Yttrandefrihet? – jo, men bara inom bubblan

NU HAR JAG drivit denna webbsida sedan sommaren 2005 då jag fick domänen (lindelof.nu) och en enkel hemmagjord bloggsida i i 60-årspresent av min dotter och måg. De kunde det digitala. Det var så det började.

De första åtta åren skrev jag ett eller ett par inlägg i veckan och kunde till och med någon gång få en eller annan kommentar. Dessa nybörjarår byggde allt på personliga kontakter, men redan då kunde läsare skicka länkar och tipsa sina e-post-vänner, så antalet läsare ökade hela tiden sakta men säkert. Ännu var allt amatörmässigt utan utgivningsbevis (alltså inte under grundlagsskydd). Men jag lärde mig hantverket och gick så småningom över till WordPressystemet.

2004 startades Facebook och slog igenom bland medelålders och äldre människor omkring 2008. Minns inte när jag anslöt mig, men det var i den vevan och jag började samla på mig så kallade vänner. Efter ytterligare några år märkte jag att Facebook, denna nya och ganska märkliga företeelse, skulle kunna bli en marknadsföringskanal för min sida lindelof.nu. Då slutade jag vara personlig och samlade istället på mig så mycket ”vänner” som möjligt efter principen; bli vän med den med många ”gemensamma vänner”. Jag började då att lägga ut varje nytt inlägg från sajten med bild och länk till mina vänner ”offentligt” – så att de kunde delas. Trafiken ökade stadigt och jag fick hela tiden fler vänner. Så här ser trafikstatistiken ut från 2013 till idag.

Men det ser nu ut som att expansionen nått sin topp. Efter tre kvartal 2021 har jag bara drygt 250.000 besök, vilket pekar mot färre besök 2021 än 2020. En halv miljon verkar svårt att nå med nuvarande strategi. I alla fall märks det tydligt att jag har svårt att nå längre än förra året. Med Google och Facebook verkar taket nått.

Kan man lura Facebook?
Kanske man kan försöka infiltrera andra stora fb-grupper? Tittade till exempel in på gruppen ”Trädgård och perenner” med 87.000 medlemmar. Men de hade regler mot reklam och försäljning och mot att syssla med annat än just trädgård och perenner. Man måste lova följa reglerna med en checkbox. Alltså, det känns inte alls bra att försöka tränga sig på där med mina blogginlägg, som ju sällan handlar trädgård och perenner.

Problemet är alltså att Facebooks många miljarder användare struktureras i grupper och nätverk som gör att man bara når likasinnade. Jag vill ju nå utanför min bubbla på ynka 2400 personer som jag lyckats skrapa ihop som följare (”vänner”).

Ibland jämförs Facebook med ett stort torg där alla kan samla åhörare och sprida sina budskap, alltså som en stor fri offentlighet. Men det är i själva verket tvärt om. Möten mellan människor som är intresserade av trädgård och perenner och människor som är intresserade av Sveriges försvarspolitik eller emot friskolor kan aldrig komma till stånd. Det ser Facebook till.

Men sanningen är att många människor faktiskt är intresserade av både ”trädgård och perenner” samt Sveriges försvarspolitik eller är emot friskolor. Måste man då skapa fb-gruppen Försvarsintresserade trädgårds och perennvänner, eller Trägårds- och perennvänner mot friskolor. Det blir nog inga succégrupper. Nej, en sak i taget är Facebooks koncept. Inga kontakter utanför bubblan.

Det här gäller alla sociala medier, men på lite olika vis. Man flockas som flugor kring sockerbitar och smaker, man dras till personer (kändisar) och företeelser man antingen älskar eller hatar. Korsvis utbyte blir det mycket sällan fråga om.

Google manipulerar
Jag har tidigare skrivit om att Google skruvat sina algoritmer så att mitt innehåll hamnar längre ner i sökresultatslistorna, vilket minskar trafiken till sidan. Det blev tydligt den 4 december 2020 då andelen från Googles sökmotor (Organic Search) halverades i antal över en natt. Tidigare utgjordes trafiken från Google mer än 50 procent av all trafik till sidan, efter den 4:e december minskade andelen till 40 procent. Diagrammet nedan talar sitt tydliga språk.

Trafiken från Facebook (”Social”-näst ljusaste delen) är den som varierar mest (framgår också av diagrammet). Den delen utgör i bästa fall 20 procent av trafiken. Lägger jag ut länkar där kommer trafiken direkt. Lägger jag inte ut länkar minskar trafiken på samma sätt. Men, än funkar alltså Facebook hyfsat som spridningskanal.

Mina 2400 fb-vänner och jag har ”gemensamma vänner”. Om man som jag gjort tidigare sökt kontakt med de med flest gemensamma vänner förstärks förstås bubblan av intressegemenskap, som gör att det blir allt svårare att ta sig ut i den riktiga och diversifierade offentligheten. När mina ”vänner” dessutom av någon anledning delar länkarna vidare i allt mindre utsträckning till sina vänner, minskar spridningen än mer.

Med stor säkerhet kan man räkna med att Facebook liksom Google i längden kommer att försvåra spridning av ”västkritiska idéer och värderingar”. De kommer ta ett allt fastare grepp om flödena på alla sociala medier. Hur det går till att ladda algoritmerna med sådant som ska flytta min sida nedåt i söklistorna är en väl fördold affärshemlighet. Men här jobbar de stora techjättarna intimt tillsammans med USA:s säkerhetstjänster.

Så till min senaste tillyxade käpphäst. Ju mer dominerande techjättarna (Google, Facebook…) blir på mediaområdet, desto mer kontrollerade (av makten), avskiljda och isolerade blir olika befolkningsgrupper, intressegrupper och politiska rörelser från varandra, och desto mindre betydelse får den grundslagfästa yttrande- och tryckfriheten för demokratin.

Ett exempel
På denna webbsida skrivs sällan om till exempel alkoholism eller om kändisen Alex Schulman. Men båda dessa sökbegrepp verkar vara mycket stora på Google, de är inte belagda med någon ”broms”. Mats Parner skrev ett inlägg i november 2016, Fångad i alkoholens järngrepp, som handlar om Alex Schulmans bok om mammans alkoholism. Den artikeln läses år efter år av tusentals besökare och fortsätter att läsas mest av alla gamla artiklar på denna webbsida. Kombinationen Alex Schulman och alkoholism är tydligen en genial sökordskombination på Google, medan sidor utan sådana feta Googlebeten, som istället innehåller ord som USA-imperialism, Syrienkriget, Palestinafrågan, Libyen eller Donald Trum och kombinationer av flera sådana ord, åker ner i listorna och försvinner under horisonten. Så verkar det funka.

En vädjan till Er läsare
Jag vill till sist uppmana Er alla kära frivilliga läsare, som kanske nu får länkarna via Facebook, att mer aktivt börja dela mina uppdateringar med era egna fb-vänner, då nås många många fler trots allt, varpå bubblan i alla fall kan blir lite större. Men jag vill också uppmana er att utnyttja tjänsten ”NYA INLÄGG VIA E-POST” (lilla rutan uppe till höger). På så sätt blir webbsidan och du själv mindre beroende av Facebook. I skrivande stund är det bara 432 som ”prenumererar” på det viset. Det vore alltså önskvärt att många fler gjorde det.

... är läst 739 gånger!

  7 kommentarer for “Yttrandefrihet? – jo, men bara inom bubblan

  1. Dennis Nilsson skriver:

    Facebook och andra sociala medier, torde ha ett flertal ”spök-skrivare”, vars främsta arbetsuppgift är att posta ”shock-jock”-inlägg. Anledningen till detta är att ”shock-jock”-inlägg får mest gillningar, besök, och kommentarer.

    Jag får tillika jobb-erbjudanden via e-mail, om att agera som ”spök-skrivare”, i sociala medier, där man får ”uppdrag” varje morgon, vad man skall ”tycka”, och var man skall tycka ”tyckandena”. Uppdragsgivarna, som är okända, vill gärna ha äkta personer, som ”tycker” på beställning av dem.

    Hur mycket man som ”spök-skrivare” hinner att posta, och var man postar, belönas med ersättning.

    Med andra ord, gillningar, inlägg och kommentarer i de sociala medierna behöver inte vara ”äkta”. De kan mycket väl vara att någon/några har betalat, för att just vissa åsikter skall publiceras.

    Skulle inte förvåna ifall Facebook själva, via bulvaner, finansierar detta.

    Det är inte bara Facebook som ägnar sig åt detta. Det finns ett flertal företag som driver ”callcenters” runtom i världen, som ägnar sig åt ”spökskriverier” på s k review-sajter och dejting-sajter.

  2. Jan Arvid Götesson skriver:

    Alla skribenter på lindelof.nu får väl börja varje text i den här stilen: ”Boris Jeltsin var alkoholist som Alex Schulmans mamma. På tal om Jeltsin, hans efterträdare Vladimir Putin tog nyligen i Kreml emot Syriens president Bashar al Assad, som fördömde västvärldens sanktioner som inhumana och illegitima…” Och så vidare.

    eller

    ”Alex Schiulmans alkoholiserade mamma var gift med Allan Schulman från Finland. På tal om Finland, president Sauli Niinistö upprätthåller normala förbindelser med Rysslands ledning, vilket Sveriges regering borde lära av…” Och så vidare.

  3. Ulf Nilsson skriver:

    Jag prenumererar via epost! Jag lägger redan ut de bästa inläggen på min Fb-sida. Jag blir gärna vän med dig på Fb vilket jag inte tror jag är nu. Vänner realt är vi väl redan…

  4. Dan Kotka skriver:

    Jag har haft en blogg men lade den till sista vilan det blir en tävling med sig själv att få många läsare. Till slut ett tvångsliknande förhållande.

  5. Jenny Tedjeza skriver:

    Intessant!

  6. Arne Nilsson skriver:

    Knut L!
    Visst kan Facebooks algoritmer ställa till problem för lindelof.nu. Jag tror dock att det handlar om innehållet på lindelof.nu. Så vitt jag förstår är utgångspunkten för din blogg FiB/K:s tre parollen, som ju inte är särskilt stringenta och går att tolka efter eget huvud. Detta medför att din blogg inte drar en tillräckligt skarp gräns till olika företeelser avseende Sovjetunionens utveckling och historia. Inte heller blir beskrivningen av dagens Kina och Ryssland korrekt. Därmed kan en del läsare, rätt eller fel, uppfatta din blogg som kryptostalinistisk och kryptomaoistisk vilket medför att bloggen som helhet betraktas som ointressant och/eller oseriös.

  7. Dennis Zackrisson skriver:

    Mycket tänkvärt i din statistik och historia kring bloggen, Knut L. Det du skriver om ”trädgård och perenner” är intressant. Vi behöver bara gå tillbaka 50–60 år så hade detta och många liknande ämnen främst borgerliga (eller snarare kanske mest ”lantliga”) veckotidningar som forum. Och de var ju av princip flerämnestidningar, som kunde uppmuntra andra typer av intressen, t ex ”stickning” och ”bakning”. Det fanns drygt en handfull sådana tidningar, flera med upplagor på 2-300.000 i veckan. Här fanns även följetänger och noveller av det lite lättare slaget, men veckotidningar av mer litterär karaktär hade sin höjdpunkt ett par decennier tidigare.

    Nu har alla med ett inte alltför inkrökt specialintresse möjlighet att odla detta i tidningsform och givetvis även på nätet. Envar kan nu verkligen bli sin egen lyckas smed och låta sig uppslukas av sin stora vurm.

    I en mer ”politisk” tid än idag, under borgarklassens frammarsch och ökande makt för knappt tvåhundra år sedan fick en av deras stora tänkare möjlighet att uttrycka utvecklingens essens: ”Vi lyssnar till en ensam man i talarstolen; sätt dit tio och ingen lånar någon av dem sitt öra. Låt den allmänna opinionen skrika för en sou i Paris varenda dag, och snart går vi alla förbi utan att ta notis om den; i stället för att fundera på en tidnings tankar får varje medborgare sina egna tankar att uttrycka. Det är bara föreningen av alla tankar som är farlig”. (Honoré de Balzac: Katarina av Medici och Tre politiska artiklar, s. 307).

    Inom kulturfronten ger det oss mycket att fundera över. Låt mig bara ta ett exempel ur senaste numret av vårt än så länge utkommande flaggskepp; tidningen Folket i Bild/Kulturfront (även om kulturfronten där försvunnit från framsidan i senaste numret helt utan diskussion).

    Tre inlägg går till angrepp mot kritikerna av den nuvarande svenska narkotikapolitiken. Samtidigt tar försvaret av denna påpassligt till utgångspunkt Nils Bejerot och hans nyss timade hundraårsdag. Ska bli intressant att se om det kan bli en insiktsbringande debatt om detta fortsättningsvis. FiB/K har på ett besynnerligt vis både annonserat att diskussionen i tidningens båda upplagor ska inskränkas samtidigt som förra numret häcklade propagandan, givetvis utan exempel från det mest utvecklade propagandistiska samhällssystemet världen hittills skådat. Reduceras tidningen till åsiktspropaganda blir vi ju bara en av Balzacs ”talarstolar”.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.