Vetenskap i Stalins Sovjetunion

Är Lysenko-historien typisk för hur vetenskapen behandlades i Sovjetunionen? Anders Persson går till källorna och undersöker saken. Mycket vanföreställningar förekommer.

“Jordbruksexperten” Trofim Lysenko talar inför sovjetledarna 1935. Men var denna vetenskapliga skandal typisk för sovjetisk vetenskap? Om ni tycker att Stalin ser lite kritisk ut så hade han sina skäl…

å sidan 377 i BBC-reportern Martin Sixsmiths bok från 2012 “Russia – A 1000 year chronicle  of  the wild east” kan man läsa något som är typiskt för hur stalintidens vetenskap framställs i väst:

“Sovjetvetenskapens tillstånd var långt ifrån ljus. Före revolutionen hade Ryssland frambragt några av världens stora vetenskapliga snillen, från Dmitrij Mendelejev, uppfinnare av periodiska tabellen, till Konstantin Tsiolkovsky, astronautikens föregångsman. Men, som på så många områden i det sovjetiska livet, hade vetenskapen undergrävts av ideologisk dogmatism. Sovjetunionens veteodling hade nästan ödelagts när Stalin insisterade på att genomföra agronomen Trofim Lysenkos tokiga teorier, till stor del därför att Lysenko själv var en bonde och hade tilldragit sig diktatorns uppmärksamhet genom att fördöma “vetenskapliga kulaker”.

Å andra sidan förkastades Einsteins relativitetsteori som varande “borgerlig, reaktionär och oförenlig med marxismen-leninismen”, troligen därför att dess uppfinnare var en tysk-amerikansk jude. Bara när [den lysande fysikern Igor] Kurchatov informerade Kreml att de inte utan att Einsteins forskning skulle kunna utveckla atomvapen gav Stalin med sig, men sade till Beria att “vi lämnar dem i fred – ty vi kan alltid skjuta dem senare”.

Som jag ska visa, fullt med vanföreställningar – och ganska typiska sådana.

Ryska vetenskapsmän
Sixsmith börjar dock bra. Dimitrij Mendelejev (1834–1907) var en rysk kemiprofessor som upptäckte regelbundenheter hos atomerna vilket satte honom i stånd att ordna dem i en logisk, numerisk ordning, det så kallade “peridodiska systemet”.

Konstantin Tsiolkovskij (1857–1935) räknas som rymdfartens pionjär och var den som gjorde genombrytande teoretiska akademiska arbeten. Han skrev om utforskandet av rymden genom reaktionsdrift som utgavs 1903, ett  arbete som inspirerade grupper i både Ryssland (Sovjetunionen) och Tyskland.

Hyllad vetenskapsman
Tsiolkovskij levde 18 år i Sovjetunionen som en mycket aktad vetenskapsman, från 1921 med statlig livstidspension. Under de första åren hade bolsjevikerna dock behandlat honom illa. Sex dagar före sin död, 13 september 1935, skrev han i ett brev till Stalin:

“Innan revolutionen kunde min dröm inte gå i uppfyllelse. Endast “Oktober” gav erkännande till självlärda verk: endast Sovjetregeringen och Lenin-Stalin-partiet gav mig effektiv hjälp. Jag kände massornas kärlek, och detta gav mig styrkan att fortsätta arbeta, trots att jag redan var sjuk. […] Jag överför allt mitt arbete med luftfart, raketnavigering och interplanetär kommunikation till bolsjevikpartierna och sovjetregeringen – de verkliga ledarna för utvecklingen av mänsklig kultur. Jag är säker på att de kommer att slutföra mitt arbete.”

Till vilket Stalin svarade:

”Till den berömde forskaren, kamrat K. E. Tsiolkovskij. Vänligen acceptera min tacksamhet för brevet fyllt av förtroende för bolsjevikpartiet och sovjetregeringen. Jag önskar er god hälsa och ytterligare fruktbart arbete till förmån för de arbetande människorna. Jag trycker er hand”.

Det finns nog fler framstående vetenskapsmän i Tsarryssland som, liksom Mendelejev aldrig upplevde revolutionen och ännu fler som utbildade sig före revolutionen och sedan gjorde insatser under sovjettiden.

Stalin delvis skeptisk till Lysenko
Sixsmiths sammanfattning av Trofim Lysenkos roll är tyvärr korrekt, men speglar, som jag hoppas kunna visa i efterhand, långtifrån den sovjetiska vetenskapen. Arkiven visar dessutom att Stalin inte var övertygad om alla Lysenkos påståenden och gillade inte hans försök  att få en “godkännandestämpel” från kommunistpartiets Centralkommitté för att fastslå hans vetenskapliga lödighet. När Lysenko i sitt tal inför sovjetledningen 1935 ville hävda att all vetenskap var klassbaserad och att alla konflikter i vetenskapen var baserade på klasskonflikt, replikerade Stalin: ”Ha ha! Och vad med matematiken? Och Darwinismen?”

I resten av vad Sixsmith skriver framgår att han inte har en susning om fysikens historia, vare sig i Sovjetunionen eller världen i övrigt.

Stöd för Einstein
Att det i Sovjetunionen fanns vetenskapsmän som var skeptiska till Einsteins relativitesteori är helt sant, men sådana fanns över hela världen och de var i allmänhet inga tokstollar. Men majoriteten av sovjetiska fysiker förstod och stödde Einstein och hans teorier.

Att kritiken mot Einstein skulle ha grundat sig  på att han var en “tysk-amerikansk jude” är helt befängt. När Einstein 1933 flyttade till USA hade tvivlet och kritiken mot relativitetsteorin redan tystnat. Det var vidare först efter 1948 och Sovjetunionens misslyckade stöd till Israel som någons “judiskhet” blev en politiskt brännbar fråga. Och då hade Sovjetunionen redan blivit klar med arbetet på sin första atombomb.

Sedan hör det till saken att för att bygga en atombomb hjälper det inte bara med “Einsteins teorier” utan ett dussintals andra vetenskapsmäns (Bohr, Heisenberg, Meitner, Szilard, Hahn, Fermi…)

“Skjuta dem senare”
Till slut Stalins ord om att “skjuta dem senare” hittar man på sidan 514 i Montefiores bok “Stalin – The Court of the Red Tsar”, utan källhänvisning. Djupdykning i litteraturen visar att citatet dök upp i en artikel 1990 av matematikern Vladimir Zorich, född 1937, som påstås ha hört den från Berija. Men Zorich var 16 år gammal när Berija avrättades, så det måste finnas en eller flera sagesmän däremellan.

Vi vet att Berija misstrodde vetenskapsmännen, men det resulterade inte i att han, eller Stalin, ville se dem avrättade, utan ställda åt sidan. Det sovjetiska atombombsprojektet var till övervägande del ett arbete att kopiera amerikanarnas lösningar, som man erhållit via spionrapporter.

Det finns mycket mer desinformation  om sovjetisk vetenskap att desarmera, men detta får räcka för ett tag.

  8 kommentarer for “Vetenskap i Stalins Sovjetunion

  1. Bertil Carlman
    2019-10-15 kl. 13:16

    Av Mats Larsson har jag fått tipset att köpa Simon Ings bok Stalin and the scientists, a history of triumph and tragedy 1905-1953 och så nu artiklar av Anders P, ”en får tacke”! Och så alla olika inlägg i klimatdebatten, på denna blogg, global politics med flera; jag njuter i fulla drag och känner mig, utom knäna, minst 30 år yngre än vad jag är.

  2. Anders Persson
    2019-10-15 kl. 16:00

    Bertil: Jag tog ner Simon Ings‘ bok från min bokhyllan och räknade sidantal

    1. Relativitetsteorin i sovjetisk vetenskap avhandlas på 5 sidor
    2. Kvantumteorin i sovjetisk vetenskap på 2 sidor
    3. Den legendariske fysikern Pjotr Kapitsa (Nobelpris 1978) på 8 sidor
    4. Den likaledes legendariske fysikern Lev Landau (Nobelpris 1962) på 5 sidor
    5. Skandalforskaren Trofim Lysenko 50-60 sidor.

    Ings bok sällar sig till den rikhaltiga flora av böcker om vetenskap i Sovjetunionen som ger intrycket att Lysenko var en typisk företrädare för sovjetisk vetenskap.

  3. Erik Göthe
    2019-10-15 kl. 17:05

    Jag såg en spelfilm om Lysenko en gång för länge sedan. Där instruerar Lysenko bönder att skära itu sättpotatisarna för att det inte ska gå åt så många – det finns ju ögon att gro ur på båda halvorna av potatisen. Det fick mig att dra slutsatsen att Lysenko inte kan ha varit så stor skojare som påstås. Är det någon som vet vad han föreslog för veteskördarna?

  4. 2019-10-15 kl. 18:44

    Television och atomklyvning för utvinnande av energi fanns med i sovjetvetenskapliga prognoser redan 1921 enl. E H Carr ‘The Bolshevik Revolution 1917-1923’ vol. 2. Alltså bör inte första atombomben 1945 ha kommit som en överraskning, och “atomens hemlighet” var nog inte så hemlig.

    Problemet med Lysenkos idéer var väl att han gick för fort fram med att förvärvade egenskaper kan bli ärftliga. Någonstans måste ju ärftliga egenskaper ha kommit ifrån, men det gick inte så fort som Lysenko trodde. Men som en skicklig växtförädlare så var han åtminstone inne på rätt väg, om jag förstått saken rätt.

    Minns att jag såg någon artikel i New Scientist för många år sedan som hävdade att sovjetiska vetenskapare inte accepterade kontinentalförskjutningsteorin. Vad motivet till det skulle vara minns jag dock inte.

  5. Mats Larsson
    2019-10-15 kl. 19:01

    Jag rekommenderade Simon Ings bok därför att jag uppfattade att Bertil Carlman var särskilt intresserad av Lysenko; Ings bok behandlar ämnet utförligt.

    Jag är lika medveten om att fysiken får betydligt färre sidor i Ings bok, min kommentar från 3 oktober gällde närmast att jag inte, såvitt jag minns, noterade några direkta felaktigheter.

    Om vi tar punkt 4 på AndersP:s lista, så kan naturligtvis den intresserade läsa i den ryska tidskriften JETP en artikel om Landau författad av mig och en kollega som arbetat vid Landau-institutet i Moskva.

    Punkt 3 skulle kräva avsevärt utrymme att avhandla. För tre år sedan hade jag flera ingående samtal med en 95-årig kollega (tyvärr bortgången) som kände Pjotr Kapitsa personligen och som berättade flera intressanta historier för mig.

    Lysenko är säkert mer intressant för läsarna av denna blogg med tanke på hans inflytande över sovjetiskt jordbruk.

  6. Anders Persson
    2019-10-15 kl. 19:19

    Erik G!
    Tvärtom, i den rollen, som praktiskt rådgivare, var Lysenko ingen skojare, utan en man med stor erfarenhet och sunt förnuft. Men steget till att bli vetenskapsman klarade han inte av, där räcker inte erfarenhet och sunt förnuft, där måste man kunna tänka “utanför boxen”.

  7. Crister Olsson
    2019-10-15 kl. 20:54

    Vad jag förstår har man numera visat att ärvda anlag inte behöver ha sin grund i DNA. Proteiner kan tydligen också spela en roll. Det innebär att förvärvade egenskaper kan nedärvas. Vad Lysenko sa eller gjorde vet jag inget om men Lamarck var kanske inte helt fel ute.

  8. Erik Skog
    2019-10-18 kl. 16:03

    Forskning om epi-genetik på KI.

    Även trottarna intresserar sig för genetiken och Lysenko!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.