dore_520

Den 17 juni skrev jag ett ganska genomarbetat inlägg och frågade om någon mer än Sverigedemokrater och andra högerextrema anser att det finns en ”invandrarfråga”. Jag försökte redovisa aktuella siffror och avdramatisera invandringen som en fara för nationen och kulturen. På frågan om den överhuvud taget finns blev det både ja och nej. ”Visst fan är folkförflyttningar ett problem. Inte minst för de flyttade själva”, skrev någon. En annan skrev: ”Ursäkta, men nog tycker jag det [som jag (KL) skriver] låter lika inskränkt som Sverigedemokraternas resonemang” och utropar istället ”Proletärer i alla länder, förena er!” En tredje är djupt oenig med min kritik av det upphöjda begreppet ”mångkulturalism”. Några tyckte också att det var bra att äntligen någon på vänsterkanten tog upp ”invandrarfrågan”.

Någon kommentarflod blev det dock inte. Sverigedemokraternas stormtrupper mobiliserades inte, vilket är ganska vanligt om någon försöker diskutera invandrarfrågan på ett sätt som de ogillar. Några tänkbara orsaker kan vara: 1) Ingen aktiv sverigedemokrat har läst vad jag skrivit – jag är ju ingen kändis – eller 2) de förstår inte vad jag skriver. Skit samma hur det är med det. Det är ju trots allt inte de som ska bestämma hur var och när frågan ska diskuteras.

Frågan har även i dagarna tagits upp på Folket i Bild/Kulturfronts webbsida. En missnöjd moderat kommunpolitiker från Vallentuna, Björn Schaerström, har skrivit ett långt indignerat referat från ett internt seminarium där migrationsminister Billström redogjort för partiets invandringspolitik. Schaerström är vitglödgat ursinnig och avslutar sin kria med följande:

”Efter att under två timmar ha bevittnat detta ärlighetens haveri vandrar jag – desillusionerad, förbannad och allt mindre intresserad av 2013 år version av det politiska parti jag med varierande intensitet ägnat minst femton års partiarbete och varit trogen i samtliga val – ut i den råfuktiga försommarkvällen och funderar på om tiden är kommen även för mig att överge detta falsariernas löjeväckande pajaseri.”

Jag tror Schserströms är ärlig och uppriktig. Han tycker verkligen så här. Men, hans reaktion är också ett bra exempel på en aktuell tendens i svensk politik; väljarflykt från alliansen (och bland andra politikermissnöjda) – främst moderata i det här fallet – över till Sverigedemokraterna?

Bland kommentarerna presenterar sig t ex. Anders A som ”Fd M, numera SD”.

Lena O skriver: ”Väldigt bra text. Som ovanstående kan inte heller jag säga att jag längre kommer rösta på M, det är SD som gäller för mig nu fram tills övriga partier skärpt till sig gällande invandringsfrågan. Och nej, jag är varken vit, kränkt man eller rasist.”

Stefan S: ”Skönt att fler moderater börjar vakna! Jag tröttnade redan inför valet 2010 – efter att ha röstat på M i tjugo år blev det SD för första gången.”

Så till det mest typiska. Håkan R skriver:

”Valet 2010 stödde jag Moderaterna, i dag är jag medlem i SD. Och för varje vecka som går övertygar jag alltfler om varför även de ska välja att stödja SD 2014. Björn förklarar bättre varför än vad jag själv skulle kunna. Dagens invandring innebär en av de största omställningar som svenska samhället ställts inför under de senaste 80 år. Att tysta debatten, att dra rasistkortet och – ursäkta min svenska – bete sig som småbarn i en sandlåda när SD kommer på tal duger inte längre. Vi måste våga diskutera dagens situation. Det handlar inte om att justera skatten upp eller ner någon procentenhet, utan om en långsam process som kommer påverka Sverige som nation och svenska folket nu och i framtiden.”

Alltså, andemeningen är att invandringen hotar det svenska folket och nationen.

Ett litet rop i mörkret från Kristina M: ”SD är i sin ideologi ett högerparti. Synd att det inte finns något parti med en ansvarsfull invandrings- och flyktingpolitik för folk inom den politiska vänstern att rösta på.”

Det är inga virrpannor som kommenterar, det är missnöjda vanliga människor, som vill försöka få till en politisk förändring i landet och som tror att just invandringen måste kontrolleras mycket hårdare än idag.

Schaerströms indignation mot sin egen partiledning för att hans parti ska tvingas underordna sig EU:s och etablissemangets järnhårda lag – fri rörlighet av människor över gränserna – har starkt stöd i breda folklager. Föreställningen att det skulle finnas ett sätt att stoppa migrationen (invandringen) idag finns där som ett sista halmstrå för många som vill ”bevara Sverige svenskt” (skit samma vad det betyder). Att samma etablissemang driver fram flyktingvågorna är ännu inte uppenbarat för särskilt många.

Alltså, det bästa svenska politiker kunde göra för att bidra till minskade flyktingströmmar från Afghanistan och Syrien t ex vore att sluta delta i krigen som driver dessa länders medborgare på flykt. Det är ju USA:s, Natos, Israels och EU:s krigspolitik som är den främsta drivkraften. Den kopplingen är visserligen uppenbar, men få gör den ännu så länge. Den är tabu inom etablissemanget (inkl. S), bland allmänborgerliga väljare och till och med främmande som tanke för många socialdemokrater. De tror fortfarande att svenska soldater i Kosovo, Libyen, Afghanisten och nu ev. Syrien är en naturlig fortsättning på de svenska blå FN-baskrarna i Palestina, Libanon, Cypern och Kongo.

Flyktingfrågan är alltså en fråga. Men det är en fråga som kan ses på många olika sätt. För mig framstår den främst som att föra en fredlig utrikes- och säkerhetspolitik samt att ta väl hand om flyktingar som kommer. Att stoppa flyktingar är i praktiken en omöjlighet, att eftersträva ett minimum av rättssäkerhet är en självklarhet.

Men det är också en fråga om att bereda alla människor vettiga arbeten (inte koachning och fas 3 alltså). Att minska de sociala klyftorna är ännu en förutsättning för att röra sig i riktningen mot fler och mera meningsfulla arbeten. En stor och respekterad offentlig sektor, med full kontroll över försvar, polis, demokratiska institutioner, riksbank, gränskontroll, sjukvård (inkl. omsorg), pensionssystem, grundskola (inkl. barnomsorg – förskola), infrastruktur, kommunikationer … (kanske jag glömde något?) vore självklart i ett sådant samhälle.

Vänstertidningen FiB/Kulturfront för nu via sin hemsida ut en debatt som visserligen kan vara angelägen, men som i Björn Schaerströms version ligger snubblande nära Sverigedemokraterna. Schaerström säger nästan rent ut att han nästa val ska rösta på SD för att få ordning och reda i invandringspolitiken. Men vilken politik han förordar mera konkret framgår inte, bara att han är emot allt som Reinfeldt och Billström står för.

Frågan inställer sig då för oss gamla fibbare. Lägger man (webbredaktionen) oreflekterat ut allt som kommer in bara för att skapa uppmärksamhet och debatt? Har styrelsen koll på läget? För det kan väl ändå inte vara så att FiB vill föra en invandringsdebatt med SD:s proselyter som dirigenter? Vad säger styrelsen och FiB:s ordförande Nils Lundgren?

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , ,

Föregående artikelGästarbetare och midsommarafton
Nästa artikelDet ringde på redaktionen …
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.