Vem är Gui Minhaj?

Bild från Gui Minhais tveksamma erkännande i kinesisk stats-TV (Wikipedia).

D har handlat korrekt när de engagerat sig i Gui Minhais öde i den kinesiska folkrepubliken. Bland UD:s plikter ingår att understödja svenska medborgare som råkat i klammeri med rättsväsendet i andra länder, oberoende av brottets svårighetsgrad.

Vidare har Svenska Pen rätt att ge sina priser till vem de vill, utan att drabbas av påtryckningar från utländska makter. Det är fritt fram för andra att rikta kritik av deras val. Min personliga kritik är att Svenska Pen i sitt val handlat väl naivt och inte nog undersökt om mottagaren av priset är en god representant för yttrandefrihet och demokrati i Tucholskys anda.

För det tredje vill jag inte att en främmande makt styr mitt tänkande. Att den behandlar någon illa är ofta ett skäl att sympatisera med honom eller henne, men inte alltid.

Ty vem är Gui Minhai?
Han kommer till Sverige 1988 för att studera. Både nu, och ännu mera då, är detta inte lätt för en vanlig kinesisk kille. Han måste, liksom andra utländska studenter, hitta sponsorer om inte familjen kan betala.

Karriär i Peking
I min artikel på steigan.no använde jag som källa bland andra Hongkongbaserade South China Morning Post av den 18 januari 2016. Där får man veta att Gui är född i Ningbo 1964 och skrev in sig vid Pekings universitet 1981. Enligt en undersökning samma år (2016) av Hongkongs Universitet var det den mest pålitliga dagstidningen i staden.

Ningbo ligger långt från Peking, i östra Kina med Shanghai som närmaste metropol. Men Gui Minhai valde alltså Peking. Efter sin universitetsexamen 1985 tog han anställning vid “Peoples’ Education Press” som lyder under utbildningsministeriet. Han åtnjöt alltså myndigheternas förtroende.

Inte doktor
1988 begav han sig till Sverige där han började en doktorskurs vid Göteborgs Universitet vilket sägs ha lett till en doktorsexamen 1996. Detta enligt alla Wikipediaartiklar som i sin tur hänvisat till South China Morning Post. Så skrev jag också i mina artiklar.

Men enligt en mycket tillförlitlig källa stämmer inte detta. Inte heller hittar man hans namn på listan över doktorsavhandlingar från Göteborgs universitet. I ett reportage i Expressen aktar sig den på Taiwan baserade Jojje Olsson noga för att säga att Gui avlade doktorsexamen, bara att han bedrev “doktorsstudier”. Påståendet om en doktorsexamen dyker dock upp i en faktaruta, men den var kanske Jojje Olsson inte ansvarig för.

I min artikel på steigan.no skrev jag att Gui avsade sig sitt kinesiska medborgarskap när han fick sitt svenska. Också detta var nog fel. Det lär vara omöjligt att avsäga sig ett kinesiskt medborgarskap och Folkrepubliken accepterar inte dubbla medborgarskap. Att han fortfarande var kinesisk medborgare visas av att när han hösten 1999 lämnade Sverige för att etablera sig i sin kinesiska hemprovins möter det inga problem. Varför lämnade han Sverige där han ju ändå var medborgare och hade familj, bland annat en 4-årig dotter? Han skiljde sig från sin hustru, heter det. OK, men för det behöver man inte lämna landet.

Bedrägeri
I min artikel hävdar jag att orsaken, både till skilsmässan och avvikandet, kunde bero på att Gui Min Hai i slutet på 90-talet var inblandad i ett storskaligt utbildningsbedrägeri i Göteborg. Bedrägeriet avslöjades av SVT i ett kvällsprogram den 23 juni 1999, strax innan Gui Minhai, enligt ambassaden, flydde för att undgå rätten i Sverige. Men som jag utrett i en kommentar nämndes överhuvudtaget inte Gui Min Hai i utredningen.

Han återvände alltså till hembygd där han uppenbarligen och naturligen hade förankringar. Men vilka var de? Var de enbart släktmässiga, eller var det inom det lokala etablissemanget, det politiska eller ekonomiska? Det kan inte uteslutas att han lämnade Sverige med en hel del pengar i fickan. Jojje Olsson verkar inte utesluta det: “Oavsett hur mycket pengar Gui Minhai kan ha svindlat till sig i Sverige för 20 år sedan, så rättfärdigar det givetvis inte kinesiska myndigheters nuvarande behandling av honom.” Nej, det gör det inte.

Om han inte hade egna pengar så måste han ha fått dem någonstans ifrån.

Genast direktör
Ty vid återkomsten till sin hembygd Ningbo öppnade han, enligt kinesiska Wikipedia, genast en filial till en firma, Tangyou, som tillverkade luftreningsprodukter. Han lär ha tillträtt 21 oktober 1999 som högste chef. Detta var snabbt, med tanke på att han varit borta i över tio år. (Tecknen i den kinesiska Wikipedialänken går inte att återge här, men gå in på engelska Wikipedia och klicka sedan på den kinesiska länken och kolla fotnoterna 16-19.)

Berusad vid ratten dödade Gui i december 2003 en 23-årig flicka vid en övergång för fotgängare. Enligt CNN var det en “dödlig smitningsolycka” (fatal hit and run accident) det vill säga att Gui hade också avvikit från olycksplatsen. Enligt kinesiska Wikipedia hade han 1.17 mg per ml, vilket definierades som “rattfylleri” (fotnot 22 i kinesiska Wikipedia).

Undgick fällande dom
Guis fulla skuld verkar dock till en början inte ha tagits på allvar av myndigheterna, som menade att flickan själv delvis bar ansvar för att inte ha sett sig för när hon gick över gatan. Flickans mor var inte alls överens med polisens slutsatser eftersom hon hört av vittnen att bilen hade brutit mot hastighetsbegränsningen. Med hjälp av sin son inledde hon nu en serie experiment, som inte alls var ofarliga, för att söka fastställa vad som hade hänt. Hon kom fram till att Gui kört med en hastighet av 110 kilometer i timmen. Enligt kinesiska Wikipedia deltog också hennes far Shen Yulin i kampanjen.

De överklagade till den lokala polismyndigheten i Zhejiang (söder om Shanghai) som i maj 2004 vid en förnyad undersökning fann att Gui ensam bar ansvar för det skedda.

Detta, att en enskild medborgare motsatt sig polismyndigheternas beslut och vunnit, gavs stor spridning i kinesiska media 2004. Den döda flickans mor och bror blev lite av folkhjältar.

Mycket lindrig dom
Men Gui Min Hai dömdes bara till två års fängelse – villkorligt. I Sverige definieras “grovt rattfylleri” som mer än 0,5 mg per ml (Gui hade som sagt 1,17 mg per ml). Vid grovt rattfylleri kan straffet bli fängelse i högst två år och körkortet kan återkallas under 24 månader. Grovt rattfylleri i kombination med grovt vållande till annans död kan ge upp till åtta års fängelse enligt Trafikverket. Varför behandlades Gui Min Hai så skonsamt? Det kan förklaras med kontakter i högre etablerade kretsar. Alla vi som bekymrar oss om demokrati och rättvisa i Kina har kanske här ett gott exempel på korruption och rättsosäkerhet.

Återvänder inte till Sverige
När Gui Min Hai, som berättas i min artikel, flyr från Kina med nytt svenskt pass och med hjälp av falska papper, omvandlas det villkorliga straffet, som sig bör, till ett ovillkorligt. Han väljer dock att inte återvända till det land där han är medborgare, Sverige, utan stannar i Tyskland. Hans i Sverige boende ex-hustru och dotter sägs besöka honom där.

Sedan etablerar han sig i Hongkong och börjar där sin av Svenska Pen beundrade “regimkritiska” verksamhet. Brittiska “The Guardian”, som ju inte kan beskyllas för att gå i den kinesiska regeringens ledband, ger en annan bild. Tidningen skrev 7 december 2015 att Guis “slippriga” och, som många misstänker, i stor utsträckning fabricerade historier, fokuserade på de främsta partiledarnas privatliv, snarare än politiken. Också Jojje Olsson är av samma uppfattning:

“Nu är det förvisso oklart huruvida Gui Minhai främst drevs av att skydda det fria ordet. Stora delar av hans utgivning i Hongkong inne­fattar snaskiga historier om enskilda politiker eller maktkampen i Kinas dunkla politiska värld. Den skandalartade litteraturen var inte alltid baserad på noggranna efterforskningar, men utgjorde precis den sortens berättelser som det allt större antalet turister från Fastlandskina ville läsa.

‘Hans affärsintresse visade sig vara starkare än det akademiska’, noterade en person som stod Gui nära under tiden vid GU och som jag intervjuat. Mycket tyder på att det finansiella – och kanske även det nervkittlande – var en minst lika stor drivkraft som det moraliska bakom den förläggarverksamhet som Gui och hans kollegor bedrev i Hongkong.”

Som bekant är inte heller den svenska yttrandefriheten absolut. Ärekränkande påståenden kan beivras, även om de i och för sig skulle vara sanna. För “grovt förtal” kan man enligt Brottsbalken få upp till två års fängelse – i Sverige alltså.

Saboterad tyst diplomati?
Vad Torbjörn Wikland bara snuddar vid i sin artikel på fib.se, den delvis oklara diplomatiska aktivitet som utvecklades i Stockholm i vintras behandlade jag i en artikel i vintras “Angela, är du så oskuldsfull som du vill verka?” Det handlar om hur den svenska ambassadören i Kina troligtvis i samförstånd med den kinesiska ambassaden i Stockholm gjorde ett misslyckat försök att med “tyst diplomati” få loss Gui Minhai. Jag instämmer i Torbjörn Wiklands bedömning att amerikanska intressen troligtvis vill ha Gui Minhai kvar som samvetsfånge som ett led i sin internationella kampanj mot Kina.

  23 kommentarer for “Vem är Gui Minhaj?

  1. Jan Arvid Götesson
    2019-11-19 kl. 7:40

    Dags att sammanfatta. Knut Lindelöf, Anders Persson och Torbjörn Wikland framför två teser:

    1. Förenta staterna har troligen saboterat ansträngningar av svenska diplomater och Kinas Sverigesambassad att få Gui Minhai fri. Syftet är att ge näring åt USAs kampanj mot Kina. USA är nog också bakom att PEN:s Curt T-pris bidrar till kampanjen. (Bevis finns inte; vi läsare får bedöma sannolikheten.)

    2. PEN-priset skändar Tucholskys minne, eftersom GMH är brottslig och moraliskt förfallen: svindlare, fylleristdödsvållare och smutsförläggare/författare. Redovisad bevisning för svindel är Knut Ls hemliga säkra källa, och antagandet att Jojje O förtiger vad han vet.

    Jag menar också att KL, AP och TW gör ett antal småfel i sitt skrivande till GMHs nackdel, vilket (tror jag) beror på förutfattad negativ inställning.

    Mot KL, AP och TW andra tes kan anföras Ingemar Folkes ”Crusenstolpe-argument”. Vad gäller ”smutslitteratur” är det väl accepterat att alla medel är tillåtna mot dem som makten hava?

  2. Mats Larsson
    2019-11-19 kl. 8:23

    Jan Arvid G!
    Jag ser att det var ett typo i den definition av alkoholkoncentration som jag hittade på nätet. Om jag använder korrekt definition (g/100 ml) så får jag överensstämmelse med din uppskattning att 1 promille är ungefär 1 mg/ml.

  3. Anders Persson
    2019-11-19 kl. 9:10

    Jan Arvid G!
    Alla fakta ska så mycket som är möjligt granskas. I sin artikel 2016 tar JO i texten inte ställning till om Gui Min Hai har doktorerat, det sker i en ruta, som han kanske inte är ansvarig för. Att han två år senare skriver att Gui doktorerat är alltså fel. På frågan om det är Gui som spritt den uppgiften eller ej, lutar jag f n åt att det har varit han.

    Uppgiftslämnaren litar jag på men vederbörande vill dock vara konfidentiell, vilket givetvis nedsätter trovärdigheten, men det är vanligt inom journalistiken.

  4. Knut Lindelöf
    2019-11-19 kl. 9:54

    Jan Arvid G!
    Självklart söker jag argument i linje med min förutfattade mening, som kan vara rätt eller fel. Det är vad diskussion går ut på. De småfel du funnit och de svagheter som finns i t ex “Crusenstolpe-argumentet” och “den hemliga källan” är jag medveten om. Andra svagheter är att misstänkliggöra Gui Minhai för att han idag säkert är en rik man. Det är i princip också irrelevant.

    Så då är vi i realaiteten tillbaka till hur vi bedömer sannolikheten att Svenska PEN påverkats i sitt val av Gui Minhai av Sveriges ställning mellan supermakterna USA och Kina. Jag tar det för högst troligt. Skulle gärna vilja veta vad som skedde bakom kulisserna på Sheraton t ex. Men det får vi nog aldrig veta något om. Det var så känsligt att man tvingades offra en erfaren svensk diplomats heder som cover.

  5. Jan Arvid Götesson
    2019-11-19 kl. 10:43

    Anders Ps och Knut Ls icke namngivna källor är relevanta. Anders P och Knut L kan givetvis bedöma att källorna är trovärdiga.

    Som Knut L säger är det mycket av de stora viktiga fakta som vi nog inte får veta. Mycket av de mindre detaljerna blir alltmer förbryllande. Till exempel är Jojje Olssons engelska version ännu mer av en ”halvkväden visa” än hans svenska text: ”Because regardless how much money Gui Minhai may have embezzled for himself in Sweden 20 years ago, it definitely does not justify the Chinese authorities’ current treatment of him.” Det låter som förtigen kunskap av hänsyn till GMH.

    Men kan man inte ta Ingemar Fs Crusenstolpe-argument ganska långt och hävda att GMH faktiskt skulle förtjäna stöd som tryckfrihetsmartyr trots belagda och antydda fel och brister?

    Huvudhypotesen som KL, AP och TW har – att i bakgrunden finns USAs avsikt med GMHs situation: att hålla uppe konfliktnivån – är ju ytterst svårbevisad? Kanske Kina faktiskt håller GMH för hans ord mot makten?

  6. Lise Blomqvist
    2019-11-21 kl. 1:10

    Nej hur man mäter alkoholhalt i blodet är inte intressant för den här frågan. Däremot är det av intresse att göra en trovärdighetsanalys av själva texten.

    Kan man lita på en skribent som utan ett ord till förklaring påstår att en bilförare smet från olycksplatsen och vid tillfället uppmätte XXX promille i blodet? Och som dessutom råkar skriva upp siffran några snäpp från sin källa.

    Jag kan det inte.

  7. Anders Persson
    2019-11-21 kl. 11:13

    I sin bok om Praktisk retorik rekommenderar Göran Hägg någon som vill kritisera en saklig text att inte börja med de huvudfrågor som texten drar fram utan t ex slå ner på att ett franskt citat i fotnot 38 inte är korrekt översatt.

    Uppgiften 1.14 mg per ml har jag okritiskt tagit från den källa jag angav (Wikipedia på kinesiska). Det borde uppenbarligen ha varit “per liter”. Annars blir det 1000 gånger fel.

    Vad Göran Hägg inte tillräckligt påpekade var att detta retoriska knep bara var en inledande manöver och måste sedan följas upp med en kritisk genomgång av den kritiserade texten huvudpunkter.

  8. Anders Persson
    2020-01-22 kl. 17:14

    I Sven Hirdmans memoarer, utgiven 2015 under titeln Ryssland och svensk säkerhetspolitik – 50 år i utrikespolitisk tjänst, berättar han på sidan 152 hur en kinesisk domare vid Högsta Domstol av en till Kina gästande svensk fick frågan vilket straff som skulle utdömas om en kinesisk bilförare i berusat tillstånd körde på och dödade en fotgängare. Domaren tänkte efter en lång stund och svarade sedan att det faktum att bilföraren varit berusad ju vore en förmildrande omständighet; han kunde ju då inte rå för sina handlingar. Detta var dock i mitten på 1970-talet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.