guillou-historiefalsk
Klipp ur DN.se 2/9 2014

Jan Guillou är i blåsväder igen. I sin nya bok Att inte vilja se lär han hävda att de som 1945 sade att de inte vetat något om nazisternas folkutrotningspolitik, i synnerhet emot judarna, var i god tro. NU vet vi vad som hände, hävdar Guillou, men 1941-42 var det svårt att veta vad som var sanning och krigspropaganda.

Guillous kritiker har radat upp en mängd artiklar ifrån svensk press under dessa år, i synnerhet Hugo Valentins artikel i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning 13 oktober 1942. Jo, men hur kunde man DÅ veta att det som Valentin skrev var sant och inte krigspropaganda?

Som historiker är jag i den lyckliga situationen att jag har tillgång till den fulla texten av Valentins artikel i min bokhylla. Den är ypperligt stilistiskt skriven (inte för inte var han morfar till min gamle Ordfrontförläggare Dan Israel).

Men nu var det 1942, och hur kunde man veta att Valentin hade rätt, att han talade sanning? Ord stod emot ord i den svenska pressen och opinionen.

Dock, det fanns en värld utanför Sverige. Den 18 december 1942 skriver Torgny Segerstedt i sin ”Idag”-spalt att:

”… de allierade regeringarna har i ett gemensamt uttalande brännmärkt den förföljelse för vilket det judiska folket utsätts från tyskt håll”.

Detta motsäger påståenden om att den utbredda antisemitismen i USA och Storbritannien fått dess ledare att ”titta åt annat håll”.

Men, hur visste man att detta inte var krigspropaganda? Det var ju ändå så att de avgörande bevisen, ”Wannseeprotokollen” från 1942 om den ”slutgiltiga lösning av judeproblemet”, blev kända först efter kriget.

Så trodde jag också tills jag skaffade mig en faximilupplaga av de viktigaste artiklarna i den nazistiska tidskriften Das Reich lanserad av Joseph Goebbles i maj 1940, som var ett slags nazisternas Newsweek.

Det behövdes 1941-42 ingen ”inside information”, nazisterna talade helt öppet om vad de hade för planer. Den 16 november 1941 kunde man i Das Reich läsa en ledare skriven av Joseph Goebbels med rubriken ”Die Juden sind Schuld”, (Judarna är skyldiga”).

”Världsjudendomens historiska skuld för utbrottet och utvidgningen av detta krig är tillräckligt bevisat att det inte fler ord behövs. Judarna ville sitt krig, och de har fått det nu … Judarna åtnjuta skydd av fienden utomlands. Det krävs inget ytterligare bevis för deras fördärvliga roll i vår nation. Judarna är fiendens sändebud bland oss …”

Som Lars Ericson Wolke skriver i sin Goebblesbiografi (sid 264-65) att ”tydligare kunde det inte skrivas att judarnas stod inför sitt utrotande”.

Kanske kommer det om 50 år att diskuteras huruvida opinionen i Sverige var medveten om de massmord som västmakterna efter 1990 bedrev, och bedriver, i arabvärlden, direkt eller indirekt. Man behöver inte gå till några hemliga dokument i CIA arkiven. Ni minns ju alla intervjun med Madelein Albright:

Lesley Stahl in ”60 minutes” on U.S. sanctions against Iraq: We have heard that a half million children have died. I mean, that’s more children than died in Hiroshima. And, you know, is the price worth it?

Secretary of State Madeleine Albright: I think this is a very hard choice, but the price – we think the price is worth it.

Den kan se och höra som vill se och höra.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Föregående artikelVad var det för fel på gamla DDR – egentligen?
Nästa artikelFörintelse, förnekelse och propaganda

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.