Montage: K Lindelöf
En fråga om både det ryska kriget mot Ukraina och den kommunistledda nya världsordningen, som aldrig diskuteras hos lindelof.nu, är vad allt syftar till.
Att det handlar om ett USA- och Nato-motstånd är uppenbart och inte obefogat. Men det är bara något man är emot och inget svar på frågan vad man är för och vill uppnå.
Vad är det Ryssland försvarar? Vad är det Ryssland och Kina vill åstadkomma med en ny världsordning?
Att Ryssland försvarar sig mot USA är inte heller något svar på frågan vad man försvarar.
Ryssland och Kina är inga demokratier med ett demokratiskt valsystem, åsikts-, yttrande-, press-, organisations- och mötesfrihet. Det är en modern politisk diktatur med ett politiskt strypkoppel om halsen på medborgarna.
Vad annat är det Putin och hans regim försvarar?
Vem föreställer sig att dessa länder och politiska diktaturer ska verka för en annan världsordning än en som värnar och förstärker den egna makten?
De många skribenternas berättigade kritik av demokratiska brister i Sverige och västvärlden, samt ständigt återkommande bekännelser till fred, frihet och demokrati, lever ett helt eget och avskilt liv från de än värre demokratiska bristerna i Ryssland och Kina vars politiska motiv och strävanden aldrig ifrågasätts eller kritiseras.
Vem behöver en sådan vänster?
Hela världen behöver en politik som står för fred, frihet och demokrati och Ryssland försvarar Ryssland. Hur kan det vara svårt att se?
Ryssland har länge försökt utverka inträde i den västliga ekonomiska sfären, men kastats ut av USA. Nu återstår inget annat än att söka sig österut och till Kina.
Kina har sannolikt inte heller några grundläggande ambitioner att skapa konflikt med väst, men även dom hamnar i USA:s gevärssikte och måste värja sig.
USA är världens gangster och konfliktskapare. Deras primitiviva politik skapar nu en spelplan där resten av världen tvingas välja sida.
Hur Kina och Ryssland kommer att agera i framtiden vet vi inte, men vi vet att USA håller på att starta storkrig för att försvara sin dominans.
Valet är enkelt, antingen är vi för fortsatt västlig imperialism med ständiga krig och folkmord eller så är vi emot. Är vi emot så måste vi antingen alliera oss med öst, även om vi kan se påfallande negativa tendenser även där, eller upprätthålla en verklig neutralitet. Sverige gör nu det mest vanvettiga valet som går att göra i den här situationen och allierar sig med krigets apostlar.
Bra svarat, Anders! Det är bara med gemensamt arbete vi kommer framåt! Att vara emot krig innebär inte att vara för ryskt eller kinesiskt herravälde och det innebär inte heller att behöva blunda för övergrepp mot mänskliga rättigheter i dessa länder. Bara en insikt om att de som inte haft möjlighet att berika sig på andras arbete äntligen ska få ta sig rätten att bestämma!
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2023-12-26 På 20:39.
Du skriver: ”Ryssland försvarar Ryssland. Hur kan det vara svårt att se?” Detta är helt fel eftersom det är Ryssland som anfaller Ukraina. Dessutom döljer talet om ”försvarar” det faktum att Ryssland är en stormakt som är beredd att med vapenmakt värna sina intressen utanför det egna landets gränser.
Till frågan vad man är för, och vill uppnå.
En fråga, ungefär så ställde Sven Melander till den lilla flickan, vad hon önskade sig, och då fick han förvisso hjälpa henne på traven med svaret men som gavs klart och entydigt – FRED!
Ett ganska ”roligt” svar kan så vara, men trots allt vill jag mena att varje människa som lever där krig pågår är det i första hand fred man önskar sig. Även människor som inte direkt är drabbade kan säkert ta till sig det entydigt korta svaret. Och gör vi inte det är läget milt sagt, ganska prekärt för oss alla.
Men för att problematisera ämnet med några korta meningar. Jag vill påstå att den skoningslösa maktfaktorns egenintresse dessvärre står över människans allmänna strävan att leva ett liv i harmoni under en social gemenskap.
Och när globalt ekonomiskt utspridda maktfaktorer enbart drivs av egenintresset utan humana perspektiv, då går det åt helvete med alla visionära samhällsbyggen där samstämmighet skall råda om att alla människors har samma värde.
Att bygga socialt fungerande rättvisa samhällen utifrån rådande konkurrensutsatta marknadsmodeller där mycket alltid önskar mer är i min värld en modell som nått vägs ände. Ett sådant samhälle kräver ständigt utökade arealer med tillgångar av viktig råvara. Ett problem som oavbrutet hårt belastar människans önskan om goda livsvillkor på denna Planet.
I min värld är det där pudelns kärna befinner sig, nämligen behovet att kontrollera vad Planeten kan erbjuda i form av lönsamma landområden, såväl ovan som under jord.
Att västvärlden, USA, Europa genom sitt koloniala arv kontrollerat och styrt denna delvis brutala utveckling kan knappat någon invända mot. En makt som uppenbart blivit ställd inför konkurrens av andra aktörer med intresse att vara med och verka på spelplanen.
Detta händer i en tid när stormakter bedriver ett krig mot varandra, delvis på avstånd, i ett annat hårt drabbat land, samtidigt när Moder Jord mår väldigt dåligt. Därför menar jag måste respekten för FN:s funktion som institution för fred och fattigdomsbekämpning reformeras och regler stadfästas utifrån hållbara riktlinjer med innehåll av kännbara sanktioner.
Jag tror att detta är möjligt om man kan åstadkomma en maktförskjutning i samma anda som när folkviljans kraft bröt mark för vårt, förvisso något, numera skakiga, demokratiska system. Och då viktigt att uppmärksamma, bland annat vad hände här hemma inför den förestående Nato-anslutning och försvarsalliansen med USA.
Även i andra länder finns det tecken på krafter som önskar påverka den folkliga beslutsordningen.
En demokrati som är i behov att reformeras så den träffar rätt och kan försvaras med en mycket stark grundlag i tiden.
Pettersson i Hellvi!
Framväxten av Bricsordningen, som växer och får allt fler medlemmar, syftar till att bedriva handel och politik på mer jämlika villkor. Detta hotar endast den som försöker dominera världen och alla vet vem det är. Att Sverige nu vädjar om skydd under denna krigsmaskins kärnvapenbestyckade vingar är naturligtvis tragiskt. I rask följd har landets suveränitet, utan störande inblandning av folket, avvecklats och det kulminerar nu med överlåtande av vår militära kapacitet till världens största och mest aggressivas krigsmakt. Allt detta under ledning av ett enigt politikerkast, t o m till delar utropande sig som feministiskt! Är detta demokrati? Att USA och EU krigar mot Ryssland, till sista Ukrainare, går inte längre att dölja, folk blir trots massiv och ensidig propaganda, alltmer undrande. Krigar vi, som Pål och Magdalena säger, verkligen för VÅR frihet? Men, förstås, det går bra för Bofors och SAAB… mycket bra!
Emellertid: Att många länder i världen nu utvecklar Bandungkonferensens från 1955 principer är ett steg mot rättvisa och fred. Rysslands speciella militära aktion (av Nato kallad oprovocerad och fullskalig) förlöste visserligen äntligen elitens gamla och länge förberedda plan om anslutning till Nato. En skänk från ovan.
Men: Ett klart brott mot vår grundlag. De skjuter sig i foten, som vanligt! Nu måste dessa politiker se till att folk fortsatt inte får veta sanningen om den politiska/historiska bakgrunden till detta krig… och skicka JAS som utlovats av Pål.
Men: medge! Sverige är fantastiskt! Det går bra för Sverige, ökad jämlikhet, vi såg det inte komma, alla ska med, hela landet ska leva!
PS. Info: Den nya världsordningen är verkligen inte ”kommunistledd”. Se till fakta!
Arne N!
Jo Ryssland försvarar sig emot USA:s försök att göra Ukraina till ett uppmarschområde och en missilbas för angrepp på Ryssland. Detta är helt uppenbart. Däremot måste man ur mänsklig synpunkt fördöma det massmord som Rysslands invasion innebär.
Ryssland ställs inför det faktum som alla känner till, nämligen att USA ”är beredd att med vapenmakt värna sina intressen utanför det egna landets gränser”.
Utan USA:s aggressivitet och Natos militära expansion hade Ryssland knappast invaderat Ukraina och vad vi vet så försökte Putin undvika det i det längsta.
Kriget i Ukraina och kriget i Palestina är samma krig, fast med olika uttryck. Rent formellt är det Ukraina och Palestina som har folkrätten på sin sida, men om man ur en humanitär och folkrättslig ståndpunkt stöder Ukraina så hamnar man på samma sida som dom som stöder folkmordet i Gaza. En som alla säkert förstår helt omöjlig position. Man måste således höja blicken för att begripa sambanden.
Både Israel och Ukraina krigar med amerikanska vapen och med amerikanska pengar. Anledningen är att USA:s hegemoni över världen nu utmanas starkare än någonsin tidigare och att USA sin vana trogen för sina krig via ombud. Provokationerna emot Kina om Taiwan pågår också oavbrutet.
För USA är Ukraina och Taiwan redskap för att försöka försvaga sina största konkurrenter. Stödet till Israel är till för att inte förlora kontrollen över oljan.
Hur man än vänder och vrider på frågan så hittar man USA som den stora bråkmakaren och krigsanstiftaren.
Ryssland och Kina hade säkerligen föredragit en ekonomisk konkurrens, men bägge tvingas nu till orimliga satsningar på militär och risken för ett tredje världskrig växer för var dag.
Imperialismen i väst är det största hotet mot den mänskliga civilisationens överlevnad vi någonsin sett och på något vis måste den stoppas. Det är naivt att tro att det går utan vapenmakt och att stödja den som Sverige gör nu är total mänsklig och politisk hjärnblödning.
”En sådan vänster” skriver Peter P utan att definiera den. Han tycks emellertid antyda att det finns en ”Lindelöfsvänster” som försvarar en kommunistledd världsordning under Ryssland och Kina.
Hela Peter P:s anslag kunde beskrivas som nonsens och trams, men bäst är att artigt svara.
Världen behöver medborgares och staters samverkan för att förhindra ännu ett storkrig. USA har laddat i ett antal år och inget tyder på att man planerar att ställa ut vapnen på museum till allmänt beskådande.
Jag ser inte att det finns en Lindelöfsvänster. Jag ser många röster som alla önskar fri diskussion om allvarliga problem, intressanta och nöjsamma tilldragelser i vår värld.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2023-12-27 På 15:07. Du skriver: ”Jo Ryssland försvarar sig emot USA:s försök att göra Ukraina till ett uppmarschområde och en missilbas för angrepp på Ryssland.”
För det första är detta, som jag påpekat tidigare, inget försvar utan ett ryskt anfallskrig mot Ukraina. Det är inte tillåtet enligt folkrätten att starta anfallskrig med förevändningen att man försvarar sina intressen i ett annat land. Ditt påstående att USA ämnar använda Ukraina ”för angrepp på Ryssland” saknar förankring i verkligheten. Om USA anfaller Ryssland blir resultatet ett kärnvapenkrig och den nuvarande mänsklighetens undergång. För övrigt har USA redan idag ”uppmarschområde[n]” mot Ryssland i Baltikum och Rumänien och detta har inte föranlett några ryska angrepp mot dessa områden. Natos och EU:s expansion österut innebär inget hot mot Rysslands suveränitet, oberoende och territoriella integritet. Än mindre utgör de existentiella hot mot Ryssland. Däremot har Natos och EU:s utvidgning österut minskat Rysslands ekonomiska och politiska inflytande i dessa områden och detta har givetvis inte uppskattats i Moskva. Rysslands primära syfte med anfallet på Ukraina är att rycka loss Ukraina ur USA:s intressesfär.
Vi har olika referensramar för att analysera konflikten i Ukraina. Jag ser konflikten i Ukraina som en konflikt mellan stormakter avseende intressesfärer där bägge stormakterna styrs av ekonomiska, politiska och militära intressen. Jag får intryck av att du endast ser att USA styrs ekonomiska, politiska och militära intressen och att Ryssland endast ”försvarar sig emot USA:s försök att göra Ukraina till ett uppmarschområde och en missilbas för angrepp på Ryssland”.
Arne H!
Vi hamnar på motsatt sida igen alltså, men det är nog samma motsättning i alla fall. Såsom du formulerar det skulle det vara ”helt fel” att säga ”Ryssland försvarar Ryssland” om det nu är så som du säger att ”Ryssland … anfaller Ukraina”. Logiken i ditt resonemang är mer än lovligt enögd, som jag ser det. Ryssland gör ju mycket mer än ”anfaller Ukraina” och har säkert även andra utrikes- och inrikespolitiska ambitioner. Om du försöker begränsa vårt synfält till nu av svenska statens och statsledningens anbefallna, får du ju inget större medhåll här på lindelof.nu. Men de kan ju ha rätt ändå. Det lär ju historien utvisa, men just nu sällar du dig alltså till våra krigshetsare med Uffe och Magdalögna i spetsen!
Det du anför till försvar för dina skygglappar är inga bevis för rimligheten i din hållning. De är bara taktiska funderingar. Själv har jag, efter klarsynt övervägande, kommit fram till att Nato växlade karaktär 1991 då den utpekade ”fienden” upplöstes och övergick då från att vara en i första hand ”försvarsorganisation” till att bli en ”anfallsorganisation”, med främsta uppgift att ”försvara” USAs och västvärldens världsherravälde. Alternativt var bara att upplösa Nato och det hade man absolut ingen tanke på. I stället blev det Wolfowitzdoktrinen som gällde!
Arne H!
Folkrätten har slagits sönder av USA och i nuläget är den helt överspelad. Ingen stormakt bryr sig om den. Förhoppningsvis kan vi någon gång i framtiden återupprätta den som en fungerande internationell lagstiftning.
Ukraina i Nato, med högst tänkbara amerikanska kärnvapen på någon minuts avstånd från Moskva är med fullständig självklarhet ett hot mot Ryssland.
Ryssland har hela tiden protesterat emot expansionen av Nato och mycket tydligt i mycket god tid dragit sin röda linje vid Ukraina. Likafullt, eller kanske rent av därför, pressade USA fram ett överskridande av den linjen. Slutsatsen blir att USA verkligen ville att Ryssland skulle invadera. Detta då med syftet att ett stort krig i Ukraina skulle försvaga Ryssland.
Som du sa ser jag ”konflikten i Ukraina som en konflikt mellan stormakter avseende intressesfärer där bägge stormakterna styrs av ekonomiska, politiska och militära intressen”. Till skillnad från dig så ser jag dom stora skillnaderna i dessa intressen.
USA:s intresse är att försvara sitt imperium. Bakblåsarna till det är det militärindustriella komplexet, som i huvudsak uppstod efter WW2.
I USA har ett maktcentrum uppstått runt de gigantiska vinsterna i krigsindustrin och den med dom följande politiska makten att använda den amerikanska staten för att provocera fram krig och plundra olika länder över hela planeten. Dom har också lyckats göra dollarn till världsvaluta och större delen av världens länder måste nu stödja dollarns värde för att dom inte skall förlora själva.
USA:s möjligheter att dominera världen hotas nu av starka krafter i öst och således måste USA göra vad dom kan för att försvaga dom. Därav provokationen i Ukraina.
Ryssland och även Kina har intresse av att utveckla sin handel och sina ekonomier och hittills har dom gjort det utan militärt våld. I bägge dessa länder är dom stora krigsindustrierna statligt ägda och inget krigsprofiterande maktcentra verkar ha uppstått.
Krigen i Rysslands närområden betraktar jag, som du vet, inte som utslag av imperialism utan som försvar emot USA:s ständigt pågående försök att försvaga Ryssland och sabotera dess ekonomiska utveckling. Allt i linje med Wolfowitzdoktrinen.
Dennis Z!
Med anledning av din kommentar 2023-12-28 På 22:07. Du skriver:
”Ryssland gör ju mycket mer än ’anfaller Ukraina’ och har säkert även andra utrikes- och inrikespolitiska ambitioner.”
Vi verkar vara överens om vad som är en av de viktigaste frågorna i vår diskussion nämligen att det är Ryssland som ”anfaller Ukraina”. Dessutom har jag fått intrycket av att du håller med om att detta är ett brott mot folkrätten. Däremot har jag fått intrycket av att du inte ställer dig bakom parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” och att du inte heller kan se skymten av rysk imperialism då det gäller Ukraina. Jag tror att denna felsyn bottnar i att du inte ser att Ryssland är en stormakt som tar sig rätten att använda militär våld då det behövs och att drivkrafterna bakom Rysslands utrikespolitik är ekonomiska, politiska och militära. Rent konkret handlar kriget i Ukraina om Rysslands försök att bryta loss Ukraina ur USA:s intressesfär. Mer övergripande handlar kriget i Ukraina om att USA försvagas och att Ryssland blir starkare och detta leder till att Ryssland vill ha en omfördelning av de befintliga intressesfärerna i Europa vilket kom till uttryck i de förslag som Ryssland lade fram i sluter av 2021.
Tycker att du både är lite larvig och okunnig då du skriver:
”[M]en just nu sällar du dig alltså till våra krigshetsare med Uffe och Magdalögna i spetsen”.
LARVIG eftersom du tar till en halmgubbe då du försöker förknippa mig med Ulf Kristersson och Magdalena Anderson då det gäller svensk utrikes- och säkerhetspolitik. OKUNNIG då du tycks tro att jag har något till övers för att Sverige allt mer har dragits in i USA:s intressesfär genom Partnerskap För Fred, Värdlandsavtal, ansökan om medlemskap i NATO och nu senast DCA.
Tack för svaret, Arne H. Nu ser jag än klarare var sprickorna mellan oss går. Jag delar inte din syn att Ryssland agerar ”imperialistiskt”. Att Ryssland ö h t krigar mot grannlandet Ukraina har, enligt mitt synsätt, enbart att göra med att inte bara känner sig utan också de facto är hotade av verkligt, och inte bara förment, imperialistiska angrepp. Det är i och för sig riktigt att de för ett angreppskrig i Ukraina. I första hand, som jag ser det, för att försvara de rysktalande (och i många fall ryskt besläktade) människorna i sydöstra delarna av landet. Ett försvarskrig alltså!
Naturligtvis kan man ställa frågan om varför Ryssland kände sig tvingade att gå över gränsen för FN-stadgans tillåtna reaktioner och därmed in i Ukraina. Men gränsen mellan länderna är historiskt sett ganska ny och det pågick ett lågintensivt (men ack så verkligt) krig mot ryssar i dessa delar av Ukraina under åtta år före invasionen 24/2 förra året. Nu är gränserna oklara eftersom, förutom Krim, ytterligare fyra regioner sökt och erhållit anslutning till den ryska federationen. Det är det faktiska läget i området. Befolkningen i hela Ukraina vill naturligtvis leva i fred och gav därför Zelensky ett massivt stöd i presidentvalet då han falskt lovade att föra en fredspolitik och skydda medborgarna från krigets umbäranden. Men påhejade av framförallt Storbritannien och EU har han sedan aktivt drivet en direkt krigspolitik, som inte kan ha en långsiktig framgång. Sverige och, framför allt, Finland har varit aktivt pådrivande i detta och bakom finns USA och presidentfamiljen där. Längre än så behöver vi inte driva resonemanget för att hitta imperialismen i Ukraina, som givetvis har rätt att föra en helt självständig linje i sin utrikespolitik. Att man skulle ha ”rätt” att liera sig med imperialismen är nog, som jag ser det, en pipdröm som nu plågar ukrainare och ryssar svårt!
Att försvara sig mot imperialismens härjningar kan aldrig kallas för imperialism! Om Ukraina fört en självständig politik hade man aldrig blivit angripna! Vi får se hur det blir med Finland och Sverige i en inte alltför avlägsen framtid!