Ytterbyskolan backade för att få godkänt från Skolverket. Skolans ledning backade alltså tillbaka till den enda rimliga positionen; att betyg ska sättas på kunskaper – inte på åsikter. Visserligen påstår man att man i betyget även väger in att elever ska ”… kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt”, men förtydligar att det är elevens ”kunskaper relaterade till kursplanens uppnåendemål (där ovanstående ingår) som kommer att bedömas”. Det är just det som alla kritiker har hävdat.
I Skolverkets skrivelse kan man också läsa att tidigare uttalanden från skolledningen – att det rörde sig om ett tiotal elever – inte grundades på en noggrann undersökning. En elev kvarstår nu, och denne elev har fått specialbehandling som föreskrifterna påkallar. En vanlig disciplinhistoria alltså.
Skolan måste ha maktmedel för att få elevflockar att röra sig i konstruktiva mönster. Maktmedel är alltid förenat med stort ansvar och måste respekteras av de som underordnas. Så har det alltid varit. Frågan är vilka maktmedel som skolan ska ges – mot elever och föräldrar. Diffusa administrativa åsiktsstämplar är illegitima maktmedel som inte hör hemma i en demokrati. Våld (aga) och pennalism faller av samma skäl. Men öppet formulerade ordningsregler med måttfulla begripliga sanktioner är däremot demokratiskt acceptabla för de allra flesta. Om efterlevnaden av dessa regler följs av ett ordnings-/uppförandebetyg kan också diskuteras. Men jag tror man kan klara sig utan dem – ännu så länge.
