av fängelsesystemet för att öka sin lönsamhet.

Samma konstitution fortsätter att ge vita rätt att bära handeldvapen och forma miliser för sitt eget försvar. Något som lett till att 82 amerikaner dödas med skjutvapen varje dag de senaste åren. Varje dag, i medeltal minst tre av dem varje dag, dödas av polisen.

Jag är inte säker på om världen utanför USA skulle hålla med om detta … Är det värt att kämpa för, är det värt att dö för?

Militär expansion, aggression och utnyttjande är något som Kina regelbundet anklagas för – av en nation med 750 militärbaser spridda runt världen, inklusive många biologiska laboratorier. Landet i fråga har trupper vid balarusiska, polska och andra gränser, liksom i det arktiska området, vid alla ryska gränser, medan det på samma gång anklagar Ryssland för expansionism och aggression.

Man har också flera hangarfartyg, två är deras egna och två tillhör deras allierade, liksom minst 70 krigsfartyg och flygplan i sydkinesiska sjön medan de anklagar Kina för aggression. Samma land som vägrar att ratificera Förenta Nationernas havsrättskonvention eftersom den skulle tvinga dem att erkänna att de expanderat illegalt i många havsregioner.

Peking flygplats

Landet som har plundrat resurser i Afrika, Sydamerika och Centralamerika anklagar Kina för expansion, exploatering och skuldservitut fast de själva har placerat dussintals länder i just detta tillstånd och lämnat dem i fattigdom. Samma land som sanktionerar Venezuela, Iran, Nordkorea och understödjer andra, medan dessas barn och föräldrar dör av svält, anklagar Kina – utan bevis – för att göra exakt detsamma som de själva har gjort under mer än hundra år. Detta är en projektion upphöjd till en skön konst. Folk på Twitter skriver ofta i sina kommentarer att: om USA anklagar ett land för att göra något ondskefullt är det mycket sannolikt att USA begår just sådana brott. Och det är aldrig svårt att finna bevis, så snart du vet var du skall leta. Projicering av sina egna grymheter är ett smart sätt att skylla sina brott på andra.

Några timmar innan Biden skulle besöka en plats kollapsade en bro i närheten på grund av dåligt underhåll – och skadade många människor. Det tycks som om fonder avsedda för brons underhåll hade överförts till budgetposter för att hantera civil olydnad. Just den här bron är inte huvudproblemet, utan det är att den är en av 46.154 broar som har ett brådskande behov av reparation, vilket skulle kosta 125 miljarder dollar för att komma upp till broars normalstandard. Och det gäller inte bara broar. USA:s motorvägar håller på att smulas sönder, det är så illa att folk undviker att använda dem vilket leder till att ett land med 330 miljoner invånare har 19.000 flygplatser men bara 6.000 sjukhus. Enligt National Transportation service är USA:s vägar i genomsnitt 65 år gamla och har aldrig underhållits ordentligt. De lider av överbelastning, trängsel och uppskjutna återinvesteringar. Fonder bara fortsätter att överföras till polis, militär och hantering av civil olydnad snarare än till transportåtgärder.

-o-

Här avbryter jag min översättning av Jerry Greys text, men den fortsätter några sidor till på hans blogg.


Några länktips:
Originalartiklarna:
Western Media Madness,
Western Media Madness – Part 2
Följande artikel innehåller också mycket information om Kina som du inte hittar så lätt på annat håll:
How Did I Become Such a World Renowned Expert on Xinjiang?

... är läst 971 gånger!

  8 kommentarer for “Västerländska mediers galenskap

  1. Arne W Andersson skriver:

    Tack!
    Den här bilden förmedlas entydigt vid resor och kontakt med människor som bott länge i Kina. Ni som ändå försöker hålla fast vid en negativ uppfattning: kosta gärna på er en resa och vidga era vyer.

  2. Jan Arvid Götesson skriver:

    Jerry Grey skriver att Förenta staterna ”vägrar att ratificera Förenta Nationernas havsrättskonvention eftersom den skulle tvinga dem att erkänna att de expanderat illegalt i många havsregioner”. Vad syftar han på?

  3. Dennis Zackrisson skriver:

    Jan Arvid G!
    Vore det inte enklare att skippa gissningslekarna och i stället ställa frågan direkt till Jerry Grey? Sedan kan du ju alltid kommentera svaret om du får något eller inte, vilket kanske är intressant på andra vis.

  4. Jan Arvid Goetesson skriver:

    Dennis Z!
    Jag letade efter ett sätt att skicka en fråga till Jerry Grey, men det lyckades mig icke. Någon som vet hur?

  5. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Jan Arvid G!
    Längst ner under respektive artikel på Jerry Greys blogg finns en liten pratbubbla du kan klicka på för att skriva kommentarer eller frågor. Det krävs ett konto på plattformen, men det tycks enkelt att ordna.

  6. Arne Nilsson skriver:

    Termen klass nämns inte en enda gång. Den kinesiska arbetarklassen försvinner tillsammans med utsugningen. Byråkratklassen (det översta skiktet inom stat och parti) och kapitalistklassen existerar inte i artikeln. Avsaknaden av demokratiska fri- och rättigheter och fria fackföreningar nämns inte heller. Rena Sörgården med andra ord.

    För de som har Lenin som husgud, även andra med för den delen, borde det vara av intresse att relatera de kinesiska monopolen till hur Lenin såg på imperialism och kapitalism.

  7. Henrik Linde skriver:

    Den som vill ha mer information om hur dagens politiska system i Kina är uppbyggt rekommenderar jag att gå till texten Ökad demokrati med extraval, eller hur?

    Sök dig sedan fram till två kommentarer skriva av Karl W, en svensk ingenjör som sedan många år bor och har arbetat i Kina.

    Den första kommentaren handlar om hur folkviljan inte längre har något inflytande i de västerländska politiska systemen.

    Den andra ganska långa kommentaren går igenom hur det politiska systemet är uppbyggt i Kina.

  8. Arne Nilsson skriver:

    Henrik L!
    När det gäller falska nyheter och propaganda är utelämnandet ett av de viktigaste verktygen. På samma sätt som den ursprungliga artikeln saknar de angivna referenserna termen KLASS och en beskrivning av klasserna i dagens Kina. Bara för att barnen på julafton bibringas att tro på sagan om jultomten behöver vi vuxna inte låta oss förledas att tro på berättelsen om det klasslösa Kina.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.