Viktor Medvedtjuk i den ukrainska säkerhetstjänstens klor 2022. (Foto: SBU)
Den Prag-baserade sajten Voice of Europe hängdes häromveckan ut som Rysslands-finansierad, och påstods förmedla inte bara en plattform utan även pengar åt pro-ryska europeiska politiker. De senare anklagelserna fokuserar på tyska AfD:s utrikespolitiske talesman Petr Bystron, som kallar dem förtal. Det påstås dock finnas ljudinspelningar till stöd för påståendet.
Uppgifterna gjordes kända genom Der Spiegel och den tjeckiska publikationen Denik N efter ett tjeckiskt regeringsmöte där landets säkerhetstjänst redogjorde för dem. Voice of Europe ägs formellt av en polsk medborgare och vid ett tillslag efter avslöjandet ska Polens säkerhetstjänst ha beslagtagit euro och dollar i kontanter till ett värde av närmare en miljon kronor. Verksamheten sägs också vara ett sätt för Ryssland att blanda sig i det förestående EU-parlamentsvalet.
Den ursprungliga medierapporteringen ligger bakom betalvägg, men Radio Libertys ryska redaktion har publicerat en utförlig redogörelse. Radio Liberty är, för den som inte vet det, en medieplattform som alltsedan 1949 har försökt påverka Sovjetunionen och dess efterföljarländer. Detta på uppdrag och med finansiering från först CIA och därefter den amerikanska kongressen.
Ja, den här sortens påverkan är alltså inte en exklusivt rysk specialitet, om någon nu trodde det. Möjligen är den tvärtom en exklusivt västlig specialitet. Den tjeckiske redaktören Ondrej Kundra säger till Radio Liberty att det inom EU finns ”många” som sprider rysk ”desinformation” men att Voice of Europe-affären är annorlunda, eftersom man denna gång har lyckats ”bevisa” rysk finansiering och försök att muta EU-politiker. Men har man verkligen det? Själv uppfattar jag inte allmänt hållna påståenden från tjeckisk, polsk eller andra säkerhets- och underrättelsetjänster som ”bevis”. Och bättre blir det inte av att Ukrainas skurkaktiga säkerhetstjänst SBU denna gång ska ha hjälpt till.
Som jag konstaterat flera gånger – apropå anklagelserna mot en rysk-lettisk EU-parlamentsledamot för ett par månader sedan, apropå SVT:s dokumentärserie Skuggkriget för ett år sedan, och apropå ”Integrity initiative”-affären för fem år sedan – så utsätts vi sedan länge för ljusskygg påverkan från våra egna hemliga tjänster. I Voice of Europe-affären sker denna visserligen mer öppet. Men det behöver inte betyda att det finns substans i anklagelserna.
Konkret hävdas att den ”ryska” finansieringen av webbsajten ska ha skötts genom ett ombud, nämligen den ukrainska oligarken Viktor Medvedtjuk.
Många känner nog igen det namnet. Medvedtjuk stod en gång bakom den pro-ryska oppositionen i Ukraina. Detta med partiet Oppositionsplattformen ”För Livet” som förbjöds efter krigsutbrottet och med tre TV-kanaler som hade förbjudits redan ett år tidigare. I lokalvalen 2020 hade partiet fått 12 procent av rösterna, att jämföra med Zelenskyjs parti som fick 18 procent. Oppositionsledaren Medvedtjuk fängslades dock och utväxlades hösten 2022 mot det nazistiska Azov-regementets ledarskap som hade tagits till fånga av Ryssland under befrielsen av Mariupol.
Några konkreta uppgifter om hur den ryska finansieringen av Voice of Europe ska ha gått till har vi inte fått, annat än att Medvedtjuk-medhjälparen Artiom Martjevskij ska ha varit inblandad. Radio Liberty länkar också till en tjeckisk publikation som redan i höstas försökte undersöka Voice of Europe. På sajtens kontor möttes man då av två rysktalande personer varav den ene hade ett ukrainskt förnamn, Serhij. Genom denne fick man sedan veta att ”europeer, nordamerikaner, sydamerikaner och israeler” deltog i arbetet med sajten.
Litet udda låter det, för all del. Medvedtjuk, Martjevskij och Voice of Europe är nu föremål för tjeckiska sanktioner. Mig veterligen har ingen av dem sagt något.
Men om Medvedtjuk har finansierat Voice of Europe, vilket på inget vis förefaller otroligt, så kan han rimligen ha gjort det på egen hand utan att Ryssland står bakom. Faktiskt känns denna möjlighet mest sannolik. Och om nu Ryssland verkligen finansierar alternativa medier i Väst – vilket ständigt antyds men hittills aldrig har bevisats – så ska man alltså ha i minne att vi sedan 1949 helt öppet gör detsamma mot dem. Faktum är att stora delar av det ryska civilsamhälle vi ofta sagt oss värna om har stämplats som ”utländska agenter” just för att vi har finansierat dem. Som om detta vore det naturligaste i världen.
Först publicerat på Tobias Ljungvall Substack.
