Den 26–28 juli 2023 störtades president Mohamed Bazoum av en grupp militärer under ledning av general Abdourahamane Tchiani i landet Niger i Västafrika. Tchiani är nu de facto statschef. Uppenbarligen är det en intern uppgörelse där den ene prisgivit sig för mycket åt väst, medan den andre är beredd att luta sig mer åt det globala syd.
Jag vet mycket lite detaljer om Niger och dess historia. Jag läser därför i engelska Wikipedia som har en omfattande artikel.
Bakgrund
1904 tog man Frankrike över stora delar av Västafrika, som idag omfattar dagens Burkina Faso, Mali och Niger. Söderut drogs en gräns mot Storbritanniens koloni Nigeria.
Sedan dess har Frankrike haft kontrollen. På 1960-talet blev Niger formellt självständigt, men fortfarande under starkt fransk ekonomisk dominans och kontroll. Regimerna har pendlat mellan mer eller mindre diktatoriska och/eller militära ledare, alla under franskt indirekt eller direkt beskydd. Invandrande folkgruppen från söder och tuareger från norr har utnyttjats för att splittra. En traditionell nomadnäring av boskapsskötsel har allt mer ställts mot modernisering. Niger har världens största urantillgångar och är Europas viktigaste leverantör av uran. Under 70- och 80-talen steg efterfrågan på uran, vilket betydde ett ekonomiskt uppsving för Niger. Dollar flödade då och dragkampen mellan olika inhemska intressen och fransk överhöghet skärptes och är ännu grundtemat för hela området. Alltså kolonialism och postkolonialism. Det som nu sker är att starka inhemska krafter vill ta kontrollen över sina egna naturresurser.
Ny kolonialkonflikt
Nu laddas det upp för en ny het konflikt om naturresurserna i hela Sahelområdet. För tillfället gäller det Niger med sina stora urantillgångar. Det som nu händer är även en mardröm för USA/EU. Frankrike och många andra är starkt beroende av uranet från Niger. FN (Minusma i Mali – 17.000 personer) har militära styrkor på plats. Sverige hade 220 personer (Takuba), som ska dras hem under 2023. USA har en drönarbas och tusen soldater i området. Alla dessa främmande styrkors officiella uppgifter har varit att bekämpa islamistisk extremism i området (stabilisera situationen för de existerande regimerna), vilket skett i samverkan med Ecowas, en västafrikansk ekonomisk samarbetsorganisation. Men ”islamismen” har blivit ett allt större hot mot västs kontroll över olje- och uranutvinningen i hela Sahel. Som väntat har de främmande militärerna fördjupat motsättningarna mellan olika folkgrupper.
2020 genomfördes en liknande statskupp i Mali som resulterade i en mer västkritisk regim under överste Assimi Goïta. Den 7 februari 2023 besökte ryske utrikesministern Sergey Lavrov landet, och lovade stöd för uppbyggnad av Malis militära förmåga. I juni i år avskaffades franskan som huvudspråk i Mali och en ny konstitution infördes, som godkändes av 97 procent i en folkomröstning.
Västs försvagning under senare år märks nu även i Sahelregionen. Ryssland har flyttat fram sina positioner (hittills med Wagnergruppen) och konkurrerar allt mer öppet med Väst (USA/EU). Regeringarna i Burkina Faso och Mali har ställt sig på kuppmakarnas i Niger sida.
Ecowas har hotat med militärt ingripande för att återinsätta Mohamed Bazoum i Niger. Det verkar dock ha gått i stöpet. Idag hör jag på radion att USA:s utrikesminister Blinken vill ha en diplomatisk lösning och kommer därför att förhandla med ”kuppledaren” general Tchiani. Återstår att se vad som blir nästa steg…
Heh, inbillar de sig i Niger att vårt (västs) uran ska komma deras egen befolkning/land till godo bara för att det råka ligga på deras mark?
De tusen man amerikanska styrkorna i landet lär inte bry sig vad Nigers regering säger om att packa och åka. USA ockuperar fortfarande en tredjedel av Syrien; den del som innehåller nästan all olja och den bördiga jorden.
Skönt att imperiet snart kommer att krascha.
Med lite sökning får jag det till att Niger står för 5 procent av världsproduktionen av uran och 17 procent av Frankrikes import av uran. Kärnkraftverken i EU har bränsleförråd för ca 3 års produktion.
Uran finns också lite varstans, även i Sverige, det är inte direkt någon bristvara och ovanpå det vill väl även fattiga Niger tjäna pengar på det man nu har att exportera.
Och än en gång har en grupp militärer i Afrika ersatt en demokratiskt vald ledare, oavsett nu om de handlar på uppdrag av Vita huset eller Kreml så brukar generaler sällan vara särskilt skickade att styra en nation. Och om en folkomröstning i en diktatur som Mali slutar med 97 procent ja så brukar det vara ett säkert tecken på att valet är riggat. 97-98 procent är vanliga siffror, aldrig 100 eller 51. Men i stället för sådana omröstningar, vore det inte så mycket bättre om folket fick utse sina ledare, kanske utan uniform.
Lennart P!
Du kan ha rätt i allt du skriver. Jag kan ha dragit fel slutsatser och givit skeva betoningar av olika uppgifter i Wikipediaartikeln och en del annat jag ögnat igenom. Men faktum kvarstår, koloniala stormaktsintressen har i minst 150 år sugit ut landet på sina naturresurser. Eller anser du inte heller att detta stämmer, att USA och Frankrike haft goda civilisatoriska avsikter med sina militära insatser?
Är det här vatten på kvarnen att analysen om att kriget i Ukraina inte handlar om en anfallare och en försvarare oavsett vem man nu skulle tycka är vem, men snarare en konkurranssituation mellan konkurrerande kapitalistiska parter?
Bra fråga, Gustav W!
Det skulle kunna beskrivas som du säger, men det säger i så fall inte så mycket. Det är inte oviktigt att analysera styrkeförhållandena mellan konkurrenterna samt hur supportrarna till respektive konkurrent ser ut. Det är heller inte oviktigt att resonera kring konfliktens kärna, som förvisso kan se lite olika ut från konkurrenternas olika synvinklar. Och även på vilket sätt och i vilken utsträckning konkurrenterna sökt diplomatiska sätt att lösa sina problem och hur detta upptagits av motparten. Supportrarnas bevekelsegrunder för sina ställningstaganden kan också vara viktigt för att belysa hela bilden av problemet och vilka olika möjligheter och risker för alla som finns i konfliktens omgivning eller på olika sätt dras in i denna.
Med det har jag, tror jag, i varje fall gett lite hjälp till den fortsatta diskussionen och ändå inte sagt för mycket.
Är det kanske så att demokratier uppmuntrar folket att ta aktiv del i det politiska livet, medan renodlade diktaturer förnekar medborgarna den rättigheten. Folket kan inte välja vem eller vilka som ska styra. Inte heller kan det styrande röstas bort från makten i allmänna val. Människorna får inte tycka och tänka som de vill – när censur och inskränkt yttrandefrihet råder.
Hej Dennis Z, nej det är inte oviktigt det du nämner. Nu blev vi nästan spegelvända. Det du menar är mindre viktigt, eller som du säger ”inte säger så mycket” menar jag är hela problemet nedskalat till pudelns kärna.
De olika sakerna du nämner håller jag med om är väldigt viktigt att ha klart för sig. Inte minst för att genomskåda farlig propaganda.
Men jag skulle säga att de sakerna kan se lite olika ut från gång till gång. Men att spelet är det samma. Jämför med fotboll till exempel. Finns miljoner olika lag, olika stora, olika bra. Har funnits miljarder olika matcher som har sett olika ut.
Man kan kommentera försvaret, taktiken, individuella kvaliteter, tränaren. Spelets regler är dock alltid de samma. Bevekelsegrunden för alla deltagande är den samma. Alla vill vinna matchen. Det är det fasta konstanta.
Nu är fotboll en harmlös sport utan mordoffer och sönderslagna liv, städer och byar. Krig icke så.
Har man då ett kapitalistiskt ekonomiskt system som bygger på konkurrens och vinstjakt på andras bekostnad (såsom ett fotbollslag vinner matchen på motståndarens bekostnad) då få man räkna med konkurrens. Först månne via diplomati, ibland, men funkar inte det så är det vapnen som talar.
Kan man tänka sig ett ekonomiskt system utan vinstintresse som istället för konkurrens bygger på samarbete?
Att det inte skulle vara nån idé att exploatera folk, konkurrera med dem, mörda dem i stora drivor, för det finns ingen vinst i det för mig.
Nåja, fantasier kanske. Huvuddelen i svaret står längst upp. Verkar som att vi ser spegelvänt vad som är centrum i frågan, det fasta och konstanta och vad som är de olika omständigheter vid olika givna tillfällen.
Tack för svar!
Jo Roger S, girighet helt klart. En girighet som finner sin näring i den kapitalistiska verkligheten.
Säkerligen okunskap från en del, gärna yngre politiker av kategorin streber som vet precis vid varje givet tillfälle vad som av dem väntas, inte behöver dagliga instruktioner från skrupellösa personer som står till dem i maktposition. Och inte kanske reflekterar tillräckligt mycket om vad det är de håller på med.
Och också likgiltighet inför människors väl och ve. Antingen så naiv att det blir ett handikapp eller Allbrigths notoriska uttalande om 500.000 små barn. Det är väl ett spektrum.
Tack för intressant respons, Gustav W. Håller med det mesta du skriver.
Men även själva regelboken kvarstår ändras tolkning och tillämpning med utveckling av spel och ny teknik. Sverige gick i söndags till VM-kvartsfinal med hjälp av nymodigheten VAR t ex. Det finns de som tjatar om ”folkrätt”, utan att precisera denna oformliga regelmassa, som om allt vore klart när det rör Rysslands agerande.
Ännu en viktig fråga som du ställer rör samarbete. Här har faktiskt den vägen prövats genom korporativismen, som faktiskt under i det närmaste femtio år var en grundval för ekonomiskt samarbete i Sverige. Men det hjälpte föga eftersom konkurrensen inte främst var inom landet utan i allt större utsträckning blivit internationell. Och så tog den vägen abrupt slut.
Dennis Z!
Korporativismen vet jag ingenting om tyvärr. Ingen expert överhuvudtaget på någon -ism, men det slog mig när jag läste sista stycket i kommentaren, det här med socialism i ett land mot socialism i stort sett hela världen eller så kommer den inte att fungera.
Den internationella konkurrensen tog död på den svenska korporativismen då? Synd. Och ännu en ljuskägla som belyser problemet med det rådande ekonomiska systemet kan jag tycka.