WILHELM AGRELL: VÄNTAR ETT STORKRIG RUNT HÖRNET?

Wilhelm Agrell (Foto: Wikipedia)

”I och med de ryska kraven i december 2021 är Europa tillbaka i denna geopolitiska dragkamp med dess dystra facit av krig och krigshot. Ryssland kräver nu uttryckligen en återgång till Stalins och Peter den stores buffert­zoner. De direkt berörda småstaterna är inte förhandlings­parter utan förhandlings­objekt. Till det olycks­bådande cirkulära mönstret hör att hot om militära åtgärder nu framförs explicit liksom att de stora återigen bör göra upp över huvudet på de små, och att föreställningen om eftergifter nödvändiga i fredens namn kan leda till det motsatta, till ett storkrig som kan vänta runt hörnet.”

SvD 4 januari 2022

... är läst 654 gånger!

  11 kommentarer for “WILHELM AGRELL: VÄNTAR ETT STORKRIG RUNT HÖRNET?

  1. Gunnar Eriksson skriver:

    USA ut ur Europa, så blir det stabil fred i Europa!

  2. Benkt Lundgren skriver:

    Nu blev jag besviken på Agrell!

    Det inlägg jag skriver här är av det slag man i stort sett bara törs skriva just på denna blogg. Skrev man det till ett större forum, skulle man genast överösas med anklagelser om att vara Putin-kramare eller ännu värre.

    Det är trist att en tidigare rätt omdömesgill person som Agrell faller in i det allmänna ”consensus”, som framför allt präglas av en total fantasilöshet och oförmåga att ens försöka tänka sig in i Rysslands situation. För exakt 81 år sedan hade Sovjetunionen (på i huvudsak helt illegitima grunder) flyttat fram sina positioner, så att de förutom dagens Ryssland omfattade dagens Estland, Lettland, Litauen, Georgien, Ukraina och Belarus. Ändå kunde Nazi-Tyskland med allierade den 22/6 1941 starta en förödande offensiv, som efter nästan fyra år hade slagits tillbaka. Under dessa år hade Sovjetunionen drabbats av en ohygglig ödeläggelse.

    I dag är det väldigt få som har egna minnesbilder från den tiden, men naturligtvis finns det åtskilliga miljoner ryssar som hört sina föräldrar eller andra äldre släktingar och vänner berätta om allt det fruktansvärda som hände. Att Sovjetunionen efter kriget ville ha en rand av vänligt sinnade buffertstater längs sin västliga gräns måste man faktiskt förstå, även om detta tyvärr gjordes på bekostnad av dessa länders och folks frihet och självständighet. Men detta var en trist följd av Sovjetregimens totalitära karaktär.

    Idag har Ryssland tvingats erkänna de ovannämnda sex ländernas självständighet, och tre av dem, liksom samtliga de buffertstater Sovjetunionen byggde upp efter kriget, har gått med i Nato. Säkert har det funnits och finns ett starkt folkstöd i länderna för denna anslutning – men inte desto mindre är det häpnadsväckande att så många debattörer i väst totalt saknar förståelse för att Ryssland tycker situationen är obehaglig! Visst kan man förundras över att Ryssland befarar att utsättas för ett militärt angrepp – men det har faktiskt hänt tidigare, med som sagt ohyggliga konsekvenser!

    För min del är jag i stort sett lika förundrad över alla de som på allvar verkar tro att Ryssland tänker inleda ett militärt angrepp västerut.

  3. Bertil Carlman skriver:

    Inte heller WA är en särskilt ärlig debattör. Han skriver i början av sin artikel ”Till det olycksbådande cirkulära mönstret hör att hot om militära åtgärder nu framförs explicit liksom att de stora återigen bör göra upp över huvudet på de små, och att föreställningen om eftergifter nödvändiga i fredens namn kan leda till det motsatta, till ett storkrig som kan vänta runt hörnet.”

    Inte ett enda ord finns med om de från USA:s/Natos sida stadigt framflyttade positionerna gentemot Ryssland. Inte ett ord om att Gorbatjov, Jeltsin ja en tid också Putin hade överenskommelser om samarbete med Väst efter Sovjetunionens fall. Det fanns t o m tal om, visserligen bara yvigt tal, om ett Europa från Lissabon till Vladivostok. Inte ett ord om att det i dessa samtal hela tiden gjordes klart för ryssarna att EU/Nato var subjekt och Ryssland objekt. Inget tal om lika värde.

    Han skriver vidare ”Eftersom Ryssland vet att kraven inte bara är svårsmälta utan komplett oantagbara – de skulle innebära att Nato självmant kollapsade och USA gjorde säkerhetspolitisk bankrutt i Europa – kan detta vara själva avsikten.”

    WA är gediget oärlig i sitt skrivande. När Warszawapakten lades ner upphörde fundamentet för Nato, Sovjetunionen fanns ju inte längre. Nu har Ryssland enligt Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg inte ens rätt att ha synpunkter på att Nato skulle kunna förflytta sina positioner ända fram till den ryska gränsen i Ukraina. WA borde, som den forskare han är, noga ha läst Glen Diesens bok, men det kan han inte ha gjort. Han gör precis som en del av mina bekanta. Han uttalar sig med säkerhet utan att gå igenom de texter som Moskva lagt fram som underlag för sin förhandlingsståndpunkt. Och lägg märke till en viktig sak. Texterna lades fram till allmänt studium långt i förväg. Den första daterad 15:e december 2021.

    https://mid.ru/ru/foreign_policy/rso/nato/1790818/?lang=en
    https://mid.ru/ru/foreign_policy/rso/nato/1790803/?lang=en&clear_cache=Y
    En första genomgång av dessa texter lyssnade jag på den 18:e december där Alexander Mercouris går igenom dem.

    Professor emeritus i underrättelseanalys vid Lunds universitet, Wilhelm Agrell, gör inte heller ett försök till analys av vem de ”små” staterna, världen över, sedan lång tid tillbaka har haft mest anledning att frukta.

    Men alla fredsälskare har anledning att vara optimistiska. Förhandlingarna den 10:e, 12:e och 13:e dennes kan mycket väl leda till att de för jordens alla folk farligaste krigsmakterna USA och Nato, ytterligare kommer att få se sitt härjande begränsat, precis som efter deras snöpliga uttåg ur Afghanistan.

  4. Rolf Nilsson skriver:

    Förutom att instämma med föregående talare undrar jag också över SVT:s rapportering, som är lika undermålig. Det finns en verklig värld, där väst i stort består av stater (inkl. Sverige) som faktiskt kan betraktas som vasallstater, samt en fiktiv värld där alla länder är starka och självständiga och kan fatta egna suveräna beslut, som Agrell och andra kommentatorer tycks leva i. Som tur är finns det klokare analyser att ta del av, som Moon of Alabama, vars artikel är på gång ut på Global Politics.

  5. Leif Stålhammer skriver:

    Den gode Agrell är inte helt insatt, verkar det som. Vi får uppmana honom ta kontakt med Hultqvisten. Han har direktkontakt med vår Store Vägledare. Där finns mycken spännande kunskap.

  6. Mats Larsson skriver:

    Just nu pågår de mest dramatiska händelserna i en tidigare sovjetrepublik sedan Kiev 2013/14 (Vitryssland inte att förglömma, men var mycket enklare att hantera för Ryssland).

    I motsats till Ukraina, Ryssland och Vitryssland har jag inga kontkakter i Kazakstan, bortsett från några ryska vänner som har släkt där. De har berättat om flashiga ställen byggda av oljepengar, men i övrigt vet jag ingenting.

    När Anna-Lena Laurén skriver i dagens DN att ”Jag kan inte sluta titta på bilderna av Nursultan Nazabajevs fallna staty i den kazakiska staden Taldykorgan”, då finns det anledning att lyssna.

    Just nu tror jag ingen kan förutsäga vad som kommer att hända i Kazakstan, annat är att det knappast kan vara något drömläge att som rysk delegation komma till förhandlingar på måndag.

  7. Bertil Carlman skriver:

    Den ryska delegationen kommer att ha ”ett drömläge” inför måndagens förhandlingar. Försöket till att utnyttja missnöjet med stigande energipriser i Kazakstan till en ny ”färgrevolution” från Västs sida kommer att ha slagits ner. Visst finns det motsättningar och missnöje i Kazakstan, precis som i USA, Storbritannien och Ryssland. Men kazakerna tycker inte om att parlamentet sätts i lågor och att en mobb ger sig på byggnader, mördar poliser (förmodligen) och plundrar butiker.

    Det är inte som under upploppet i Ukraina då en mobb, aktivt stödd av USA, kunde utnyttja situationen för att störta en korrupt, men lagligen vald president och installera en lydregering åt Väst. De antiimperialistiska krafterna, med Ryssland och Kina i centrum, har under de senaste par åren enormt stärkt sin position geostrategiskt, militärt, politiskt och framförallt ekonomiskt, samtidigt som fler och fler mindre och små stater vänder sig till detta växande kraftblock.

    Bäste Mats Larsson, du kan väl inte ha Anna-Lena Lauréns skriverier som informationskälla? Ser du inte att hon är en av dem, som självpåtaget kämpar för att Sverige skall knytas än närmare jordens i särklass värsta mördarmaskin och ödeläggare?

    Min svärfar brukade säga ”En sak skall du veta Bertil, det är inte förbjudet att göra dåliga affärer i Sverige!” Jag säger till dig Mats ”Det är inte förbjudet, men bra dumt att sälla sig till den svenska delen av jordens reaktionära krafter!”

  8. Bertil Carlman skriver:

    Den som önskar en bra genomgång av läget, kan lyssna på Alexander Mercouris som bland annat gör en jämförelse med vad som hände i Ukraina 2014. Russia Acts on Kazakhstan, Ending the Color Revolution Era in the former Soviet Space.

  9. Mats Larsson skriver:

    Bertil C!
    Om du läste vad jag skrev om Anna-Lena Laurén, skulle du inse att jag inte använde henne som informationskälla, utan bara noterade hur svårt hon hade att ta in en bild av Nazabajevs fallna staty. Och jag förstår henne. Nazabajev var ju med redan på sovjettiden.

    Jag har också lyssnat på Alexander Mercouris, och han är inne på hypotesen om en maktkamp mellan sittande president och Nazabajev.

    Min poäng var att det är ingen bra situation att komma till en förhandling med en osäker faktor som dykt upp efter att förhandlingarna tidsbestämdes. Att Ryssland kommer att tvingas håll militär i Kazakstan under lång tid framöver verkar klart.

    Under sovjettiden fanns en mycket sekulär islamism i Kazakstan. Den håller nu på att radikaliseras. Det förefaller också, om man ska tro Pablo Escobar förekomma en maktkamp mellan olika klaner med intressen i oljepengarna.

    Lägg därtill att Nazabajev har fattat obegripliga och till synes irrationella beslut, som att låta det kyrilliska alfabetet ersättas av det latinska, detta i ett land med ryska som ett av de två officiella språken och en befolkning där nästan alla talar ryska (jag rapporterade om detta för ett par år sedan på denna blogg).

    Så jag vidhåller min bedömning, upploppen i Kazakstan gynnar inte den ryska förhandlingspositionen. Ett instabilt läge i ett land som har en 700 mil porös landgräns med Ryssland är ingen fördel.

  10. Mats Larsson skriver:

    Bertil C!
    Om du läste vad jag skrev om Anna-Lena Laurén, skulle du inse att jag inte använde henne som informationskälla, utan bara noterade hur svårt hon hade att ta in en bild av Nazabajevs fallna staty. Och jag förstår henne. Nazabajev var ju med redan på sovjettiden.

    Jag har också lyssnat på Alexander Mercouris, och han är inne på hypotesen om en maktkamp mellan sittande president och Nazabajev.

    Min poäng var att det är ingen bra situation att komma till en förhandling med en osäker faktor som dykt upp efter att förhandlingarna tidsbestämdes. Att Ryssland kommer att tvingas håll militär i Kazakstan under lång tid framöver verkar klart.

    Under sovjettiden fanns en mycket sekulär islamism i Kazakstan. Den håller nu på att radikaliseras. Det förefaller också, om man ska tro Pablo Escobar (https://thesaker.is/steppe-on-fire-kazakhstans-color-revolution/) förekomma en maktkamp mellan olika klaner med intressen i oljepengarna.

    Lägg därtill att Nazabajev har fattat obegripliga och till synes irrationella beslut, som att låta det kyrilliska alfabetet ersättas av det latinska, detta i ett land med ryska som ett av de två officiella språken och en befolkning där nästan alla talar ryska (jag rapporterade om detta för ett par år sedan på denna blogg).

    Så jag vidhåller min bedömning, upploppen i Kazakstan gynnar inte den ryska förhandlingspositionen. Ett instabilt läge i ett land som har en 700 mil porös landgräns med Ryssland är ingen fördel.

  11. Mats Larsson skriver:

    Till Bertil C, och möjligen andra som anser att jag inte ska ha Anna-Lena Laurén som
    informationskälla (utan att ange varför).

    Jag har faktiskt försökt hitta information från Pervyj Kanal (Rysslands största statliga TV-kanal, knapp nr 1 på varje TV på hotellrummen från Leningrad till Vladivostok). Men det är hopplöst, helgprogrammen tar all sändningstid, och jag hittar inga nyheter på de vanliga tiderna.

    Kyrkan ska ha sin tid (rysk jul), de gamla sovjetiska filmerna naturligtvis (nostalgi), och så storslagen underhållning med Pugatjova som självklart paradnummer som tar all tid.

    Min gissning är att detta är skälet till att nyheterna från Ryssland och Kazakstan inte riktigt går i takt, det räcker med att ni jämför nyhetsbanken (Kazakstan) med Global Politics (Sputnik), så förstår ni vad jag menar.

    Min gissning är vidare att redan valet av nyhetsuppläsare i nyheterna från Pervyj på måndag morgon (7.00 svensk tid) kommer att ge en första fingervisning.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.