Bildkollage: K Lindelöf


Krigen i Ukraina och i Palestina förefaller omöjliga att ens skönja några slut på. Väst har visserligen förlorat, men det gör inte att krigen tar slut. Det känns värre än någonsin. Kan inte låta bli att vända och vrida på dessa frågor, men någon klarhet synes icke. Dimman ligger ännu tät. Detta var en kort förklaring till följande text.

Folkrätten stipulerar att varje land själv suveränt ska bestämma om allt inom sina egna gränser – så länge det inte hotar eller kränker något annat lands suveränitet. Hur landet ska styras är alltså en nationell fråga, inte en folkrättsfråga.

Men, om landet innesluter flera olika folkgrupper, språk och religioner, vilket inte sällan är fallet, är det inte alltid lätt. Nationella medvetanden, nationella identiteter och nationell samhörighet skapas ovanför dessa olikheter. De uppstår när man lever och arbetar i fred under en längre tid och kröns legalt med medborgarskap.

Det här är så självklart att man borde kunna förvänta sig att även västerländska regeringar skulle kunna acceptera en sådan ordning.

De utstötta

Men när det gäller Ryssland, Iran och Kina (efter 1990) vägrar Västvärlden närmast unisont av någon anledning att respektera dessa länders nationella interna förhållanden och säkerhetsintressen. Dessa tre mycket betydande länder med stora befolkningar och betydande makt motsätter sig Västvärldens (USA) ”goda råd” för hur de ska styra sina länder. Grundproblemet tycks alltså vara att dessa länder vågar trotsa USA:s anspråk på att bestämma villkoren på den internationella arenan.

Ni har hört det många gånger vid det här laget, att Västvärldens länder kallar sig själva demokratier och Ryssland, Iran och Kina för autokratier. Väst hävdar att däremellan går den skarpa skiljelinjen mellan dem och ”oss”, som är de goda. Att det finns länder med ”envåldshärskare”, som t ex Saudiarabien, Turkiet och kanske Ungern, verkar av någon anledning inte viktigt. Full respekt visas för kungafamiljen i Saudiarabien, president Erdogan och premiärminister Orban – trots att dessa länder på olika vis kraftigt avviker från Västs demokratiska normer.

Men, mutas de bara med avancerade vapensystem – och endast använder dessa i samråd med Västvärlden – tycks allt vara i sin ordning. Så inte är det demokrati det handlar om. Det handlar om att kröka rygg inför Väst.

Kristerssons försiktighet

Vår statsminister Ulf Kristersson är en mycket typisk medlöpare i Väst-sällskapet. Han intervjuades i DN den 1 mars och var väldigt mjuk i tonen mot ”envåldshärskaren” Erdogan och ”demokratihotande” Orban. Han menade att man måste kunna tala med alla. Här några citat:
– Olika länder tycker och tänker olika… Då får man också respektera att olika länder har olika intressen som man ibland inte förstår fullt ut. […] Turkiet hade legi­tima frågetecken, framför allt när det gäller PKK-finansiering, som Sverige inte hade tagit på tillräckligt stor allvar. Låt oss vara ärliga med det. […] Jag har inte gjort något som har varit förödmjukande, varken för mig eller för Sverige. Att man åker och samtalar med ledaren för ett land vars beslut man behöver, det hade närmast varit ett skämt om man vägrade prata med dem som ska fatta ett beslut om Sverige. […] Det här är Sveriges möte med en värld som inte alltid är som Sverige önskar.

Tala med alla alltså. Men – inte med Putin!

Kära läsare, det är dessa dubbla måttstockar som måste avlägsnas. Väst har inga som helst moraliska rättigheter eller skyldigheter att bistå Ukraina med vapen och pengar i deras konflikt med Ryssland. Det är faktiskt otillbörlig inblandning i Ukrainas inre angelägenheter. Grovt sett 20 procent av 2021 års Ukraina vägrade gå med i EU eller Nato. Att inte ens kunna diskutera staten Ukrainas komplicerat sammanvävda historia med Ryska federationen är rent antiintellektuellt. De moraliska (demokratiska) argumenten för att stötta Ukraina i deras konflikt med Ryssland är mycket bräckliga. Det är denna självpåtagna västerländska attityd av moralisk överhöghet som orsakat detta krig. Inte Putins ”autokratiska ondska”.

Västvärlden i demokratisk recession

Västvärldens demokratiska utveckling är dessutom allt annat än positiv. Enligt statsvetenskaplig forskning befinner sig Västvärlden i ”demokratisk recession”. På många håll är utvecklingen mycket allvarlig. I vårt land finns mycket tydliga tecken på att yttrandefriheten och demokratin sätts åt sidan för att kunna genomföra obekväma beslut över folkets huvuden under inflytande av USA/EU och Nato.

När våra ledande politiker beskriver kriget i Ukraina utgår allt vad de säger från att Väst är moraliskt överlägset Ryssland. Man menar med bestämdhet att det är ett ”demokratiskt” Ukraina som kämpar mot ett ”autokratiskt” Ryssland och att Ukrainas frihetskamp också är vår frihetskamp. Det här upprepas ständigt som ett mantra. Alltför många har av denna propaganda lockats med på detta korståg mot den ryska ondskan.

Men kära läsare, detta är mest påhitt eller mycket grova överdrifter. Att kritisera detta – som jag nu gör – är inget stöd för Putin, det är bara ett konstaterande av faktiska förhållanden. Rysslands anfall 24 februari 2022 var ett brott mot folkrätten, men går att både förstå och förklara. Vem som startade kriget, hur och när det startade måste kunna diskuteras.

En annan aktuell konfrontation är den i Gaza. Att Väst skulle ha något slags moralisk skyldighet att stötta staten Israel i deras 75 år gamla kolonialpolitik mot palestinierna är ännu ett tydligt tecken på Västvärldens dubbla måttstockar. Västvärlden – som stod som en av segrarna efter nedkämpande av Nazityskland 1945 – är medskyldiga till att inte ha stoppat staten Israel, som genomgående överträtt alla uppsatta röda linjer som sattes upp av FN efter 1948. Judarna utsattes för ett närmast obeskrivligt folkmord av Nazityskland. Men staten Israel – som utsett sig själv till alla judars hem – har ingen som helst moralisk rätt att fördriva och mörda palestinier. Staten Israel (och Väst) är de skyldige i denna konflikt, inte judarna i allmän mening. Palestinierna är offren.

En ny säkerhetsordning

Otvivelaktigt är att Västvärlden utsatt Ryssland för ökade militära hot ända sedan Berlinmurens fall. Det som då överenskoms mellan stormakterna var inte hållbart, eftersom det skedde med en kollapsad Sovjetmakt som en av parterna. Väst kunde helt diktera villkoren. Det kan faktiskt jämföras med Ententens (Frankrike, Storbritannien och Ryssland) hårda villkor mot Tyskland i Versaillesfredan 1918. Efter 21 år var kriget igång igen i ännu större skala.

En ny europeisk säkerhetsordning (som innebär en ny världsordning) måste förhandlas fram. Denna nya säkerhetsordning måste bygga på suveräna staters rätt till självbestämmande och på förbud mot inblandning i andra länders inre angelägenheter. Ingen stat har rätt att utse sig själv som moraliskt överlägsen någon annan, då spricker ordningen. Det är det som skett efter Sovjetunionens kollaps.

Så länge våra västerländska politiker, medier och vapenindustrier framhärdar i sin självpåtagna moraliska överhöghet, och därmed tar sig rätten att offra ukrainares liv och Europas välfärd för att tvinga Ryssland till underkastelse, kommer kriget att pågå. Ännu förstår ingen hur detta ska sluta. Dimman ligger ännu tät. Det kan drabba oss alla…

Föregående artikelLika inför lagen?
Nästa artikelNEJ TILL NATO – GÖTEBORG – 21 MARS
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

5 KOMMENTARER

  1. Jag finner det lite konstigt att de flesta som skriver om kriget i Ukraina är så angelägna om att framhålla att de inte stöder Putin och att de tar avstånd från Rysslands invasion (eller SMO). Samtidigt som de faktiskt hittar argument för motsatsen. Kanske av rädsla för att bli stämplade och förklarade persona non grata i debatten.

    Själv har jag kommit fram till att Rysslands argument för sin SMO faktiskt håller och jag tycker därför att Putin faktiskt inte gavs något val, USA tvingade fram den. Ryssland argumenterar också utifrån FN-stadgan och andra avtal och jag vill hänvisa till Ola Tunanders grundliga genomgång i sina tre artiklar i oktober 2023. Del 1 här. Du kan hitta alla tre på hans Substack.

    Men det är bra att Lindelöf tar upp bekymren med de dubbla måttstockarna och västs hyckleri. Det borde vara obligatorisk läsning för alla och föremål för stor debatt i den Public Service som inte fyller sin uppgift i Sverige.

  2. Rolf N!
    Såvitt jag förstår var både annekteringen av Krim och den militära inmarschen i Ukraina formellt sett folkrättsbrott. Eftersom jag menar att folkrättens nuvarande regler är en god grund även för hur en ny världsordning måste byggas, påpekar jag ofta att mina skriverier inte är till för att stödja Putin, utan för att bringa sans och vett i debatten. Man måste kunna lyssna på och tala med alla. Om Putin hade något val eller inte vet jag inte.

  3. Rysslands speciella militära aktion mot Ukraina är fullt begriplig för den som har önskan att förstå något av geopolitik. Vi vet tillräckligt om Rysslands vilja att vända sig mot Europa vid tiden efter det totala sammanbrottet 1990. Det är dokumenterat och ovedersägligt. Efter att ha blivit avvisat av Väst (Clinton) och efter att ha varnat Väst för utvidgning av NATO till Rysslands gräns återstod endast för Ryssland att sätta kraft bakom sina krav. Allt annat vore otänkbart. Minns och jämför Cubakrisen! Därvid tvingade USA Ryssland att bryta mot folkrätten. Det är uppenbart att folkrätten manipuleras och används mycket selektivt av Väst när den gynnar Väst. Mantrat Rysslands ”oprovocerade fullskaliga invasion” har nu hörts som en klangbotten i propagandan till stöd för NATO:s expansion, som avsåg att kröna inringningen av Ryssland med övertagande av Ukraina. USA har använt sina gamla beprövade metoder att destabilisera och korrumpera. Därvid har man värmt upp gamla nazistiska krafter i Ukraina. Målet har alltid varit, ( sedan Churchills tal i Fulton ) och är alltjämt att överta Rysslands enorma naturrikedomar för att sedan rikta ett avgörande slag mot Kina. Detta anser Väst vara fullständigt rättfärdigt och förenligt med den ”regelbaserade” världsordning som formulerats av USA:s neokonservativa DEEP STATE. USA/NATO:s livsluft är det STÄNDIGA KRIGET.
    Det häpnadsväckande är det totala stöd och underkastelse som erhållits av Europa, men som samtidigt visar hur djupt den amerikanska synen på världen sitter i Europa. 1949 sa USA: Vi har förlorat Kina! Detta vill dom ändra på! Snart! Innan det är försent. I Europa och i Sverige spelar nu socialdemokratin samma roll som 1914. Men det knakar i fogarna och det gamla får vika för det nya. Solen går ned i Väst…
    Ps Exempel på Västs groteska hyckleri är ”matbombardemang” av Ghaza. Se där gick solen ned under horisonten!

  4. Vad som formellt sett är det ena eller andra brukar ju vara föremål för rättslig prövning och tills att en sådan ägt rum (hur nu det skulle gå till) får väl frågan anses öppen för olika tolkningar. Även folkrätten innehåller motsägelser, plus att den inte förutsett alla varianter att juridiskt sett förbigå den. Rysslands folkrättsbrott har ju faktiskt föregåtts och föranletts av USA:s otaliga sådana:
    – Statskuppen 2004 och 2014 var folkrättsbrott
    – Upprustningen av Ukraina 2014-2022 var ett folkrättsbrott då det syftade till att undergräva Rysslands säkerhet.
    – Utvidgningen av NATO var ett folkrättsbrott av samma anledning.
    – Ukrainas förtryck av den ryska befolkningen var ett folkrättsbrott och – Rysslands intervention var av dessa anledningar lika berättigad som att Frankrike och England förklarade krig mot Tyskland efter den 3 september 1939.
    – Vad betyder ”principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt” för den stora ryska befolkningsgruppen i dagens Ukraina? Och i Palestina/Israel? Ukraina har förtryckt och förmenat gruppen lika rättigheter liksom Israel har gentemot palestinierna. Båda grupperna gjorde uppror och har upprättat suveräna stater som i Palestinas fall har erkänts av Sverige och i Donbass fall erkänts av Ryssland. Både Israel och Ukraina har genom sitt agerande förverkat sitt krav på att företräda dessa resp. befolkningsgrupper. Ukraina och väst har genom att vägra följa ingångna fredsavtal (Minsk) därigenom tagit på sig ansvaret för kriget och dess följder.

    Caitlin Johnstone har skrivit om att man måste förhålla sig till stora och viktiga saker, så ”Om Putin hade något val eller inte vet jag inte” är väl i ljuset av vad hon säger att ducka för frågan. Ola Tunander har däremot tagit den på allvar!

  5. PPS. Zbigniew Brzezinski ger en bra bild av USA:s strategi i boken The Grand Chessboard.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.